Lokalt ansvarstagande

Frihandel javisst 
Vi är många som gillar frihandel. Men få av oss kommer att ställa upp på frihandelns ambitioner om priset för öppenheten och rörligheten upplevs bli för högt. Nationalekonom Paul Krugman har skrivit mycket läsvärt om globaliseringens effekter och förslag på rimliga systemkorrigeringar. Ett av huvudskälen till de allt starkare missnöjeskrafterna inom politiken, i hela västvärlden, är att frihandeln inte försvarat och utvecklat välståndet för medelklassen i västvärlden. Orimligt stora värden har gått till några få snarare än att mer rättvist fördelas bland medskapare och konsumenter. Visst kan man tycka att övriga världens medelklass representerar uppsidan men det struntar de flesta av västvärldens medelklass och socialt svaga i. Och samhällspriset om missnöjespartier som till exempel Marie Le Pens Front National växer blir sannolikt mörkt och dyrt.
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Paul_Krugman
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Front_National_(Frankrike)

"Think global, act local" 
Att tänka så är en mycket klok affärsinställning för affärshens som vill bygga globala framgångar och enorm egen förmögenhet men också bidra till starka lokalsamhällen. Lokalsamhällen. Lokalsamhällen som bidrar till det globala företagets framgångar. Det är särskilt i den nya digitala affärsvärlden som det lokala ansvarstagandet är oacceptabelt lågt. Självklart måste till exempel Googles, Apples och Facebooks i världen betala mer skatt där de verkar än idag! De orimliga förmögenhetskoncentrationerna och det allt svagare lokala ansvarstagandet är ett hot mot det positiva frihandelstänkandet. Det är dax för världens politiker att brett tjäna sitt folk mycket bättre än hittills. Återigen är det hög tid för marknadsekonomi 2.0! Krugman har en del av tänkandet för att skapa det nutidsanpassade marknadssystemet. Att EU projektet grovt misslyckats med att säkra en rimligare välståndsbalans är beklagligt.
http://www.expressen.se/ledare/gunnar-wetterberg/lat-foretag-betala-for-frihandelns-forlorare/

Mycket vill ha mer och "helvetet blir aldrig fullt"... Men för hållbarheten på vår jord måste måttfullhet och bättre samarbete vara vägen framåt. Ingen kedja är starkare än dess svagaste länk.... Den kortsiktiga girigheten inom det finansiella systemet behöver tämjas i marknadsekonomi 2.0. Den kortsiktiga girigheten är nog idag vår svagaste länk i samhällsbygget. En svag länk som gjort att finanssektorn vuxit enormt sedan 80-talet.

Mångfald av möjligheter
Toleransen för olikheter och lockelsen av mångfald minskar i Sverige. Är du förvånad? Det är inte jag men det är onekligen en trist, negativ och egenskapad utveckling. Mångfaldsbarometern för 2016 är släppt och den bjuder på tråkig läsning. Om migrations- och integrationspolitiken skötts mer ansvarsfullt hade denna negativa trend inte fått fäste.

Vi måste stå upp för vår värdegrund och säkra en tydlig koppling mellan rättigheter och skyldigheter. När det hittills lama ledarskapet förstår hur viktigt detta värdegrundsarbete är gör de både gamla och nya människor i Sverige en stor tjänst! För att mångfald ska fungera och accepteras krävs en gemensam värdegrund. Den gyllene regeln kan då trovärdigt tillämpas i samhällsbygget, det vill säga att vi alla ska behandla varandra så som vi själva vill bli behandlade. Du tycker knappast att det är rättvist att allt mer av jordens tillgångar styrs och ägs av relativt få av jordens människor. Att tydligt stå upp för demokrati, jämlikhet och rättvisa är väldigt viktigt för ett samhälle som vill blomstra. Frihandeln måste försvaras och mångfald är en tillgång i en värld med rättvisa frihandelsavtal. Visst vill du också att Sverige ska blomstra även när våra barn är gamla? Hjälp till att tydligt stå upp för vår värdegrund!
https://www.hig.se/download/18.62385c32157b0d73e1d2578e/1476908317545/Högskolan+i+Gävle_Mångfaldsbarometern+2016.pdf
https://ligator.wordpress.com/2010/07/15/karleksbudskapet-det-som-forenar-religionerna//
http://mobil.unt.se/asikt/debatt/vilken-vardegrund-3210142.aspx

2012 och 2013

Kris efter kris efter kris

År 2012 blev året då krisen, som på allvar startade 2008, med kraft kom tillbaks. Varslen och uppsägningarna har haglat bland Europas och USAs arbetsgivare. USA återvalde Barack Obama men den politiska oförmågan att lösa stora strukturella och ekonomiska samhällsproblem är fortsatt ett faktum. I vårt lilla Sverige har vi fortsatt en komplex minoritetsregering och det i en bräcklig tid.

Politiskt landskap i förändring
Under 2012 bjöd framförallt Socialdemokraterna (S) på mest politisk teater när Juholt fick lämna och en ny ledare tog över ett parti som aldrig åter kommer att nå runt 40% av svenskarnas röster. Utöver S var det SD som fick mest uppmärksamhet både för att de har gott om labila ledande företrädare men också för att de i krisens tecken, som ett tydligt missnöjesparti, i ständiga opinionsundersökningar får ett allt större stöd av det svenska folket. De mindre partierna som C, KD, FP och V fortsätter att ha det jobbigt. C & KD har svårt att tydligt förmedla sin särprägel i regeringsställning. FPs enkelriktade profil som ett skol- och liberalt parti kostar på när skolan fortsätter att leverera dåliga resultat och då kristider brukar tala emot liberala perspektiv eftersom de allra flesta människor inte följer ideologier som en religiös följer en religiös skrift. Även Moderaterna, de Nya Moderaterna, har turbulens då de bytte ut en strulig partisekreterare mot en ny och superstrategen Schlingman blir egen.

Länder och globala företag
Som en tsunami sveper den största ekonomiska krisen sedan 1930-talet fram över världen, inklusive de nya tigerekonomierna som fortsatt är beroende av att producera allt som konsumeras i väst. Vad kan man förvänta sig av ett ekonomiskt system som är för privata vinstmöjligheter men där skattekollektivet solidariskt skall plocka upp de enorma förluster som privat spekulation skapat och som stater i stor utsträckning fått ta ansvar för? Vad är det vi har skyddat genom att inte låta alla företag som borde ha gått i konkurs, eller rekonstrueras, göra just det? Vid förra superkrisen på 1930-talet kunde nationer belånas för att vända situationen. Nu är nationerna redan belånade över näsan och det är istället globala företag och dess ägare som sitter på jordens stora tillgångar (om man räknar bort Kina och Ryssland där staten fortsatt tycks rik). Hittills har jag inte hört ett knysst om att de 1% rikaste och de globala företagsledarna (för de megastora multinationella företagen) räcker upp handen för att stötta en rekonstruktion av världen. Varför skall de göra det? De tror väl att de klarar sig oavsett hur det går för oss andra. Det trodde Hitler, Sadam Hussein och Ghadaffi också.

2013 inleds möjligen med USAs politikers misslyckande att enas om ett rekonstruktionspaket för landet. Därför förvärras västvärldens kris allt mer. 2013 blir sannolikt ett mycket deppigt år. Samtidigt tror jag att det blir ett av de bästa på många många decennier ur ett politiskt perspektiv. 2013 tror jag blir året då en ny ism kommer att växa sig allt starkare. En ny ism med kraft att åter göra vårt folk hållbart välbärgade. 2013 tror jag att en ny tid inleds i människans historia. En tid då vi på allvar också börjar ställa om till ett informations och tjänstesamhälle. Självklart tror jag även att 2013 blir ett mycket lärorikt år för dem av oss som ständigt försöker lära sig nya saker. Jag tror också att de som är realister kan få ett mycket stort utrymme när vår nya tid skall formas. En ny tid har med kraft startat, klarar du förändringen? Vad tror du?

Jag önskar dig och de dina ett Gott Nytt 2013! Efter regn kommer solsken, glöm aldrig det!

Nu skall jag ta ett bad!