Ägaransvar och skattekonsekvenser

Äganderätten
Det är få människor som bestrider att äganderätten haft och har stor betydelse för hur ett samhälle utvecklas. Äganderätten ska inte blandas ihop med rättvisetänkande, det är sekundärt om man tror på ett samhälle där de som äger något också har ansvaret för att vårda det man äger. Självklart är rättvisetänkandet viktigt men det hanterar kloka samhällen genom olika former av skatter och avgifter samt genom att vissa tillgångar ägs kollektivt genom till exempel kommunen, landstinget eller staten. Äganderätten är en central del av vårt marknadsekonomiska samhälle. Även om vi är i behov av en Marknadsekonomisk reform, Marknadsekonomi 2.0, kommer alltid äganderätten vara en central del av en ny ekonomisk modell som styr samhällets ekonomiska flöden. Det är som tur är få inom vårt samhälle som tycker annorlunda.
https://lagen.nu/begrepp/%C3%84gander%C3%A4tt


Ägaransvar
En ägare över materiella tillgångar har väldigt stora befogenheter kopplat till hur dessa tillgångar används. Det är bra. En aktie i ett bolag är en tillgång. Aktier representerar ett delägande av en verksamhet i ett aktiebolag. Ett aktiebolag är en juridisk konstruktion som tydligt anger vem som äger vad och vilka regler som gäller för både de som leder aktiebolaget individuellt och för bolagets verksamhet. Krasst uttryck är den enda risken en aktieägare tar att aktierna blir värdelösa, det vill säga att man förlorar de pengar man satsat på att bygga upp ett bolag eller det kapital man använt för att köpa aktier. Samtidigt kan ett misskött bolag få stora konsekvenser för hela samhällen om det körts för kortsiktigt eller "bara" inkompetent under en längre tid.


Exemplen på bolag som inte klarat av att anpassa sig till en ny verklighet är många. Konsekvenserna har blivit att till exempel hela samhällen dött ut. Ta det globala företaget Ericsson som ett exempel. Under många år har bolaget vare sig haft någon tillväxt eller förbättrat sina marginaler. Vilken livskraft utvecklar ett liknande bolag? Vilken effekt på svensk ekonomi och svensk självkänsla skulle ett kraschat Ericsson ha? Stor. Vilket ansvar har de som styr ett sådant bolag genom styrelsen?


Det finns inget olagligt i att driva ett bolag dåligt. Hur skulle det fungera? Inom marknadsekonomin och inom lagens ramar är det Darwins princip som ska gälla, det tycker jag är bra. De kreativa, snabba och duktiga vinner. De andra förlorar kampen och försvinner. Lagen kan alltid försöka sätta ramar som hindrar konkurrenshämmande verksamhet. För samhället är det alltid viktigt att säkerställa konkurrens för att uppnå effektivitet och kreativitet.
https://lagen.nu/2005:551
http://www.bolagsverket.se/fo/foreningsformer/ekonomisk/starta/styrelse/vd-1.1713


Ny tid nytt tänkande
Ägarperspektiven är centrala för att ett samhälle ska utvecklas positivt. Har vi då ett tillräckligt modernt system för ägande och ägaransvar? Har vi ett skattesystem som gynnar ansvarsfullt ägande eller gynnar det spekulation före just ansvarsfullt ägande? EU har velat ta bort det system vi haft/har i Sverige där aktier kan ha olika röstkraft vid bolagsstämmor. Är inte det svenska/Nordiska systemet med A- och B-aktier ett utmärkt sätt att försöka säkra mer långsiktighet i hur ett Aktiebolag drivs? Hur bra aktieägare är finansbolag som använder superdatorer och algoritmer för att ständigt köpa och sälja aktier i jämförelse med den som köper aktier som en del av ett långsiktigt sparande och för att man vill bidra till bolagets framgångar? Och hur ska vi förhålla oss till att dagens framgångsrika företag ofta köps upp av amerikaner, kineser och andra som flyttar verksamheterna från till exempel Sverige till andra delar av världen? Det innebär ju att bolag som blivit säg 50 anställda och som kan bli 5.000 anställda "enbart" ger sina aktieägare massor av pengar men lokalsamhället förlorar ett nytt SCANIA, VOLVO, Ericsson, Electrolux etc. Jag delar UNTs ledares syn att det är hög tid att inom politiken utveckla systemen för ansvarsfullt ägande. Vad innebär det och hur kan det ägandet premieras före kortsiktigt finansklipperi? Jag anser att kortsiktighet ska missgynnas och långsiktighet gynnas, vad tycker du?
http://www.unt.se/asikt/ledare/dags-att-diskutera-agande-igen-4356315.aspx

