Demokratins förutsättniningar

Inget parti får som de vill

Alla politiska partier vill kunna påverka det som enskilda lokala, regionala, nationella och EU parlament beslutar om. Inget konstigt med det. Konstigt är dock hur många väljare som inte fattar att när många partier måste samverka så är många av enskilda partiers vallöften inte skrivna i sten. Om de är det kan de aldrig kompromissa för att kunna uppnå verkliga påverkansmöjligheter. Snart är det tre val i Sverige. Till kommunfullmäktige, regionfullmäktige och riksdagen. Mitt råd är att röstberättigade utvärderar partierna och dess förtroendevalda kandidater parlament för parlament. 

En sak är helt säker. Ingen vet vilka som kommer att försöka styra tillsammans efter valen 2026 i landet Sverige. Det vi vet är att nationellt kan inte S tänka sig att regera med SD eller V. I Uppsala kan inte S, C, MP, V, och jag tror L, tänka sig att regera med SD. I övrigt kan mycket hända. För Uppsalaborna är det bästa att ade Utvecklingspartiet demokraterna, UP, 100% Uppsala blir starkare och påtagligt kan påverka hur Uppsala styrs mandatperioden 2026-2030. Många Uppsalabor har nu lärt sig att UP inte är ”höger” eller ”vänster” men partiet har en tydlig och stark värdegrund. Och på UPs hemsida kan du ta del av partiets tydliga framtidsvision och vilken starkt förankrade sakpolitik partiet har. Andra partier har dåligt Uppsalaförankrad sakpolitik. 

Karl Rydå, UNT, går ofta fel i sitt tyckande om det som händer i Uppsala, eller som han tycker ska hända i kommunen. I nedan tyckande har han sannolikt rätt. För Uppsalas bästa hoppas jag många kloka Uppsalabor röstar 100% Uppsala. Det innebär att man röstar på UP i Uppsala kommun och Region Uppsala. Det öppnar för det minst dåliga styret. 

https://www.unt.se/ledare/ledarkronika/artikel/det-blir-varken-som-pelling-eller-almerfors-vill/j826dg4j

Givet att S, C, L, MP och V inte vill styra med SD inser förhoppningsvis väldigt många Uppsalabor vilken viktig roll UP spelar i Uppsalas politik. Förvånansvärt många inser det inte.

Stärkt invånarinflytande

Frågor som engagerar

Utvecklingspartiet demokraterna vill ge Uppsalaborna mer makt och inflytande över sina egna liv. Det är bland annat därför vi kämpar för att Stadsdels- och Bygderåd ska bli kraftfulla mindre geografiska områdens utvecklingskraft. Det är bland annat därför vi vill motverka ständiga skatteavgifter som minskar våra möjligheter att själva bestämma över hårt inarbetade pengar. Det är bland annat därför vi vill genomföra några folkomröstningar varje mandatperiod. 

Nu är folkomröstningen fastställd. De sista 3000 rösterna är räknade. Förutom att vi vet att valdeltagandet i Europaparlamentsvalet blev väldigt lågt blev deltagandet i folkomröstningen som andel av alla som utnyttjade sin EP röst högt. Trots att få förstår vad en översiktsplan är och frågan var lång då tätorterna kopplades till anslutningen till två tågspår. Fem partiers desinformation och valsabotage, med stöd av UNTs ledare, gav resultat. Många valde att rösta blankt som betyder = Avstår ifrån att ta ställning. Det vill säga att inte ta ställning till den specifika frågan i folkomröstningen. Men vi vet att de fem partierna, härförda av Moderaterna, och stöttade av UNT propagerade för att blankt skulle betyda allt möjligt förutom det som blankt betyder. Inte imponerande. Dålig respekt för väljarna.  

Det faktiska resultatet är att när rösterna som inte valt att avstå ifrån att ta ställning vann JA en stor seger. JA har vunnit stort och stärker inte bara Uppsala i omförhandlingen med staten om Fyrspårsavtalet utan uppmanar också Uppsalas partier att i den kommande översiktsplanen prioritera utvecklingen av stadens kommunala omland genom att att stärka planerna för Storvreta, Vattholma, Skyttorp, Vänge och Järlåsa. Tätorter längs befintliga tågspår och där tre av orterna redan har pendelstationer.

JA =       43,2 procent av rösterna

Nej =      14,1 procent av rösterna

Blank =  42,7 procent av rösterna

Det blir mycket intressant att studera hur rösterna fördelats i olika delar av kommunen. 

Trots att fem partier och UNT mycket aktivt verkade för blankröstning, och minoritetsstyret hade lågt engagemang i folkomröstningen, vann JA stort. Och om de fem och UNT istället för att obstruera hade hjälpt invånarna att förstå frågan är jag säker på att JA hade fått över 60 procent av rösterna. 

https://sverigesradio.se/artikel/valresultatet-faststallt-sa-rostade-uppsalaborna

https://unt.se/nyheter/uppsala/artikel/slutresultatet-sa-manga-rostade-ja-och-blankt/rgx5597j

Trovärdiga alternativ

Nya tider och nya erbjudanden
Politiken ska erbjuda folket idéer och konkreta förslag på hur framtiden ska bli bättre. Kortsiktiga förbättringar och långsiktiga förbättringar. Svårare än så är det inte. Ändå så svårt i vår tid. Att det är så svårt tror jag handlar om att kompetensen och erfarenheten bland många aktiva politiker är för låg. I Sverige tror jag också det handlar om att vi inte varit i ordentlig kris på många många år. Det som nu händer med coronakrisen kan föra något mycket gott med sig i Sverige. Äntligen kommer betydligt fler än tidigare sluta ta välståndet för givet. Ett generellt välståndssamhälle skapas bara genom ihärdigt och löpande hårt gemensamt arbete. Ett gemensamt hårt arbete där vi respekterar alla olika yrkesrollers stora betydelse för att helheten ska fungera bra.

I en demokrati som vår är det också viktigt att respektera demokratins olika roller. De som tagit på sig utmaningen att styra och de som ska opponera. Folket har röstat. Alla valda politiker ska respektera valresultaten oavsett om man ogillar den politik som vissa invalda partier representerar. Ett politiskt illa hanterat virus har varit hanteringen av SD bland övriga partier. Låt oss hoppas att inte SARS CoV 2 hanteras lika dåligt som övriga riksdagspartier hanterat SD. "Kortsiktigt" ger Coronakrisen Socialdemokraterna lite andrum från den misslyckade migrations- och integrationspolitiken.

Karin Pihl, GP, skriver läsvärt om hur enormt misslyckat många partier förhållit sig till SD.

"I Danmark har man haft en annan strategi för att motverka nationalistpartiets ökade väljarstöd. Svenska politiker borde låta sig inspireras."

"Etablerade partier i Sverige var givetvis rädda för att SD skulle fortsätta att växa och i grunden skaka om det politiska landskapet. För att motverka partiets framgångar använde man sig av en strategi som gick ut på att inte köpa en millimeter av SD:s politiska problemformulering. Men det har inte varit framgångsrikt. Sverigedemokraterna leder i opinionen och Socialdemokraterna befinner sig i en kris som de saknar förmåga att hantera. Den interna kritiken mot S-ledningen växer. Många vill att S försöker få till en migrationsöverenskommelse med Moderaterna i stället för att behöva ta hänsyn till vad Miljöpartiet och Centern tycker."

"Kanske borde SVT anordna ett nytt program i vilket danska politiker kan berätta för sina svenska kollegor hur det går till när ett växande nationalistparti stoppas?"

https://www.gp.se/ledare/s%C3%A5-hade-sd-s-framv%C3%A4xt-kunnat-hindras-1.25159773

Redan 2015 skrev jag, Lars V Kylberg och Sören Gyll en debattartikel i Dagens Industri om hur korkat de flesta förhöll sig till SD och viktiga frågor som behövdes tas i. Sverige behöver politiker och partier som jobbar för folkets bästa och som tar i uppenbara problem som behöver lösas. Och som fattar att näringslivet är källan till allt eventuellt välstånd. Ett näringsliv som måste klara av att vara konkurrenskraftigt hela tiden.
https://www.di.se/artiklar/2015/6/11/debatt-nyval-ar-battre-an-pakten/

Dagens besvikelse
Erik Pelling. Trots att kommunledningen flera gånger övat om när en Krisledningsnämnd ska aktiveras, och därefter agera, följs nu inte allt som sagts under träningen. Det är dåligt att göra politik av detta svåra läge. När de som tycker att de ska styra gör dåliga beslut ska självklart oppositionen kritiserar det. Det är en del av oppositionens viktiga roll.

Alla kommuner är skyldiga att ha en krisledningsnämnd. I Uppsala valdes dess ledamöter ur kommunstyrelsens arbetsutskott. I dagsläget med mycket få ledamöter med avancerad chefserfarenhet. Syftet med nämnden, om den aktiveras, är att skapa möjligheter till snabba politiska beslut vid en extraordinär händelse. SARS CoV 2, Corona, är en extra ordinär händelse men det är inte synonymt med att inte den ordinära verksamheten kan fungera. Utifrån det jag lärt mig om när Krisledningsnämnden ska aktiveras är det INTE ett sådant läge. Min bedömning är att Pelling använder detta svåra läge till politiskt skådespeleri, de försöker signalera handlingskraft... Det gillar inte jag.

Huvudprincipen är att Krisledningsnämnden enbart aktiveras om det är risk för att det krävs beslut som inte enskilda förvaltningar kan göra. Om detta inte är annat än ett politiskt skådespeleri, och bristande ledarskap, vill jag veta vad det i nuläget är som inte den ordinära verksamheten ska kunna lösa. Kommunstyrelsen har tills vidare en ekonomisk buffert som den kan använda klokt. Och vad gäller generella personalfrågor är det kommunstyrelsen som är personalansvarig för all kommuns medarbetare. Inget av det som regeringen för Sverige för en stund sedan presenterade innebär heller att inte den normala nämndverksamheten kan hantera dagens situation.

Dagens stjärna
Regeringen. Självklart måste vi göra mer för att människor som inte har rätt att vara i Sverige också ska lämna landet. Det är bland annat viktigt för att vi ska klara en bättre integration. Inte minst för att kunna hjälpa människor som enligt FN klassas som flyktingar.

”Ökade befogenheter för polisen vid inre utlänningskontroll, föreslog regeringen för en dryg månad sedan. Det ska bli tillåtet för poliser att ta fotografier och fingeravtryck för att reda ut om en människa har rätt att vistas i landet. Och om det visar sig att han eller hon befinner sig i Sverige illegalt ska uppgifterna kunna sparas i ett register.”
https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/xPvW9G/regeringen-vill-smyga-igenom-ny-lag-mot-utlanningar?fbclid=IwAR14AGEVw-jVgwOsGYAx4tvc8CycKLcCPv5FpsyPDg9ny-PnB5D1_3onPo4

Det är intressant att Sveriges regering helt plötsligt använder den nuvarande krisen till att uttrycka mycket mer nationalism än tidigare. Helt plötsligt används vår flagga i omfattande utsträckning. BRA. Det är dags att vår flagga blir en tydlig enande symbol för oss svenskar. Det innebär självklart inte att vi blir negativt nationalistiska. Sverige och vårt välstånd är helt beroende av goda och respektfulla relationer med människor från andra länder.

Det folket vill ha

Vad är rätt politik?
Är politikens roll att väl förankrat företräda ett särskilt samhälles invånare på bästa sätt? Eller är det att göra det som några få politiskt aktiva tycker är viktigast? Det borde vara en självklarhet att det är en kombination av de båda perspektiven. Och det borde vara en självklarhet för partier som tycker att invånarna inte förstår sitt eget bästa att de lägger ner massor av tid för att försöka folkbilda invånarna om varför ett parti tror sig veta att något som folket inte gillar ändå är bäst för dem. I Sverige uttrycker allt fler invånare sitt missnöje över hur illa våra lagstiftare, riksdagsledamöter, sköter sina uppdrag. Inom strafflagarna finns gott om förbättringspotential. Bland annat måste unga grovt kriminella inkapaciteras och fostras betydligt bättre än urspårningen de hamnat i. Hur kunde riksdagsledamöterna misslyckas så grovt med att i tid anpassa lagstiftningen till en ny hårdare verklighet? Enkelt, de hade aldrig förmågan, eller viljan, att inse konsekvenserna av en ansvarslös migrationspolitik och en misslyckad integrationspolitik. Bland annat liberalen som tog över efter Sabuni (som fick sparken) som integrationsminister påstod att utanförskapsproblematiken minskade...  Det råder ingen tvekan om att väldigt många ledande svenska politiker lever i bubblor långt ifrån verkligheten för de flesta de ska företräda.

