Modet att prioritera

Grupper mot grupper
Främst vänsterorienterade politiker älskar att använda orden "man ska inte ställa grupp mot grupp" som härskarteknik i debatter. Det är en debatteknik som kan fungera men den är korkad. Tydligast är det när tillväxten i en ekonomi är dålig. Då ställs alltid grupper mot varandra i en eller annan form när politiker gör sina budgetar. Budgetar som är ett uttryck för önskade prioriteringar.

Massor av dyra infrastrukturprojekt, dessutom för lånade pengar, innebär mindre resurser till operativa kostnader inom skola, omsorg och vård. Bara om dessa investeringar snabbt kan ge positiv avkastning kan det undvikas. Det gör de sällan. I särklass inte i ett samhälle med ett kommunalt utjämningssystem som inte tillräckligt tar hänsyn till tillväxtkostnader. I grunden handlar oviljan att tydligt ställa grupp mot grupp om att inte synligt vilja prioritera hur begränsade resurser ska användas. Det är korkat och fegt. Det är till och med demokratiskt ohederligt. Alltid, alltid och alltid borde alternativkostnafskalkyler presenteras och intressekonflikter redovisas. Tror du det görs i stor omfattning?....

I Uppsala säger nu den politiska regionledningen, som främst ansvarar för akutsjukvård, primärvård och kollektivtrafik, att Akademiska sjukhus får tre år på sig att få sin ekonomi på plats.... Tänka sig att de sätter ett måldatum för när underskotten inte längre tolereras som är efter nästa val..... Du tror väl inte det är en händelse utan tanke att tidsplanen sätts så? Läs gärna nedan viktiga artikel i GP som just handlar om behovet av ansvarsfulla prioriteringar.
https://www.gp.se/ledare/kommunerna-måste-lära-sig-prioritera-1.15687965

I Uppsala har vi också ett stort misskött infrastrukturprojekt, som länge drivits av MP. Ett spårvägsprojekt. Ett svindyrt projekt som är mycket dåligt underbyggt och där intressekonflikter inte blir belysta så som borde vara självklart. Vi talar om ett projekt på runt 10 miljarder kronor. Om man vill vara ironisk kan man tro att MP och deras kompisar vill vara som rikspolitikerna. Den höghastighetsbana som vissa önskar mellan Stockholm och Malmö är helt fel prioriterat och extremt dyrt. Sverige är långt ifrån så tätbefolkat att det går att rättfärdiga. Och tidsvinsten är ändå inte tillräcklig för att ”dörr till dörr” ersätta flyg. Och definitivt är det ingen bättre pendlungslösning för glesbygder där självklart inga snabbtåg kan stanna. Lyssna gärna på bifogade reportage om just höghastighetsbana i Sverige. Det skulle vara ett av Sveriges sämsta investering någonsin. Till och med sämre än Vattenfalls förvärv av Nuon. Du tror väl inte olika gruppers intressen står mot varandra kopplat till dessa enorma infrastrukturprojekt? Självklart gör de det. Tror du olika intressekonflikter tydligt debatteras kopplat till de förslag som vissa ”enögt” företräder? I på tok för liten utsträckning. Lyssna gärna på nedan reportage om höghastighetsbana i Sverige. Personligen anser jag att alternativen är både dubbelt så bra och hälften så kostsamma. 100-tals miljarder måste användas klokt. Det är dags för fler än M att ha modet att prioritera befintliga spår, 4-spår och fler avlastningsspår där flaskhalsarna i systemet finns. Och digitalisera tågservicen ännu mer.
https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1304489?programid=5259
https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1298424?programid=5259

Dagens besvikelse
De som tycker att vi idag har råd med dyra OS arrangemang. Jag gillar OS som idé och som idrottsevenemang. I det läge Sverige befinner sig idag anser jag dock att det är helt fel prioritering att vara värd för OS. Även om Sverige borde vara chanslösa rent formellt, då inte staten skrivit på för förlustgarantier, kommer ansvariga politiker vid kris känna sig tvingade att skjuta till pengar för att skydda svenskt internationellt anseende när projektekonomin spårar ur. Att OS projektekonomi spårar ur är mer regel än undantag. Klokt av den politiska ledningen i Stockholms kommun att säga ”inte på våra skattebetalares bekostnad”. Eftersom Italien har ett mycket starkare folkligt stöd för arrangemanget samt då deras regering skrivit på förlustgaranti (trots usel ekonomi...) borde det redan vara klart vilka som får OS. Om jag förstått rätt är den nationella förlustgarantin ett SKALL-krav.
https://www.expressen.se/sport/sveriges-os-kamp-under-sista-dygnet-stenhart/

Dagens stjärnor
Franska damlandslaget i fotboll. Bra för världlandet att hemmalaget ändå går vidare några gånger. Det är skattebetalarna värda. Alla kostnader de får stå för kopplade till VM arrangemanget hade säkerligen gjort större nytta inom välfärdens kärnverksamheter.
https://www.expressen.se/sport/fotbollsvm/stjarnan-avgjorde-den-stora-rysaren/

Ständiga prioriteringar

Grupp mot grupp
Den som påstår att inte alla politiker hela tiden ställer grupper mot varandra far med osanning. Alla val innebär prioriteringar av begränsade resurser. Och alla människor är unika men kan på olika sätt delas in i olika intressegrupper. När någon särskild satsning görs innebär det att de som särskilt gynnas av den satsningen får något, andra får inget kopplat till just den satsningen. När forskningsmedel satsas på en viss sjukdom innebär det att de pengarna inte satsas på forskning kopplat till någon annan sjukdom. När skattesänkningar genomförs berörs alla skattebetalare, inga andra. Den senare är dock en klok åtgärd när skattetrycket är så högt att det skapar makroekonomiskt dåliga effekter. Väldigt många svenskar förstår som tur är att ekonomisk tillväxt är viktig. Utan ekonomisk tillväxt "bits hästarna". Då kan väldigt många färre få det bättre. Med ekonomisk tillbakagång finns självklart en och annan vinnare, men de flesta blir förlorare. I den bästa av världar har vi på olika sätt alltid ekonomisk tillväxt och skattetrycket är aldrig så högt att det leder till mindre skatteintäkter än vad som är möjligt om skattesatsen är klokare, Lafferkurvan kan lära dig att förstå sambandet.

https://www.dagenssamhalle.se/kronika/politikens-uppgift-att-stalla-grupp-mot-grupp-18126
https://sv.wikipedia.org/wiki/Lafferkurvan

Kopplat till alla de prioriteringar som hela tiden måste göras är det obegripligt för mig hur kommun efter kommun formerar sig i minoriteter eller majoriteter som tror sig ha legitimitet att styra kommunen. I min värld ska väljarviljan respekteras. I min värld ska ideologisk inriktning ha betydelse. I min värld ska vallöften ha betydelse. I min värld är det viktigaste inte att sitta vid makten om det inte innebär stora möjligheter att driva den politik man fått väljarnas förtroende för. Jag är stolt över C Uppsalas förhandlingsgrupp som rakryggat prioriterat ideologiska och sakpolitiska perspektiv, och goda samarbeten, framför individuella maktmöjligheter utan större kraft.

Jesper Sandström skriver klokt om prioriteringarnas verklighet i nedan ledare. Det är dumt att som Liberalerna i Uppsala gå på att höga skatter leder till mer välfärd. Det finns hos "goda" politiker alltid mer pengar att ta av invånarna och att ösa över verksamheter. Det är inte ansvarsfullt politiskt ledarskap. Det är ett oansvarigt och slösaktigt politiskt ledarskap som leder grupp efter grupp mot en sämre framtid. Samhället ska alltid enligt mig hitta rimliga lösningar för att stötta våra socialt svagaste. Vi måste alltid sträva efter att ge alla våra barn en rimligt rättvis möjlighet att nå sin fulla potential och förverkliga egna drömmar. Det görs bäst genom klok skattepolitik och genom att säkerställa effektiva offentligt styrda verksamheter. Oavsett om de verksamheterna utförs i offentlig eller privat regi.

"Sveriges höga skatter möts ofta av ilskna mothugg, särskilt från vänsterhåll. ”Vaddå, vill du inte ha nån välfärd? Bryr du dig inte om dina medmänniskor?” Underförstått i sådan kritik är att man ska skämmas för att ens ha tänkt tanken. Finansminister Magdalena Andersson proklamerade i ett Facebookinlägg under valrörelsen: ”Sänker man skatten blir det mindre välfärd.”"

"Ett förföriskt enkelt budskap. Men för att ett sådant påstående ska vara sant behöver det ju också vara sant att varje uttagen skattekrona går till just välfärd. Tänk om det vore så väl. Ett av de mer omskrivna exemplen på icke-välfärd torde vara det av staden och regionen finansierade kamelcentret i Angered, som fick miljonbidrag utan att bedriva någon verksamhet. Och det är ändå småpotatis i sammanhanget, ”bara” en dryg miljon."

"Först sägs att våra skatter måste vara oförändrade, gärna ännu högre, för välfärdens skull. Den som påstår annat misstänkliggörs och utmålas som girig. Sedan rinner miljarder iväg till sådant som hur man än vrider och vänder på det inte är välfärd. Sist men inte minst får man skära i det som faktiskt är välfärd – och då drabbas allt som oftast de människor vars situation används för att försvara de höga skatterna från första början."

http://www.gp.se/ledare/sandstr%C3%B6m-hur-prioriteras-v%C3%A4lf%C3%A4rden-i-g%C3%B6teborg-1.10140983

Dagens kalkon
Gustaf Fridolin. Han visade tydligt att det inte räcker med att vara "ett politiskt underbarn" för att man på ett för invånarna bra sätt ska kunna företräda dem. Det är en sak att vara tyckare, opinionsbildare eller lobbyist, det är något helt annat att vara i förarsätet och tvingas göra de svåra valen på riktigt. På riktigt handlar alltid om mer eller mindre svåra alternativ. På riktigt handlar ofta om att ställa grupp mot grupp även om många politiker låtsas som att det inte är så. Så är det. Om några får en fotbollsarena finns det till exempel mindre över för kricketgänget..... och så vidare.
https://www.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/underbarnet-fridolin-sankte-miljopartiet/

Det är bra för Sverige att vänster-Gustaf tvingas lämna som språkrör. Samtidigt störs jag av att det ska anses öppna upp för en mer komplex minoritetsregering nationellt. Partiledare lokalt och nationellt har självklart stor betydelse för hur det egna partiets politik kommuniceras men det är partiets politik och i stor huvudsak kollektiva beslut som ska kommuniceras av politiska ledare, inte eget tyckande. Bara för att MP+Alliansen blir ett större lag än Socialdemokraterna + ska en regering både kunna fungera och politiska partier ha en stor möjlighet att reformera sig. Jag har sagt det förr, jag säger det igen, MP är inte ett parti som ska sitta i en regering.
https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/fridolins-hastiga-avhopp-kan-bli-kristerssons-raddning/






Dagens stjärna
Expressens ledare. Grupp mot grupp gäller i många sammanhang. I en tid där arbetsmiljön mer och mer anses vara det stora problemet för viktiga yrkesgrupper som sjukvårdspersonal, poliser och brandmän är det värdefullt att ställa grupper mot grupper.


"Rent generellt har välfärden börjat plågas alltmer av krävande och oregerliga kunder och patienter. Det handlar om blonda herrar som inte vill behandlas av muslimska läkare, kvinnor som inte tolererar manlig vårdpersonal, sexistiska och allmänt ohövliga patienter."


"Personalens rätt och status behöver uppgraderas. Det måste sägas klart att de har rätt att kräva respekt - möjligen krävs det utbildning i en ny attityd.
Ociviliserade personer måste kunna avvisas om de beter sig illa. Med kraft, om så behövs. De får helt enkelt utnyttja sin valfrihet och söka sig till någon annan vårdgivare.
Samtidigt; de som väljer att arbeta i vård och omsorg träffar på dementa och psykiskt sjuka, missbrukare och människor i akut chock. I vissa lägen kommer personal tvingas att bita ihop och stå ut med svineri, om inte annat för att den egna yrkesetiken kräver det."
https://www.expressen.se/ledare/patienter-maste-lara-sig-att-veta-hut-eller-ga-hem/

Grupp mot grupp

Dåligt för Sverige
Handelskammaren gör mycket bra för att försöka säkra ett bra näringslivsklimat i Sverige. Under en av Handelskammarens flera presentationer jag lyssnade till igår radade de upp försämringar för svenskt näringsliv som regeringen genomför. Trots att oppositionen kan stoppa den destruktiva näringslivspolitik som bedrivs. Självklart skadar det kraftigt politiska partier som säger sig vara emot många av försämringarna men inte använder den kraft de har för att stoppa dem. Moderatledaren Anna Kinberg-Batra gjorde ett anförande hos Handelskammaren men hon klarade inte att trovärdigt argumentera för varför hon, och den övriga Allians hon förväntas leda, inte driver en mer framgångsrik opposition. I värsta fall är Alliansen ett minne blott inom rikspolitiken. I värsta fall innebär det också att destruktiva vänsterkrafter släpps fram trots att det kan undvikas. Inte imponerande. Sverige är i gungning, ordentlig gungning. I USA brukar svenskättlingar och stand-up artister använda "don't wreck the boat" för att beskriva svensk konflikträdsla och kompromissvilja. Det är dags för icke vänsterkrafter att samla sig med fokus på att reformera Sverige till ett företagsamt, socialt hållbart och klimatsmart land. Det går men kräver öppna respektfulla debatter även mellan Allianspartierna. Inom de politiska områden där regeringsdugligheten hos Alliansen ifrågasätts måste snart kompromisser uppnås. Om det inte är möjligt är det snart hög tid att släppa den nuvarande blockpolitiken, den har då nått vägs ände.
http://www.expressen.se/kronikorer/k-g-bergstrom/det-borde-vara-en-kalldusch-for-m/
http://www.expressen.se/ledare/kinberg-batra-sumpar-ett-gyllene-lage-for-m/


Två krafter som stärks
Självklart tycker jag att det är positivt att Centerpartiet i opinionsmätningar går bättre än i det historiskt dåliga valet 2014. Precis som Handelskammarens VD Maria Rankka sa igår behöver fler partier än Centerpartiet ösa på med reformidéer! Att drömma sig tillbaka till förr eller att tro att status quo kan ge våra barn ett välstånd är dumt. Men även om C får 12% hjälper inte det om Allianslaget inte kan bli betydligt större än nu och håller ihop. Men, men den nuvarande destruktiva företagarpolitiken tycks som sagt tillåtas fortsätta....



Främst är det SD och V som växer i politisk styrka. Man kan skratta eller gråta över det faktumet. Skratta ur ett tragikomiskt perspektiv. På olika sätt, men utan tvekan, är dessa partiers politik företagsfientliga. Vänstern påstår sig vara näringslivsvänliga men visar ständigt att det i bästa fall bara är i ord. I handling gör de allt för att försvaga svensk konkurrenskraft och därigenom försvaga allt det vänstern säger sig värna. Och SDs politik splittrar, söndrar och visar inte minsta tecken på att förstå Sveriges stora demografiska utmaningar. Inte minst många svenska företag har stora kompetensförsörjningsproblem som bara klok migrations- och inkluderingspolitik kan lösa. Hur kan det vara svårt att inse? Med all rätt kan man attackera den historiska migrationspolitiken och den misslyckade inkluderingspolitiken MEN sluta gruppera människor i bra och dåliga bara utifrån vilken etnicitet eller religion de tillhör! Det finns bra och dåliga människor inom alla större grupper så det är ett obegåvat förhållningssätt. Sverige och många av dess delar behöver attrahera bra människor för att säkra vårt välstånd. Självklart är vår sekulära värdegrund bärare av det klister som kan förena människor från vitt skilda bakgrunder att skapa välstånd och fred tillsammans. För sitt eget bästa och för barnens bästa. Personligen tror jag att över 70% av SDs väljarstöd är uttryck för generellt missnöje mot övriga partier. I alla de möten jag har med invånare är väldigt få rasister men många är allmänt missnöjda.
http://www.di.se/nyheter/m-tappar-stort-i-scbs-undersokning/
http://www.di.se/nyheter/loof-till-attack-mot-akesson-du-kan-inte-sitta-pa-laktaren/


Grupp mot grupp
Utan reell tillväxt ställs alltid grupper mot varandra när politiker prioriterar. Det förstår nästan alla. Så har det alltid varit. Men inom politiken vill få vara tydliga med det. Att tydligt ställa grupper mot varandra anses inte PolitisktKorrekt. Varför? Är inte det ett utmärkt sätt för olika partier att visa vilka prioriteringar man vill göra och varför? Men det är ju klart att man kan förlora en och annan röst om man är tydlig... Det enda sättet att hållbart slippa göra tuffa prioriteringar mellan grupper är att säkra reell tillväxt och samtidigt kostnadskontroll. Då finns lite mer att "dela ut" utan att någon annan får mindre.
http://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/svaga-grupper-maste-stallas-mot-varandra/