Ett allt svagare folk

Ont överallt

Den som känner efter för mycket får ont överallt. Många i landet Sverige verkar känna efter på tok för mycket. Bland annat därför behövs karensdagar. Den som ser faror i allt får en olustig stund på jorden och blir en plåga för sin omgivning. Även om det då och då kan vara av godo. Risken med för mycket daltande och oro är att man inte klarar av riktiga krislägen på ett bra sätt. Är detta återigen ett tecken på degenererande arvsanlag? Eller bara mesig och överbeskyddande politik? 

Den nationella politiken har i modern tid gjort mycket som försvagat landet Sverige. LSS-reformen som i grunden var bra blev extremt mycket dyrare än vad den beräknades kosta när den introducerades. Det är en reform som inte genomförts på ett rimligt sätt och som är full av bidragsfusk. 

Privatiseringsiver utan vare sig tillräckliga systemkunskaper eller kloka testperioder gjorde vissa snabbt extremt rika men gav inte tillräckliga positiva samhällsförbättringar. En del av den misslyckade privatiseringen av tidigare offentliga monopol är alla överdiagnosticeringar vi fått i landet Sverige. Det blir inte bra när ideologi gör att man snabbt driver igenom illa förberedda systemförändringar. Ersättningarna för barn med diagnoser är högre än för icke diagnosticerade barn… Marknadsekonomin fungerar. ”Som man ropar får man svar”. Expressens ledare beklagar nedan den dåliga utvecklingen. 

”Kurvan över nya adhd-diagnoser pekar brant uppåt. Enligt Socialstyrelsen är Sverige på väg mot ett scenario där 15 procent av pojkarna och 11 procent av flickorna är diagnosticerade som adhd-drabbade. Det är helt absurt, skriver åtta experter inom barn- och ungdomspsykiatrin på DN Debatt. Ser man till välgjorda internationella studier är normalnivån 5-6 procent. Det skulle innebära att horder av normala svenska barn har fått, eller kommer att få, intyg på att de har stora problem. En del får dessutom kraftfulla mediciner för sin icke-existerande neuropsykiatriska funktionsnedsättning.”

”Vilka är då de skyldiga? Experterna riktar ett anklagande finger mot sina egna. De menar att psykiatrin, ”i ivern att vara tillgänglig och möta efterfrågan”, inte gör ordentliga undersökningar innan de levererar diagnoser.”

”Ta bort betyget F, underkänt, som ofta är det hot som knuffar barn mot BUP.  Återgå till traditionell undervisning och släng ut ”forska på egen hand”-pedagogiken som kräver mer av barn än vad deras hjärnor klarar av. Dessutom måste man tyvärr fråga sig om barn- och ungdomspsykiatrin på sina håll har blivit en tjänstvillig diagnosbutik. Här behövs en genomlysning.”

https://www.expressen.se/ledare/har-bup-blivit-en-kedja--med-diagnos-butiker/

Att ha fått en diagnos är inte nödvändigtvis dåligt men många som fått det har kämpat med att bli av med dem. Dottern säger att hon sannolikt har en diagnos då hon vill att det ska vara så. Varför? Flera av världens mest framgångsrika inom många yrken har någon eller flera beteendediagnoser. ”Myror i brallan” var min ”diagnos” när jag var en liten pojke… För ovanlighetens skull bjuder jag återigen på samma länk som ovan till Expressens ledare om hur sjuk utvecklingen blivit kopplat till NPF-diagnoser. En dålig konsekvens av det är att de barn och unga som verkligen har NPF får för lite av det stöd de behöver. 

”Kurvan över nya adhd-diagnoser pekar brant uppåt. Enligt Socialstyrelsen är Sverige på väg mot ett scenario där 15 procent av pojkarna och 11 procent av flickorna är diagnosticerade som adhd-drabbade.”

https://www.expressen.se/ledare/har-bup-blivit-en-kedja--med-diagnos-butiker/

Diagnosbarnen

Hur mycket får det förebyggande arbetet kosta?

Hur utvecklas ett samhälle där allt fler av invånarna är över 60 år och allt fler av dem som är unga har mer eller mindre beteende diagnoser? Vissa säger att vår framtid är förlorad på grund av detta faktum. Bland dessa finns de som säger att det är i det unga Afrika och arabländerna som framtiden finns. De menar att en ung befolkning är kritisk för framtida segrar. Vi får se. Personligen tror jag inte på Afrika. Afrika är en kontinent förstörd av klantänkande, ständiga konflikter mellan olika grupper och mycket korruption. Arabländerna har mycket svårt att samarbeta på riktigt och de kan inte klassas som demokratier. Oavsett om det är Sverige, Afrika eller Mellanöstern finns människor med diagnoser överallt. Det är fakta. Det är också fakta att många av de unga män som kriminella nätverk låter mörda genom skjutningar och sprängningar är rekryterade för att de har beteenden som idag klassas med till exempel ADHD som diagnos. Våra fängelser är fulla med människor som har bekräftade beteendediagnoser. 

Det är dags för svenska politiker att bli ”vuxnare i rummet”. Det viktigaste för att skolan åter ska bli en framgångsrik arbetsplats för elever och lärare är att:

- Barn med mycket särskilda behov måste redan tidigt matchas mot ett individualiserat stöd.

- Resursskolorna måste kraftigt förstärkas och incitamenten för rektorerna att inte föreslå förflyttningar från en generell skola till en resursskola måste minskas.

- Stärk de praktiska studieprogrammen, bland annat genom bättre lärlingsupplägg. Många av eleverna med diagnoser har stora behov av mindre sammanhang och mycket tydliga rutiner för att fungera väl. Den studiemiljön måste garanteras både i teoretisk och praktisk undervisning.

https://sverigesradio.se/artikel/funktionsnedsattning-vanligt-bland-unga-som-doms-for-sprangdad

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/uppgifter-fyra-sprangdad-under-senaste-veckan-kopplade-till-foxtrotnatverket

Nu är sprängningarna runt om i Sverige igång igen. Korkad migrationspolitik och mesig ordningspolitik har gjort Sverige otryggt för många. Nedan SR-reportage om den kraftigt ökade grova ungdomsbrottsligheten talar för sig själv. Gör om, gör rätt säger jag. 

”Antalet minderåriga som dömts för inblandning i sprängdåd har ökat kraftigt de senaste åren. En unik kartläggning som Ekot gjort av de 26 ungdomar som dömts för brott kopplat till sprängdåd de senaste fem åren visar att flertalet har olika neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Det här gör det lättare för gängen att rekrytera dem menar kommunpolisen Nadim Ghazale: ”De erbjuder väldigt tydliga ramar för de här barnen”.”

”Nadim Ghazale, kommunpolis i Borås, tror att det har en stor betydelse. 

– Barn växer upp utan rätt vård och utan hjälp och då är de ett enkelt lockbete för kriminella.

De är till exempel dömda för att ha sprängt hemmabyggda termosbomber, kastat handgranater och hållit i avtryckaren för fjärrstyrda bomber – som skrämt och skadat familjer.”

”Vi har gått igenom en rad myndighetshandlingar för de 26 personer under 18 år som under de senaste fem åren dömts för brott kopplat till genomförda eller planerade sprängdåd. Nästan alla har haft problem i skolan. En majoritet har, eller misstänks ha, någon form av ADHD-diagnos som påverkar deras impulskontroll.”

https://sverigesradio.se/artikel/funktionsnedsattning-vanligt-bland-unga-som-doms-for-sprangdad

”Diagnosbarnen” finns överallt. I de ”fina” bostadsområdena får de ofta ett bra stöd. Det är hög tid att få stopp på idiotin i våra skolor. För alla elevers bästa behöver vi kraftigt förstärka resursskolorna och praktiska skolor.

Den rätta frågan är inte ”hur mycket får det förebyggande arbetet kosta”, den rätta frågan är ”hur undviker vi alla individuella problem och samhällskostnader som varje urspårat barn leder till?” Det är mycket bättre och billigare att förebygga. Identifiera dem med särskilda behov tidigare, stärk resursskolorna och stärk de praktiska utbildningsprogrammen.

Det är hög tid att satsa på resursskolor! Hur kan man inte förstå det? Det är hög tid att öka mängden fysiska aktiviteter kopplat till skolgången. Hur kan man inte förstå det?

Äktenskapskris

Är någon normal?

Hittills under mitt liv har jag haft förmånen att samtala om både väldigt svåra frågor och enkla frågor. Existentiella frågor och frågor som vilken mat man gillar, hur det går för fotbollslaget man gillar, hur arg man blir av all grov kriminalitet, vad förbannad man blir av att människor i behov av operationer får vänta i många månader i kö innan de får hjälp och så vidare. Vad är då en existentiell fråga? Varför finns jag? Vad är meningen med mitt liv? Var tar universum slut? Finns det liv ute i universum? Är då frågan om att känna sig speciell eller tråkigt "normal" en existentiell fråga? Jag väljer att klassa frågan som en existentiell fråga. Min mamma brukade när vi talade om denna typ av frågor undra om de som tydligt är väldigt annorlunda än det stora flertalet är de normala och vi andra de konstiga? Om man nu räknar in sig själv bland "de normala". Eftersom varje människa är unik är väl viljan att vara som alla andra lite konstig, eller? Varför detta resonemang? Jag hörde ett avsnitt av humorprogrammet i SR/P1 som heter "Skärvor av ett äktenskap" med Sissela Benn och Jonatan Unge. Programmet handlar om parterapi och svårigheten att ha en relation när man bestämt sig för att göra slut. Du måste lyssna på programmet som jag bifogar nedan. Är du speciell eller bara "normal"?  

https://sverigesradio.se/skarvoravettaktenskap

I programmet lyfter Sissela Benn upp att hon också vill få någon diagnos. De som har fått en av alla möjliga varianter av diagnoser är ju speciella och kan komma undan både det ena och det andra som de normala förväntas göra, enligt programmet. På mina skolbesök går det fort att göra enkla bedömningar av vilka av de 30 barnen som kan klassas som "normala" och vilka som klassas som "speciella". En sak tror jag mig kunna vara säker på och det är att de "speciella" ofta blir väldigt framgångsrika inom det de väljer att fokusera på, om de klarar av att fokusera på något. Vilken diagnos får jag? Frustrationsdiagnosen över så mycket dumhet man tvingas bevittna kanske?.... 

Kan man hitta "normala" och "speciella" inom politiken? Tveklöst ja. De "normala" finner man ofta inom de partier som kallas statsbärande. Ett fint ord eller hur, statsbärande. Hur väl kan "normala" och "speciella" samarbeta i ett "äktenskap"? Miljöpartiet skulle nog säga att de var duktiga på att vara i äktenskap med Socialdemokraterna. Socialdemokraterna är jag säker på såg det som "härmed är jag nödd och tvungen". Det är med glädje jag konstaterar att Miljöpartiet nu uttrycker besvikelse över att Socialdemokraterna äntligen börjar föra en mer ansvarsfull politik när de slipper att ha de speciella MPisarna i regeringen. Jag hoppas vi aldrig mer får en regering där MP ingår. 

"Per Bolund (MP) anklagar Socialdemokraterna för att gå fram med klimatskadlig politik.

Språkröret menar att S passar på efter att MP lämnat regeringen.

– Det är ett svek att det går i fel riktning, säger han till Aftonbladet."

https://www.expressen.se/nyheter/bolunds-kritik-mot--s-det-ar-ett-svek/

Barnens bästa på riktigt

Förbrukat förtroende
Barnets bästa måste alltid gå före föräldrars bästa. Det finns gott om krav för att få göra mycket i livet, dock inte för att bli förälder. Som förälder förväntas vi agera för våra barns bästa. De allra flesta klarar det tillräckligt bra. Barnen till dem som inte klarar sitt viktiga föräldrauppdrag måste få en chans till en bättre start i livet i en bättre familjemiljö. Vi måste bättre hjälpas åt att ge alla våra barn en rimligt bra start på livet. Inget barn väljer sina föräldrar.
https://www.socialstyrelsen.se/stod-i-arbetet/barn-och-unga/barn-och-unga-i-socialtjansten/

Nedan får inte hända. Det är mycket positivt att många i Sverige har reagerat kraftigt på omständigheterna som ledde fram till den 3-åriga flickans död.

"En nyfödd flicka med abstinens överges på BB. Två och ett halvt år senare beslutar en domstol att hon ska återförenas med föräldrarna. Nu är hon död. Lagstiftningen måste ändras skyndsamt."

"När moderatledaren Ulf Kristersson efterfrågade en blocköverskridande social reform där barns rätt till kapabla föräldrar stärks, avfärdade Hallengren (S) förslaget. Då sa hon att lagändring inte behövs, eftersom barnkonventionen är svensk lag. I en debatt påstod ministern att Lilla hjärtats fall hade kunnat påverkas av konventionen (SR 10/2). Vilket är fel  - Lagrådet har tvärtom varnat för att konventionens artiklar ”inte passar för en direkt tillämpning i enskilda fall.”
https://www.expressen.se/ledare/for-sent-for-lilla-hjartat-men-andra-barn-kan-raddas/

Dagens besvikelse
Att allt för många barn blir klassade med olika bokstavskombinationer trots att de bara har personliga aktivitetsnivåer som är högre än genomsnittet. Många av dessa mer aktiva barn skulle säkerligen kunna koncentrera sig bättre om fysiska aktiviteter mellan utbildningspassen skulle bli vanligare. Linda Jerneck, Expressen, skriver läsvärt i nedan artikel.

”Politikerna ville korta köerna, och en entreprenör sa sig kunna ställa diagnos på rekordtid. Hundratals barn kom i kläm. Haveriet i Region Värmland visar på ett svenskt systemfel.”

”Skolorna trycker på för att få diagnoser på elever som inte hänger med i undervisningen. Det beror på ekonomin – på vissa håll krävs en diagnos för att kommunen ska skjuta till extra resurser till hjälpmedel. Trycket leder till köer hos BUP.”

”En felaktig diagnos kan få stora konsekvenser. Om friska barn medicineras riskerar de tuffa biverkningar, helt i onödan. Bakom en felaktig adhd-diagnos kan det gömma sig andra, allvarliga faktorer som ingen fångar upp – som att den stökiga eleven får stryk hemma. Autism- och adhd-diagnoser kan också ligga den unge i fatet när han eller hon ska söka jobb. Allt fler unga vill häva sina diagnoser.”

”Att ge barn diagnoser de inte har är ett stort svek. Alla regioner borde se över adhd- och autismutredningarna. Det är viktigare att det blir rätt, än att köstatistiken ser fin ut.”
https://www.expressen.se/ledare/linda-jerneck/allvarligt-svek-nar-barn-far-felaktiga-adhd-diagnoser/

Dagens stjärna
Simon Westberg. Om man menar allvar med att vi ska inkludera barnens bästa i samhällsplaneringen måste den förtätningsiver som bland andra Miljöpartiet driver hejdas. Även förtätningsprojekt måste säkerställa ordentliga rekreations- och lekytor.

”Det som i planunderlag kallats för förskolegårdar är i realiteten smala hårdgjorda schakt mellan höga betongkroppar. I praktiken saknas utrymme för barns lek. Planerarna har på papperet löst detta problem genom att hänvisa till den lokala parken. Men eftersom 700–800 barn förväntas gå i lokala förskolor och de alla är anvisade till samma park blir ytan per barn för liten. Den fria och livaktiga lek man i grunden eftersträvar med utevistelsen omöjliggörs.”
https://axess.se/magasin/default.aspx?article=4293&fbclid=IwAR1akiWgBjYlbmvGHMQFjAcuqV2yNBa5H-2-MGo3n4Afcn4t6wEih3eLYCM#.XmVk0iVwGEd

Försvarsförmåga

Försvarsförmåga mer än att bekämpa militära anfall
Runt om i världen kämpar nu samhällen med att bekämpa coronavirusets effekter. Framförallt kampen mot en intensivsjukvård som tvingas prioritera hårt och därför tvingas ”döma” många, som i normalläge skulle överleva, till döden. Under min militärtjänst fick jag träna på att prioritera sjukvårdsinsatser i samband med stora skadetillfällen. Efter snabba diagnoser fick man snabbt bestämma vilka som skulle prioriteras, starta insatser, och välja vilka som enbart skulle ges smärtlindring innan de dör. Så fungerar den verkliga verkligheten och det har de i till exempel Kina och Italien fått uppleva. Volym har alltid betydelse. En mycket positiv konsekvens av Coronakrisen är att vi snabbt bygger upp en betydligt bättre civilförsvarsförmåga än på länge. Det tycks också som att problemen nu minskar i Kina, det är positivt. Lite "krigskänsla" får man kopplat till den Coronapanik vissa sprider. Det är alltid viktigt att ta vår försvarsförmåga, mot alla allvarliga hot, på stort allvar.
https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/diagnos
https://www.synonymer.se/sv-syn/prioritering

https://www.expressen.se/ledare/malin-siwe/forsvaret-borde-rodna-av-rejal-flygskam/

Självklart finns det gott om mer eller mindre professionellt tyckande även inom militära försvarsfrågor. Och självklart företräder olika grenar inom Förvaret olika intressegrupper. Den verkligheten lever alla större verksamheter med. I nedan artikel beskrivs konflikter mellan relevanta politiker och Försvarets ledning. Artikeln är läsvärd. Politikernas roll är främst att besluta om verksamheters syfte och övergripande målsättningar samt att tydligt ta ställning för prioriteringsval. I övrigt är det operativa proffs som ska göra jobbet. Allan Widman, L, skriver en läsvärd artikel i SvD om makten kopplad till Försvaret.

”Varför tror sig politiker i en försvarsberedning veta bättre än överbefälhavaren? Det är en fråga som ibland ställs från olika håll i försvarsdebatten. Att som försvarspolitiker försöka besvara den är naturligtvis vanskligt. Politiker står generellt lågt i kurs och en försvarspolitiker är ju dessutom part i målet.
Sant är att ÖB och de flesta av våra generaler kan långt mer än de folkvalda om förbandsuppbyggnad, försvarsteknologi och förmågenyttjande. De har ofta en lång karriär inom någon av våra försvarsgrenar bakom sig.”

”Särintressena hänger begripligt nog ofta ihop med var man tjänstgör i organisationen. Vilken försvarsgren, vilket vapenslag och vilket regemente. Man känner stark lojalitet med dem man har utbildats och tjänstgjort tillsammans med. Föga överraskande känner många också att deras arbete tillhör det viktigaste i den stora mosaik som ett militärt försvar med full förmågebredd utgör. Alltihop mänskligt, men inte alltid rationellt på ett högre plan.”

”Sverige har som litet land inte bara en i det närmaste full förmågebredd. Vi har även en för vår storlek helt unik försvarsindustriell bredd. Vi är slutleverantörer av stridsflyg, ubåtar, ytstridsfartyg, haubitsar, stridsfordon och robotar. Även om det idag inte är lika enkelt att göra karriär enkom på ett enskilt materielprojekt så inverkar de industriella och kommersiella krafterna starkt på beslutsfattandet i riksdag, regering och naturligtvis även i myndigheten.”

”Även om Försvarsmakten formellt är en enmansmyndighet under ÖB, måste han förhålla sig till alla dessa olika intressen i sin stora organisation. Och strävan efter rättvisa mellan försvarsgrenar, fackliga och industriella intressen samt balans mellan olika maktcentra, leder inte alltid till optimala avvägningar.”

”Som på så många andra områden i Sverige lever försvarspolitik, myndighet och industri i symbios med varandra. Ytterst får det dock inte råda någon tvekan; demokratisk kontroll över de väpnade styrkorna är en av västvärldens grundvalar och en förutsättning för deltagande i dess olika samarbeten.”
https://www.svd.se/forsvarsbesluten-maste-tas-pa-demokratisk-grund

Eftersom det är politiker som har det yttersta ansvaret för Försvarets förmåga att klara sina uppdrag måste också politikerna tåla att kritiseras av proffs när målsättningarna inte matchas mot rimliga resurser. General Anders Brännström behandlades mycket illa, för att han tydligt kritiserade att målsättningarna var politisk ”propaganda” eftersom de inte alls matchades mot rimliga resurser, när han fick sparken. Vi behöver fler professionella med den integriteten. Ingen tror väl att våra potentiella fiender saknar sakkunskaper om våra försvarsförmågor? Personligen har jag länge tyckt att svensk militär försvarsförmåga, och relaterad försvarsindustri, ska inriktas på gerilla krig.  Jag är övertygad om att det ökar den avskräckande förmågan mot eventuella anfallare och jag tror att den typen av vapen kan ha större globala framgångar. Till exempel ännu bättre drönarlösningar istället för flygplanssystem som inte går att sälja utanför Sverige. Även inom försvarsindustrin har volym betydelse för att säkerställa långsiktigt ekonomiskt hållbara lösningar.
https://www.dn.se/nyheter/sverige/generalmajor-omplacerades-jo-ger-forsvarsmakten-ratt/

Dagens besvikelse
Informationshanteringen under Coronakrisen. Jag tycker att Hjörne, GP, är för snäll i nedan artikel. Jag vet att väldigt många människor kännt sig och känner sig förvirrade om hur allvarlig coronakrisen är. Wallensten på Folkhälsomyndigheten har bidragit till en förbättring. Om informationen är tydligare om att det handlar om att inte få in för många samtidigt i behov av intensivvård skulle fler förstå varför det som händer i många länder händer. Än så länge tycks inte den krissituationen ha uppstått i Sverige. Vi får se hur det utvecklas.

”Människor är, av förståeliga skäl, rädda för coronavirusets framfart. Just därför behövs ett synligt ledarskap och tydlig information till medborgarna.”

”För sanningen är att ingen egentligen tycks veta vart denna pandemi tar vägen innan den så småningom klingar ut, för det verkar experterna i varje fall vara ense om. Även denna pandemi går över. Men vad händer med sjukvården och ekonomin på vägen, hur många kommer att få sätta livet till och hur skall man agera?”

”Nej, det har varken människor i största allmänhet eller opinionsjournalister. Men också en rad experter på infektionssjukdomar och epidemier, verksamma som professorer och läkare, har ifrågasatt bedömningar och rekommendationer från Folkhälsomyndigheten. Det är inte heller underligt att man som lekman undrar över vilka särskilda insikter som Folkhälsomyndigheten i Sverige har men som dess motsvarigheter i till exempel våra nordiska grannländer saknar.”

https://www.gp.se/ledare/peter-hjörne-därunder-en-rädd-liten-apa-1.25353509

Dagens stjärna
Peter Santesson. Vi har alltid ett stort personligt ansvar för våra handlingar. I kristider mer än annars. Viktigt att vi hjälps åt att minimera skadeeffekter på kloka sätt. Istället för att försöka ha en härlig vecka i alperna kan man handla råvaror hos småföretagare i sitt hemmaområde och laga god mat hemma växlat med att försiktigt gå på restaurang. Man kan också bestämma sig för att gå runt och besöka alla unika småbutiker där man bor. Det ökar lokalkännedomen, ger många värdefulla hälsofrämjande steg och kan bidra till lite intäkter till företagaren.

”Om varje hosta och snorig näsa nu blir ett möjligt coronafall blir det särskilt svårt i primärvården. På Facebook läser jag en AT-läkare på en vårdcentral vittna om problemet när väntrummet fortfarande innehåller gott om folk med influensa- och förkylningssymptom. Har de corona? Nu är risken reell. Av handspritsflaskan återstår en tredjedel, men förhoppningsvis kommer nya leveranser.”
https://www.dagenssamhalle.se/kronika/glom-alperna-glom-riskomraden-nu-ar-ansvaret-ditt-31859

Smörgåsbord

Är det någon större skillnad mellan ett smörgåsbord och ett julbord? Skinkan? Rödkål? Lutfisk? Så stor skillnad är det nog inte. Förutom att jag brukar vara less på julbord efter julafton. Idag ska jag smörgåsborda lite i mitt bloggande. Jag ska reflektera över de två senaste opinionsmätningarna, faktumet att allt fler barn och unga får diagnoser och om vad som hände i riksdagen.

Odugligt ledarskap
Vad vill regeringen? Som dom agerat hittills tycks dom vilja att de flesta som lever i detta nordliga land Sverige i framtiden ska bli fattiga och bidragsberoende igen. Tro mig, det kan gå fort från att vara framgångsrik till att vara misslyckad och nere för räkning. Därom finns massivt med både enskilda människoexempel, organisationsexempel och länder. Ett intressant nationellt exempel är Uruguay. Läs gärna i länken nedan om Uruguay. Under 1900-talet gick landet från att vara ett av världens rikaste och mest välmående demokratier till en mycket sämre situation. Framgång måste försvaras och utvecklas varje dag om den ska bestå. Det inkluderar att reformera system till nya verkligheter. Eftersom regeringen är vilse och senfärdig i sina beslut är det inte förvånande att folkets stöd till S och MP fortsätter att falla. Kul att C tycks vara det fjärde mest populära partiet om det skulle vara val idag. Socialdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna börjar bli jämnstora. Sverigedemokraterna har vittring på att bli landets största parti. Med andra ord är det politiska landskapet nytt och det måste snart gammelpartierna förhålla sig till och göra tuffa vägval. Vilket parti är David och vilket är Goliat i dagens politiska cirkus?
http://www.dn.se/nyheter/politik/bara-30-procent-av-valjarna-stoder-s-och-mp/
http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/article21951150.ab
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Uruguay#Historia

Som du ropar får du svar
Hej möts med hej. Hejdå möts med hejdå. Talesättet "som man ropar får man svar" är intressant. Mina erfarenheter är att bonussystem, ersättningssystem och bidragssystem fungerar. Beroende av hur dessa system utformas så styr dom människors beteende. Vad avser bonusar är det ägarnas vilja att styra prestationer mot insatser som ger bättre betalt. Men vad vill vi få för effekt av ersättningssystem kopplat till skolan och inom primärvården? Visst är det intressant att antal diagnoser på oss svenskar har exploderat de senaste tio åren. Som av en händelse får skolor och vårdenheter bättre betalt om en person blir eller är klassad med några bokstavskombinationer. Är det ett bra system som pressar fram diagnoser som jag tror många gånger bara är normal ungdomsproblematik? Hur skulle ett bättre system utformas, som inte livslångt gör människor beroende av olika mediciner och stöd som de inte behöver? Ofta är det säkert lite mer kärlek som behövs.
http://www.skolverket.se/statistik-och-utvardering/nyhetsarkiv/2015/nyheter-2015-1.229449/hur-anpassar-skolan-sin-verksamhet-for-alla-elever-1.239053
http://www.hemmaforaldrar.se/okning_av_barn_med_beteendestorningar_i_skolan.htm
http://ki.se/forskning/adhd-diagnos-som-vacker-kanslor
http://skolvarlden.se/artiklar/diagnoshysterin-dubbelt-så-många-utredningar-görs
http://www.svd.se/diagnos-for-vem--skolan-eller-eleven
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/orebro/verksamhetschef-slar-larm-efter-adhd-explosion-inte-bups-jobb-att-medicinera-mot-en-dalig-skola

Vad hände?
Det är viktigt att nyhetsförmedlarna förmedlar nyheter som kan vara av stor betydelse. Särskilt intressant om det äger rum händelser som avviker ifrån tidigare samhällsbeteenden. Igår kunde vi läsa ett inslag om att demonstranter tagit sig in i riksdagshuset och krävt att få träffa några utrikesinriktade ministrar. Säkerhetsvakterna kände sig tydligen så hotade att Polisens insatsstyrka kom och bar ut en del av dem. Varför fick inte denna demonstration mer medialt utrymme?
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article21950927.ab