Handelskammaren i Uppsala/Stockholm är tydlig med att en investering i en höghastighetsbana mellan södra Sverige och Stockholm är felprioriterad användning av hundratals miljarder kronor. Även Trafikverket (statens myndighet för liknande frågor) är mycket skeptiska. Ändå fortsätter gänget bakom Januariöverenskommelsen att driva på ett projekt som representerar kraftigt slöseri av begränsade resurser. Precis som med den ansvarslösa migrationspolitiken tror vissa partier att stoppen längs höghastighetsbanor ska rädda mindre orter från avbefolkning. Det är skrattretande eftersom hela idén med en höghastighetsbana är att den fort ska ta människor mellan tätbefolkade områden till varandra på spår istället för bil eller flyg. Med stopp i till exempel Värnamo är hela idén förstörd.
https://www.chamber.se/rapporter/nej-till-hoghastighetstag.htm
Med min industriella bakgrund full av miljardinvesteringsbeslut är det frustrerande att följa hur oprofessionellt liknande projekt hanteras. Oftast inte av tjänstemän utan av politiker som helt saknar riktiga kunskaper och erfarenheter för att kunna vara professionella beställare.
Gång efter gång har jag bara i Uppsala fått lära mig att överenskommelser med staten (främst genom Trafikverket) inte går att lita på. I Flogsta skulle vi bygga om väg 55 för att kraftigt förbättra framkomligheten. Prislappen uppskattades till svindlande belopp och Trafikverket tyckte trots att det är deras väg att kommunen skulle bära en allt för stor del av kostnaderna. Projektet stannade av. Och nu planeras tyvärr en bergtäkt i Vänge göra trafikflödena i området ännu värre.
För många år sedan hade vi en överenskommelse med Trafikverket om att bygga passager under järnvägsspåren på S:t Persgatan och S:t Olofsgatan. Dessa skulle byggas i samband med att Trafikverket byggde om spåren. Dessa passager är fortfarande inte byggda och staten kräver oacceptabelt hög andel kommunal finansiering.
När staten drev på kommunerna att tävla om att delta i ett utvecklingsprojekt kopplat till så kallad spårtaxi gavs investeringslöften på 200 miljoner som efter att kommunerna tävlat försvann. Och en infarts och rondellösning som behövs i Fullerö tycker i princip Trafikverket att Uppsala kommun ensamt ska stå för. Jag försöker få dig att förstå att löften om medfinansiering från staten inte är skrivna i sten. I projekt som kapacitetsstark kollektivtrafik är det viktigt att fatta.
MPs spårvägsdrömmar i Uppsala är mycket sannolikt ett stort exempel på slöseri av skattebetalarnas pengar. I nedan debattartikel beskriver vi hur illa Uppsala kommun och Region Uppsala sköter frågan om kapacitetsstark kollektivtrafik. Vi pratar om en investering på över 10 miljarder kronor i en kommun som redan har en stor skuldexponering. Glöm inte att Uppsala kommuns invånare representerar över 50% av Region Uppsalas invånare. Det är med andra ord i huvudsak Uppsalaborna som drabbas hårt av enkelspårig Miljöpartipolitik. Och du, tveka inte en sekund om att en investering i en spårvagnslösning kraftigt kommer att försämra övrig kollektivtrafik i en geografiskt stor kommun. Det vänsterstyre vi har i Uppsala har säkert inga problem att höja redan höga skatter. Det är en mycket oklok väg att vandra.
”Mest betydelsefullt för miljön är att få över bilister till kollektivtrafik. Med hög turtäthet och säker snabbhet är stadsbana det kloka miljövalet. BRT:s pålitliga framkomlighet gör det systemet bättre än spårvagn att locka över bilister till kollektivtrafik.”
”Därtill kommer att WSP beräknat spårkostnaden med ledning av andra spårvägsprojekt med bättre geologiska förutsättningar än dem i Uppsala. Här är leran som djupast 70 meter till fastare pålningsgrund. WSP anger att sex spårvagnsprojekt i Stockholm beräknades till 483 mkr/km. Uppsalas 22 km skulle då bara för spåren kosta 13 miljarder 2020.”
”Staten avslog Uppsalas ansökan om bidrag till spårtrafik. Ett villkor för bidrag är att projektetet ska vara innovativt, knappast en 120 år gammal spårvagnsteknik. I avtalet med staten om byggenskap i syd har 0,9 miljarder utlovats till stöd för spårledd trafik.”
”Kommunen är därför helt fel ute när den driver på för spårväg. Stadsbana eller BRT är bättre men utreds inte seriöst av. Det är illa. Sämst är dock att inte stadsbanor också övervägs innan man låser in sig i ett teknikval. Vi bedömer att en förarlös stadsbana är både det bästa och billigaste alternativet för oss skattebetalare och kollektivresenärer.”
”Bussen kommer fortsatt vara viktigast för att smart täcka hela vår stora kommuns kollektivtrafikbehov. En dyr och gammeldags lösning med spårvagn i södra staden kommer att kraftigt försvaga kollektivtrafiken i övriga kommunen och höja färdpriserna. Oavsett vilket av de två system som ligger på bordet som väljs, så kommer det att bli Uppsalas absolut dyraste investering i nutid.”
https://mobil.unt.se/asikt/debatt/kostnader-som-sparar-5399584.aspx
Regeringen och riksdagen. De har fullständigt spårat ur och landet och vi som bor här är i desperat behov av ansvarsfulla ledande politiker med konsekvenstänkande. Uppdateringen av Förvaltningslagen är korkad och gör en redan dålig situation sämre.
”Regering och riksdag fattar vackra beslut som myndigheter och kommuner åläggs att förverkliga. Ofta handlar det om att dela ut individuella rättigheter. Alla partier lovar sånt, vare sig det handlar om ännu en vårdgaranti, rätt till hemlagad mat i äldreomsorgen eller bostadsgaranti åt unga.”
https://www.expressen.se/ledare/du-kan-inte-forbjuda-verkligheten-lofven/?referrer=rotator-item-6
Dagens stjärna
Jesper Sandström. Slöseriet med våra skattepengar är omfattande. Och den politiska förmågan att professionellt driva fram nödvändiga förändringar är på tok för dålig. Det är politikernas ansvar att kompetent driva på. Det innebär mycket mer än vackra ord. Det är beklämmande att läsa hur flera som har det väldigt bra raljerar över att det blir allt sämre i Sverige. Det är lätt för dem att säga som lever i priviligierade bubblor och många av dem kan packa och flytta om de vill, det är inte lika lätt för väldigt många ”vanliga” människor. I dagens Sverige är det mycket fokus på invandringen. Jag tycker att det är minst lika viktigt att ha koll på utvandringen! Vilka är det som i tio tusentals lämnar oss, och varför? I en tid där vi behöver många fler som är attraktiva på den internationella arbetsmarknaden är jag rädd för att svaret på vilka det är som lämnar kommer att förskräcka.
”De resursstarka kan hitta andra alternativ. De som däremot inte har råd med annat, efter att kommun och region lagt beslag på en ansenlig del av deras inkomst, drabbas hårt och direkt om det plötsligt saknas pengar till det allra nödvändigaste.”
”Som Adam Cwejman påpekade här 8/9 leder politiskt slarv till miljardslöseri och en allt tyngre börda på de skattebetalare som ska försörja allt fler, i en äldre, mer vårdbehövande befolkning. Det kommer till uttryck i olika åtstramningar, som många gånger drabbar den enskilde hårt. I min barndom var regler för exempelvis assistans tämligen generösa, och jag som har ett förhållandevis litet hjälpbehov fick personlig assistans under alla skolår. Idag däremot dras hjälpen in till och med i fall där den kan vara livsviktig.”
”Åtstramningarna borde oroa särskilt de som försvarar den svenska modellen just för att den är jämlik. De riktigt resursstarka kan hitta andra alternativ. De som däremot inte har råd med annat, efter att kommun och region lagt beslag på en ansenlig del av deras inkomst, drabbas hårt och direkt om det plötsligt saknas pengar till det allra nödvändigaste. Kanske behövs strängare ansvarsutkrävning för att förhindra miljardrullning, kanske behöver regionerna ägna sig åt sin kärnverksamhet snarare än kultur och nöjen. Ett välfärdssamhälle där beslutsfattarna lovar runt och håller tunt riskerar att snabbt få väldigt många, väldigt arga väljare – och politiker som spelar på den vreden.”
https://www.gp.se/ledare/att-vara-beroende-av-kommunen-1.17996210
