Kommunala ordningsvakter

Skicka fakturorna till staten

Jag säger bara migrationspolitiken, integrationspolitiken, Arbetsförmedlingen, Coronapandemin, rättssystemet, Försvaret och EU förhandlingarna. Nu talas det om mer förstatligande av ansvar. Jag säger decentralisera mer till kommunerna och samtidigt är det hög tid att göra specialistsjukvården och regionala kollektivtrafikfrågor nationella. Alla delar av Sverige har representanter i riksdagen. De kan med fördel företräda sina regioner i bland och hela landet ibland. Avveckla regionerna som en egen huvudman. Riksdagen har de senaste åren visat sig vara en inkompetent huvudman för många verksamheter. Trots det tror jag kvaliteten och effektiviteten inom berörda verksamheter kan öka kraftigt om konkurrensen om de ledande politiska uppdragen ökar kraftigt. Till att börja med är allt för få invånare beredda att genom politiken bidra till en positiv utveckling. För de andra är för många av de ledande politikerna broilers utan ordentlig arbetslivserfarenhet. Genom att lägga ner regionerna och dra ner antalet kommuner till max 100 kommer konkurrensen om de mäktigaste uppdragen att öka i kommuner och till riksdagen. Det är bra för oss invånare. 

Ett enkelt exempel på riksdagens misslyckande är rättssystemets otillräckligheten för att förebygga brott och lagföra brottslingar. Dåligt utbildade ordningsvakter får nu i många kommuner försöka bidra till att det känns tryggare i större städer. Nödvändigt på grund av riksdagen och regeringens misslyckade migrations- och integrationspolitik. Nödvändigt då de sociala problemen växer i styrka intakt med att allt fler i våra städer lever trångt och i socioekonomisk utsatthet. Inte konstigt eftersom många är mycket lågutbildade, saknar kunskaper i svenska och har kulturella erfarenheter som kraftigt avviker från svenska. Ja, ordningsvakterna är tyvärr värdefulla men kostnaderna ska skickas till riksdagen som inte klarar av sitt uppdrag att säkerställa rimlig trygghet i landet. En trygghet som bland annat kräver en tillräckligt utbildad, bemannad och effektiv Polis, åklagar- och domarverksamhet. Mer och mer liknar vissa delar av Sverige New-York på 70- och 80-talet då organiserad brottslighet i praktiken styrde. Enstaka stora, i tid avgränsade, polisinsatser räcker inte. Liknande brottslighet måste bekämpas med bra stöd inom lagstiftningen. Riksdagen borde snabbt införa något liknande RICO lagstiftningen i USA. Även i Sverige vägrar människor att vittna. I USA var/är det maffian. I Sverige är det andra ”blodsföreningar” med affärsambitioner. Tänk att det ska vara så dj... svårt för våra riksdagspartier att lära sig av till exempel USA, Italien och Danmark! Sverige måste mycket bättre bekämpa denna mycket farliga utveckling. Polis och åklagare måste få bättre legalt stöd för att effektivt jaga dessa kriminella affärsorganisationer. Kommuner som lider av riksdagens vansinniga migrationspolitik, och den misslyckade integrationspolitiken borde skicka räkningarna för ordningsvakter till riksdagen! 

https://www.dn.se/debatt/kommunala-ordningsvakter-signalpolitik-for-miljoner/

https://www.hg.org/legal-articles/what-is-rico-30996

Vattens stora betydelse

Utan dricksvatten inget mänskligt liv
Tänk om 2 miljarder människor inom kort måste flytta till nya bostadsområden på grund av vattenbrist? Enligt nedan artikel är det tyvärr ett möjligt scenario inom en inte allt för avlägsen framtid. En plats utan dricksvatten är en förbrukad plats. Det inkluderar även en plats som Uppsala. Utan vatten tvingas alla flytta. Bostäder, skolor, sjukhus, företagslokaler och så vidare är värdelösa. Nu när det öser ner mycket regn runt om i Sverige är det en av världens i särklass viktigaste resurs som också borde prissättas högre. Tänk att volymer återigen alltid har betydelse. Var ska alla dessa människor bo, gå i skolan, få sjukvård och arbeta dit de snabbt kommer? Tänk dig att Uppsala kommun måste tömmas på grund av klantig vattenpolitik och 225.000 människor snabbt måste få plats i till exempel Göteborg...

• A total of 17 countries face the possibility of a 'Day Zero' with no water 
• Day Zero is the point where a nation completely runs out of drinking water  
• Counties most at risk include India, Israel, Iran, Jordan and Pakistan
• South Africa's severe drought last year nearly resulted in a so-called 'Day Zero' 

https://www.dailymail.co.uk/sciencetech/article-7325535/Quarter-worlds-population-facing-extreme-water-stress.html?fbclid=IwAR07NS-bSpM_Mjh_5lI95SN6DyqLmXJYTXnd5nuVnFk8m0ii1ulWtnLgjJk
https://www.omvarlden.se/Opinion/analys/vatten-kan-losa-konflikter/

Enligt Försvarsmakten var klimatproblem en del av skälen till kriget som startade i Syrien. Trycket från inflyttning till städerna blev mycket ansträngt på grund av flera års torka i kringliggande byar. Vattenbristen på allt fler områden skapar självklart blodiga konflikter mellan människor. Mycket begränsade livsnödvändiga resurser i ett samhälle skapar mycket dåliga förutsättningar för harmoni och positiv utveckling. Det livsnödvändiga vattnet är idag problematiskt på två sätt. Många saknar rent dricksvatten och tvingas då flytta eller dö. Andra drabbas av översvämningar som gör tidigare bostadsområden omöjliga att leva på. Då tvingas man flytta. I en värld där ett arabiskt land nu testar att frakta polaris (tror jag det är) till sitt land för dricksvattenförsörjning krävs globala krafttag. Vi måste gemensamt betydligt kraftfullare satsa resurser på lösningar kopplade till dricksvattenbrist och översvämningar. Vad gäller översvämningar kanske det är nutidens syndafloder?...(ironisk!). Du vet väl att hela 71% av jordens yta täcks av hav? Så är det!
https://www.foi.se/rest-api/report/FOI-R--3297--SE
https://tidningensyre.se/2018/nummer-270/vattenbrist-okar-risken-vapnade-konflikter-3/
https://www.foi.se/rest-api/report/FOI-R--2913--SE

Dagens besvikelse
Människor som begränsar andra människors frihet att känna sig trygga i våra gemensamma offentliga rum. Vissa debattörer försöker förringa den ökade mängden övergrepp och att våldet blivit grövre. De hävdar att ”alarmism” bara förvärrar människors känsla av otrygghet. När invånarna i handling ser att beslutsfattare inser problemen, att de tar i problemen och när vi invånare ser förbättringar kommer vi känna oss tryggare. Prat, eller mörkläggning, och feghet löser inga problem. Vår frihet att tryggt kunna röra oss i det offentliga rummet måste kraftigt förbättras. Och det är bra att många invånare säger ifrån och uttrycker sin besvikelse över en mycket negativ utveckling. Först då tycks tyvärr allt för många partier och politiker samla energi för att försöka lösa det som invånarna upplever är skadat. De senaste åren i vårt unika samhälle, i Sverige, har tyvärr tydligt visat att många politiker och medieföreträdare lever i verklighetsbubblor som starkt skiljer sig från väldigt många andra människors.
https://www.expressen.se/nyheter/kvinna-utsatt-for-valdtaktsforsok-i-uppsala/

Dagens stjärna
Cemil Alparslan. Företagare i Uppsala som agerar föredömligt som samhällsmedborgare och upplyser beslutsfattare om återkommande observationer om brister parallellt med att föreslå förbättringar. Utmärkt! En positivare samhällsutveckling uppnår vi genom att vi invånare hjälps åt. Det är inte ”någon annans” ansvar. Det är ett gemensamt ansvar för oss som bryr oss om vårt närsamhälles bästa. Alparslans observation är att de ordningsvakter kommunens skattebetalare tvingas finansiera, när inte Polisen idag klarar sitt uppdrag (riksdagens ansvar), ofta och länge står och hänger tillsammans i stor grupp istället för att ständigt sprida ut sig i sitt trygghetsskapande uppdrag. Oavsett om det är ordningsvakter eller områdesvärdar är det kommunens skattebetalare som betalar. Och oavsett om det rör sig om upphandlade uppdrag eller arbetsträning av långtidsarbetslösa ska uppdraget vara i fokus. Och uppdragsefterlevnaden löpande avgöra om de gör bra eller dåliga arbetsinsatser.

Varmt eller kallt

Var söker du svaren?
Har du lekt leken "Fågel, fisk eller mitt emellan"? Det har jag. När man letar efter det gömda säger den som letar att det blir varmare eller kallare i förhållande till hur man rör sig närmare eller ifrån det gömda. Kommer världen att bli varmare eller kallare framöver? Kan vi människor hitta svaren på hur vi kan påverka utvecklingen i positiv riktning? Jag är helt säker på att vi kan hitta de "varma" svaren om vi som globala krafter satsar på teknisk utveckling för att lösa de klimatutmaningar vi har. Tekniken bär på väldigt många lösningar som kommer att få oss att tycka att vi var dumma som inte insåg hur stor kraftfull nytta tekniken gör för människans välbefinnande.

Svaren på hur vi snabbare kan lösa problem som vissa upplever som olösningsbara kan vara väldigt enkla. Även om nedan artikel talar om en yta lika stor som USA är det inte någon dum idé. Och om den fungerar innebär det inte bara en fantastisk kolbindningslösning, den innebär också planeringar som kan användas för att bygga till exempel passivhus (miljövänliga hus). Jag delar Hakelius kritik av de katastrofberättande miljökämparna som väljer att ignorera  liknande möjliga metoder. Deras engagemang behöver sannolikt ett "världen går under" scenario för att trivas. Det finns dock många nackdelar med ett katastroftänkande. Bland annat att väldigt många unga idag ser väldigt negativt på framtiden. Att så många svenska barn och unga ser väldigt negativt på framtiden enligt Kairo futures undersökningar är bedrövligt. Det är dags för "A man on the moon" i modern tappning så att framtidshoppet åter kan tändas hos fler och en vision som engagerar många fler i arbetet att bygga en hållbar härlig värld att leva i. "En frisk luft att andas och ett rent hav att bada i" kanske räcker.
Johan Hakelius nedan bifogade krönika är läsvärd.
https://www.expressen.se/kronikorer/johan-hakelius/nyheten-slar-inte-bland-aktivister-pa-instagram/

Dagens besvikelser
Alla återkommande massmördare i USA som dödar och skadar många oskyldiga människor. Det är svårt att fatta att USAs vapenlobby är så stark att vapenregleringarna inte kan stärkas upp. Självklart bidrar den enkla tillgången till vapen till liknande vansinnesdåd som i nedan nyhetsartiklar.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/zGkJEr/masskjutning-i-el-paso--20-doda
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/70yOyw/nio-ihjalskjutna-utanfor-bar-i-ohio

Vänsterns, naivisternas och nyliberalernas politik som kraftigt försvagat vårt samhälle genom en ohållbar migrationspolitik och en värdelös integrationspolitik. Ett mycket tydligt symptom på denna politiks misslyckande är nedan utveckling när tre av Uppsalas offentliga badplatser behöver ordningsvakter för att skötsamma människor ska ha tryggt tillträde till offentliga platser. Den sociala ohållbarheten i förd politik påverkar alla.

”I Uppsala kommuns ansökan framkommer att det i samband med fester och gruppsammankomster vid badplatser förekommer stök, droger, sexuella ofredanden, slagsmål, bråk och stölder.Det kan eventuellt även förekomma inbrott och skadegörelse på skolor som kan kopplas till badplatser, enligt ansökan.

Kommunen konstaterar att antalet anmälda incidenter vid badplatser har ökat, vilket medfört att otryggheten för barn, ungdomar, besökare och boende i området ökat så mycket att ordningshållande är av ”väsentlig betydelse för allmänheten”.”

https://mobil.unt.se/nyheter/uppsala/ordningsvakter-satts-in-vid-bad-5374603.aspx

Dagens stjärna
Christopher Caldwell, New York Times. Ja, endimensionella klimataktivister ska inte styra samhällsutvecklingen. Det blir garanterat dåligt. Och om man tycker att demokrati är ett bättre styrelseskick än andra får man faktiskt föra sina kamper inom demokratins ramar. Om en majoritet lyckas övertygas så kan vilka idéer som helst testas. Läs Caldwells artikel nedan som avslutas med ”Democracy often calls for waiting and seeing. Patience may be democracy’s cardinal virtue. Climate change is a serious issue. But to say, “We can’t wait,” is to invite a problem just as grave.”

”Climate activists in Western Europe had already been radicalizing for some time when record heat engulfed the Continent last month. The high reached 109 degrees in Paris two Thursdays ago. Yet many environmentalists have come to believe that extreme weather alone will never spur Europeans to give up fossil fuels. Nor will talking about it. Provocations and disruption are needed.

The problem is not that Europeans think like Americans, 13 percent of whom say human activity is “not responsible at all” for global warming. Europeans are less cynical about official accounts of climate change that come from the United Nations and various universities. The problem, rather, is that Europeans actlike Americans, holding tight to their driving and consuming habits.

Climate activists have therefore changed their emphasis. No more eliciting pieties by explaining what happens when carbon dioxide rises past 400 parts per million. Better to use the specter of imminent self-extinction to rally the public behind actions like banning cars from city centers and halting new oil exploration.

This new focus may have the virtue of conveying urgency. But it is going to bring the climate protesters into conflict with democracy, whether they realize it or not.

The symbol of this transformation is the Swedish high school student Greta Thunberg, who describes herself to her 800,000-plus Twitter followers as a “16-year-old climate activist with Asperger.” Late last summer she began skipping school on Fridays and traveling to Sweden’s Parliament, the Riksdag, where she handed out fliers informing adults, in crude language, that she was doing this because they were ruining her future.

Classmates joined her. Students in other European capitals imitated her. “Fridays for Future,” as the protests came to be called, turned Ms. Thunberg into the first world political leader born this century. They have been hailed by Green parties across the Continent, many of which won impressive victories in May’s European elections.

Ms. Thunberg believes people should act, not argue. That, perhaps, is why she is planning to travel to next month’s United Nations global warming summit in New York by sailboat, not airplane. It is not that Ms. Thunberg does not care about climate data; indeed, she cites the annual reports of the United Nations Intergovernmental Panel on Climate Change as if they were gospel. It is just that she is done debating.

Her politics rests on two things. First is simplification. “The climate crisis already has been solved,” she said at a TED Talk in Stockholm this year. “We already have all the facts and solutions. All we have to do is wake up and change.” Second is sowing panic, as she explained at the World Economic Forum in Davos last winter.

Normally Ms. Thunberg would be unqualified to debate in a democratic forum. Since a 16-year-old is not a legally responsible adult, she cannot be robustly criticized and, even leaving aside her self-description as autistic, Ms. Thunberg is a complicated adolescent. Intellectually, she is precocious and subtle. She reasons like a well-read but dogmatic student radical in her 20s. Physically, she is diminutive and fresh-faced, comes off as younger than her years, and frequently refers to herself as a “child” — about the last thing the average 16-year-old would ever do.

Kids her age have not seen much of life. Her worldview might be unrealistic, her priorities out of balance. But in our time, and in her cause, that seems to be a plus. People have had enough of balance and perspective. They want single-minded devotion to the task at hand.

This Ms. Thunberg provides. That climate change be understood as an “emergency” is her first objective. Increasingly, authorities share it. The week of the heat wave, according to The Economist, the Met Office, the British meteorological agency, was trying to speed up its “attribution studies” so that it can link incidents of extreme weather to global warming before the public’s attention drifts. This is a political, not a meteorological, goal. There are also calls to politicize language: In May, The Guardian announced it would use the term “climate crisis” rather than “climate change” in its articles, and “global heating” rather than “global warming.”

Alliances between institutional authorities and activists like Ms. Thunberg often backfire. With questions of global warming, the problems of credibility are already large, even without fresh incitements to politicization. Sometime after the age of 16, most people learn that not even the members of the Intergovernmental Panel on Climate Change are above self-interest and human error.

It is also hard to say what a real, non-utopian low-carbon politics would look like, once the public got involved in legislating and regulating. Contrary to the assumptions of many of Ms. Thunberg’s admirers, it might resemble contemporary populist agendas more than the world imagined by the United Nations’ modelers and the governance experts of Davos. Protectionism could be in: If you establish a system of carbon pricing, countries that don’t practice it are “dumping,” and their imports must be excluded. Immigration could be out: It is difficult to see how any kind of long-term mass immigration is consistent with a desire to lower Europe’s carbon output.

And that is before we even broach the question of what kind of civilization we want, and at what level of technological complexity. On a planet of eight billion people, it is not just destination weddings that require considerable expenditure of energy. So does food. So does clean drinking water. So does communication.

Increasingly, climate agitators want action, not distraction. That often requires demonizing anyone who stands in the way. In July the climate editor of the Dutch newspaper NRC Handelsblad complained that Paris’s declaration of a “climate state of emergency” on July 9 had not been accompanied by a ban on automobile traffic in Paris or by a dimming of the lights on the Eiffel Tower. In Germany the word “Flugscham” is one of the last year’s more interesting coinages. It means not fear of flying but shame of flying, and of the pollution it brings about. The German economist Niko Paech urges shaming people for booking cruises and driving S.U.V.s, too.

Behind the new boldness of climate activists is the assumption that ordinary Europeans’ good intentions are sincere and their inaction is hypocritical. It could be the other way around. Whatever the case, Europeans’ slowness to act on the climate cannot simply be dismissed as “denial.” Those who read the United Nations reports and tut-tut but fail to take to the streets might be less resolute — but they might simply disagree, or have other priorities.

Tryggare kan ingen vara...

Rättsystem i gungning
För snart två år sedan hände något stort. Helt plötsligt slutade Polischefer och flera andra inom rättssystemet att mörka vad de ser i sin verklighet. Tidigare hade det accepterats som inte politiskt korrekt. Plötsligt beslutade sig många inom rättssystemet för att sluta tiga. Trist att det tog så lång tid. Bra att vändningen ändå kom. Nu talar både ledande domare, polischefer och åklagare öppet om faktiska problem. Samhällsutvecklingen blir alltid bättre om vi ständigt får en korrekt beskrivning av verkligheten.

Vissa gillar att kommuner, särskilt stadskommuner, tvingats förstärka trygghetsarbetet med hjälp av lokala ordningsvakter. I grunden är det ett rikspolitiskt misslyckande. Polisen, och övriga rättssystemet, har länge misshandlats och fått på tok för små resurser för att lösa sina uppdrag. Tills detta misstag korrigerats borde det vara självklart att riksdagen plockar upp alla extra ordningsvaktskostnader som kommunerna drabbas av. Aleksandra Boskanin reflekterar lite om ordningsvakterna i nedan artikel.

"Nyligen föreslog Polismyndighetens Nationella operativa avdelning (NOA) att också polisen ska ta hjälp av civila ordningsvakter. Det skulle kunna vara positivt för landets kommuner och regioner om det innebär att staten tar större ekonomiskt ansvar för ordningsvakterna. Under 2017 spenderade landets kommuner runt 995 miljoner kronor på upphandling av säkerhetstjänster, regionernas kostnad uppgick till 669 miljoner kronor (GP 8/4). Det är en stor ökning jämfört med 2014 då kostnaderna var 674 miljoner kronor respektive 493 miljoner kronor (Dagens Samhälle 2/11 2017).
Erik Nord, polischef i Göteborg, är positiv till förslaget. Som exempel på arbetsuppgifter som ordningsvakter skulle kunna utföra nämner han att de kan vara stödjande resurser vid spaningsuppdrag och bevaka personer som sitter gripna på sjukhus. Nord menar dock att dagens lagstiftning kan komma att utgöra ett hinder: ”Vi har nästan tänjt lagen till bristningsgränsen där undantagen blir huvudregel” (GP 24/6)."

"För att ordningsvakter på bästa sätt ska kunna avlasta polisen krävs därför en översyn av lagstiftningen, en uppfattning som delas av inrikesminister Mikael Damberg (S): ”Regelverket har börjat tänjas på redan i dag” sade han i samband med att han i mars aviserade att en utredning kring lagstiftningen för ordningsvakter och väktare ska tillsättas (Aftonbladet 18/3). Utredningen ska bland annat se över arbetsuppgifter, befogenheter och utbildningslängd."
https://www.gp.se/ledare/ordningsvakter-kan-%C3%B6ka-tryggheten-p%C3%A5-gator-och-torg-1.15817998

Rikspolitikerna skulle bland annat behöva en längre kurs i konsekvenstänkande. När rikspolitikerna äntligen, politiskt brett, tycks eniga om att förstärka Polisens resurser förstår de inte vad det leder till. De tycks inte ha lärt sig uttrycket "ingen kedja är starkare än dess svagaste länk". Syftet med Polisen är att motverka brott och att ta fast människor som begår kriminella handlingar. Om Polisen får mer resurser och blir duktigare på att gripa kriminella leder det till kraftigare tryck på åklagare och domstolsverket. Om Poliser och åklagare gör ett bra jobb leder det också till ett behov av fler fängelseplatser. Det här kallas konsekvenstänkande. Uppsala tingsrätts lagman (chefen för domstolen) skrev nyligen en mycket viktig och bra debattartikel i UNT. Det är viktigt att ta lagman Catarina Barketorps larm på största allvar. Vi behöver kunnigare och erfarnare politiker överallt.

"Sveriges Domstolar befinner sig i ett mycket svårt ekonomiskt läge och samtliga domstolar har fått besparingskrav som ska genomföras redan i år. Även Uppsala tingsrätt måste genomföra budgetneddragningar som kommer att få stora konsekvenser för verksamheten. Detta samtidigt som tingsrätten redan är hårt belastad av långa förhandlingar, ökad inströmning av mål och många stora mål med frihetsberövade personer. Baserat på detta borde vi egentligen ha fått ett budgettillskott på flera miljoner."

"Några fakta som belyser detta: Uppsala tingsrätt fick under 2018 in drygt 8 200 mål. Nästan 3 500 av dessa var brottmål. Jämfört med 2016 har brottmålen ökat med nästan 20 procent. Förhandlingstiden ökar också. Under första kvartalet 2019 har förhandlingstiden ökat med 33 procent jämfört med samma tid förra året. Andelen mycket stora och långa brottmål har ökat. Att en förhandling håller på i tio dagar eller mer är i dag inte alls ovanligt. Allt detta utan att tingsrätten tillförts några extra resurser."

"Bevisning är många gånger en färskvara och det finns många exempel på att bevisläget avsevärt försämrats när lång tid förflutit från det att ett brott inträffat tills rättsprocessen avslutats. En försenad rättegång medför i princip alltid en risk för att det slutliga avgörandet är av sämre kvalitet än vad som hade behövt vara fallet om målet avgjorts tidigare."

"Riksdagen har gjort stora satsningar på polisen och nu senast även på åklagarmyndigheten. Satsningar som rimligen ska leda till ett ökat inflöde av brottmål till tingsrätterna. Några ökade satsningar på tingsrätterna har dock inte skett."

"Om inte domstolarna tillförs ytterligare medel kommer vi att bli tvungna att ytterligare minska på vår personalstyrka, ställa in allt fler förhandlingar och helt fokusera vår verksamhet på de mål där vi har lagstadgade tidsfrister att förhålla oss till. Parterna i övriga mål kommer då att få vänta mycket länge på att få sin sak prövad."
https://www.unt.se/asikt/debatt/resursbrist-i-uppsala-tingsratt-5347176.aspx

Dagens besvikelse
Ledande politiker i nämnder och styrelser som saknar relevanta kunskaper och erfarenheter för att på ett ansvarsfullt och kompetent sätt kunna företräda invånarnas intressen. Det är dyrt och dumt att folket företräds av människor utan rimliga kompetenser. Man kan tycka att tjänstemän ska klara av sina uppdrag bra med tanke på höga ersättningar och ofta bra CVn. En styrelse eller nämnd ska dock alltid vara kompetent nog att både stötta och ifrågasätta en förvaltningschef eller VD. Vi väljare har ett stort ansvar att välja personer och partier som bäst kan företräda oss. Bäst är alltid kompetenta människor. Kompetenta människor finns det gott om inom alla yrkesområden. Det gäller att attrahera dem att i någon politisk roll vilja bidra till vårt gemensamt bättre. Förbättringspotentialen är stor.

Nya Karolinska har kostat skattebetalarna flera miljarder onödiga kronor. Det är inte ”någon annans” pengar! Det är dina och mina skattepengar! På toppen av vansinniga merkostnader brister också Nya Karolinska i sin förmåga att snabbt ge trygg och god vård till särskilt multisjuka äldre. Det kanske är en planerad effekt....

”Rapporten jämför införandet av värdebaserad vård på tre stora sjukhus: Karolinska, Sahlgrenska i Göteborg och Akademiska i Uppsala. Resultatet är, inte helt oväntat, mer lyckat på Akademiska och Sahlgrenska, där man inte vänt upp och ner på hela sjukhuset utan behållit klinikerna.”

”Nya Karolinska skulle bli Boston Consulting Groups flaggskepp, men kapsejsade. Politikerna har kastat miljarder kronor i sjön. Det behövdes ytterligare några skattekronor för att i rapportform konstatera självklarheten: Nya Karolinska borde ha omorganiserats med större varsamhet.”
https://www.expressen.se/ledare/redledarered-detta-kan-politikerna-lara-av-haveriet-karolinska/

Dagens stjärna
Eva Edwardsson, hovrättsråd och kommunfullmäktigekollega som sakligt, kompetent och klokt beskriver hur ohållbara våra lagar och regler blivit kopplat till invandring. Och hur fel aktivister ofta har om vad som hänt när utvisningsbeslut till sist fattas. Idag bidrar en rörig och dålig migrationspolitik kraftigt till att Sverige blivit ett mycket otryggare land att leva i. Nedan en mycket läsvärd debattartikel i SvD skriven av Edwardsson. Larana ”bör” inte bara skrivas om, de måste skrivas om!

”Migrationsverket påstås ägna sig åt hjärtlöst paragrafrytteri. Riksdags- och kommunpolitiker uttalar i medier sitt stöd för enskilda fall, även under pågående domstolsprövning, och antyder inte sällan bristande rättssäkerhet som trolig orsak till utvisningsbeslutet.”

”Men migrationslagstiftningen kan inte enbart bygga på medkänsla, utan den måste också utgöra ett system som hänger ihop.”

”Den som har fått avslag på sin asylansökan av Migrationsverket och inte får beslutet ändrat efter domstolsprövning är i lagens mening inte längre asylsökande eller flykting. Istället är personen en utländsk medborgare som befinner sig i Sverige utan uppehållstillstånd och som därför ska lämna landet.”

”En grundläggande förvaltningsrättslig princip som många verkar ha svårt att acceptera är att det är förhållandena vid beslutstillfället som ska ligga till grund för ett beslut. Dessutom är handläggningstiden i sig inte ett argument för att få ett tillstånd. Ingen är väl beredd att förespråka att en person som söker till exempel ett vapentillstånd, bostadsbidrag eller att bli utnämnd till professor ska få ansökan beviljad bara för att man väntat länge under handläggningstiden?”

”Både möjligheten för asylsökande som fått avslag att stanna om man hittar ett arbete och den så kallade gymnasielagen bygger emellertid på föreställningen att genom att vistas i Sverige under handläggningstiden, borde även de som saknar asylskäl få stanna. Trots att långa handläggningstider ofta beror på att de asylsökande gör sig av med de pass och resehandlingar som de använt under resan hit samt att det är väldigt många som söker asyl i just Sverige.”

”Många politiskt aktiva backar inte upp myndigheter och domstolar som tillämpar utlänningslagen. Detta vore otänkbart om det istället gällde brottmål. Man ersätter domstolarnas bedömning i enskilda fall med sin egen. Åtminstone ett politiskt ungdomsförbund (Luf) samlar in pengar till stöd för en fond för att asylsökande som fått avslag ska kunna gömma sig i Sverige. Det finns också en utbredd uppfattning att asylprocessen inte är rättssäker, trots att det är samma förvaltningsprocesslag, samma förvaltningsdomstolar och samma domare som dömer i migrationsrättsliga mål som i andra mål i de allmänna förvaltningsdomstolarna.”

"Så varför söker sig då så många personer utan asylskäl och även lågutbildad arbetskraft till just Sverige?" 

1. En orsak är möjligheten att ”byta spår", alltså att den som inte får asyl får stanna i Sverige ändå om personen hittar ett arbete. Detta lockar människor att komma till Sverige och först söka asyl och sedan under handläggningstiden försöka hitta ett arbete för att på så sätt få permanent uppehållstillstånd.
2. De generösa reglerna om arbetskraftsinvandring innebär att utländska medborgare utanför EU kan flytta till Sverige och arbeta deltid med så låga löner som 13 000 kronor i månaden och efter fyra år få permanent uppehållstillstånd.
3. Kombinationen av de låga kraven på arbetskraftsinvandring och möjligheten att byta spår leder till rubriker som ”familjen utvisas efter sju år i Sverige”. Först söker en familj utan skyddsskäl asyl, men får slutligt avslag cirka två år senare. Då byter man spår och någon i familjen arbetar två år. Vid förlängningsansökan visar det sig att kraven för tillståndet inte varit uppfyllda (man kanske har arbetat svart). Då avslås ansökan efter två års ytterligare utredning och domstolsprövning. Under sex–sju år i Sverige har familjen aldrig haft ett giltigt uppehållstillstånd. Ofta kan familjen stanna ett tag till genom att lämna in en ny asylansökan.
4. Kombinationen av reglerna för arbetskraftsinvandring och etableringsfriheten för privata företag inom välfärdssektorn gör det lagligt att arbetskraftsinvandra till Sverige och ta med sig svårt funktionshindrade anhöriga, som då beviljas rätt till personlig assistans. Andra anhöriga kan då beredas arbete som personliga assistenter. I LSS-utredningen SOU 2018:88 konstateras att utlandsfödda oftare än andra beviljas assistansersättning och att det kan behöva utredas vidare.
5. När ensamkommande barn inte kan göra sin ålder sannolik, beslutar Migrationsverket om en fiktiv ålder, nämligen 18 år dagen före beslutstillfället. Det betyder att personer som i verkligheten kanske är 22 år, blir fyra år yngre i sina kontakter med kommunala myndigheter med krav på skolgång, ordnat boende med mera. Möjligheten att få ta del av ett omfattande omhändertagande som gäller både dem över och under 18 år gör Sverige så attraktivt att vi år 2015 tog emot 40 procent av det totala antalet ansökningar från ensamkommande barn i hela EU. 
6. Svensk lagstiftning är tillåtande mot den som lämnat oriktiga uppgifter om sin identitet. Den man som uppgett att han var 17 år när han sökte asyl avslöjar i en senare ansökan om ändring av folkbokföringen att han i själva verket var 18 år. När detta uppdagas mer än fyra år senare händer ingenting. Däremot lämnas nu ett korrekt pass in till stöd för ansökan (se HFD 2019 ref. 9).

https://www.svd.se/justera-pull-effekterna-i-utlanningslagen?fbclid=IwAR2Pd99HwqXnyBA22J-LzDvV9DClloo3c6UNw6xN05o9qf4-2AH9vFKPVbM