Vilka profiler behöver vi som företrädare?
Det svenska politiska systemet är uppbyggt runt politiska partier. Partier som själva väljer sina representanter i interna val. När invånarna får rösta är det nästan omöjligt att rösta fram en enskild kandidat och förändra den vallista som ett parti erbjuder väljarna. I många andra demokratiska länder är det mycket större fokus på de enskilda kandidaterna och deras meriter för att få invånarnas förtroende. Efter över 10 år i invånarnas tjänst, med god inblick i det politiska systemet, anser jag att den svenska demokratin har flera systemfel. Det ena är att vi bara vart fjärde år får rösta i svenska allmänna val. Vi borde ha separata valdagar för kommuner och riksdagen. Kommunval kan med fördel genomföras till exempel 2022 och 2026 medans riksdagsval äger rum 2024 och 2028. Särskilt i kommunval (och regionval) måste vi rikta in fokuset på vilka toppkandidater partierna erbjuder och kritiskt granska deras meriter. Det är hög tid för oss väljare att inse att kommuner och regioner i stor utsträckning handlar om praktiska frågor för att leverera framgångsrik skola, vård och omsorg för begränsade ekonomiska medel. För att stötta ansvariga tjänstemän, och för att kunna sätta kvalificerad press på inkompetenta tjänstemän, måste den högsta ledningen ha den förmågan. Den högsta ledningen inom offentliga verksamheter är politiker. Därför är det väldigt viktigt att försöka rösta fram relevant kompetenta politiska företrädare. Därför ägnar också Utvecklingspartiet demokraterna mycket tid på att motivera meriterade från sjukvården, skolor, omsorgsverksamheter, fastighetsbranschen, föreningslivet, rättssystemet, försvaret och näringslivet i stort att ställa upp som våra kompetenta företrädare.
Partier har en viktig uppgift att ta fram lämpliga kandidater. Medier måste dock utvärdera kandidaternas meriter bättre och hjälpa väljarna att förstå vilka individuella företrädare de tror kan bidra till önskade förbättringar.
Självklart inser till exempel den kommunala samverkansorganisationen Sveriges kommuner och regioner, SKR, att ledarskapsförmågan är viktig även bland politiker. Problemet är dock att det du behöver kunna inte är något du kan läsa eller lyssna dig till, du måste ha praktisk träning i det. Därför behöver vi fler väl meriterade som ställer upp som våra företrädare som kan stötta och pressa ledande tjänstemän bättre.
"För att uppnå det gemensamma uppdraget och öka genomslag och resultat av politiken behövs ett samarbete mellan politiker och chefer."
Man kan tycka mycket om vissa av de ministrar "statsbärande" partier väljer. Förr, när de var runt ett 40 procents parti, kunde Socialdemokraterna säkerställa för sin tid rimliga baskvalitéer hos sina ministrar. Tveklöst fanns undantag. I den nya parlamentariska verkligheten är dock förutsättningarna för att ha tillgång till väl tränade och meriterade partister svårare.
Att Socialdemokraterna nu formar en helt Socialdemokratisk regering, utan MP, är dock en fördel för oss svenskar. Viktor Barth-Kroon skriver läsvärt om det politiska läget i Expressen nedan. Det är tveklöst så att vissa partier har bättre förmågor än andra att regera. Och för dem som önskar ett ledarskap över Sverige som inte är vänsterorienterat är det beklagligt att Sverigedemokraterna börjar kräva ministerposter. Om SD på allvar vill bidra till att vänstern inte får ett stort inflytande borde de nöja sig med att villkora sitt regeringsstöd till en mer ansvarsfull migrationspolitik och en på allvar förstärkning av rättssystemet. I dagens DN finns en läsvärd artikel om hur Centerpartiet lyckades göra både Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna ”rumsrena”. Det är nästan komiskt.
"I början av oktober satt tidigare S-ministern Annika Strandhäll i SVT:s Agenda och försökte förklara skillnaden mellan den välregisserade partiledarvalprocessen i S och de mer öppna språkrörstillsättningarna i MP. ”Man måste komma ihåg att Socialdemokraterna är en helt annan typ av parti”, sade Strandhäll, och fortsatte: ”Vi är ett statsbärande parti …”. Det lät som en freudiansk förolämpning efter sju års gemensamt regerande, men med facit i hand: Hon hade inte fel."
I dagens DN uttrycker tidningen stöd för tankesmedjan Timbros kritik av hur särskilt Socialdemokraterna använder regeringsmakten över utnämningar för att tillsätta de högsta tjänstemännen med ”rätt” ”partibok”. Timbros studie som beskriver detta heter ”Enpartistaten” och bifogas nedan. Det är tillräckligt illa att inte ledande politiker har rimliga meriter för krävande uppdrag. Det är oacceptabelt att inte generaldirektörer och statliga VDar tillsätts enbart utifrån meriter och i en process som revisorer under rimlig sekretess kan följa upp. Denna vänskapskorruption bidrar till att det offentliga Sverige presterar allt sämre resultat.
https://timbro.se/allmant/enpartistaten/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar