Nollsummespel

Marknaden om röster

Demokratin kan ses som en del av västvärldens marknadsekonomi. Alla politiska partier och dess representanter kämpar om demokratiska maktandelar genom väljarnas röster. Tyvärr får vi bara göra vår enskilda röst hörd en gång vart fjärde år. Det tycker jag inte är en tillräckligt bra ordning när man använder begreppet ”all makt kommer från folket”. Oavsett vårt valsystem vill alla partier få så många röster som möjligt. Enkel logik. I ljuset av det är aldrig nya uppstickarpartier populära bland etablerade partier och dess lojalister som finns lite här och där i våra samhällen. Allt de kan göra för att smutskasta och misstolka kommer de att aktivera. Nya partier bygger helt på ideellt arbete och givmilda invånare, gamla partier får ett överflöd av partibidrag från våra skattepengar. Nya partier får inte hjälp att trycka och distribuera valsedlar som gamla partier får för skattepengar. Precis som på alla marknader är motståndet mot konkurrens stort. 

Bara för att politik är ett nollsummespel, om ett givet antal röster, innebär det inte att alla marknader är nollsummespel. De allra flesta marknader, i en värld där antalet människor som räknas som medelklass kraftigt ökat, är inte nollsummespel. Att ledande politiker som aldrig haft ett arbete i ett konkurrensutsatt företag kan tro att alla marknader är nollsummespel är därför inte så förvånande. Inte minst i den digitala ekonomins logik kan alla få det bättre utan att någon får det sämre. Hur värdet av allt som skapas ska fördelas, det är något annat. Det är föremål för fördelningspolitik för politiker som vill säkerställa samhällen fyllda av ett generellt högt välstånd.

https://www.affarsvarlden.se/kronika/fangarna-i-nollsummespelet-6959459 

Johan Rudström, UNT, skriver läsvärt om några av de problem som dagens demokrati brottas med. Vår demokrati kan kraftigt förbättras. För att det ska ske har min övertygelse blivit att det måste ske underifrån genom att vi väljare röstar fram nya partier som står för förslag om bättre fungerande invånarförankring och att vi lättare kan kräva individuellt ansvarsutkrävande från politiker som självmant axlat ledande uppdrag. Uppdrag som ska handla om att tjäna sina invånares bästa och inget annat. Det är inte så konstigt att politiker lämnar över makt till politiska sekreterare och lobbyister om inte det personliga ansvaret är större än vad det är idag. Och en konsekvens av all politisk överbyggnad är att det i sig genererar en massa arbetsuppgifter utöver välfärdens kärnuppdrag. Jag hoppas verkligen att Uppsalaborna i kommun- och regionvalet 2022 lägger sina röster på partier som inte representerar det politiska system som spårat ur att sköta sitt invånaruppdrag på ett ansvarsfullt sätt.

"Tidningen Dagens Samhälle (29/2020) har gått igenom samtliga 20 regioner och 290 kommuner och funnit drygt 800 politiska sekreterare anställda. År 2011 var antalet 500. De politiska sekreterarna anställs för att avlasta de alltmer pressade kommun- och regionråden. ”I en växande kommun … blir det politiska arbetet alltmer komplext och svåröverskådligt”, säger Kenneth Handberg (S), kommunstyrelsens ordförande i Örebro, till Dagens Samhälle. Hans kommun sysselsätter 24 politiska sekreterare, varav hans eget parti har tillgång till fyra." 

"Uppsala kommun klarar sig enligt hemsidan med 13 politiska sekreterare, Region Uppsala med nio, och därmed ligger man ungefär på genomsnittet i landet. Anmärkningsvärt är ändå att tre regioner och 240 kommuner (av 290) klarar sig helt utan dessa politiska hjälparbetare. Större kommuner och regioner kan dock ha liknande funktioner men under annat namn, som ”politiska samordnare”." 

"De 800 sekreterarna ser till sina partiers bästa. Sedan finns mångdubbelt fler som arbetar för sin kommuns eller regions bästa. Antalet kommunikatörer blir 800 bara genom att lägga ihop de fem eller sex största kommunerna. Göteborg har flest med 253 medan Uppsalas kommunikationsstab består av 89 personer. Skattebetalarnas förening räknade i fjol ut att antalet kommunala kommunikatörer hade ökat med 27 procent sedan 2016." 

"”För varje ny tjänst till kommunikationsstaben, för varje marknadsföringsprojekt, bör beslutsfattare fundera över om det inte finns bättre sätt att använda pengarna på” skrev Sakine Madon på UNT:s ledarsida för ett år sedan (18/9 2019). Staben hade då vuxit med tio personer det senaste halvåret. Målet för kommunens kommunikatörer är bland annat att ge en ”attraktiv bild” av Uppsala. Fem har anställts för att jobba med de nya stadsdelarna i sydöstra staden och spårvägen. En stad som växer så det knakar kan aldrig göra det utan svåra avvägningar och konflikter när ny mark ska tas i anspråk. Den demokratiska granskningen av projektet kommer att försvåras. Kommunen har också lagt hinder i vägen för tillgängligheten för politiker och tjänstemän, genom att rikta kommunikationen genom vissa kanaler." 

"Politiska sekreterare kan inte avsättas i val. Liksom pr-konsulter, sakkunniga och kommunikatörer har de ändå allt större inflytande över politiken. Statsvetaren Bo Rothstein använde samlingsbegreppet policyprofessionella i sin bok Makt utan mandat (2015). ”Systemet med policyprofessionella utgör inte ett hot mot den svenska demokratin, men det är en ganska oskön företeelse”, säger han till DS." 

"Finns det någon avvikande uppfattning om utvecklingen i kommunen eller regionen, om hur skattepengarna ska användas? I så fall kanske väljarna om två år kan kommunicera ett inte alltför polerat budskap till den sittande majoriteten."

https://unt.se/asikt/ledare/artikel/politiker-lamnar-ifran-sig-alltmer-av-makten/5re7e10j

P.S Det som inte är ett nollsummespel är kapitalmarknaden och bostadsmarknaden. Där finns massor av möjligheter och fallgropar. Varför väljer en del att bo i hyresrätt om man har råd att bo i bostadsrätt eller hus? En sak är helt klart och det är att det har varit ett dåligt ekonomiskt beslut de senaste cirka 30 åren att hyra sitt boende om man haft råd att köpa. Varför tokstiger nu villapriser och BRF priser i attraktiva områden runt om i Sverige? Främst beror det på att bankerna efter Riksbankens agerande från och med juni i år åter är frikostiga med lån, att kapitalkostnaderna är låga och att det är brist på större hyresrätter. Vet du till exempel vad det kostar att hyra en 3:a på 73,4 kvadrat på Galeonsvägen 2G? 9.137 kronor per månad. Vet du vad det kostar per månad om du köper en villa  i Enköping på 160,4 kvadrat för 6 miljoner? Vi säger att värme, vatten, avfall, el och bredband kostar 2.300 kronor per månad. Vi säger att räntekostnaderna i genomsnitt kostar 1,7 procent. Vi säger att den som ska köpa kan lägga in 500.000 egna pengar. Då blir månadskostnaderna för dina 87 fler kvadratmeter 5.454 kronor. Glöm inte ränteavdraget när du kontrollräknar. Det blir med andra ord 3.683 kronor billigare per månad att bo i ett eget boende istället för att hyra boendet i ovan exempel. Vilken är risken? Räntekostnaderna. Kortsiktigt verkar den obefintlig....   Hur tokigt det än kan visa sig bli översvämmas kapitalmarknaden av billiga pengar i nuläget. På den politiska nollsummespelsmarknaden är den största faran med detta att ansvarslösa politiker lånar upp en massa pengar för konsumtion. Billiga pengar ska inte användas för konsumtion! De ska användas för kloka investeringar. "Billig" konsumtion kan du lära dig av Klarna och SMS långivare blir väldigt dyra om du inte klarar av att betala tillbaka i tid. 

Men jag då

Representant
Hur ofta försöker folkliga representanter för större grupper människor "ställa sig i andras skor"? Framgångsrikt demokratiskt arbete bygger på samma grundprinciper som gäller för skickliga säljare. För att lyckas sälja måste man hela tiden träffa sina existerande kunder och knacka på dörren till nya. Att sitta i konferensrum i möten med partikamrater och möten med andra partiföreträdare år ut och år in leder inte mot något gott. FolkREPRESENTANT innebär att man enligt mig måste prioritera att träffa många av de människor man företräder. Hur ska man annars klara av att hjälpligt förstå hur deras livsvillkor ser ut? Hur ska man annars fylla på med goda förbättringsförslag?
http://www.synonymer.se/mobil/?query=representant

Ett stort demokratiskt misstag som bidragit till denna starka frikoppling mellan folkliga företrädare och folket är partibidraget. Det var en klok ordning att partier var tvungna att ragga betalande medlemmar för att finansiera partiverksamheten. Den pressen bidrog helt klart till att partierna tidigare hade mer markkontakt. Allt fler i vårt samhälle känner inte att just deras perspektiv och önskemål möts av politiska förslag. Då väljer många att missnöjesrösta. De röstar emot det som länge styrt i olika grupperingar. De röstar egentligen inte för till exempel SD. I stor utsträckning är det vad som hände i USA. De röstade emot etablissemanget som tydligt inte ville ha Trump. För att lyckas med den missnöjesyttringen tvingades de lägga sin röst på Trump.
http://www.gp.se/ledare/vita-män-är-en-svag-analys-1.3947587
http://www.expressen.se/ledare/karin-pihl/ogillar-vanstern-arbetarmannen/
http://www.gp.se/ledare/trägårdh-republikanerna-usa-s-nya-arbetarparti-1.3949449
http://www.di.se/nyheter/svenska-folket-jimmie-akesson-mest-forstaende/

Klokhet
Om politikens uttryck bygger på mer klokhet så kan den destruktiva trenden brytas.
Om vi får ett konstruktivare debattklimat i Sverige, och problem också beskrivs som problem, då kommer goda krafter segra. Konstruktivt innebär också att politiska företrädare måste vara vuxna nog att samtala och sakligt debattera med alla folkrepresentanter. Det är korkat att inte respektera demokratin. Det är korkat att i den politiska kampen fokusera på annat än sakpolitiken. Den kloke jobbar med att tydligt beskriva varför egna idéer är bättre än andras. Den kloke låter bli att ständigt klistra på motståndare etiketter för att försöka reducera deras styrka. Tydliga skillnader i sakfrågor talar sitt eget och tillräckliga språk.
http://www.di.se/nyheter/trumpsegern-vacker-fragetecken-om-sd/
http://www.di.se/artiklar/2015/6/11/debatt-nyval-ar-battre-an-pakten/

Journalistens roll
Debattklimatet är i Sverige är dåligt. Det bidrar inte till att stora delar av befolkningen kan förstå om fler än få politiker förstår hur deras verklighet ser ut. Södermalm och priviligierade bostadsområden i Stockholm och innerstaden erbjuder ingen bra känsla för hur människor har det på riktigt runt om i landet. Jag delar Alice Ts analys att många journalister gör ett dåligt arbete och borde byta jobb. Journalistik och aktivism hör inte ihop! Den typen av journalistik bidrar starkt till elitföraktet. Sedan länge bidrar stora delar av journalistkåren till att stödet till SD ständigt ökar. De kanske ska ta sig en ordentlig funderare över hur de sköter sitt viktiga arbete. Särskilt sista stycket i ATs artikel ska tas på allvar! Och det är redan många som tröttnat på destruktiv härskarteknik, "Jag börjar på riktigt tröttna på den här listiga härskartekniken som stryper all form av sans i svensk offentlighet"
http://www.gp.se/ledare/teodorescu-dags-för-journalistisk-självreflektion-1.3950828

Korruption

Vad vill de dölja?
På radionyheterna får vi återigen höra att bl a EU starkt kritiserar att Sverige tillåter anonyma partibidrag eller att partierna slipper redovisa från vem eller vilka de får partibidrag. Självklart är det en oacceptabel ordning och EUs syn att det främjar korruption på olika sätt är uppenbar. Varför vägrar då vissa partier redovisa detta? Blir i så fall korruptionen tydlig? Anser sig vissa partier helt beroende av dessa mörka pengar?
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/partierna-har-skaffat-en-frizon-fran-partibidragslag_7665706.svd

