Hinner man ha barn
För de allra flesta handlar det första steget mot att skaffa barn om att hitta en partner att skaffa det med. I en tid med en massa matchnings-sajter kan det tyckas enkelt. Det är det ändå inte. Det är svårt att hitta en tillräcklig matchande partner. Kemierna avgör. Om man gör det måste man sen försöka få det att fungera i vardagens pusslande i en värld där båda vill jobba. Där båda måste jobba om man ska få en ekonomi som gör det möjligt att leva ett önskat liv. Om man skaffar barn blir pusslandet för att få en fungerande liv betydligt mer komplicerat. Och ekonomin än mer utmanande.
Susanna Birgersson, GP, skriver läsvärt om att vi är där vi är med ett mycket lågt barnafödande.
”Varför får vi allt färre barn? Frågan gäckar såväl opinionsskribenter som demografer. Vi rider alla därför våra käpphästar och anför allt från sekularism och individualism till internet, ojämställda pappor, bostadsbrist, ekonomin och det oroliga omvärldsläget. Det är hart när omöjligt att isolera för de olika sambanden, så vi fortsätter gissa. En del opinionsbildare lägger mest krut på att spela ner problemet, men verkliga makthavare, såväl Macron som Orbán, inser att framtiden blir besvärlig om arbetskraften blir allt mindre i förhållande till andelen äldre. Och många tycker nog instinktivt att ett samhälle med allt färre barn, är ganska dystopiskt.”
”Vad ska vi göra? Det finns, uppenbarligen, ett ganska begränsat antal välutbildade människor som önskar flytta till Sverige. De flesta länder behöver dessutom själva sina läkare och programmerare, sina antropologer och ingenjörer. Och att lösa personalbristen i låglöneyrken med arbetskraftsinvandring är en särdeles dålig idé. Vi har sett vad det leder till: exploatering av människor som inte kan eller vågar hävda sina rättigheter, orimlig konkurrens gentemot företag som faktiskt efterlever regler och avtal, och därtill ett omfattande fiffel med uppehållstillstånd.”
”Vi skulle helt enkelt behöva lite bättre egen demografisk återväxt. Men när inte ens landet med världens mest generösa föräldraledighet lyckas stoppa den nedåtgående trenden, kan man lätt bli uppgiven.”
”Krafterna som drar i motsatt riktning är så starka: materialistiska drömmar, självständighet, egentid, resor och karriär gör att de som faktiskt får barn, överlag inte kommer få särskilt många. Två barn, ett jobb, åldrande föräldrar och ambition om att upprätthålla något fritidsintresse och en eller ett par vänskapsrelationer, är mer än nog för att fylla en människas tillvaro och kalender.”
”Jag tror att politiken bör rikta blicken mot dem som inte får några barn alls, för här kan man se ett trendbrott. Tidigare fick lågutbildade kvinnor med låga inkomster relativt många barn. I dag är det tvärtom: det är bland de med minst utbildning som barnafödandet gått ner allra mest. Och det finns en grupp som är barnlösa i ännu högre grad än lågutbildade kvinnor, nämligen lågavlönade män. Drygt 40 procent av dessa blir aldrig pappor, enligt siffror från 2018, det är en kraftig ökning sedan 1970-talet. Det är på sätt och vis bra att färre barn föds in i relativ fattigdom. Men om gruppen med svag anknytning till arbetsmarknaden är stor, finns det kanske skäl att göra en klassanalys av de sjunkande födslotalen.”
”Ungefär 15 procent av pojkarna går ut nian utan fullständiga betyg, och av dem som börjar gymnasiet hoppar ungefär en tredjedel av utan en examen. Det här är pojkar som löper väldigt stor risk att hamna i gruppen ”lågavlönade män”. Dessa män har särskilt svårt att hitta en partner, vilket är det huvudsakliga skälet till barnlöshet. Man kan också vända på det och säga att om gruppen lågavlönade män växer, blir det svårare för kvinnor i de nedre inkomstlagren att hitta lämpliga pappor till sina barn.”
”Det talas, lyckligtvis, allt oftare om problemet med ett utbildningssystem som missgynnar pojkar. Deras kognitiva utveckling är långsammare än de jämnåriga flickornas och de har särskilt svårt att överblicka och planera sina arbetsuppgifter – en förmåga som är nästan oumbärlig i svensk grundskola. Och det teoretiska fokuset tränger ut all annan begåvning. Till och med för yrkesprogrammen krävs godkänt i många teoretiska ämnen. Den som inte kan räkna algebra och formulera argumenterande texter kommer ingenstans. Det spelar ingen roll om man är duktig på att laga mat eller sy, om man längtar efter att köra skogsmaskiner eller arbeta på fartyg, om man älskar att ta hand om djur eller har en konstnärlig begåvning.”
”Så tar vi ifrån barnen som saknar studiemotivation eller kognitiv förmåga möjligheten att skapa sig ett värdigt liv, att skaffa sig en utbildning, ett jobb och en inkomst. Pojkarna kommer att väljas bort på äktenskapsmarknaden och flickorna kommer inte hitta några pappor till sina barn.”
https://www.gp.se/ledare/saknas-lampliga-pappor.5358f31c-56c8-44e1-82a0-231ff2266e40
I UPs ”Guldavtal” med Uppsalas minoritetsstyre adresserar vi delar av de problem som Birgersson lyfter. Förra veckan presenterade UP och minoritetsstyret ett reformpaket för att stärka skolan. Med fokus på dem med särskilda behov och därigenom stärka skolan för alla våra elever och lärare. Tror du media gjort något beskrivande reportage om detta? Nej. I dagens värld, behövs gammelmedia? Vad tycker du? När de inte ens bevakar flera decenniers viktigaste kommunala skolreform måste svaret bli nej.
Nu behövs nytänkande! Hur ser vi till så att många fler av våra invånare blir självförsörjande? Hur utformas Marknadsekonomi 2.0 så att det fungerar bra när den genomsnittliga livslängden blir över 100 år och antal människor stannar på 10 miljarder? Du minns väl att Hans Roslings forskning ansågs bevisa att vi planar ut på 10 miljarder invånare. Det innebär i så fall att det många nu ser som en skräck kommer att hända. Då ställer vi om mot det nu. Det är att ta ansvar. Skräck för jordens övriga liv är om människan blir många fler än 10 miljarder på jorden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar