Kunnigast och mest driven vinner alltid
Du vet väl varför just vår art, Homosapiens sapien, vann över andra människoarter? Till exempel neandertalarna, också en tidigare del av människosläktet Homo. Vår art vann för att våra förfäder insåg värdet av att samarbeta och blev bäst på att samarbeta jämfört med andra Homo. Och vår art var bäst på att vilja utvecklas. Alla andra tidigare Homo är utrotade. Att det går bäst för den mest utvecklingsorienterade, och den som samarbetar bäst, är inget nytt. Ändå har många svårt för att fatta det. Utvecklingspartiet demokraterna, UP, är en politisk kraft som förstått det.
I en organisation som tillämpar meritokrati vid anställningar och karriärutveckling vinner. Det vill säga bygger det bästa möjliga laget oavsett om det är en kvinna, en man, en ung, en erfaren, en självlärd, en högutbildad, en invandrad och så vidare. Vinner före organisationer som inte bygger sina lag så. Nedan Di artikel om meritokrati är läsvärd.
”Meritokrati, det vill säga att kvalifikationer, inte börd, ska vara en vägledande princip när tjänster ska tillsättas, är en av de viktigaste förklaringarna till Sveriges ekonomiska framgångar. Dugliga personer med enkel bakgrund har åstadkommit stordåd i näringslivet (och politiken) tack vare denna inställning.”
”Man kan tycka att meritokratins ställning borde vara ohotad. Men de senaste åren har krav på inkludering och mångfald hamnat i konflikt med denna princip. Att låta andra kriterier än kompetens väga tyngre vid anställningar är en väg som lätt leder vilse. Som företag gör man klokt i att hålla det enkelt. Den som är mest kvalificerad för en tjänst ska naturligtvis få den.”
”Listan över framtidens toppchefer är hoppingivande. Det är personer med gedigen erfarenhet av att arbeta i stora organisationer, och de tycks vara synnerligen väl lämpade för sina nuvarande uppdrag. Inte sällan har de en examen från Handelshögskolan eller KTH alternativt Chalmers i bagaget, ibland till och med både och. Solida plattformar för en person som aspirerar på en karriär i näringslivet.”
”Om man finge önska skulle fler framtida ledare ha en annan akademisk bakgrund. Varför inte historiker eller litteraturvetare? Tyvärr sätts inte samma värde på humaniora i Sverige som i till exempel den anglosaxiska världen. Man kan anta att det beror på att sådana kunskaper inte så lätt passar in i näringslivets mallar. Men sifferexercisen är enklare att lära sig i efterhand än en djup insikt om hur exempelvis historiska skeenden påverkar samhällen och ekonomier.”
