Kvinnokraft

Vad väntar runt hörnet?
Vi sägs leva i ekonomiskt goda tider i Sverige. Samtidigt har vi minusränta, det vill säga Riksbanken stimulerar kraftigt ekonomin genom att erbjuda "gratispengar". Utan att överdriva kan jag konstatera att det inte är en ränta som brukar användas i högkonjunktur... Det brukar vara precis tvärt om att bra ekonomiska tider kyls ner med högre ränta. De som styr priset på pengar gör allt de kan för att hålla uppe konsumtionen. Eller håller de på att förslava de allra flesta av jordens 7,3 miljarder människor under enorma personliga skuldbördor? Ur led är tiden. Vi befinner oss uppenbarligen i ett väldigt nytt och obekant nationalekonomiskt landskap. I ett landskap där vissa chansar hej vilt, precis som gamla tiders upptäcktsresande. Vi som har förmånen att leva tio år till kommer att få uppleva omskakningen när detta nya obekanta ska stelna till lite och bli en ny hyfsat stabil jordmån för länders ekonomier några decennier därefter. Tecknen på att vi närmar oss klimax i denna samhällsomställning är många. Bland annat att auktoritära krafter åter vinner terräng.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Nationalekonomi
https://sv.wikipedia.org/wiki/R%C3%A4nta


Auktoritära krafter
I Thailand, 67 miljoner invånare, har militären precis organiserat en omröstning om att ändra landets konstitution. Förslaget antogs... och Thailand ska eventuellt få demokratiska val igen men parlamentet ska ha en överrock med en liten styrgrupp som när parlamentarikerna gör "fel" har konstitutionell rätt att gripa in. I Turkiet, 75 miljoner invånare, driver Erdogan landet mot ett mycket auktoritärt, religiöst och nationalistiskt ledarskap. Det kan nog trots stort folkligt stöd snart klassas som en diktatur. I Ryssland, 143,5 miljoner invånare, styr Putin landet med järnhand och med en kraftigt nationalistisk inriktning. På Filipinerna, 100 miljoner invånare, styr en auktoritär och nationalistisk ny ledare vid namn Duterte.  
I Polen, 38,5 miljoner invånare, driver president Duda landet mot ett allt auktoritärare och nationalistiskt ledarskap.
I Ungern, 10 miljoner invånare, driver premiärminister Orbán landet mot ett allt auktoritärare och nationalistiskt ledarskap. Ja, listan kan göras ännu längre på länder som styrs av mycket auktoritära och nationalistiska ledare. Bara de jag nämnt ovan representerar 434 miljoner människor. Kan du tänka dig vilken typ av ledare Donald Trump blir om han får ansvaret för kärnvapenavtryckarna i USA....Samtliga ovan länder har i nutid i vart fall kallat sig demokratier. Det motsvarar hela jordens befolkning för bara runt 550 år sedan!
https://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4rldens_befolkning


Kvinnligt ledarskap som motdrag
Sedan länge har jag haft en hypotes om att kvinnorna stiger fram på de främsta posterna när kriserna är omfattande. I tider där reformbehoven är stora och nytänkande är centralt för att hitta nya bärande vägar framåt. Tider som är så svåra att män som inte är psykopatiskt lagda, vilket många ledare anses vara, inte heller vågar ta ledarskapets ansvar. Kommer västvärldens försök att hitta en positiv väg framåt bli att välja allt fler kvinnor att styra den "fria världens" länder?  Lite "komiskt" är det att den mäktiga Angela Merkel sannolikt går mot sitt slut som rikskansler i Tyskland, men hon är fortsatt landets mäktiga ledare. Theresa May har tagit över ledarskapet för Storbritannien, efter att både Cameron och Johnson kastade in handduken. Även om risken finns att Trump vinner leder Hillary Clinton just nu före Trump i prognoserna om vem som får leda USA efter Obama. Marine Le Pens möjligheter att bli Frankrikes första kvinnliga president ökar dagligen i takt med ständigt nya terrordåd. I Rom har Virginia Raggi tagit över ledarskapet. I Norge styr Erna Solberg. Hur blir det i Sverige efter nästa val? I Västvärlden tycks glastaken spräckas och kvinnor väljas att leda oss i oroliga tider. Oavsett vilka ledare vi har så krävs nu nytänkande! Ekonomi är inte en naturvetenskap utan skapad av oss människor. Vi behöver skapa en ny ekonomisk ordning om vi ska ta oss ur det läge vi hamnat i.
http://artikel.di.se/artiklar/2016/7/26/kvinnorna-vid-makten/


Vi kommer sannolikt få uppleva många större kraftmätningar mellan olika samhällen framöver. Vi får se hur det går. Den som tror att inte kvinnor kan vara tuffa och hårda i en allt aggressivare värld bör plugga på lite om Golda Meir, Margeret Thatcher, Indira Ghandi och Elizabeth 1 av England/Irland. De är bara några exempel på kvinnor som inte backat för att använda våldskraft för att kämpa för det man tror på. Oavsett om det är en kvinna eller en man som leder vill jag ha erfarna och ansvarsfulla ledare som är starkt demokratiskt förankrade. Det är mycket oroande att allt fler länder får odemokratiska macholedare, det brukar inte sluta positivt. 