Framtidsbygget del två

Flitens folk
Ambition och hårt arbete, bara så skapas uthållig framgång. Alla som säger annat ägnar sig åt politisk propaganda utan vetenskapligt stöd för sina framgångsrecept. Det gäller i alla sammanhang. Håll med om att det inte är så svårt att förstå. Du vet ju att det är så inom idrottens och musikens värld. För det vet du väl? Du hör väl inte till dem som tror att man blir en stjärna om man inte ger allt för att försöka bli en av de få som når toppen. Ett kollektiv avviker inte från denna logik. De lag som har höga ambitioner och som har lojala spelare som anstränger sig för att nå ambitionen har största chans. Ju fler i laget som tydligt också delar ambitionen och som aktivt bidrar för att nå dit desto större chans att man lyckas. Jag vill vara en del av ett framgångsrikt samhälle där vi också klarar av att, och känner stolthet över, att vi tar bra hand om våra svagaste. Flit är nyckeln till framgång. Krasst så lyckas lata människor aldrig att själva skapa framgång.



Paradigmskifte
Sverige har ett skrikande behov av reformer. En ständigt förändrad värld kräver det om ambitionen är att landets folk ska ha chansen att fortsatt leva i en generell välfärd. En anpassning till nutid är inte tillräcklig. Vi måste också förbereda oss för framtiden. En åldrande befolkning, allt fler långtidsarbetslösa bland arbetsföra, för få företag som nyanställer och växer i Sverige (särskilt om vi räknar bort leverantörer av välfärdstjänster), kompetensbrist inom High-tech sektorn, stor brist på bostäder, oacceptabla skolresultat och allt mer social oro i utanförskapsområden är några av våra utmaningar. För att möta dessa utmaningar borde det hagla med förbättringsförslag från de politiska partierna och de borde försöka kompromissa fram reform efter reform. Det är nödvändigt om man bryr sig om alla svenskars bästa. Exempel på förslag är dagens från Moderaterna om sänkt ingångslön under lärlingsperioden i utbyte mot garanterat jobb när utbildningen är klar. Även om förslaget är orealistiskt (om jag förstått det rätt) är det intressanta tankar som ändå öppnar upp för idéutveckling som kan landa i något nytt och bra. Mycket få företagare kommer att garantera anställning innan man vet vad en person går för. För mindre företag är det än mer kritiskt än för stora företag att undvika felrekryteringar.


Bland behoven av reformer finns självklart olika prioriteringar. Den högsta prioriteringen borde vara att återupprätta företagsamheten. Vi behöver ett paradigmskifte från offentlighets och bidragstänk till företags och medskapandetänk! Nästan alla i vårt samhälle kan vara medskapande till ett generellt högt välstånd. Det kräver att de som försöker axla regeringsmakten förstår och tydligt försvarar företagsamhetens avgörande betydelse för att upprätthålla ett socialt sammanhållet folk i det vi kallar Sverige. Regeringens allt tydligare vänstersväng är oklok och bidrar bara till mer splittring och till att klyftorna snabbare ökar mellan Sveriges folk.
http://www.di.se/artiklar/2016/5/1/ledare-varning-for-vanstergir/
http://www.di.se/artiklar/2016/4/28/debatt-ge-svar-om-exporten-alliansen/
http://www.di.se/artiklar/2016/4/28/debatt-skrota-iden-om-en-ny-sjukskatt/


Stärkt näringslivsbas

Företagsamhetsreformen bör byggas på ett fokus på mindre växande företag. Reformen ska också inkludera kraftiga förändringar av Arbetsförmedlingen, krav på kommuner att erbjuda enklare jobb, nutidsanpassa socialförsäkringssystemet och kraftigt förbättra landets skolresultat. Hindren in på arbetsmarknaden måste rivas. Det kraftiga skyddet för en redan anställd i förhållande till hindren för att få en chans att visa sin prestationsförmåga är en osund ordning. Idag är samhällssystemet utformat utifrån att alla blir anställda. Vad händer om vi tänker annorlunda och istället ser varje människa som en fantastisk egenföretagare? Är det inte det vi fria människor är? Om vi alla är egenföretagare har vi också avtalsrätt. Det är inte oväsentligt i en hårt reglerad arbetsmarknad som den svenska. Självklart kan moderna fackförbund fortsätta att göra kortsiktig nytta för sina medlemmar. Det politiska ledarskapet anser jag självklart ska se till folkets långsiktiga nytta. Då är det viktigt med en öppnare och mer inkluderande arbetsmarknad där inte lägsta kostnadsnivåer sätts så att de exkluderar många på arbetsmarknaden från en reell chans till jobbuppdrag. Den nödvändiga företagarreformen behöver också ge kommunerna handlingsutrymme att anpassa försörjningsstödet utifrån närsamhällens utbud av jobbmöjligheter. I min värld får inte heller högsta nivån av försörjningsstöd ligga på över runt 75% av lägsta löneläget. Visst blir det tuffare för de som berörs men det bidrar också till att vårt sociala skyddsnät kan överleva i takt med att allt fler blir långvarigt beroende av bidrag.


