Vilse i pannkakan

En ledare med Nollkoll 

Det är intressant att en ledarskribent på UNT, som varit det länge, är rädd för Utvecklingspartiet demokraterna. Vi stör hans önskningar om hur Uppsalas politiska liv ska se ut. Han vill bli av med ett unikt lokalt parti som är det enda 100% fokuserade Uppsalapartiet. Ett av många lokala och regionala partier som växer så det knakar runt om i Sverige och övriga Europa. Fler och fler invånare inser värdet av ett 100% lokalt parti som inte styrs från Stockholm. Och herr Rudström har inte sedan 2019 lärt sig att UP är ett heltäckande sakpolitiskt parti. UP är inget enfrågeparti och har aldrig varit ett enfrågeparti. Jag hade aldrig engagerat mig i ett enfrågeparti. 

Utvecklingspartiet demokraterna, UP, är inte ett parti som riksdagspartierna. UP tillhör inget givet block av partier. UP styrs inte från Stockholm. UP kan samarbeta pragmatiskt med alla partier som Uppsalaborna röstat in i kommun- och regionfullmäktige. UP är 100% Uppsala och erbjuder en tydlig sakpolitik kopplad till skola, sjukvård, omsorg, kollektivtrafik, stadsbyggnad, trafik, kultur, idrott, integration, näringsliv med mera. UP erbjuder också bara erfarna och meriterade politiker. Politiker som både kan stötta och kompetensmässigt utmana förvaltnings- och bolagsledningar. Den som sett politiken inifrån inser att det UP erbjuder Uppsalaborna är en plattform för ett fantastiskt framtida Uppsala. Genom nedan länk kan du se hur fel de som påstår att UP är ett enfrågeparti har.

www.updem.se

En som på över fem år inte fattar vad Utvecklingspartiet demokraterna är för ett parti är nedan ledarskribent. Precis som alla andra kunde han i valrörelsen och därefter lätt lära sig att UP är ett sakpolitiskt heltäckande parti för en kommun och en region. Pinsamt. Så blir det när man är partiaktivistisk och arbetar som ledarskribent. 

”Efter tre år som vågmästare i Uppsala kommunfullmäktige lägger Utvecklingspartiet demokraterna (UP) ut en ny färdriktning. ”Det är dags för ett nytt styre i Uppsala” skriver förstanamnet Theo Blanco på UNT Debatt (31/10). Vill han ta sista chansen att riva upp spårvägsprojektet tillsammans med en borgerlig majoritet, vilka de flesta anser redan är för sent?”

””Hade UP döpts till det enfrågeparti man egentligen var hade det redan varit kört (jämför med Stoppa E4 Väst förtroende efter att E4:s västliga alternativ beslutats). Nu kan man leva vidare på en slags allmänborgerligt rykte. Och hoppas att inte väljarna minns vad man gjorde med detta fyra år tidigare.”

https://www.unt.se/ledare/ledarkronika/artikel/up-gar-till-val-som-om-ingenting-hant/l72p0o5j

Ja, UP anser att det nuvarande styret i Uppsala är förbrukat eftersom de eftersom domen i Mark- och miljödomstolen bara fortsätter att utan flera nödvändiga tillstånd driver spårvägsprojektet framåt. Med det sagt kan nästa styre för Uppsala se ut på många sätt. Det viktiga är att det inte kan se ut som nu eftersom dagens tre partier och Liberalerna driver en mycket oklok stadsbyggnadspolitik. Nedan debattartikel från UP är läsvärd.

”Ett nytt styre som kan säkra ett tryggt närsamhälle, framkomlighet för trafiken, global konkurrenskraft, bättre vårda en åldrande befolkning och bättre hantera en komplex politisk verklighet. Ett nytt ledarskap med en tydlig handlingsplan för en kärnverksamhet som levererar med hög kvalité. Ett attraktivare bostadsbyggande. Ett stärkt näringsliv. Ett hållbarhetsarbete som främst fokuserar på social- och ekonomisk hållbarhet. Den ekologiska hållbarheten är viktig men politiken kopplat till den ambitionen är för ideologisk och extrem.”

https://www.unt.se/debatt/artikel/erik-pellings-rodgrona-styre-behover-bytas-ut/j8mwxgpl

Populistisk strategi

Enfrågeparti eller helhetsparti

När Utvecklingspartiet demokraterna (UP) skapades fanns en lokal analys av förutsättningarna, och en studie av framgångsrika lokala partier, innan UP valde väg. Analysen var tydlig, alla lokala partier var enfrågefokuserade, negativa och hade minst en lokal ”kändis” med i partiet. Varför? Enkel kommunikation och ”kändisar” lockar alltid några. Det är framförallt  lättare att fånga många röster kopplade till sakfrågor som inte enkelt berör ideologiska ställningstaganden. Då kan man vinna röster från alla ideologiska varianter.  UP valde inte den enkla enfrågevägen. 

