Lära av misstag

Ideologisk dumhet

De flesta partier underbygger sin politik med det som kallas ideologier. Det vill säga idéer om hur det bästa möjliga samhället ska skapas. Inget fel med det då det hjälper politiska organisationer med ett kompass alla gånger de måste ta ställning i sakfrågor som partiets medlemmar inte hunnit ta ställning till men som kräver snabba ställningstaganden. Det är dock korkat av partier att återkommande av ideologiska skäl göra om dyra misstag. Och om ett parti tror att det går bättre att genomföra en tidigare misslyckad förändring måste man säkerställa att implementationen av det nya försöket blir bättre. Det vill säga engagera sig i det som politiken inte anses ska lägga sig i, HUR något ska göras för att bli bra. I den broilifierade politikervärlden ska HUR överlåtas till välavlönade tjänstemän att ansvara för. Huret har dock alltid praktisk betydelse och livserfarna politiker fattar det. Livs- och arbetserfarna politiker förstår att man måste ha bra koll på ett tänkt hur innan en önskad reform kan bli ett lyckat slutresultat.

Expressens ledare lyfter fram ett exempel på ovan dumhet i nedan artikel. Reinfeldt tillhör gruppen av politiker som haft eller har ledande uppdrag men som saknar relevant riktig arbetslivserfarenhet. Det har i praktiken stor betydelse även för människor som ska företräda oss invånare.

"Regeringen kan inte bekämpa brottsligheten med ena handen och göda den med den andra." 

”Ekobrottsmyndigheten delar oron över den digitala tjänsten. Sara Persson, brottsförebyggande specialist, säger till Altinget att det stora fokus som ligger på enkelhet och personlig integritet i utvecklingsarbetet kan leda till att man ”inte bygger in tillräckliga möjligheter att förebygga felaktiga utbetalningar och kontrollmöjligheter”.

”Regeringen har varit medveten om riskerna. I uppdraget till myndigheterna har man krävt åtgärder som ”minimerar” möjligheterna till ekonomisk brottslighet. Men det är lättare sagt än gjort. Dessutom kostar kontroller och försiktighetsåtgärder krångel, tid och pengar. Därför ringer varningsklockor när regeringen vill ha ”kostnadseffektivitet” i samma andetag som den efterlyser ett minimerande av brottsmöjligheter.” Samma sak när den efterlyser ”effektiva kontrollfunktioner”. 

”I verkligheten finns ju en motsättning mellan effektivitet och kontroller. Ett skäl till att brottsnätverk så länge har mjölkat svenska staten så framgångsrikt är att effektivitet och god service har prioriterats högre än kontroller. Integritetsvurmen, med sekretess som följd, har också hjälpt de kriminella.”

”Men mäktar regeringen med att sätta kontroller först, när det krockar med andra mål? Har de borgerliga alls lärt sig något av regeringen Reinfeldts ovana att sjösätta reformer som i valfrihetens namn gödde kriminella? Etableringslotsar, anyone? Om inte, bör fritidskortsreformen kasseras. Regeringen kan inte slå ner på den organiserade brottsligheten och samtidigt ge den en hjälpande hand.”

https://www.expressen.se/ledare/larde-ni-er-inget-av--reinfeldts-fiasko/

Konflikterna runt tillämpningen av Lagen om Valfrihet, LOV, är ett annat intressant exempel. Bifogad akademisk analys av LOVen är mycket läsvärd. "Studiens problem analyseras genom teoretiska ramverk kopplade till NPM och som grund ligger teorin om ”demokratins svarta hål” vilken berör förskjutningen av ansvarsutkrävande från den politiska nivån till de utförande tjänstemännen."

"Resultaten visar att de mest märkbara skillnaderna ligger i synen på valfrihet rent generellt. Medan det mer kommunalt inriktade Umeå kommun fokuserar på värden som jämlikhet, trygghet och stabilitet har det mer privat orienterade Stockholms stad ett större fokus på individualism, flexibilitet och mångfald. Det förefaller sig även som att den upplevda valfriheten är viktigare än den reella valfriheten som verktyg för demokratiskt inflytande över välfärden."

https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1292075/FULLTEXT02

Vårdföretagarnas rapport om LOV är läsvärd för den som bryr sig. Enligt Utvecklingspartiet demokraterna är det möjligt, och rimligt, att kommunen som finansiär av aktuella tjänster ställer krav på möjlig överlåtelse av hyresavtal om en privat leverantör vill stänga ner samt att nya byggen av särskilda boenden ska lyftas i en gemensam och öppen beredningsgrupp. LOV är i grunden mycket bra för de som behöver ett särskilt boende och för dem som bor där med möjligheten att flytta. LOV gör det också möjligt för en kommun att inte hela tiden behöva finansiera alla boendebyggen själv. Problemet är inte LOV, problemet är tillämpningen. Det vill säga HUR systemet tillämpas så att det både blir bra för den berörde samt skattebetalarna. 

"Vad som nu gällde förklarade Konkurrensverket i rapporten Lag om valfrihetssystem – en introduktion från 2011: För att ett valfrihetssystem ska kunna sjösättas krävs ett förfrågningsunderlag som ställs samman av beställaren, alltså den offentliga aktören. I förfrågningsunderlaget ska framgå de krav som ställs för att en leverantör - ett företag, en stiftelse, ett kooperativ eller en förening - ska godkännas att få utföra tjänsten inom valfrihetssystemet."

https://www.almega.se/app/uploads/sites/3/2019/06/lov-rapport-slutversion-i-mall-190527.pdf

De individer, och grupper av individer, som lär av sina misstag utvecklas mycket bättre än de som inte gör det. Är det svårt att förstå? 

Omfördelningar

Komplex verklighet
Tänk om det var lätt att bygga framgångsrika samhällen. Det är det inte. Det är väldigt komplext och det är också skälet till varför jag attraheras av att försöka bidra till just det, framgångsrikt samhällsbygge i en mycket komplex värld. Vissa utmaningar är svårare än andra. Att få över 80% att förstå vad som representerar samhällets skattekraft är förvånansvärt svårt. 20% av befolkningen vare sig kan eller vill förstå logiken bakom skattekraften. Att orättfärdigt slå mot redan högt beskattade personer och företag är en mycket oklok politik. En oklok politik som drabbar alla i det samhället som bedriver en feltänkt ”utjämningspolitik”. Johan R, UNT, lyfter idag några viktiga perspektiv kopplat till skattepolitiken.

”Men alla vet att det har ett pris att ”ta från de rika”. Det är en hårfin balansgång mellan att åstadkomma rättvis fördelningspolitik och att såga av grenen man sitter på, så att alla i stället får det sämre. Extra pålagor för entreprenörer och höginkomsttagare kan slå tillbaka i form av minskade skatteintäkter, och detsamma gäller när udden riktas mot Sveriges tillväxtmotor, Stockholmsregionen.”

”Det finns en gräns för vad glesbygdsbor klarar av, vilket blivit uppenbart för alla efter aktioner som bensinupproret. Men det finns en gräns också för storstadsbor, bortom schablonmässigt skattekvirr från välbemedlade. Det kan regeringen snart bli plågsamt medveten om. ”De sviker 2,3 miljoner invånare”, säger M-regionrådet Irene Svenonius om det nya förslaget. Det motsvarar 1,6 miljoner väljare som ska göra sin röst hörd i nästa val.”
https://mobil.unt.se/ledare/varna-sveriges-motor-5386267.aspx

Prioritera, prioritera och prioritera eller misslyckas med att bygga ett framgångsrikt samhälle. Nästan så enkelt är det. Men i en värld full av unika människor som brinner för olika saker är det inte riktigt så enkelt. Hur ”stormigt” i det lilla glaset tror du att det blir om bidragsanslagen till Stockholms opera halveras?

Det är ingen tvekan om att stora delar av Sveriges avbefolkningsorter lider av stora demografiska problem. Lösningarna kan vara många. Vissa mycket utmanande och andra mer försiktiga. Den stora frågan som ingen vågar ställa, och seriöst debattera om, är rimligheten att ösa begränsade resurser över en plats utan sannolik framtidskraft? Inom all verksamhet tvingas man till jobbiga prioriteringar. Särskilt när resurserna blir mindre. En fråga du kan ställa dig är till exempel om en krona till en plats utan framtidshopp är en bra investering jämfört med en ytterligare krona investerad i att få stopp på den grova kriminaliteten. Och är en krona extra för att förbättra situationen i våra växande utanförskapsområden, i stadsnära lägen, är kanske en mycket klokare prioritering. Svåra, svåra ställningstaganden som rör upp många känslor. Ställningstaganden som enligt mig borde tas efter mycket öppnare och kunskapsbaserade samtal och debatter i hela samhället för att landa så klokt som möjligt. Respektfulla samtal och debatter! Att tycka olika betyder självklart inte att man är ”galen” om man tycker annorlunda än den man samtalar/debatterar med. Expressens ledare tycker till nedan. Ett stort problem med de riktade statsbidragen är att statsråden vill ha dem för att få synas i medierna. Det ses som viktigare än att göra det rätta för att förbättra kvaliteten inom välfärden i hela landet.

”Det är inte bara SKL, organisationen för Sveriges kommuner och landsting, som vill ha bort merparten av de specialdestinerade bidragen. Statskontoret har konstaterat att de är ineffektiva och missgynnar just de små kommuner som rikspolitikerna säger sig värna mer än andra. Mer pengar och färre pekpinnnar, svårare är det inte att ge förutsättningar för bättre välfärd.”

https://www.expressen.se/ledare/lofvens-omfordelning-for-valfard-galler-pluttpengar/

Dagens besvikelse
Våldsutvecklingen. I överklassens Danderyd genomförs en avrättning och skottlossning äger rum mitt bland ”vanliga människor”. Kanske är det bara liknande händelser som kan väcka ”bubbelmänniskorna” att kliva ur sitt förnekande om att Sverige nu är mycket otryggare och våldsammare. Och bomber som också sprängs riktade mot Poliser med uppdraget att upprätthålla lag och ordning. Hur är det möjligt att blunda så hårt att man inte ens kan ”höra” hur urspårat Sverige blivit?
https://www.expressen.se/nyheter/ett-misstankt-foremal-har-upptackts-vi-polishuset-i-linkoping-/
https://www.expressen.se/nyheter/misstankt-skottlossning-en-person-har-skadats-/

Stefan Löfven som regelbundet uppvisar dåliga ledaregenskaper. Det är djupt olyckligt för oss svenskar att vi har en statsminister som inte är i närheten av att ha de egenskaper som krävs för en så svår ledaruppgift. Eftersom Danderyd nämns ovan gör jag ännu en koppling till den rika kommunen. Precis som jag skrivit förr, och nedan skribent skriver, är det korkat att försöka göra knarkandet till en klassfråga och i princip kleta ner hela den lilla överklassen som knarkare och samhällsförstörare. Det skulle vara betydligt klokare att adressera överkonsumtion av lyxtillvaro i miljö- och klimatfrågornas tecken istället. Då skulle politiken göra nytta på många sätt utan att generalisera olika samhällsklassers beteenden. En av mina vänner som är mycket rik vare sig knarkar eller bor i enorma hus.
https://esvd.svd.se/svenskadagbladet/50080/article/954049/4/2/render/?token=087fc523f6b45836c0e4a6e3b4439ab6&fbclid=IwAR1WPxTiycODytbjIUFyP61H3KS4FcyitJGWlHKDCqJ9E16zDfuct1kKnWg

Dagens stjärna
Karin Svanborg-Sjövall. Vår framtid finns i våra förskolor och skolor. Självklart ska de ha tillgång till moderna och pedagogiska digitala verktyg för att stimulera dem att nå sin fulla potential. Precis som med vilket verktyg som helst måste man använda dem klokt. Det går självklart att säkerställa att även digitala hjälpmedel i skolan enbart går att användas till kompetensuppbyggande uppgifter. I ett framgångsrikt samhällsbygge handlar också detta om rättvisa. Medelklassens och överklassens barn har gott om digitala verktyg och behärskar dem på ett fantastiskt sätt. Socioekonomiska barn har inte den chansen. Det är dumt att inte de också får en rimlig chans att lära sig de verktyg som idag skiljer vinnare från förlorare.
https://www.dagenssamhalle.se/debatt/en-digital-skola-behover-inte-vara-flummig-28764