För oerfaren eller för trött
En av Utvecklingspartiet demokraternas mest energiska, mest öppen för nytänkande och mest handlingskraftiga medlem är 87 år. Tro mig, hon är mycket imponerande. Åldersdiskriminering är av många skäl korkat. Lika korkat är det att inte inse det okloka med att ge för oerfarna personer ett för stort ansvar eller en mycket åldersrik ett på tok för tidskrävande uppdrag.
Att t ex vara president för USA är inte bara extremt tidskrävande, det innebär också ständiga byten av tids-zoner, något som tär på välmåendet. Att vara premiärminister i Frankrike är samtidigt inget för en på tok för oerfaren person. Att västvärlden inte kan få fram mer lämpade kandidater kanske är en del av BRICS+ plan att få stopp på USAs unipolära (ensam som stark global maktfaktor) maktställning? Fan trot!
Ja tack till yngre presidentkandidater än runt 80 år. Nej tack till för unga människor i politiskt svåra sammanhang. Det är mycket olämpligt. Energi och ambitioner finns det säkert gott om hos unga krafter men dagens politiska verklighet är inte som i gamla tider när potenta män gick ut i krig för att försöka ta det de av olika skäl ville ha. Nu krävs inte bara energi och ambitioner. Nu måste en ledare själv vara erfaren nog att klara förhandlingar klokt öga mot öga med andra ledare. Politiken är inte samma slagfält som affärsvärlden.
I affärsvärlden är det fortfarande på många sätt som när de tidigare härskarna härjade. Oftast är dessa personer män. I bästa fall lyder dessa under samma lagar som oss andra. En stor skillnad är dock att personer som Musk, Besoz, Gates, Zuckerberg, Barrin etc har råd med horder av de bästa advokaterna. Det har inte du och jag. Men dessa herrar bygger gärna monopol och tar gärna över sina marknader i hela världen.
Den gamla tidens krigståg fick ett slut efter att ”Little boy” bomben släpptes över Hiroshima 1945. Det var den första atombomben som fälldes på massor av människor. Det är bara 78 år sedan det hände. Min ovan nämnda UP kämpe var då 9 år. Inom affärsvärlden krävs globala immaterialskydd och stadsuppbackade rättegångsförsäkringar för att få stopp på globala företags krigståg.
I USA har vi två allt tröttare presidentkandidater. I Storbritannien avsattes pajasen Johnson, ersattes av en illa omtyckt miljardär och nu en ”folkets man”. I Frankrike kunde vinnaren i riksdagsvalet ha blivit Jordon Bardella, 28 år. Det är glädjande att det inte hände. Adam Cwejman, GP, skriver läsvärt om vad som politiskt händer i Frankrike.
”Det är kombinationen av Le Pen och Bardellas eldfängda tal i kombination med – i praktiken – hyggligt försonlig högerpolitik som är framgångsreceptet, inte radikalism och högerextremism.”
Biden är snart 82 år. Bardella snart 29 år. I balansens tecken är de lämpligaste kandidaterna för uppdrag som premiärminister eller president runt 55,5 år. Om den här obehagliga politiska cirkusen fortsätter kanske jag måste testa om en 60 åring kan bli en ny variant av Musk, Zuckerberg, Gates med flera. De startade i unga år och såg digitaliseringens guldmöjligheter. Jag ser mer än någonsin tidigare demokratins möjligheter.