UP bestämde att antingen arbetar vi fram ett Uppsalafokuserat socialt-, ekologiskt- och ekonomiskt hållbart partiprogram eller så ger vi inte Uppsalaborna en chans att rösta på ett 100 procent lokalt och regionalt parti utan nationell styrning. En nationell styrning med urvattnad politik för kommuner och regioner med helt olika förutsättningar. Det var också viktigt att UP byggs som ett positivt parti med en stark framtidstro. Och med en övertygelse om att vi kan utveckla Uppsala attraktivt och framgångsrikt. Hur kan man inte vilja rösta på ett 100 procent lokalanpassat och positivt parti? Det är ju oklokt att inte göra. I Uppsala 2022 fanns nästan 4000 kloka Uppsalabor.  

P J Anders Linder skriver mycket läsvärt om populismens långsiktiga bärighet i nedan GP artikel. 

”Politiker anklagas ofta för att välja den breda vägen och bara försöka att ställa sig in. Fast tittar man närmare på folkopinion och stämningsläge upptäcker man att detta emellanåt är lättare sagt än gjort. En populist måste vara fingerfärdig som en konsertpianist om han ska lyckas smeka väljarna medhårs i några av de klassiska höger-vänster-frågorna. Där är den allmänna meningen inte bara delad utan ofta direkt motsägelsefull.”

”För den som gillar marknadsekonomi och företagsamhet finns inte mycket glädjande att hämta. Liberalare arbetsrätt, marknadshyror och vinstdrivande verksamhet i vård, skola och omsorg tycks inte stå högt i kurs. Å andra sidan har det inte ställts några frågor om annat företagande än välfärdsföretagande och ingenting om valfrihet, så alldeles säker kan man inte vara.”

https://www.gp.se/ledare/att-vara-populist-är-svårare-än-man-kan-tro-1.103581691

Vad tycker du om att svenskt välstånd försämras på grund av hur dåligt det demokratiska systemet fungerar idag? Röran inom politiken där partier som har stora meningsskiljaktigheter samregerar är en verklighet. Bland annat innebär det svårigheter för väljarna att kräva ansvar från partier. Tro inte det är enbart ett svenskt demokratiskt problem, det är så runt om i hela EU. Och röran inom Europaparlamentet är än värre. Inom EU finns till och med lager av grupperingar mellan partier. Och att ministerrådet inom EU är nog bara tack vare Covid-19 och Ukrainakriget. De ideologiska skillnaderna mellan de som styr EU-länderna är mycket stora. Mycket större än vad många förstår.

Inte bara Sverige behöver en ny demokratisk modell.

Endimensionellt och enkelt

Bredd komplicerar
Det är enklare att tänka endimensionellt än flerdimensionellt. Inget konstigt med det. Inom politiken förväntar jag mig att man alltid klarar av att balansera olika perspektiv mot varandra och utifrån det och sina grundvärderingar skall klara av att fatta kloka beslut. Olika intressen står nästan alltid mot varandra. I Uppsalas politiska landskap arbetar vi med tre större hållbarhetsperspektiv som exemplifierar olika intressen som skall vägas mot varandra. Håbbarhetsperspektiven är Sociala, Miljö och Ekonomiska. I en värld där vi har ett enorm informationsbrus och där media oftast inte ger utrymme för att få beskriva de olika övervägandena innan man kommer fram till sitt ställningstagande underlättar det svåra arbetet att förmedla budskapen om hur man kommer fram till olika ståndpunkter. Nyligen menade Göran Persson, fd stadsminister, att politik är det mest intellektuella man kan ägna sig åt. Jag börjar bli benägen att hålla med.

Enkelhet fungerar
I denna komplexa värld är det uppenbart att enkelhet är en framgångsväg. Det senaste exemplet på det tycker jag är valet i Tyskland. Enligt olika tyska tidningar kan Piratpartiet tänkas få så mycket som 10% folkligt stöd i nästa val. Partiet är ett enfrågeparti, i en mycket viktig fråga dvs vår personliga integritet. Tyvärr är dock inte verkligheten så enkel utan alla partier som skall kunna ingå i en majoritet som styr måste också ha politiskt och demokratiskt förankrade ståndpunkter inom alla relevanta områden. Dessutom måste man också klara av att kompromissa. Annars blir man helt stillastående eftersom t ex fyra partier har olika perspektiv på olika sakfrågor. Vem har sagt att det skall vara lätt......