Visar inlägg med etikett intensivvård. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett intensivvård. Visa alla inlägg

lördag 21 mars 2020

Redundans

Säkerhetstänkande
Förutom att jag är tränad i krisvård inom det svenska försvaret har jag inom IT- och Telecom industrin tränats i att säkerställa redundans för kritiska system. Det innebär att man har ett säkerhetstänkande som gör att om ett system stannar tar det andra över. Jag var helt emot nedmonteringen av värnplikten i Sverige. Jag var också mycket kritisk till att civilförsvarsförmågan mer eller mindre avvecklades. Det var kortsiktigt billigare men långsiktigt ansvarslöst. Vissa verksamheter är viktiga att prioritera. Ett väl fungerande Försvar, inklusive civilförsvar, kan ses som en försäkring. En försäkring som är utmärkt att ha glädje av i tider som nu.
https://www.sunet.se/blogg/redundans-ar-allt/

GP skriver läsvärt om hur viktigt det är att tänka och arbeta långsiktigt även inom politiken. Även om en mandatperiod är fyra år.

"Den svenska krisberedskapen har varit eftersatt i över 20 år."

"Konsekvensen är att sjukvårdspersonalen kommer att behöva utsätta sig för risker som den, om den svenska krisberedskapen hade varit bättre, hade sluppit. Läkare från olika sjukhus i Sverige har kontaktat ledarsidan och varnat för att sådant som skyddsutrustning och testkit är slut. Personalen behöver möta smittade patienter genom att hålla ett papper framför mun och näsa, säger en läkare till GP ledare. Till Aftonbladet varnar en akutsjuksköterska att hygienkraven sänks av bristen (15/3)."

"En avgörande anledning till att Sverige befinner sig i ett otillfredsställande läge är att totalförsvaret monterades ner för 30 år sedan. 1990 hade Sverige 50 fältsjukhus med 10 000 vårdplatser. Varje sjukhus hade en intensivvårdsavdelning med 18 respiratorer (DN 15/3)."

"Men allt det där avvecklades. Anledningen är att man på 1990-talet, efter Kalla krigets slut, trodde att kriser hörde dåtiden till. Sverige var inte ensamt om att rusta ner, men gick längre än många andra länder."
https://www.gp.se/ledare/skydda-den-som-skyddar-sverige-1.25602369
Dagens besvikelser
Egoistiska inom fastställda krisgrupper som struntar i att respektera krav på stor försiktighet. De vägrar ta sitt ansvar för att trycket på intensivvården ska minimeras. Även riskgrupper kan fortsätta att leva MEN ska hålla ordentliga avstånd från andra, tvätta händerna mer än andra och om hemtjänst kräva att omsorgs/vårdpersonalen 1) tvättar sina händer med tvål i 30 sekunder 2) täcker sin mun och näsa på något sätt.

”Men den välmenande rekommendationen blev startskottet för ett generationsgräl. För det tog inte lång tid förrän kända 70-plussare började protestera. 
Siw Malmqvist, 83, sa till Expressen att ”det låter ju inte klokt att jag ska skyddas. Jag är ju inte sjuk, jag är ju helt frisk. Det är bara min ålder som är lite högre.”
När tidningen ringde upp journalisten och publicisten Amelia Adamo, 73, svarade hon glatt: ”Jag har precis tränat på gymmet, nu ska jag på ett möte på Piratförlaget, vi hörs lite senare!” och tillade: ”70 är det nya 50. Jag är egentligen 53 år.”

”Ni 70-plussare kan. Och bör. Ni behöver förstås inte låsa in er: gå ut, promenera, njut av spirande vårtecknen. Men minimera de sociala kontakterna. Det är den samhällsuppgift som tillkommer er i coronans krävande tid.”
https://www.expressen.se/ledare/ni-har-ett-jobb-70-plussare-hall-er-undan-fran-viruset/

Malcom Kyeyune. Jag tycker mycket av hans tyckande är klokt. Jag delar dock inte helt hans kritik av statens Coronahantering. Det är alltid klokt att lyssna på relevanta experter. Problemen med politikers roll i sammanhanget är att det är både viktigt och klokt att lyssna på många olika experter. Och utifrån helhetsperspektiv fatta kloka balanserade beslut. För att klara det måste våra ledande politiker ha goda kunskaper och erfarenheter. Tyvärr är inte många ledande politikers meritförteckningar imponerande. Det blir självklart ett särskilt stort problem i kristider. Jag är inte kritisk mot enskilda politiker som själva tycker de är tillräckligt kompetenta för mycket svåra uppgifter. Jag är kritisk mot partisystemen som inte kan säkerställa minimikrav, kopplade till kompetens och erfarenheter, för krävande uppdrag. Vi talar trots allt om invånarnas bästa.

”Till att börja med handlar vurmen för experterna till tämligen stor del om en vilja att få folk att (okritiskt) lyda auktoriteter, snarare än att låta expertkunskap tala för sig själv. Låt mig ta ett mycket enkelt exempel på detta. Folkhälsomyndigheten och regeringen har under de senaste veckorna skyddat sig mot kritik genom att just peka på att kritikerna ofta (men inte alltid!) bara är glada amatörer, och att glada amatörer inte ska syssla med avancerade smittskyddspolitiska beslut.”
”Låt oss inte göra oss dummare än vad vi är. Det är mycket tydligt att sådana beslut handlar om ansvarsflykt, snarare än en vurm för upplysta och rationella beslut. Ovanpå detta finns det ganska stora problemet att experter i ett område som smittskydd faktiskt kan tycka helt olika saker, och att Sverige just nu befinner sig på efterkälken jämfört med många andra västländer. ”
”Lyssna på experterna!” kan således aldrig betyda ”stäng av hjärnan!”, i alla fall om det är ärligt menat, därför att den enskilda medborgaren faktiskt kommer behöva använda hjärnan för att väga de olika experternas åsikter mot varandra. Det är till och med en plikt för den enskilda medborgaren att försöka, i den mån det är möjligt, att sätta sig in i de stora frågorna som präglar hans eller hennes tid.”
https://www.gp.se/ledare/expertvurmen-är-ett-tecken-på-ansvarsflykt-1.25716540

Jag delar dock Kyeyunes avslutande kritiska ord i ovan artikel. Det politiska systemet är uselt att ta ordentligt ansvar för sitt handlande. Vänskapskorruptionen är omfattande och det är dåligt för oss invånare.

”Människor i offentliga positioner i Sverige är inte överdrivet vana vid att ta ansvar. Våra politiker har likaså vant sig vid att kunna göra vad som helst, förskingra vad som helst, men ändå gå helt ansvarsfria till nästa toppjobb. Så beter sig inte experter; så beter sig ett frälse.”

Dagens stjärna
Agnes Wold. Ja, jag tror vi svenskar kommer att gå minst illa ur denna coronakris än många andra länders människor.

– Föräldrar och nationalekonomer ska vara tacksamma för att svenska Folkhälsomyndigheten än så länge förordar att förskolor och grundskolor hålls öppna. I många andra länder är det utegångsförbud, säger professorn i klinisk bakteriologi. 
https://www.expressen.se/nyheter/coronaviruset/agnes-wold-sa-lange-skolorna-ar-oppna-kan-sverige-klara-sig-battre/

torsdag 1 december 2016

Stora möjligheter med rätt fokus


Storregioner i graven

Utmaningarna inom sjukvården, och många landstings mycket dåliga ekonomi, anser vissa skulle kunna lösas genom färre och större regioner i Sverige. Kanske, men blir behoven och kompetensutmaningarna mindre bara för att landet skulle delas in i större regionsenheter? Det är hög tid att bättre ta i de praktiska utmaningar som sjukvården har. Bara de okloka turerna kopplat till Akademiska sjukhusets, UAS, linje att inte differentiera ersättningssystemet till personalen visar på reella ledningsproblem. Frågor som påverkar kompetenssäkring och som inte har något med regionala gränser att göra. Lika lön... oavsett uppdragens svårighetsgrad låter mycket dumt. UAS försämrar för intensivvårdens personal för att alla ska få liknande ersättning inom sjukhuset. Det vill säga de anpassar specialisterna med mycket krävande arbetsmiljö nedåt. Helt sjukt! Jag törs slå vad om att det kommer att få stora negativa konsekvenser för akut- och intensivvården. Suck.


Fokus på rätt saker

Istället för att fokusera på huvudfrågor fortsätter vänsterkrafter att fokusera på destruktiv identitetspolitik. Tänk om all denna energi bland vissa av våra yngre istället läggs på hur vi ska klara kompetensförsörjningen inom omsorgen och sjukvården. Hur blir yrkena mer attraktiva? Vad kan automatiseras så att de jobb som finns ger konkurrenskraftiga ersättningar och så vidare. Håll med om att identitetspolitiken söndrar mer än den löser verkliga problem? Jämlikhet ska vara fokuset och när vi inte behandlas rimligt jämlikt och rättvist i konkurrens med andra ska det inte accepteras.


Övervikt och fetma

Professor Stephen Hawkins har nu blandat sig i kampen för att fler människor ska få långa och hälsosamma liv. Jag lyfter på hatten för honom. Sockerlobbyister i alla dess former ska inte tillåtas segra färe förstånd, vetenskap och sunt förnuft. Självklart är mer fysisk aktivitet viktigt i en tid där vi sitter på rumpan för mycket viktigt. Självklart är det rimligt att samhället slår tillbaka mot en allt större sockerfiering av allt vi äter.


Finns botemedel mot diabetes, övervikt och fetma? Diabetes kan idag inte botas och övervikt och fetma kan bäst motverkas genom god kosthållning och regelbundna fysiska aktiviteter. Det innebär inte svältkurer! Det innebär inte att man aldrig kan frossa i chips och godis. Det innebär inte heller att man måste avstå från en fredagsdrink och några glas vin. Vi får se om vetenskapen till sist hittar bra metoder som hjälper till att motverka övervikt och fetma. Det skulle vara väldigt positivt om liknande framsteg görs.



Inkluderingsjobb

Det är klokt att minska trycket inom Akademiska sjukhusets intensivvårdsverksamhet. Det trycket kommer att minska om vi invånare rör oss mer och äter klokare. Inte nog med att klokt matintag är bra för vår hälsa det är bra även för vårt viktiga miljö- och  klimatförbättringsarbete. Du tar väl både hälsoarbetet och miljö- och klimatarbetet på största allvar? Det är fundamentala perspektiv för oss människor. Det är också klokt att inkludera många fler in på den svenska arbetsmarknaden och avlasta specialister så mycket som möjligt från enkla rutinaktiviteter som också måste göras. För att klara av att finansiera enkla arbetsuppgifter och erbjuda enklare vägar in på den svenska arbetsmarknaden krävs nytänkande. Var finns nytänkandet inom regeringen?.... Hälsofrågor, jobbfrågor och vetenskapsfrågor är huvudsaker! Och för att lösa alla utmaningar vi nu har krävs fler idéer som vi kan debattera runt för att till sist välja kloka nya vägar framåt.


 

lördag 31 augusti 2013

En börda

Generationsfråga?
Min kära morfar är över 90 år gammal. Han är nästan född på 1800-talet. Livet startar i totalt beroende av andra. Steg för steg blir de allra flesta av oss mer och mer självständiga. Ju äldre vi blir ökar ofta åter beroendet av andra. Är jag fel ute om jag påstår att den äldre generationen är mer självständig än t ex dagens yngre? Många av våra yngre har kanske curlats sönder av sina föräldrar?

Häromdagen trillade min morfar sent på kvällen, han bor ensam i sitt hus och utan personlarm, och blev liggande på golvet i flera timmar innan han lyckades få kontakt med min mor som kunde komma till hans räddning. Inte ringde morfar till larmtjänst inte. Man vill ju inte vara till besvär eller en samhällsbelastning.... Läget var allvarligt. Akutvård, intensivvård och nu förhoppningsvis stabilt. Jag hoppas att han snart är i för sin ålder full kraft igen. Är han representativ bland våra äldre att inte vilja vara en samhällsbelastning? Vad innebär det för ett samhälle om det har gått från en självklar inställning att man ska kämpa och göra rätt för sig till en inställning där man bara ställer krav och hävdar rättigheter?

Min morfar, Arne, är en stor personlighet. Han är en fantastisk och varm medmänniska. Han har alltid funnits som ett ankare i mitt liv. Han har alltid lyssnat när jag önskat så. Han har aldrig talat om för mig vad jag ska tycka eller göra utan i samtal själv fått mig att reflektera och värdera olika vägval. Det är ledarskap när det utövas som bäst. Det är att inse att alla människor är olika och att det inte finns en väg som passar alla. Det är att inse att det som är rätt för mig sannolikt inte är helt rätt för andra. Jag älskar min morfar och är tacksam och glad över att han har varit och är en mycket värdefull del av mitt liv.

När morfar fyllde 90 skänkte jag pengar till behövande barn i hans namn. För att ge honom ännu mer motivation att leva har jag garanterat att ge ett ännu mer generöst bidrag i hans namn när han fyller 100 år. Jag hoppas att jag får ge honom den av honom mycket uppskattade presenten.