Ett argument som brukar föras fram mot att redovisa bidragen öppet är att partiet vill skydda givaren från represalier.... Vad innebär det? Att det är så korrumperat att t ex Moderater aldrig gör affärer med Socialdemokrater även om offentliga affärer helt ska styras av objektiva kvalitet och bästa pris och inte partibok? Eller att det är farligt i Sverige att våga stå upp för sitt politiska ställningstagande? Oavsett skäl är det oacceptabelt och jag tycker det är fegt att inte våga stå upp för det man som enskild eller organisation gör.

Om det nu är så att t ex Moderaterna får en massa pengar från storföretagen är det ett problem? Kanske, eftersom en majoritet av ägarna kanske inte håller med då frågan inte prövats av bolagsstämman MEN eftersom Socialdemokraterna får en massa stöd från fackorganisationerna är det väl inte konstigt om arbetsgivarperspektivet vill säkra en politisk motkraft? Jag tycker det är hög tid att partibidragen blir tydligt redovisade. De som i hemlighet helgarderar sig får då chansen att visa vilket parti de framförallt föredrar och därför ger mest partibidrag till..... Vad tycker du om att Sverige tillåter denna hemlighet som starkt anses främja korruption?

Att uppföljningsbranschen växer i Sverige är positivt ur många aspekter. Inte minst för att driva offentlig effektivitetsförbättring. Om vi har 50% effektivitetsförbättringsmöjligheter inom vissa verksamheter genom bl a konkurrensutsättning är det helt ok om omkostnaden för att nå dit är 10% av den summan. Dvs 10% som betalar för bättre upphandlingsunderlag! löpande kvalitetsuppföljning och löpande granskningar.
http://www.dn.se/ledare/signerat/snabbt-vaxande-bransch/

För vem?

Öppenhet väldigt viktigt för trovärdigheten

Ja, ja, ja jag vet att jag ger Moderaterna för mycket utrymme i min utvecklande blogg men de har trots allt landsmöte och de är ju trots allt Sveriges självpåtagna förvaltningsparti. Jag upprepar än en gång att rikets finansminister anser sig endast jobba för Statsministern och vill inte vara folkvald representant..... Jag upprepar sedan tidigare att Moderaterna fortsätter att hindra att alla partistöd officiellt måste redovisas. Oavsett Fredrik Reinfeldts retorik måste jag ställa mig frågan, för vem och vilka arbetar Moderaterna? Om Moderaterna är det nya arbetarpartiet och det parti som bäst skall företräda allmänintresset, varför vill en stark del av deras ledning inte vara folkvald och varför vill inte moderaterna öppet redovisa vilka partibidrag de får? Varför bjuder M in till konspirationstänkande och misstroende? Det räcker inte för trovärdigheten att Svenskt Näringslivs offentligt går ut och säger sig vara sura för att M kallar dem ett särintresse för att det skall tolkas som att M verkar för allmänintresset. Jag tycker inte att Maria Abrahamsson är någon speciellt intressant samhällsanalytiker men i detta avseende, vad gäller partibidragen, tycker jag att hon har helt rätt.

http://www.dn.se/debatt/moderaterna-maste-sluta-morka-i-fragan-om-bidragen

Uppenbarligen är Ms strategi och taktik väldigt bra eftersom väldigt många svenskar tycks tycka så. Jag gillar dock inte det blurriga runt Nya Moderaterna. Öppna upp för insyn i partibidragen och rekrytera höga folkliga företrädare som ser det som något fint att just ha ett folkligt mandat, då kan jag börja köpa att M verkligen börjar bli ett "mellanmjölksparti". Inget fel med det. Personligen gillar jag de Moderater som vågar säga att det är företagsamheten som bygger Sveriges generella förutsättningar, som vågar säga att skattetrycket fortsatt är för högt, att den offentliga administrationen med föredel kan effektiviseras ännu mer. Jag vet att ni finns! Det glädjer mig : ).