Bidde ingenting

Regeringsombildning
Det bidde ingenting... Kopiera Alliansens roller. Men se till att kraftigt börja lösa integrationsmisslyckandet, fiaskot med att säkra tillräcklig bostadsförsörjning och säkra en skola som ger alla våra barn bästa möjliga, individanpassade, utbildningsstart i livet. Det hade varit klokt. Och en samordningsminister med Nuders intellektuella skärpa och beslutskraft. Toppa med Underwoods skoningslöshet så kan MP hanteras framgångsrikt i regeringsställning. Eftersom regeringen fattar kollektiva beslut är professionell samordning och "inpiskning" nödvändig. Särskilt viktigt då flera partier ska ta ett gemensamt ansvar.
http://mobil.dn.se/webb-tv/klipp/nyheter/regeringsombildning/
http://mobil.dn.se/nyheter/politik/ewa-stenberg-forsiktig-ombildning-med-nya-grona-pragmatiker/

Jag blev allt annat än positivt överraskad av regeringsombildningen. Ledarskapsbristerna blev återigen tydliga. Karolina Skog tror jag kan göra ett bra arbete för en bättre framtid. I övrigt punkterade både statsministern och Peter Eriksson, ny bostads och IT minister, hoppen om en bättre politik framöver. Löfvén markerade tydligt att nytänkande saknas helt. Vägen mot lägre kostnader för att eventuellt anställa lågutbildade, eller med mycket dåliga svenskakunskaper, ska vara genom bidragsträsken. Så ska de återigen försöka motivera näringslivet att anställa arbetsföra långt ifrån anställningsbarhet på vår nuvarande arbetsmarknad. Och Peter Eriksson talade om att vi inte får bygga nya "miljonprogram". Vi måste bygga med kvalitet och värna naturvärdena. Det är bra att Eriksson har lite verklighetsförankring som tidigare kommunalråd. Samtidigt var han det i en kommun som inte hade särskilt många, om några, större Bostadsplaner och stadsdelsbyggen. Då jag har det kan jag tala om att det är långa processer och svårt. Jag kan också informera om att det idag blir dyrt. Vilken betalningsförmåga tror du att många av de i behov av bostäder har? Liten! Så ekvationen är svår att få ihop och Erikssons första position som minister är inte hoppingivande. Vi får se om den nya regeringen nu blivit mer pragmatisk. Jag hoppas det.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Peter_Eriksson_(politiker)
http://www.mp.se/om/karolina-skog

Nyval! Eller oppositionsstöd för att Socialdemokraterna får bilda en egen ny minoritetsregering där de söker stöd åt höger istället för åt vänster! Det är vad en majoritet av svenskarna önskar! Om det inte görs inom kort tillåts den rödgröna vänsterröran fram till sen höst 2018. Suck!

Vilka är lämpliga?

Erfarna eller oerfarna?
I goda tider, eller till och med i "normala" tider, kan nästan vem som helst leda en kommun eller ett land. Det gäller även de flesta andra organisationer. Det är i tider av förändring och i kris som vi kan skilja agnarna från vetet. I svåra tider och i kristider blir det tydligt vilka ledare som har de färdigheter som krävs för att leda en verksamhets kryssande mot säkrare vatten. Nu har vi kristider. Vi har redan kommit en bra bit in i informations- och tjänstesamhället men har inte matchat det med nödvändiga reformer. Vi har en folkvandringskris som minst måste matchas mot kraftigt sänkta bidragssystem. Vi har en lånekris där väldigt många stadsbor, precis som i början av 90-talet, kommer att hamna i stora ekonomiska problem om de tvingas sälja. På toppen av det kommer säkerligen en och annan fastighetsmiljardär plötsligt vara barskrapad och bolag vara i konkurs. Förra gången, 90-talets början, både försvann och dog några av den tidens högprofilerade fastighetsmiljardärer och affärsmän. Lägg därtill ett Kina som nu har en mycket nationalistisk ledare med utrikesambitioner. Vågar du ens tänka tanken att vi får Donald Trump som ny amerikansk president nästa år.... Ett kraftigt ekonomiskt försvagat Ryssland som styrs av Putin och hans oligarker. Starka krafter som allt mer framgångsrikt kämpar för att begränsa Tillgängligheten till Internet. Som om inte detta läge är tillräckligt utmanande indikerar många varningslampor att vi efter 8 års vansinnigt sedelpressande, tillgång till billiga pengar, står inför en lågkonjunktur som startas med en börskrasch. Bara sedan i april har SKFs aktiekurs kraftigt fallit. Bolagets senaste rapport var mycket svag. När jordens ekonomiska hjul bromsar in brukar SKFs orderingång vara en säker konjunkturindikator. Självklart kan jag få fel men jag tror inte det. Jag tror vi i Sverige står inför de största samhällsutmaningarna sedan jag föddes. Och i det läget har vi ett mycket bräckligt och svagt parlamentariskt läge. Samtidigt har vi några av de minst livserfarna nationella politiska ledarna någonsin. Bland ministrarna är det väl bara Margot Wallström och Ylva Johansson som tidigare axlat liknande ansvarsfulla uppdrag.... Statsministern hade aldrig haft ett politiskt förtroendeuppdrag innan han efter valet 2014 blev statsminister och riksdagsledamot. Känns det stabilt....

Så vilken/vilka ledare av de som idag finns i partiernas topp tror du kan leda oss svenskar väl i detta läge? Löfvén har redan visat att han inte klarar det. AKB? Åkesson? Lööf? Fridolin/Romson?  Sjöstedt? Björklund? Busch-Thor? Schyman? S.O.S!

Även om dom inte kan samarbeta, då vissa säkert är uppfyllda av sin egen förträfflighet, är det i den bästa av världar läge för att kalla in erfarna och meriterade att leda landet tills vi åter når halvlugnt vatten. Ingvar Carlsson får åter hoppa in i kristider och pragmatiskt kompromissleda oss i rätt riktning. I hans ministär får Carl Bildt, Anders Borg, Maud Olofsson, Åsa Regnér, Pär Nuder, Mona Sahlin, Percy Barnevik, Marie Ehrling, Mia Brunell-Livfors, Ulf Kristersson, Göran Persson och Cecilia Malmström ta plats. Det är synd att vi inte kan toppa laget just nu med erfarna och beslutspotenta människor.

Personligen hoppas jag att Uppsala kan bli mer självständigt, så att vi efter nästa val kan rädda det generella välståndet åtminstone i vårt närområde. Ett samhälle som fattar att vi befinner oss i informations- och tjänstesamhällets tidsålder och som tydligt bärs upp av att rättigheter matchas mot skyldigheter.

Det är skarpt läge i Sverige! Nu är det viktigare än någonsin tidigare att rösta på erfarna och beslutskraftiga företrädare som förstår att ett ansvarsfullt ledarskap inte är någon popularitetstävling. Nu krävs verkligen en särskilt god förmåga att kombinera hjärta och hjärna vid beslutsfattande! Det är vår skyldighet att lämna något bättre efter oss till kommande generationer. Det är min skyldighet som förtroendevald att verka för en politik som skapar social-, ekologisk- och ekonomisk hållbarhet för dagens och kommande Uppsalabor och svenskar. Den skyldigheten tycks många förtroendevalda inte förstå att dom har.
http://www.gp.se/nyheter/ledare/ledarkronika/1.2866453-alice-teodorescu-systemskifte-inte-konstgjord-andning
http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/lat-inte-sverige-ga-in-i-vaggen/

Jobba tills vi dör

Allt färre som skall försörja allt fler
Fredrik Reinfeldt verkar trött. Kanske blir han trött av tanken att slita som han gör till 69 års ålder. Kanske piggnar han till när han badat tunna med Lööf, Hägglund och Björklund i Lööfs föräldrahem i Maramö... Både Reinfeldt och tidigare finansminister Nuder har visat på mod genom att tydligt våga tala om de ekonomiska konsekvenserna av en allt mer åldrande befolkning. Reinfeldt fick igång debatten några dagar i samband med ett förslag om att höja pensionsåldern. Tyvärr lyckades inte Nuder att som finansminister få igång debatten på ett rimligt sätt då ordvalet/metaforen "köttberget" blev huvudnummer istället för sakfrågan. Sanningen är att Sverige mycket sannolikt är fattigt om 25-30 år om allt fortsätter som nu. Det går inte att trovärdigt försvara det generella välståndet om dagens dyra nota för människor i utanförskap och allt för många är pensionerade. Ekvationen håller inte! För dem som inte kan eller vill tänka långsiktigt är detta inget problem. Själv styrs jag främst av viljan att försöka lämna något bättre till kommande generationer. Då måste man tänka längre än nu.

Utanförskapet kan endast brytas genom att vi klarar av att skapa fler icke skattefinansierade jobb. Samtidigt är pensionerna inte finansierade då vi lever för länge i förhållande till de pensionsavsättningar som gjorts. Pengar kommer inte från himlen de måste antingen sparas ihop eller löpande tjänas in.  Dagens pensionssystem har inte sparat ihop tillräckligt med tanke på hur länge vi lever. Inte heller det allt färre som skall finansiera övriga kan rädda situationen. I ett försök att göra situationen mindre katastrofal föreslår nu Pensionsåldersutredningen att man skall ha rätten att jobba kvar till 69.  Teoretiskt är tanken att vi längre mer positivt skall bidra till BNP och kortare tid vara nettouttagare från våra transfereringssystem.

Något måste utan tvekan göras om man vill försöka försvara det generella välståndet. Om dagens barn i genomsnitt  kan tänkas leva till 100 år, då måste sannolikt pensionsåldern upp till runt 80 år! Oavsett vad vissa säger så är kostnaderna för oss när vi blir allt äldre allt högre. Av det jag tagit del av från Pensionsutredningen förbluffas jag av att de inte sätter in frågan mer i sitt komplexa sammanhang. Vad menar jag nu? Jag menar bl a att jag lätt får känslan att de som ingår i utredningen bara är teoretiker eller personer som inte jobbat i större organisationer. Var finns resonemanget om att en 68 åring med rätt att jobba kvar sannolikt har en ersättning som minst motsvarar ersättningen som två ungdomar kan få? Var finns resonemanget om att det då blir ännu viktigare att uppdatera LAS och inte ha turordningsregler vid uppsägningar utifrån år i tjänsten utan det måste vara kompetens och resultat som bestämmer ordningen. Om vi ser till verkligheten så kanske vissa bristkompetenser kan ha rättigheten att jobba längre men övriga möjligheten. Då kan vi t ex bättre försöka lösa problemet med för få tekniker i Sverige samtidigt som enklare jobb med fördel kan tas över av människor som annars lever i utanförskap. Sist men inte minst måste vi komma på vilka roller äldre och erfarnare personer skall ha i arbetslag. Om vi vill behålla många duktiga äldre inom arbetslivet, med möjligheten att sluta, då kan de inte vara traditionellt underställda betydligt yngre och oerfarnare. Hur svårt kan det vara?