Barnens bästa

Orosanmälningar ökar kraftigt
Jag deltog nyligen på en utbildningsdag om goda och jämlika livsvillkor för barn och unga. Mycket bra program arrangerat av Barnombudsmannen i Uppsala. Det var ett mycket bra arrangemang fullt av kunniga och erfarna personer som talade och mycket väl bekräftade forskningsresultat som backade upp de kunskaper som förmedlades och förslag till förbättringar som lyftes fram.
Det krävs inget körkort för livets viktigaste uppdrag, föräldrauppdraget. Helt klart är att många barns liv skulle bli betydligt positivare om samhället mycket bättre räddar barn från destruktiva levnadsmiljöer.

Toxisk stress är ett faktum för tragiskt många barn. Barn som växer upp med långvarig toxisk stress får vetenskapligt bekräftat kraftigt begränsade hjärnförmågor. Harward university i USA har bäst kunskaper i världen inom detta område. Det intressanta med deras kompetensfokus är att de tar både medicinska och ekonomiska perspektiv på problemet med barn som växer upp i dåliga familjeförhållanden.
https://www.youtube.com/watch?v=rVwFkcOZHJw
https://pediatrics.aappublications.org/content/129/1/e232.short
https://pediatrics.aappublications.org/content/129/1/e224.short
https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S0272775712001458
https://pediatrics.aappublications.org/content/132/Supplement_2/S65.short

Särskilt övertygad om att Uppsala misslyckas med att utveckla Uppsalas stadsbyggnadsutveckling blev jag av att lyssna på vad som krävs för barnovänliga boendemiljöer. Utanförskapsområdenas trångboddhet, höga arbetslöshet och ofta tråkiga boendemiljöer är inte positiva för barnen som tvingas växa upp i de förhållandena. Och de täta nybyggnadsprojekt som Pelling och company i Uppsala företräder är inte heller positiva ur ett barnperspektiv. Om man menar allvar med att barnens bästa ska stå i centrum måste man klara av att leverera politik som matchar den ambitionen. Fina ord räcker inte!

Dagens besvikelse
Allt fler barn far illa i Uppsala och övriga Sverige. Det är ett stor misslyckande. Väldigt många av dessa barn berövas stora delar av sina livsmöjligheter att få välutbildade och positiva liv. I Uppsala har orosanmälningarna kopplade till barn vuxit med över 300 procent de senaste åren. Hur tror du utvecklingen fortsätter nu när vi är i ekonomiskt mycket tuffa tider under lång tid? Vi måste mycket bättre hitta metoder som faktiskt ser till barnens bästa och bättre rädda dem som lever i mycket destruktiva miljöer. Inte minst är det mycket problematiskt med barn som växer upp i djupt kriminella familjer och där vi vet att de tidigt fostras i samma bana som sina äldre släktingar.
https://www.uppsala.se/organisation-och-styrning/nyheter-och-pressmeddelanden/sa-utreds-en-orosanmalan/

Det ska till exempel aldrig vara möjligt för barn att hamna i den situation som slutade med att ”lilla hjärtat” är död! Barnens bästa innebär att vi måste rädda många barn tidigt från mycket olämpliga föräldrar.
https://www.expressen.se/nyheter/krim/lilla-hjartat-hittades-dod-mamman-atalas/

I GP skriver Karin Pihl en i sammanhanget viktig ledarartikel. I ”det fina Sverige” där FNs Barnkonvention ska vara lag finns gott om kommunal verksamhet som inte sätter barnens bästa i fokus. Ett litet Uppsalaexempel, som dessutom är miljökorkat, var att skolskjutsen enbart gällde för ett av syskonen och därför åkte en taxi och den andra fick skjutsas av släktingar. Och Pihl beskriver väl i nedan ledare hur korkad politiken blir när den ska tillämpas ideologiskt extremistiskt. Borgerliga som inte kan vara pragmatiska kopplat till valfrihetsambitioner.

”Tioåringar gråter sig till sömns för att de slitits ifrån en skola där de har sina kompisar och där de känner sig trygga, berättar förtvivlade föräldrar för GP (12/5). De senaste veckorna har föräldrar riktat massiv kritik mot kommunen och lämnat in protestlistor.”

”Orsaken är att kommunen infört ett nytt skolvalssystem. Idén kommer från regeringens skolkommission, som tillsattes för fem år sedan, med syfte att lämna förslag på hur likvärdigheten skulle kunna öka och segregationen skulle kunna minska. Ett av förslagen var ”aktivt skolval”, att alla måste välja. Det är därför barn som gått i mellanstadiet eller lågstadiet i en skola inte kan räkna med att fortsätta gå i samma skola när de börjar nästa stadium. På en del skolor i kommunen, särskilt de med många elever, räknas låg-, mellan- och högstadiet som tre olika ”skolenheter”, eftersom varje stadium har en egen rektor. Skolenheterna betraktas i praktiken som olika skolor, trots att det är samma namn på skolan: samma lokaler, samma matsal och så vidare – det alla tänker är en och samma skola.”

”Föräldrar vars son eller dotter går i trean måste göra en ny ansökan för att barnet ska få börja fjärde klass på samma skola. Och det är inte säkert att de får sin vilja tillgodosedd. I det gamla systemet fick barnen automatiskt gå kvar i samma skola i de flesta stadsdelar, vilket gör att den förälder som missat det nya systemet plötsligt en dag får ett besked från kommunen att tioåringen nu sparkas ut från skolan och ska börja i en ny klass, i ett nytt område, flera kilometer därifrån. Men inte ens de som gjort ett aktivt val kan känna sig trygga. Om en skola får in fler elever än ansökningar finns en prioriteringslista. På plats ett står nyanlända som ansöker till skolor med få andra nyanlända. På plats två kommer syskonförtur, vilket gäller om årskurs 1-9 betraktas som samma skolenhet, men inte gäller om storasyster går i femman och lillebror ska börja första klass, och skolan är indelad i olika skolenheter. På plats tre i rangordningen kommer närhet till skolan, ”

”Ambitionen, mer valfrihet för fler och bättre integration, låter bra. Men det är som att utredarna och politikerna har glömt bort att barn behöver trygghet, inte bara valfrihet. Vad händer om föräldrar till ett förtvivlat barn som ryckts upp från sin trygga tillvaro förstår att politikerna lagt över integrationsmisslyckandet på barnen? Hur kul blir det för nyanlända föräldrar som kanske får utstå sneda blickar för att deras barn har fått en förtur som de inte bett om?”
https://www.gp.se/ledare/barn-får-lida-för-politikernas-dåliga-beslut-1.27984591?fbclid=IwAR2sVChEfXJ-Q_BcdqH3j4EpKzxGshm6zOkWcbAoXAd7e3W2gBhlyJIIIYQ

Paulo Roberto 🤮

Dagens stjärnor
Forskare som leder oss mot en bättre framtid. Särskilt forskare som kan bidra till att fler människor får chansen till bättre än sämre liv. Alla människor behöver uppleva känslor och känslosvängningar. Helst mest positiva känslor. Det finns både etisk och oetisk forskning som genom åren bekräftat att det är så. Det värsta vi människor kan råka ut för är att ingen bryr sig om oss, ingen lyssnar på oss och ingen positiv fysisk kontakt.
https://developingchild.harvard.edu/resources/inbrief-the-science-of-neglect-video/

Barnens bästa

Barnperspektivet
Konsekvenstänkande tycks ha blivit en av politikens svagaste gren. Det är mycket allvarligt. Särskilt tråkigt är det för våra socialt svagaste invånare. De invånare och deras barn som har störst behov av ett väl fungerande och konkurrenskraftigt samhälle som därigenom har förmågan att kunna ge socioekonomiskt svaga människor hjälp till en dräglig lägsta levnadsnivå. Och framförallt möjlighet att stötta barn som haft ”oturen” att födas in i ett socioekonomiskt svagt sammanhang att ändå ha en bra chans att nå sin fulla bildningsförmåga. Och därigenom kunna maximera sina individuella livsmöjligheter. Om vi tar barnperspektivet är förmågan till konsekvenstänkande bland politiker mycket viktigt. Många politiker talar väldigt mycket om ”barnens bästa”, det låter bra. Men utan konsekvenstänkande, och helhetsförståelse i komplexa miljöer, blir inte besluten ”barnen bästa”.

"Regering och riksdag måste sluta att driva en konsekvensblind politik som ökar sociala problem. Socialsekreterare ska inte behöva ragga bostäder medan misshandlade barn får vänta på hjälp." 

”Det är kort sagt hos socialtjänsten som allt fler samhällsproblem nu hopar sig. Och kraven är höga från lagstiftarna: ”Insatser inom socialtjänsten ska vara av god kvalitet” säger socialtjänstlagen. Det ska ”finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet”. Så ser inte verkligheten ut. Det råder kris och överbelastning, erfarna socionomer flyr och nyutexaminerade får svåra fall i knäet direkt. Sjukskrivningar och utbrändhet grasserar. Hot och våld från klienter har blivit ett stort arbetsmiljöproblem.”

”Det är en minst sagt bisarr ordning, när många socialtjänster är så tyngda av resursbrist att de tvingas lägga orosanmälningar om barn på hög.”

”Huvudansvaret för unga som begått brott ligger också på socialtjänsten. I en tid när gängkriminaliteten breder ut sig och ungas brott kan vara förskräckande grova, blir det alltmer uppenbart att detta borde vara Kriminalvårdens, inte socialtjänstens, gebit.  Regering och riksdag måste sluta att driva en konsekvensblind politik som ökar sociala problem. Socialsekreterare ska inte behöva ragga bostäder medan misshandlade barn får vänta på hjälp.”
https://www.expressen.se/ledare/sluta-att-vanvarda-socialtjansten-politiker/

Svensk konkurrenskraft kommer att minska fort, och integrationen av många invandrare fortsätta att misslyckas, om vi inte får ordning på våra skolors förmåga att bidra till ett välutbildat folk. Och ett bildningssystem som bättre matchar individuella förmågor mot självförsörjning i olika former. Även Anna Dahlberg engagerar sig i kampen mot en bättre skola.

”Nästan ingen verkar vilja ha en skola präglad av stök och sviktande ämneskunskaper. Ändå är det just en sådan skola vi har fått.”

”Det slående är att idealbilden tycks vara densamma - oavsett om föräldrarna i fråga har sitt hjärta till vänster eller höger. Alla vill de ha en skola präglad av studiero och höga ambitioner när det gäller kunskap.”

”På punkt efter punkt visar han hur den svenska skolan har hamnat snett. Modern hjärnforskning visar att eleverna lär sig mest genom lärarledd undervisning i helklass. Ändå har katederundervisningen fått stryka på foten sedan mitten av 90-talet samtidigt som mängden ensamarbete har ökat explosionsartat. Skogstad beskriver hur lärarrollen har förvandlats från en kunskapsförmedlande auktoritet till en social coach. Enligt den så kallade progressiva pedagogiken, som starkt har präglat svensk skola, lär sig eleverna nämligen bäst om de själva får upptäcka och konstruera sin kunskap.”

”Skogstad visar gång på gång hur bristerna slår hårdast mot de svagaste eleverna. Det är de som förlorar mest på elevstyrd undervisning, mobiler i klassrummen, en kunskapssyn som betonar abstrakta förmågor i stället för ämneskunskap och så vidare. Vilket oförlåtligt svek.”
https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/det-ar-ingen-som-vill-ha-stok-och-flumskolan/

Dagens besvikelse
Skolans misslyckande, politikens ansvar, som kraftigt drabbar inte bara våra barn och unga utan också vårt samhälles framtida konkurrenskraft. Politikens ansvar för misslyckandet är mycket stort. Och dagens debattartikel i UNT, där liberalerna säger att de satsar på skolan, måste betraktas som ett skämt. Mellan 2006-2014 hade Liberalerna ansvaret för skolans utveckling både lokalt och nationellt. Sedan sen höst 2018 är Liberalerna återigen ansvariga för skolan i Uppsala kommun. Lärarförbundet släppte nyligen en omfattande och professionell ranking av landets kommuner, ur ett skolperspektiv. Vet du hur Uppsala kommun rankas bland Sveriges 290 kommuner. Uppsala kommun hamnar på plats 265, av 290 kommuner. Uppsala! En av världens alla samhällen som även vid en internationell ranking borde ranka mycket högt.
https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/det-ar-ingen-som-vill-ha-stok-och-flumskolan/
https://www.lararforbundet.se/artiklar/basta-skolkommun-resultat-och-historik
https://mobil.unt.se/asikt/debatt/den-svenska-skolan-behover-laggas-om-totalt-5441519.aspx

Dagens stjärna
Sakine Madon. Jag har många gånger kritiserat hur Uppsala kommun prioriterar sina resurser när man har massor av kostnader kopplade till central stabsverksamhet. Särskilt felprioriterat är att kommunen nästan har 100 så kallade kommunikatörer. Kommunikatörer som uppmuntras att försköna bilden av Uppsala istället för att beskriva hur det är. Och det är tydligt att alla dessa kommunikatörer också tjänar de politiker som tror sig kunna leda kommunen. Madon beskriver väl hur illa det är att S, L, V och MP prioriterar som de gör, och att de försöker använda kommunikatörer för ”skönhetspropaganda”.

”När jag tidigare i höstas bad kommunen om statistik över antalet anställda kommunikatörer, och deras löner, kunde man se en ökning från 79 till 89 tjänster på ett halvår. Dessutom visade sig medianlönen på kommunikationsstaben ligga på 40 600 kronor. För mindre privata kommunikationsbyråer kan det bli svårt att rekrytera om de helt enkelt inte har möjlighet att erbjuda motsvarande lönenivåer.”

”Men för Erik Pelling, kommunalråd (S), tycks allt detta helt oproblematiskt. Han skriver i interpellationssvaret att ”vår kommunikationsavdelning och det lokala näringslivet kompletterar varandra”. I svaret försvaras bemanningen på kommunikationsstaben, 89,5 tjänster, samt ytterligare några tidsbegränsade pågående projekt och tjänster.”

”Nordwall nämnde i sitt försvar av kommunikationsstabens storlek att det är viktigt att ”skapa en attraktiv bild av Uppsala”. Och just där har vi problemet.”

”Att kommunen ska bistå invånarna med nödvändig information är en självklarhet. Kommunikation ska tas på största allvar. Men vad exakt innebär det att skapa en ”attraktiv bild”?”

”För två år sedan uppmärksammade branschtidningen Journalisten att journalister på UNT hade märkt av kommunikationsstabens önskan om en särskild ”bild” av Uppsala. Tidningen intervjuade UNT:s reporter Elin Sandow som gav ett tydligt exempel på detta. Hon hade skrivit en artikel om ungdomsbråk och intervjuade därför en insatt person på kommunen. Först godkändes citaten i artikeln av den intervjuade. Men sedan hävdade kommunens kommunikationsavdelning att artikeln i det skicket skulle kunna skapa oro bland Uppsalaborna. Pressavdelningen ville alltså ge en mer tillrättalagd bild.

Den här sortens klåfingrighet är knappast att stärka demokratin, tvärtom.” 

”Många kommuner i landet, Uppsala inkluderat, går vilse i vad det kommunala uppdraget innebär. Från att arbeta professionellt med information till medborgarna – vilket som sagt är viktigt – glider man över i att likt ett större företag ha en pressavdelning som arbetar med PR. Fokus hamnar då på ”bilden”, på ”varumärket”, snarare än på verkligheten.”

https://mobil.unt.se/ledare/inte-kommunens-uppgift-att-polera-bilden-5442192.aspx

Tryggare kan ingen vara

Frihetskampen
Det är viktigt att vi i Sverige på allvar tar kampen för friheten på största allvar. I huvudsak talar jag om den kampen på Uppsalas och Sveriges övriga territorium.

Idag går det att beställa opinionsmätningar av erkänt duktiga opinionsmätningsföretag. Det har jag gjort kopplat till några trygghetsrelaterade frågor i Uppsala. Jag väljer att testa att publicera en debattartikel här kopplat till några trygghetsperspektiv i Uppsala.

Kommunpoliser                                                                                
Trygghetsfrågorna är bland de mest centrala frågorna i ett samhällsbygge eftersom den faktiska och upplevda tryggheten har stor betydelse för hur väl vårt samhälle fungerar. Otrygga samhällen begränsar enskilda människors frihet. Skjutningar, bilbränder, sprängningar, våldtäkter, knivskärningar, bombhot mot Tingsrätten och omfattande narkotikahandel gör vardagen i Uppsala otryggare och våra medborgare kringskurna. Allt fler Uppsalabor, främst kvinnor, väljer att inte gå ut på kvällar, undviker att löpträna och väljer bort kollektivtrafiken. Den personliga friheten begränsas och störningseffekter på hälsa och näringslivsklimat ska tas på största allvar. Genom opinionsmätningsföretaget Provos Research lät jag ställa några trygghetsrelaterade frågor till 650 Uppsalabor mellan 17 och 80 år gamla. Det är tyvärr dags att på allvar överväga behovet av fler dedikerade kommunpoliser. 

I en större nyligen utförd opinionsundersökning med en statistisk felmarginal på ca 5 %, säger över 80 % av Uppsalaborna att trygghetsfrågorna är mycket viktiga. Kvinnor, män samt våra yngre invånare har en gemensam inställning. 84 procent av kvinnorna, 82 procent av männen och 74 procent av våra invånare mellan 17-34 år anser det. Trygghetsläget i Sverige är allvarligt försämrat. En sedan länge underbemannad Polis bär inte skulden till den allvarliga och oacceptabla utvecklingen.

Långsiktigt handlar tryggheten om ett inkluderande samhälle utan kraftig segregation och utan betydande socioekonomiska konflikter. Ett samhälle där vi känner mer tillit till varandra istället för att polariseringen vinner mera terräng. Det kommer att ta lång tid och kräva mycket vilja och resurser att kraftigt minska våra utanförskapsproblem. Samtidigt måste vi så snabbt som möjligt förbättra trygghetsarbetet. Bara orosanmälningarna kopplade till barn i Uppsala har mellan 2007 och 2018 ökat med 364 %. 

Visst utgör de kameror som allt för sakta sätts upp ett litet men viktigt bidrag i trygghetskampen. Visst gör ordningsvakterna många invånare en aning tryggare. Det räcker dock inte för att bryta den negativa trenden. Till exempel bör även Uppsala, som allt fler kommuner, överväga någon form av tiggerireglering för att hindra att dessa utsatta människor utnyttjas och fortsätter att leva i en destruktiv miljö. Enligt den genomförda opinionsundersökningen tycker hela 46 % av Uppsalaborna att ett tiggeriförbud bör införas i vår kommun. 43 procent kvinnor, 48 procent män och 35 procent bland åldersgruppen 17-34. Ett sätt att motverka tiggeri är att som Socialdemokraterna i Eskilstuna införa ett områdesspecifikt tiggeritillstånd. Ett sådant tillstånd gör det bland annat lättare för socialförvaltningen att stötta tiggarna och EUs tre månaders regler för uppehållstillstånd kan betydligt bättre upprätthållas.

För att bättre förebygga brott genom tydlig närvaro, snabbare hantering av orosanmälningar, uppföljning av tiggeritillstånd, bättre säkerställande av att våra ordningsregler efterföljs och avlasta övriga poliser från alla fylleriärenden, bör vi utreda för och nackdelarna med någon form av stärkt kommunpolis. 36 % av Uppsalaborna tycker att kommunpoliser behövs. 42 procent inom åldersgruppen 35-54 och 28 procent inom åldersgruppen 17-34. Kommunpoliser skulle bättre göra Polisen regelbundet närvarande. Poliser med rätten att utföra böter till exempelvis personer som kör på gångstråk, till personer som stör den allmänna ordningen eller skräpar ned. 

En utredning bör genast startas som fokuserar på hur ett stärkt kommunpolisupplägg bäst borde utformas. Till att börja med ska det vara 100 % lokala resurser som ingen central enhet i till exempel Stockholm godtyckligt kan omplacera eller ändra kommendering för. Kommunpoliser kan med fördel bemannas med poliser under praktikutbildning. Även om de ska vara en helt dedikerad kommunal resurs bör de stå under Polisens befäl. Det är Polismyndigheten som har våldsmonopol och ansvaret för att lag och ordning upprätthålls. Eftersom det är riksdagens migrationspolitik och bristande integrationspolitik som förstärkt trygghetsproblemen är det mer än rimligt att statliga medel finansierar uppbyggnaden av dedikerade kommunpoliser. Väldigt många svenskar tycker att Polisen måste stärkas. Många fler dedikerade kommunala polisresurser behöver bli en del av det förstärkningsarbetet.

Stefan Hanna
Kommunalråd

Dagens besvikelse
Rikspolitiker som fortsätter att driva en ohållbar migrationspolitik som dumpar massor av problem i knät på oss förtroendevalda i den verkliga verkligheten, i kommunerna. Mycket bra att Löfvens tidigare minister Hadzialic tydligt uttrycker att regering och riksdag ekonomiskt får städa upp alla problem de skapar genom sin oansvariga politik.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/lALAp9/hadzialic-gar-emot-regeringen-om-fattiga-kommuner

Dagens stjärna
Nyamko Sabuni. Av dagens riksdagspartier som gärna förknippas med liberala ideologier får kanske väljarna två alternativ i nästa val. Ett alternativ åt vänster och ett åt höger. Intressant. I Uppsala tycks Liberalerna trivas bra med att styra tillsammans med vänsterpolitiker i minoritet.
https://www.expressen.se/nyheter/uppgifter-nyamko-sabuni-manovrerar-l-bort-fran-s/