Kristendomen är världens starkaste ideologiska kraft. Det är inte så förvånande med tanke på att jag väljer att definiera ideologin som kärlekens ideologi. Samtidigt har massor av fruktansvärda mänskliga övergrepp utförts i Kristus namn. Och inte minst inom den Katolska kyrkan har präster inte kunnat hålla sina fingrar borta ifrån unga pojkar. Men ideologins kraft ligger i kärleksbudskapen och förmågan att vilja förlåta. Kärlek är något vi alla behöver och försöker att få. I den bästa av världar får vi den av föräldrar, syskon, andra släktingar, partners, vänner, arbetskamrater, föreningskamrater, landsmän, en hund, en häst och så vidare. Alla suktar vi efter mer eller mindre kärlek. Och alla, till och med Nelson Mandela, moder Teresa och Ghandi gjorde saker som de ångrade. De var också människor av ”kött och blod”. Ingen av oss är felfri. Inte ens du. Därför var idén om förlåtelse lysande. Den gav den enskilda människan en chans att kunna gå vidare. En chans man kan ge sig själv men också andra. Kärlekens och förlåtelsens berättelser gjorde den kristna ideologin till den hittills starkaste ideologin på jorden. Ja, av alla ideologier måste religionerna räknas in.
I sammanhanget kan jag tydligt markera att jag tillhör dem som också vill stå upp för att dugliga ledare också fattar obekväma beslut lite då och då. Det är sjukt att vissa anser att Churchills staty ska rivas ner då han anses ha stått bakom ett och annat beslut som idag anses fel. Kanske var det fel redan då men i det stora hela har hela den demokratiska världen honom att tacka för mycket i kampen mot nazisterna. Att ansvarsfullt och med mod leda ett samhälle är ingen "dans på rosor". Skärpning!
Det finns massor av mer eller mindre starka politiska ideologier. Varför har liberala ideologier och socialistiska ideologier lyckats bättre än andra? Berättelserna så klart. Liberalismen bejakar din frihet och möjligheten att välja. Socialismen bygger sin kraft i kampen mot klassamhället där några få styr över oss andra. Hur kom det sig att just Nordens länder byggt världens mest jämställda och framgångsrika samhällen? Sannolikt för att våra förfäder skapade en framgångskultur när vikingarnas nyfikenhet och reslust kombinerades med en ”gryta” där liberalism och socialism blandades till en rätt i världsklass. En variant av denna ”gryta” är dagens Kina. Konfusianism, marknadsliberalism och varianter av socialism tycks bli den ”gryta” som snart är den mäktigaste bland våra mänskliga samhällen. Möjligen förlorade västvärlden attraktionen i sin berättelse när vi återigen får uppleva relativt få människor som enskilt samlar enorm makt genom sina personliga finansiella tillgångar. Det är nog inte många invånare som längre tror att demokratin är så stark som vissa vill göra sken av. I synnerhet i en värld där kommuner, regioner och stater är högt skuldsatta och har stora finansiella problem. Ja, ja varför inte uppfinna en mer tidsenlig ideologi som tar i detta problem?
Jag skriver en del om detta i min bok ”En stund på jorden”. Boken handlar om mening och avslutas med ett budskap om hur engagemang skapas. I ett brus av information, och i ett överflöd av lättillgängliga nöjesfilmer, är det svårare än tidigare att på allvar engagera människor för att bygga något nytt och stort.
I serien Vikings görs intressanta jämförelser mellan vikingarnas tro på Asagudarna och de kristnas tro på Gud och Jesus. Vissa riter beskrivs som liknande. Båda trosuppfattningarna uppbyggda av fängslande berättelser fulla av analogier/liknelser med situationer som alla människor möter genom livets vandring. Gott som ont. De stora skillnaderna mellan de två är att i vikingarnas tro fostrades man att se döden som något positivt. Att få komma till Valhalla var något att se fram mot och hedersamt. Den kultur som den dödsinställningen skapade gjorde dem självklart till mycket farliga krigsmotståndare. De fostrades att inte frukta döden. Än idag finns varianter av detta i jihadister som med glädje dör i kampen för något ”gott” och med tron att de efter döden kommer till typ ”Valhalla”. Trots vikingarnas avsaknad av dödsfruktan segrade kärleken och förmågan till förlåtelse. Den kristna berättelsen var helt enkelt attraktivare än asaberättelserna.
Vilken berättelse är den mest attraktiva bland dagens riksdagspartier? Vänsterpolitik full av bidrags- och offerkoftetänk eller marknadsliberalt tänk där varje människa har ett stort enskilt ansvar för sina vägval? Bidragsfokus eller fokus på hur alla kan bidra? Viktor Barth-Kron skriver det jag länge lyft i bifogad artikel i Expressen. Det handlar inte om SD men det handlar om vilka partier som ska ha en chans att påverka mest ifrån Rosenbad. Om M skulle ha någon annan åsikt än den Kristersson äntligen uttrycker innebär den att de inte vill ta över Rosenbad. Varje parti borde vilja leda. Om man vill det måste man också vara pragmatisk. Tänk att det är så svårt för vissa som kallar sig icke socialistiska att förstå. Och tänk att Expressens ledare fortsätter att propagera för att M och S ska samregera.
”För faktum kvarstår ju, pandemi eller ej: Ska det bildas en regering till höger om Socialdemokraterna kommer den att behöva åtminstone stödjas av SD. Ska det bildas en regering till vänster om Moderaterna kommer den att behöva både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i underlaget. Så har väljarna ordnat saken, och så kommer alternativen med stor sannolikhet fortsätta se ut, så länge S och M fortsätter att tillämpa social distansering gentemot varandra.”
” Ett annat faktum kvarstår också: Den som utesluter det ena av två alternativ väljer de facto det andra. Att inte erkänna dessa omständigheter är, för att citera Kristersson, trams – men vilket alternativ man sedan föredrar är förstås helt en fråga om politisk smak.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar