De som tycker att det är viktigt att kämpa för mer rättvisa borde bry sig mer om hälsofrågor i vårt samhälle. I den verkliga världen vet vi mycket om vad som ökar chanserna för långa hälsosamma liv och vad som minskar dem. Regelbundna fysiska aktiviteter bidrar tveklöst till ett hälsosamt liv. Balanserad kosthållning och en kosthållning som matchar hur fysiskt aktiv man är har också stor betydelse för hur hälsosamma liv vi får. Och vad vi äter och dricker har stor betydelse. Vi har självklart som myndiga personer med rätt att rösta ett mycket stort eget ansvar för vilka vägval vi gör kopplade till vår livsstil. Det är vår rätt som fria människor.
Karin Pihl, GP, skriver läsvärt om att hälsa i stor utsträckning är en klassfråga. Det vet också alla hälsointresserade politiker eftersom det regelbundet görs hälsoundersökningar som tydligt visar att socioekonomiskt starka människor också generellt lever hälsosammare liv än socioekonomiskt svagare människor. En delförklaring är självklart att det är dyrare att äta mycket grönsaker och frukt än att till exempel äta mycket pasta och produkter med mycket tillsatt socker. Hur vi lever våra liv får självklart och mycket vetenskapligt fastställt betydelse för vår hälsa. Konsekvenserna av för mycket av dålig kosthållning och lite fysisk aktivitet bidrar tveklöst till att vi utvecklar multisjukdomar. Och många av oss som är i behov av mycket omsorg och vård är multisjuka. Nu, som alltid, kommer jag inte med några pekpinnar. Fria myndiga människor måste ta ett eget ansvar i min värld. Ansvarsfulla politiker kan dock vidta politiska åtgärder som kan bidra till att många fler än nu får mer hälsosamma liv. Det kan man göra genom att till exempel som med tobak och alkohol göra onyttiga saker dyrare och hälsosammare saker mindre dyra. Man kan också välja en annan väg, ett sjukvårdssystem som inte är en allmän sjukförsäkring utan en som styrs av marknadskrafterna. Ett sådant system innebär precis som med en bilförsäkring att vi får mer eller mindre höga försäkringskostnader utifrån försäkringsbolagens individuella bedömningar av oss. Jag föredrar ett allmänt sjukförsäkringssystem. Det tyckte jag vid årsskiftet 2010 till 2011 och det tycker jag idag. Att önska alla människor så friska liv som möjligt borde aldrig kunna ses som något hemskt. Det är en ambition som är mycket positiv att kämpa för. Det gynnar alla.
"Boris Johnson har ändrat åsikt. Övervikt är ett samhällsproblem. Svenska politiker borde låta sig inspireras av den brittiske premiärministern."
"Storbritanniens premiärminister Boris Johnson är en av de åtta miljoner människor världen över som drabbats av coronaviruset. Sjukdomen tvingade honom till sjukhusvistelse där han under några dygn svävade mellan liv och död, enligt honom själv. När han kom ut från sjukhuset prisade han den nationella sjukvården, men han har också kommit till en ny insikt: britternas övervikt är ett samhällsproblem. Själv är han övertygad om att hans egen fetma är orsaken till att han själv var tvungen att läggas in på sjukhus."
"Tre av fyra brittiska patienter som lagts in på intensivvård för covid-19 har varit överviktiga. Personer som lider av fetma har 30 procents ökad risk att avlida av coronan, skriver den Englandbaserade DN-journalisten Katrine Marçal (DN 11/6). En studie publicerad i The Lancet drar slutsatsen att covid-19 drabbar den yngre befolkningen hårdare i länder där fetma är vanligt förekommande. Enligt brittiska myndigheter lider nästan en tredjedel av britterna av fetma, och ytterligare en dryg tredjedel lider av övervikt."
"Kopplingen mellan övervikt och fetma och risken att drabbas allvarligt av coronaviruset har lett till en debatt om övervikt i Storbritannien. Att självaste Boris Johnson, som tidigare varit nitisk motståndare till folkhälsofrämjande insatser och ”paternalism”, har ändrat uppfattning är något av en skräll. Nu vill han att regeringen tar större ansvar för befolkningens extrakilon. Framförallt handlar det om att bygga cykelbanor. Boris Johnson älskar cyklar, och ska nu ”få upp Storbritannien på cykeln”."
"Men alla är inte lika glada över folkhälsokampanjer mot övervikt. När den brittiska motsvarigheten till Cancerfonden i fjol drev en upplysningskampanj om kopplingen mellan fetma och vissa cancerformer fick organisationen kritik för ”fat shaming”, alltså att skuldbelägga överviktiga, och ”fettfobi”. Kampen mot skambeläggande av feta personer är en del av en modern vänsterrörelse som vänder sig emot smalhetsideal, utseendefixering och diskriminering av överviktiga."
"Att skuldbelägga enskilda personer för övervikt är inte bara elakt och omoraliskt, det är också ineffektivt. Just därför är Boris Johnsons engagemang för idrott och hälsosamma vanor bra. Givet att sex av tio lider av övervikt går det inte att lägga hela skulden på enskilda. Övervikt måste betraktas som ett samhällsproblem."
"Fetma och övervikt är dessutom klassrelaterat. Enligt brittiska hälsovården NHS har en tio-elvaåring ett BMI som ligger ett snäpp högre på skalan om pappan tillhör arbetarklassen, jämfört med om fadern är välutbildad. Det innebär en ökad risk för hälsoproblem senare i livet. Ojämlikheten har också ökat de senaste decennierna. Även i Sverige är förekomsten av övervikt hos barn klassrelaterad, och även här ökar skillnaderna, visar studier från Sahlgrenska."
"Att argumentera mot insatser för att bromsa utvecklingen av övervikt, som delar av den moderna vänstern gör, kan alltså cementera hälsorelaterade klasskillnader. Ironiskt nog. Storbritannien är ett av de länder i Västvärlden som är hårdast drabbat av övervikt och fetma. I Sverige är det inte lika illa – men utvecklingen går åt fel håll. Svenska politiker kan med fördel låta sig inspireras av Boris Johnson."
https://www.gp.se/ledare/vi-m%C3%A5ste-erk%C3%A4nna-att-%C3%B6vervikt-%C3%A4r-en-klassfr%C3%A5ga-1.29610712
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar