Äktenskapskris

Är någon normal?

Hittills under mitt liv har jag haft förmånen att samtala om både väldigt svåra frågor och enkla frågor. Existentiella frågor och frågor som vilken mat man gillar, hur det går för fotbollslaget man gillar, hur arg man blir av all grov kriminalitet, vad förbannad man blir av att människor i behov av operationer får vänta i många månader i kö innan de får hjälp och så vidare. Vad är då en existentiell fråga? Varför finns jag? Vad är meningen med mitt liv? Var tar universum slut? Finns det liv ute i universum? Är då frågan om att känna sig speciell eller tråkigt "normal" en existentiell fråga? Jag väljer att klassa frågan som en existentiell fråga. Min mamma brukade när vi talade om denna typ av frågor undra om de som tydligt är väldigt annorlunda än det stora flertalet är de normala och vi andra de konstiga? Om man nu räknar in sig själv bland "de normala". Eftersom varje människa är unik är väl viljan att vara som alla andra lite konstig, eller? Varför detta resonemang? Jag hörde ett avsnitt av humorprogrammet i SR/P1 som heter "Skärvor av ett äktenskap" med Sissela Benn och Jonatan Unge. Programmet handlar om parterapi och svårigheten att ha en relation när man bestämt sig för att göra slut. Du måste lyssna på programmet som jag bifogar nedan. Är du speciell eller bara "normal"?  

https://sverigesradio.se/skarvoravettaktenskap

I programmet lyfter Sissela Benn upp att hon också vill få någon diagnos. De som har fått en av alla möjliga varianter av diagnoser är ju speciella och kan komma undan både det ena och det andra som de normala förväntas göra, enligt programmet. På mina skolbesök går det fort att göra enkla bedömningar av vilka av de 30 barnen som kan klassas som "normala" och vilka som klassas som "speciella". En sak tror jag mig kunna vara säker på och det är att de "speciella" ofta blir väldigt framgångsrika inom det de väljer att fokusera på, om de klarar av att fokusera på något. Vilken diagnos får jag? Frustrationsdiagnosen över så mycket dumhet man tvingas bevittna kanske?.... 

Kan man hitta "normala" och "speciella" inom politiken? Tveklöst ja. De "normala" finner man ofta inom de partier som kallas statsbärande. Ett fint ord eller hur, statsbärande. Hur väl kan "normala" och "speciella" samarbeta i ett "äktenskap"? Miljöpartiet skulle nog säga att de var duktiga på att vara i äktenskap med Socialdemokraterna. Socialdemokraterna är jag säker på såg det som "härmed är jag nödd och tvungen". Det är med glädje jag konstaterar att Miljöpartiet nu uttrycker besvikelse över att Socialdemokraterna äntligen börjar föra en mer ansvarsfull politik när de slipper att ha de speciella MPisarna i regeringen. Jag hoppas vi aldrig mer får en regering där MP ingår. 

"Per Bolund (MP) anklagar Socialdemokraterna för att gå fram med klimatskadlig politik.

Språkröret menar att S passar på efter att MP lämnat regeringen.

– Det är ett svek att det går i fel riktning, säger han till Aftonbladet."

https://www.expressen.se/nyheter/bolunds-kritik-mot--s-det-ar-ett-svek/