Både Trump och Johnson driver tydligt en linje att de ska ge väljarna det de gett löfte om att ge dem. I grunden är det självklart väldigt bra. Samtidigt är det viktigt att förstå att både det amerikanska och det brittiska demokratiska systemet är annorlunda jämfört med det svenska. Deras demokratiska system ger betydligt mer kraft till den som vinner i ett val än vad det svenska demokratiska systemet gör. Förenklat kan vi säga att det svenska systemet är mer demokratiskt och kräver betydligt mer kompromissande mellan partier som vill försöka styra ett geografiskt samhälle. Samtidigt måste vi som invånare i Sverige rösta fram partier som tydligt driver på för ett mer personligt ansvar för sitt handlande både för politiker och ledande tjänstemän. Med tanke på allt för mycket slöseri och oansvarig politik behöver de som ställer till det ordentligt för oss andra få kännbara konsekvenser för sina grova ”misstag”. Du och jag måste rösta klokare när bra alternativ finns. Att rösta som man alltid gjort är en dålig väg framåt.
https://www.gp.se/ledare/boris-johnson-visar-v%C3%A4gen-1.23788427

Dagens besvikelse
Att fruktansvärda brott och övergrepp utförda av unga straffas så lindrigt. Jag anser till exempel att dessa personer ska inkapaciteras under minst ett halvår där de också kan uppfostras bättre än vad deras föräldrar lyckats med. Att liknande grova brott inte straffas hårdare bidrar tyvärr till att allt fler kommer att rösta på partier som enkelt och generellt argumenterar för ”hårdare straff”. Hårdare straff är ofta inte den bästa lösningen för att försöka få en människa att välja en klokare väg framåt. Samtidigt handlar straff också om att ge rimlig upprättelse för den/de som drabbats av ett eller flera brott. Ett fungerande rättssystem är fundamentalt i ett väl fungerande samhälle. Alla dagens brister faller helt på riksdagens ledamöter som inte anpassat lagstiftningen till en råare verklighet. Och en verklighet där organiserad brottslighet systematiskt använder minderåriga som slipper kännbara straff. Och det är riksdagspartierna som styr Domstolsverket, Åklagarmyndigheten och Polisen. Även om det säkerligen finns brister i ledarförmåga bland operativ personal är det alltid högsta ledningens ansvar att få verksamheter och uppdrag att fungera. Expressens ledare skriver läsvärt om hur oacceptabelt mesigt det svenska systemet hanterar grova ungdomsbrottslingar. Vänstertrams och naivism bidrar inte till ett tryggt samhälle. Hederliga människor ska skyddas mot ohederliga.

”Samhällets undfallenhet gentemot minderåriga gärningspersoner är djupt stötande. Barnrättsperspektivet tar bara hänsyn till förövarna, inte deras offer.”

”Det mest uppmärksammade rånet som de fyra döms för gäller förnedringsrånet mot en 18-åring, Liam kallad i medierna. Förloppet är både utdraget och hänsynslöst. Liam blir inte bara rånad, slagen och sparkad på, utan tvingas också klä av sig och bli kissad på.”

”Totalt gällde åtalet fyra rån och i samband med dessa även andra brott som övergrepp i rättssak, grovt olaga hot, olaga frihetsberövande och olaga integritetsintrång. Det rör sig med andra ord om en mycket grov kriminalitet, som hade lett till långa fängelsestraff om de skyldiga var vuxna. Nu blev påföljden i stället ungdomsvård, som innebär att socialtjänsten tar över ansvaret. Det är en påföljd som kan inbegripa lite vad som helst, alltifrån samtal och påverkansprogram till en LVU-placering.”

”Det är uppenbart att det svenska rättsväsendet inte längre håller jämna steg med brottsutvecklingen. Allt yngre personer begår allt grövre brott. Det är djupt stötande att traumatiserade brottsoffer kan tvingas möta sina plågoandar på skolan eller i centrum dagen därpå. Hur kan vi förvänta oss att minderåriga och deras föräldrar ska vilja anmäla brott och vittna när samhället gör så lite för att skydda dem?”
https://www.expressen.se/ledare/straffen-for-unga-ar-ett-han-mot-brottsoffren/

Dagens stjärna
Anosh Ghosri, GP. Det måste bli slut med oviljan i Sverige att respektfullt och konstruktivt debattera viktiga och känsliga frågor.

”Unga som får svälja fimpar. Eller som blir urinerade på och får kyssa sina förövares fötter efter att de blivit rånade. Det händer inte i ett fjärran land. Det är inte heller någon pjäs. Ungdomsrån som brottsform ökade med 31 procent i Sverige förra året enligt Brottsförebyggande rådet. Det i ett land där barnens rätt haft en unik ställning och barnperspektiv är ett honnörsord.”

”I krocken med västvärlden kan längtan efter en idealiserad bild av föräldrarnas värld leda till ett sökande efter ett förlorat paradis. Det påverkar hur individen ser på sin omgivning, men också på sin identitet. I det gapet hittar vi, vad gäller ungdomsrånen, gärningsmän som aktivt motsätter sig majoritetssamhällets normer.”

”Det går inte att fortsätta använda samma slitna förklaring - vilket Löfven gjort upprepade gånger - att skylla på skattesänkningar. Kopplingen mellan skattesänkningar och våldsamma och sadistiska rån är tunn och vittnar snarast om en desperation - säg något, vadsomhelst - för att inordna problemet i en politisk kontext. Men det räcker givetvis inte. Och det måste statsministern innerst inne själv ana.”

https://www.gp.se/ledare/tala-klarspråk-om-ungdomsrånen-1.24276076

Vad hände?

LÄR VI OSS ALDRIG
Det är inte ovanligt genom historien att stora negativa förändringar uppstår "som en blixt från en klarblå himmel" samtidigt som många förståsigpåare undrar vad som hände? Nu är det dock få som tycker att himlen är blå. Men hur nära haveri är vi i Europa och i Sverige? Är det möjligt att vi havererar inom Europa trots att vi nu har EU? Kan det t o m vara så att ett svagt EU förstärker våra säkerhetsrisker? Svensk social hållbarhet lever nu farligt. Och konsekvenserna av det kan bli smärtsamma. Och Rysslands ekonomi havererar allt mer. Vad hittar då den ryska björnen på? Det finns gott om historiska exempel på makter som försökt parera interna konflikter genom att starta externa konflikter. På den senaste säkerhetskonferensen jag deltog på nyligen, som till stor del handlade om kriserna kopplade till Ryssland, lyfte jag frågan om inte en allt svagare rysk ekonomi gör Ryssland ännu farligare. Jag fick inget bra svar. För mig är det självklart.

VAD SA MÅNGA SVENSKAR? OCH VAD SÄGER DE NU?
Vi har politiskt kaos inom rikspolitiken. Det är beklagligt. Vi har en politiskt mycket oerfaren statsminister, och det märks. Vi har också ett valresultat från september som bara säger en sak, väldigt många svenskar är oroliga för att den sociala hållbarheten i Sverige är påväg att spricka. Och de senaste opinionsmätningarna säger bara en sak, ännu fler svenskar känner oro för den sociala hållbarheten. Vad gör S, MP, M, C och FP åt det? Det är hög tid att ta många svenskars oro på allvar! I den senaste opinionsmätningen är SD större än MP, FP och C tillsammans. Det är tänkvärt.

VAD ÄR DET SOM HÄNDER MED OLJAN?
Världen är en orolig plats. Nya supermakter som Kina, Indien och Brasilien börjar allt mer flytta fram sina intressen i andra delar av världen. USA har sina politiska utmaningar. Och sina allt mer omöjliga ambitioner att vara världspolis. Och ett Europa i djup kris. För att inte tala om allt tragiskt som följt i efterdyningarna efter den så kallade "arabiska våren". Många arabländer är i fullständigt kaos och i lågor. På toppen av detta har vi Ryssland som gungar. Det är en stor geopolitisk förändring som äger rum, Asien är nu snart den självklart kraftfullaste delen av vår mänskliga värld. Särskilt enpartistaten Kina.

Visst har vi lågkonjunktur i västvärlden men samtidigt växer andra delar av världen så det knakar. Varför havererar då oljepriset när det ändå finns en stor efterfrågan? Är det amerikanernas oljeskiffer som är OPECs problem? Eller är det så att OPECs mäktigaste medlemsländer bestämt sig för att kraftigt försvaga Ryssland? Det är inte osannolikt eftersom ryssarna aktivt stödjer t ex Assad i det Syriska eländet. Maktspel i den högre skolan. Vad tror du?

Efter partiledarskapet

Varför behövs ni?
Om ett parti behövs eller inte kan enkelt avgöras om de kan svara på frågan "varför behövs ni"? På ett enkelt och trovärdigt sätt. Om ett parti klarar av att förklara varför de behövs måste de sedan lyckas förmedla det budskapet trovärdigt och framförallt identifiera de människor som tycker att just det där särskilda är avgörande för hur du röstar. Genom att följa kommunpolitiken kan vi tydligt konstatera att det där särskiljande "endast" kan vara vilka personer som företräder ett parti. Centerpartiet behövs för oss som inte är vänstertänkare men som 1) ständigt söker så lokala lösningar som möjligt 2) är tillväxtorienterade men bryr oss mycket om vår miljö 3) tycker att en bra verksamhetsmiljö för småföretagare skapar bäst näringslivsklimat 4) försvarar den enskildes personliga integritet. Tro mig, C har en mycket unik politisk inriktning inom dessa viktiga områden.

Varför har C på riks problem?
När C på riksnivå har ett partiprogram som tydligt har förbättringsförslag inom de fyra områdena ovan varför lyckas inte då partiet, på riksnivå, få ett bra opinionsstöd? Varför tror du?
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/rekordlagt-stod-for-c-i-sifomatning_8995558.svd
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=4657&grupp=20695&artikel=5782058
http://www.unt.se/uppsala/24unt-hanna-om-krisen--inte-tid-att-engagera-mig-i-rikspolitiken-2922389.aspx

Vad hände sedan?
Det är en mycket krävande och utsatt roll att vara en ledande politisk representant. Både i en kommun och i Sverige. Det förstår nog de flesta. Att vara politisk partiledare innebär framförallt att 1) sälja den egna politiken och vinna röster 2) engagera och motivera sina partimedlemmar att få folkets stöd 3) leda utvecklingen av partiets politik.  Det är ett mycket svårt uppdrag. Inte minst eftersom det finns gott om andra partivänner som tycker att de är bättre lämpade för uppdraget.

Några av dem som i modern tid provade partiledarskapet och som snabbt tvingades ge upp p g a att inte 1)-3) gick bra var Maria Leissner (FP) , Mona Sahlin (S) och Håkan Juholt (S). Leissner var partiledare mellan 95-97. Hon fick framförallt gå för att hon inte lyckades vända FPs negativa opinionsutveckling. Sahlin var partiledare mellan 07-11. Hon fick gå efter en valförlust, dåliga opinionsresultat och mycket låga förtroendesiffror.  Juholt överlevde bara drygt ett år. Även han fick dåliga opinionssiffror och tappade snabbt det personliga förtroendet. Samtliga dessa personer vågade ta den svåra partiledarrollen och de lärde sig massor i den rollen. Vad hände sen? Leissner blev först rådgivare åt SIDA, ambassadör i Guatemala och fick leda lite projekt. Sahlin vet jag inte vad hon gör förutom att hon dyker upp som talare och tyckare i olika sammanhang. Juholt är väl fortfarande riksdagsledamot? Den politiska världen är hård.