Bra att den norska oljefonden, en av världens största ägare i börsnoterade bolag, ryter till mot orimliga storbolagsersättningar. Ägarna måste ta sitt ansvar för att vi ska få en socialt och ekonomisk hållbar väg framåt. Med tanke på att de flesta viktiga småföretagare sliter 24/7/365 för mindre ersättning än en sjuksköterska får det vara någon rimlighet i ersättningen till bolag som i stor utsträckning ägs av pensionsfonder. Att enskilda företagsledare försöker få så höga ersättningar som möjligt ser jag inte som ett problem. De förhandlar som alla andra. Ägarna måste vara de som tar sitt aktiva ansvar för rimligheter i ersättningsnivåer.
http://www.di.se/artiklar/2016/4/29/lagg-ned-och-borja-om/?showondise=1
http://www.di.se/artiklar/2016/4/29/bards-dystra-profetia/
http://www.di.se/artiklar/2016/5/2/oljefonden-till-attack-mot-hoga-vd-loner/

Makt och pengar

Stötande förmåner
Är makt eller pengar viktigast? Sannolikt makten och pengar är för de flesta, oavsett hur mycket man har, ett medel för att kunna göra önskade investeringar och leva den livsstil man anser önskvärd. Att ledande näringslivsföreträdare tjänar gott om pengar är ingen nyhet. Och det är inget konstigt med det eftersom ersättningarna sätts på en fri marknad och i privata företag är ersättningarna en ägarfråga. Dock är det smakfullt om ersättningsnivåer och förmåner är rimliga ur ett allmänt perspektiv då allt större delar av de största företagen ägs av pensionsspararna genom pensionsförvaltande bolag. Att ersättningsnivåer och förmåner i liknande bolag också starkt avviker från pensionsspararnas uppfattning om rimlighet är också strategiskt dumt om vi vill skapa bästa möjliga jordmån för företagande i Sverige. Självklart påverkar stötande ersättningar och förmåner hur återhållsamma våra lönerörelser blir. Och varje "onödig" löneökning försämrar svenskt näringslivs konkurrensförmåga.

Ägarmakt
För de allra flesta med makt inom icke finansiellt fokuserade företag och inom politiken är pengar inte den största drivkraften. En framgångsrik företagare fokuserar på att bygga en verksamhet som syftar till att möta behov och efterfrågan. En framgångsrik politiker fokuserar på att bidra till den samhällsutveckling man vill se och till att det område man ansvarar för utvecklas framgångsrikt. Samtidigt vill alla som jobbar hårt, och som anser sig bidra till värdeökningar, få sin del av det mervärde som skapas.


I turerna runt Handelsbankssfären, där Industrivärden ingår, är exempel på att allmänheten och några av deras företrädare i fondförvaltningsbolag inte accepterar oansvariga ersättningar och förmånsupplägg. Och att Fredrik Lundberg nu tar över ordförandeklubban i Industrivärden är också ett uttryck för ägarmakt och maktspel i den högre skolan. Än en gång får vi bevittna hur höga direktörer faller tungt på grund av att de anses ha lättat för mycket från jordens yta. Anders Nyrén, Lars Ramquist och Percy Barnevik är exempel spektakulära krascklandningar för personer som i vår svenska värld varit väldigt mäktiga. Pengar har dessa personer i överflöd så att dom förlorar en del kommande ersättningar är knappast något som svider så mycket. Dock är det väldigt sannolikt så att deras självbild starkt försvagats och förlusten av makt och inflytande blir smärtsam. Kanske får vi se färre liknande kraschlandningar i framtiden eftersom de flesta borde lära sig att inflytande och statuspresentation blir så högt att det inte anses värt det. Vi får se....

http://www.di.se/artiklar/2015/4/27/de-koptes-ut-for-63-miljoner-kronor/