Behövs pojkarna

Många tankar samtidigt

Alla politiska partier har startat utifrån särskilda frågor som samlat och engagerat tillräckligt många. Samtidigt har alltid de partier som blivit annat än dagsländor utvecklat politik inom många sakområden som berör våra liv från vaggan till graven. Självklart är det nödvändigt att ha en helhetspolitik för att vara riktigt trovärdig. Det är enkelt att driva en enskild sakfråga väldigt hårt men verkligheten är att varje fråga är starkt kopplad till andra frågor och andra ställningstaganden som ansvarsfulla partier måste göra. Inte minst inom Centerpartiet finns också spänningar mellan alla dessa politiska ställningstaganden. Du tror väl inte att det saknas konflikter mellan olika ambitioner? Tro mig, det gör det. Inom Centerpartiet är ett sådant vår ambition att vara ett öppet och välkomnande samhälle samtidigt som vi vill att den lägsta nivån som människor ska ha rätt till är på en internationellt sett väldigt hög nivå, samtidigt som skatterna är för höga. Alla partier har målkonflikter inom den egna politiken. Det är den politiska ledningen som utifrån partiprogramen får mycket tolkningsutrymme och som har uppgiften att kompromissa fram vägar som bär så långt som möjligt åt det håll man önskar. I ljuset av hur viktigt det är med en rimligt trovärdig helhetspolitik är det beklagligt att många väljer att rösta utifrån enfrågeperspektiv. Vare sig en landsbygd, Uppsala, Sverige, Europa eller världen är så enkelt att det är en klok väg framåt.

Flickor, flickor, flickor och flickor

För mig är jämställdhet och jämlikhet självklara perspektiv. Jag har aldrig religion, sexuell läggning, etnicitet eller kön som urvalsfaktor när jag har rekryterat medarbetare eller lagkamrater i andra sammanhang. Potential, kompetens och hur en person bedöms passa in och komplettera ett lag är avgörande i urvalet. Under lång tid har det varit väldigt viktigt att kämpa för flickor och kvinnors självklara jämställdhet och jämlikhet med pojkar och män. Utan att förneka våra biologiska skillnader. I Sverige har vi kommit väldigt långt! Oavsett vad Gudrun Schyman och hennes gäng påstår. Om vi nu har politiker som är rätt endimensionella kan det lätt blir problematiskt och korkat om man enbart ser som sitt politiska uppdrag att kämpa för flickors bästa. Kan det vara så att det faktiskt blivit så att det är pojkar som idag och framöver behöver mer stöd än flickor för att öka sina livschanser på ett rimligt sätt? Alla som känner mig har länge hört mig tala om att flickor och kvinnor kommer att dominera inom de flesta skrån i framtiden. Det är enkelt att se i skolor och inom föreningsliv där idag kvinnor tar för sig som aldrig tidigare. Jag vill påstå att det "bara" är barntiden som fortsatt är en större karriärutmaning för kvinnor än för män. Men även det ändras väldigt fort. Allt fler kvinnor ställer inte upp på att mannen inte tar sin del av föräldraledighet och wab. Möjligen kommer kvinnor som Ebba Busch-Thor och Annie Lööf att visa att det går att ha småbarn och ändå prestera på topp utan att barnen far illa. Om det blir så har Sverige tveklöst mest jämlikhet i världen. Det är dags att på allvar se pojkarna.

Läs gärna den bifogade ledaren som jag tycker har stort politiskt värde. Den är viktig. Till exempel Fis världsperspektiv är förlegat och extremt naivt.

"Män är inte bara vd:ar, presidenter och författargenier. De är också framtidens fattigpensionärer. Det svaga könet."


"Emma Leijnses bok ”Fördel kvinna – Den tysta utbildningsrevolutionen” har potential att bli ett klassiskt manifest, vändpunkten till vilken man kommer att hänvisa i framtiden. Hon visar att vi inte har hängt med. Medan vi har glatt oss åt kvinnors framsteg har oron för männen som samtidigt förlorar mark uteblivit. Hon radar upp statistik tills det inte går att väja: en stor grupp pojkar håller på att växa upp till män utan framtidsutsikter."

"Flickor får bättre skolresultat, blir behöriga till gymnasiet i högre grad och står så småningom för två av tre universitetsexamina i Sverige. Sedan tio år tillbaka går fler kvinnor än män på universitet även om man ser till världen i stort."

http://www.dn.se/arkiv/ledare/upp-till-kamp-for-pojkarna/

Och Eberhard undrar när genusdårskapen ska få ett slut. Hur länge ska annat än i huvudsak kompetens vara avgörande för tillsättningar? Visst har han en poäng? Det är alltid klokt att ha en bra balans mellan hjärta och hjärna vid beslutsfattande.
http://www.gp.se/ledare/eberhard-rensa-upp-i-genusdårskapen-1.4305384

Och tro inte för en sekund att kvinnor med nödvändighet är bättre och snällare än män i ledande roller. Som vanligt handlar inte duglighet om kön utan om kompetens och duglighet. När till exempel moderaten Ulf Kristersson var minister för bland annat sjukförsäkringssystemet vågade han stå upp för att missbruk måste bekämpas och människor få aktivt stöd tillbaka till arbetslivet. De kvinnliga ministrar som idag ansvarar för det samma vågar inte tala om vad de driver för politik. Ja, ja väldigt lite på vår jord är svart eller vitt. Helt klart är dock att i nutidens Sverige är de vassaste ledarskribenterna kvinnor.
http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/smartaste-tjejganget-sparar-medan-du-sover/

Bärare av välmående

Tondöva
Musiken skänker de flesta av oss människor mycket glädje och stunder av välbefinnande. "Musik ska byggas utav glädje, av glädje bygger man musik..." vem sjöng så? Lill Lindfors så klart!
https://www.youtube.com/watch?v=QiEbV_9guA0
Självklart har textförfattaren fel. Musik byggs av alla jordens olika känslor och musikens värld är ett underbart smörgåsbord av olika takter, budskap, sångröster och instrument. Musikens värld kan gott ses som metafor för alla våra fantastiska mänskliga olikheter runt om i världen. Du och jag är så naturvetenskapligt lika och ändå så olika. Du har din uppväxt, dina kunskaper, dina erfarenheter, din musiksmak, dina ambitioner och jag har mina. Så lika men ändå kan vi vara väldigt olika. Och lite då och då möter vi människor (bland oss 7 miljarder) som gillar lika som oss själva. Då uppstår lätt positiv energi.




Musik förenar och stärker
En rolig sak med musikens värld är att den förenar människor från hela världen som gillar en musiker och hens musik. Michael Jacksson var en sådan förenande kraft. Bruce Springsteen är en sådan förenande kraft. Och de kraftfulla operorna sjungna av Jussi Björling och Luciano Pavarotti får inte bara mig att ibland gråta av musikens skönhet utan t ex Jussibjörlingssällskapet förenar fortfarande människor från jordens alla hörn. Musik är viktigt. Inte minst för att det är roligare att dansa till musik än att bara själv nynna i takt med att man försöker föra en partner runt i dansens fantastiska värld. Och för att t ex stärka din känsla för något som du gillar. Sverige till exempel och dess fina grundvärderingar!
http://jussibjorlingsallskapet.com/index.html?category_id=48
https://www.youtube.com/watch?v=7YGrIvYAsOA




Grundvärderingar och frihet
Lyssna gärna på Jussi Björling när han sjunger "Sverige". När jag höll mitt egotal som ny medlem inom freds, välgörenhets- och yrkesnätverksorganisationen Rotary spelade jag upp den låten som en del för att beskriva vem jag är. För mig står Sverige för väldigt fina grundvärderingar och för frihet. Det är frihet och de grundvärderingarna som svenska flaggan representerar för mig. Och det är för friheten och för våra grundvärderingar som jag gärna sjunger in i vår nationalsång. Och i min värld är alla svenskar som ställer sig bakom dessa grundvärderingar, som vill vara med och försvara vår frihet och som är beredda att kämpa för att vi själva och våra barn ska ha och få det bra med basen i någon del av det vi kallar Sverige. Det är våra grundvärderingar som ska förena oss. Och flaggan är värderingarnas bärare.




Politisk walk-over
När Sveriges i särklass mest respekterade politiska kommentator, K-G Bergström, tycker att det är politiskt "tomt i ladorna" då har vi ännu mer problem än tidigare. Och det han beskriver är ett land som inte klarar av att brett politiskt lösa våra stora samhällsutmaningar. Med tanke på att en svensk paradgren länge ansetts vara samarbetsförmåga är det mycket oroväckande. Och när Aftonbladet nu påstår att de ska komma med den sanna bilden av flyktingsituationen och komma med lösningarna, då känns det allt mer som att Sveriges generella välfärdstid närmar sig sitt slut. Helt klart är att en totalt misslyckad integrationspolitik måste vändas till något positivt. Att fortsätta att kalla det "anpassning till SD" för att man anpassar sig till en ständigt föränderlig verklighet visar direkt att de tänker inskränkt. Det är dock bra att Aftonbladets ledarskribent inser att flyktingutmaningarna representerar vår tids största utmaningar och då måste man komma med breda politiskt förankrade lösningar. "Marknaden" kommer inte att hjälpa oss..... Och varför har vi politiker om de inte öppet och respektfullt vågar debattera de stora utmaningarna? Och varför har vi politiker om de inte klarar av att problemformulera och därefter komma med förbättringsförslag?
http://www.expressen.se/kronikorer/k-g-bergstrom/slutbetyg-pa-partiledarna/
http://story.aftonbladet.se/flyktingarna#section-1
http://story.aftonbladet.se/flyktingarna#section-2




Samtala, förhandla, kompromissa och samarbeta!
Det brådskar att förbättra integrationen/inkluderingen men det är möjligt. Men då krävs att Decemberöverenskommelsen upphör och att de partier som vill ta ansvar också gör det och kompromissar fram en mer hållbar väg framåt. Det är dags att visa på ledarförmåga! Varför inte inkludera ett nystarts-kit till alla befintliga svenskar och dem som invandrar hit där vi är mycket tydliga med vilka våra grundvärderingar är, att flaggan symboliserar de värderingarna och avslutar med "Sverige" sjungen av Jussi Björling? Och vi kanske ska inkludera ett slutprojekt i "nystartsutbildningen" som går ut på att multikulturellt skapa ett musikstycke om vilket Sverige man vill leva i. Vi kan, och några av oss vill, lämna ett starkare samhälle till våra barn! Vill du det?
http://www.lararnasnyheter.se/specialpedagogik/2014/02/17/svart-hitta-vagen-inkludering

Historisk kunskap för framtida framgångar

Hela Sverigeperspektivet kräver styrka i storstäderna

Centerpartiet måste stärka sitt politiska genomslag i landets större städer. Annars kan aldrig partiet åter bli en ledande politisk kraft i Sverige. Jag försökte beskriva bl a denna nödvändighet i en DN debattartikel som publicerades under våren 2013. I valet 2010 fick C endast X% av riksrösterna. I nuläget tyder allt på att det inte blir mer än 5% i riksvalet 2014. Om det blir 5% innebär det en kraftig försämring från redan besvärande låga nivåer. Jag tror fortsatt att C på riksnivå kan vinna många fler invånares förtroende. För att öka stödet för Centerpolitik behöver vi fortsatt ledande representanter som trovärdigt kan tala för våra väljare på landsbygden och i våra större städer. Jag tror det är särskilt viktigt för Centerpartiet inom vilket det fortsatt finns för många onödiga konflikter mellan stad och land. Stad och land kan, och måste, leva hand i hand i ett hållbart modernt samhälle.

Mindre kommuner
Hur ser de flesta kommuner ut där C fortsatt har stort inflytande? Enligt Dagens Samhälle kännetecknas de kommunerna, i jämförelse med en snittkommun, av lågt valdeltagande, lägre arbetslöshet, högt skatteuttag, låga inkomster och där C länge dominerat är också mycket glest bebodda kommuner. Väldigt många av de mindre kommunerna brottas också med en sjunkande och åldrande befolkning.

Kommuner som inkluderar en storstad
Bland kommunerna med en storstad är det idag enbart i Uppsala som Centerpartiet har ett betydligt starkare stöd än på riksnivån. Två tredjedelar av det stödet kommer från människor som bor i centralorten. I absoluta tal är det fler centerväljare än vad som bor i mindre kommuner. I Uppsala och i de övriga större städerna brottas samhällena särskilt med växtvärk (betydligt större boendeefterfrågan än vad som kan erbjudas), infrastrukturbrister, integrationsproblematik, matchningsproblem på arbetsmarknaden och miljöutmaningar när allt fler människor trängs på begränsade ytor och byggande ständigt hotar viktiga rekreationsytor.

Svenska Samhällsfilosofer
Carl Jonas Love Almqvist och Erik Gustaf Geijer hade inte bara boende, studier och jobb i Uppsala gemensamt. De var båda väldigt viktiga för att beskriva vad en generell svensk var och vad som lagt grunden till det svenska kynnet. Framförallt Geijer och hans verk är mycket läsvärda för att förstå varifrån svensken kommer och varför hon generellt är som hon är idag. Utan att överdriva har bondesamhället, och det stora antalet självägande bönderna, haft en stor påverkan på att svensken utvecklat sin särprägel. Geijer gillade inte allmänna tankar om människan och samhället. Han tyckte de blev intetsägande. Brechts citat att "sanningen alltid är konkret" vägledde Geijer. Det konkreta han utgick ifrån var hans uppväxt på värmländskt bruk, det akademiska livet i Uppsala och käbblet i Sveriges riksdag. Den som vill lära sig om Centerrörelsens grunder kan med fördel läsa Geijers och Almqvists verk. Den som tror på det som vägledde Geijer så kan centerrörelsen åter blomstra med två bärare av konkreta egenupplevda exempel som stärker trovärdigheten kopplad till Cs politik. Har vi någon stor samhällsfilosof i dagens Sverige? Tror du det är viktigt att ha trovärdiga bärare av budskap i informationsåldern?

Hatiska & destruktiva

Säljer polarisering?
Kan hat vara något positivt beroende av vem som är budbäraren? Kan hat på något sätt vara positivt för samhällsutvecklingen? Frågar du mig är svaret tveklöst nej på den frågan. De mörka och bruna krafterna sprids snabbt i Europa som klassiska konsekvenser av att överbelånade välfärdssamhällen faller sönder. Framförallt den unga, arbetslösa och arga gruppen män är fylld av hat och enkla förklaringar till varför de har det så upplevt dåligt. Dessa män är ibland mörka och bruna och ibland mörka och röda. Är hatet från mörka och bruna värre än hatet från mörka och röda? Har inte båda dessa politiska ytterligheter en oroande snäv problemformulering? Är inte båda dessa ytterligheter exempel på destruktiva och hatiska krafter som bara för med sig en förvärrad ekonomi och mänskligt lidande? Vad lär vår historia oss? De unga, arbetslösa och arga har uppenbarligen inga mor och farföräldrar som kan tala om vad som hände på 30- och 40-talet.