Ja, ja.... Idag gläds jag särskilt åt simmerskan Sarah Sjöström fantastiska världsrekord i 100 meter fjäril som gav OS guld! Även åt cyklisten Emma Johanssons silver! Girlpower!
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/os2016/article23300041.ab
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/os2016/article23298922.ab

Vilka är lämpliga?

Erfarna eller oerfarna?
I goda tider, eller till och med i "normala" tider, kan nästan vem som helst leda en kommun eller ett land. Det gäller även de flesta andra organisationer. Det är i tider av förändring och i kris som vi kan skilja agnarna från vetet. I svåra tider och i kristider blir det tydligt vilka ledare som har de färdigheter som krävs för att leda en verksamhets kryssande mot säkrare vatten. Nu har vi kristider. Vi har redan kommit en bra bit in i informations- och tjänstesamhället men har inte matchat det med nödvändiga reformer. Vi har en folkvandringskris som minst måste matchas mot kraftigt sänkta bidragssystem. Vi har en lånekris där väldigt många stadsbor, precis som i början av 90-talet, kommer att hamna i stora ekonomiska problem om de tvingas sälja. På toppen av det kommer säkerligen en och annan fastighetsmiljardär plötsligt vara barskrapad och bolag vara i konkurs. Förra gången, 90-talets början, både försvann och dog några av den tidens högprofilerade fastighetsmiljardärer och affärsmän. Lägg därtill ett Kina som nu har en mycket nationalistisk ledare med utrikesambitioner. Vågar du ens tänka tanken att vi får Donald Trump som ny amerikansk president nästa år.... Ett kraftigt ekonomiskt försvagat Ryssland som styrs av Putin och hans oligarker. Starka krafter som allt mer framgångsrikt kämpar för att begränsa Tillgängligheten till Internet. Som om inte detta läge är tillräckligt utmanande indikerar många varningslampor att vi efter 8 års vansinnigt sedelpressande, tillgång till billiga pengar, står inför en lågkonjunktur som startas med en börskrasch. Bara sedan i april har SKFs aktiekurs kraftigt fallit. Bolagets senaste rapport var mycket svag. När jordens ekonomiska hjul bromsar in brukar SKFs orderingång vara en säker konjunkturindikator. Självklart kan jag få fel men jag tror inte det. Jag tror vi i Sverige står inför de största samhällsutmaningarna sedan jag föddes. Och i det läget har vi ett mycket bräckligt och svagt parlamentariskt läge. Samtidigt har vi några av de minst livserfarna nationella politiska ledarna någonsin. Bland ministrarna är det väl bara Margot Wallström och Ylva Johansson som tidigare axlat liknande ansvarsfulla uppdrag.... Statsministern hade aldrig haft ett politiskt förtroendeuppdrag innan han efter valet 2014 blev statsminister och riksdagsledamot. Känns det stabilt....

Så vilken/vilka ledare av de som idag finns i partiernas topp tror du kan leda oss svenskar väl i detta läge? Löfvén har redan visat att han inte klarar det. AKB? Åkesson? Lööf? Fridolin/Romson?  Sjöstedt? Björklund? Busch-Thor? Schyman? S.O.S!

Även om dom inte kan samarbeta, då vissa säkert är uppfyllda av sin egen förträfflighet, är det i den bästa av världar läge för att kalla in erfarna och meriterade att leda landet tills vi åter når halvlugnt vatten. Ingvar Carlsson får åter hoppa in i kristider och pragmatiskt kompromissleda oss i rätt riktning. I hans ministär får Carl Bildt, Anders Borg, Maud Olofsson, Åsa Regnér, Pär Nuder, Mona Sahlin, Percy Barnevik, Marie Ehrling, Mia Brunell-Livfors, Ulf Kristersson, Göran Persson och Cecilia Malmström ta plats. Det är synd att vi inte kan toppa laget just nu med erfarna och beslutspotenta människor.

Personligen hoppas jag att Uppsala kan bli mer självständigt, så att vi efter nästa val kan rädda det generella välståndet åtminstone i vårt närområde. Ett samhälle som fattar att vi befinner oss i informations- och tjänstesamhällets tidsålder och som tydligt bärs upp av att rättigheter matchas mot skyldigheter.

Det är skarpt läge i Sverige! Nu är det viktigare än någonsin tidigare att rösta på erfarna och beslutskraftiga företrädare som förstår att ett ansvarsfullt ledarskap inte är någon popularitetstävling. Nu krävs verkligen en särskilt god förmåga att kombinera hjärta och hjärna vid beslutsfattande! Det är vår skyldighet att lämna något bättre efter oss till kommande generationer. Det är min skyldighet som förtroendevald att verka för en politik som skapar social-, ekologisk- och ekonomisk hållbarhet för dagens och kommande Uppsalabor och svenskar. Den skyldigheten tycks många förtroendevalda inte förstå att dom har.
http://www.gp.se/nyheter/ledare/ledarkronika/1.2866453-alice-teodorescu-systemskifte-inte-konstgjord-andning
http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/lat-inte-sverige-ga-in-i-vaggen/