Visst var det viktigt och bra att många människor demonstrerade sin avsky mot rasism och allmän inskränkthet i Kärrtorp. Samtidigt kan jag inte annat än tycka att det var mycket dåligt att extrema vänsterkrafter tilläts kidnappa övningen. Några medier och några av mina vänner vittnar om vilka ordval dessa vänstermänniskor använde mot t ex SDs partiledare Åkesson. Det är ovärdigt och smaklöst. Det är dessutom kontraproduktivt om man vill att SDs framgångar bland invånarna ska minska. De mörka röda krafterna har mycket att lära av Mandela och Ghandi. Vilket ansvar har medierna för en balanserad beskrivning av det som händer? Särskilt viktigt att reflektera över Britta Svensson, Expressens, reflektioner ifrån manifestationen.
http://www.expressen.se/kronikorer/britta-svensson/britta-svensson-raddare-och-ledsnare-an-nar-jag-akte-dit/
http://www.unt.se/sverige/16-000-mot-rasism-i-karrtorp-2769966.aspx
http://www.dn.se/ledare/huvudledare/pa-marsch-igen/
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/lenamellin/article18071206.ab

Helhetsperspektiv
Visst är det viktigt att se och försvara individer som far illa. Det kan bara vara sjuka människor som inte känner medlidande med dem som har det svårt. Samtidigt brottas samhällsbygget ständigt med att balansera skyldigheter mot rättigheter. Var går gränsen mellan det egna ansvaret och övrigas ansvar? Hur mycket ansvar för hela världens problem klarar en plats hållbart av att försöka lösa? Det
är lätt att tycka att den som inte har ett boende ska få det av dem som anses kunna ge det till dem. I Uppsala erbjuder vi hemlösa övernattningsmöjligheter och de möjligheterna är sällan fulla. Hur pedagogiskt förklarar du för en 26 årig man som jobbar hårt inom hemtjänsten att han knappt har råd med sin etta samtidigt som andra ska få ett boende på andras bekostnad under överskådlig tid? Det är viktiga frågor att kunna besvara för att inte 26åringen ska välja att lägga sin röst på partier med enkla lösningar på komplexa utmaningar.
http://www.unt.se/ledare/ett-akut-problem-aret-om-2768700.aspx

Klarar media av sitt ansvar?
Medierna har en mäktig särställning i vårt samhälle. De kan lyfta och krossa individer lätt och när fel begås blir det i bästa fall en liten fotnot om misstaget. I den fria pressens namn anses det rätt med den ordningen. Hanne Kjöller på DNs ledarredaktion är en frisk fläkt. Hon vågar t o m kritisera sitt eget skrå. Jag delar helt hennes syn att mediernas offerjournalistik snedvrider verkligheten. Allt för ofta blir en betraktelse för ensidig (t ex om kärrtorpsmanifestationen) och ofta, allt för ofta, beskriv undantag som det allmänt giltiga. Är det bra för samhällsutvecklingen och för en "nykter" samhällsdebatt?
http://www.dn.se/ledare/signerat/mediemakt-jammer-och-tidningselande/

Verkligheten?
I dagens UNT är det ett reportage om att flertalet av dagens ledande Uppsalapolitiker tros vara kvar efter valet 2014. När jag blev uppringd fick jag i princip tre frågor. Varför tror jag att jag fått ett så stort stöd av Centerpartistera? Varför politik istället för näringsliv och vad är skillnaderna? Skulle jag kunna tänka mig ett politiskt engagemang på riksplanet? Jag svarade rätt omfattande på frågorna. Det redigerades ner till några få påstådda citat från mig. Citat som inte stämmer eftersom de är delar av olika svar på frågor. Jag säger inte att det som står där i sak är fel men det beskriver inte nyanserna i mina svar. Jag beskrivs också som en kontroversiell politiker. Är det inte intressant att man är kontroversiell bara för att jag säger sanningar och tycker genuint illa om politiskt korrekthet som ofta innebär att undvika att ta i och resonera om stora problem.

Jag tror de allra flesta journalister gör så gott de kan med begränsade resurser och mycket pressade tidsplaner. Mediernas roll är viktig. Klarar de av den rollen på ett objektivt och kvalitativt sätt? Vad tycker Hanne Kjöller? Om inte, hur löser vi det problemet?