Ett allt svagare folk

Ont överallt

Den som känner efter för mycket får ont överallt. Många i landet Sverige verkar känna efter på tok för mycket. Bland annat därför behövs karensdagar. Den som ser faror i allt får en olustig stund på jorden och blir en plåga för sin omgivning. Även om det då och då kan vara av godo. Risken med för mycket daltande och oro är att man inte klarar av riktiga krislägen på ett bra sätt. Är detta återigen ett tecken på degenererande arvsanlag? Eller bara mesig och överbeskyddande politik? 

Den nationella politiken har i modern tid gjort mycket som försvagat landet Sverige. LSS-reformen som i grunden var bra blev extremt mycket dyrare än vad den beräknades kosta när den introducerades. Det är en reform som inte genomförts på ett rimligt sätt och som är full av bidragsfusk. 

Privatiseringsiver utan vare sig tillräckliga systemkunskaper eller kloka testperioder gjorde vissa snabbt extremt rika men gav inte tillräckliga positiva samhällsförbättringar. En del av den misslyckade privatiseringen av tidigare offentliga monopol är alla överdiagnosticeringar vi fått i landet Sverige. Det blir inte bra när ideologi gör att man snabbt driver igenom illa förberedda systemförändringar. Ersättningarna för barn med diagnoser är högre än för icke diagnosticerade barn… Marknadsekonomin fungerar. ”Som man ropar får man svar”. Expressens ledare beklagar nedan den dåliga utvecklingen. 

”Kurvan över nya adhd-diagnoser pekar brant uppåt. Enligt Socialstyrelsen är Sverige på väg mot ett scenario där 15 procent av pojkarna och 11 procent av flickorna är diagnosticerade som adhd-drabbade. Det är helt absurt, skriver åtta experter inom barn- och ungdomspsykiatrin på DN Debatt. Ser man till välgjorda internationella studier är normalnivån 5-6 procent. Det skulle innebära att horder av normala svenska barn har fått, eller kommer att få, intyg på att de har stora problem. En del får dessutom kraftfulla mediciner för sin icke-existerande neuropsykiatriska funktionsnedsättning.”

”Vilka är då de skyldiga? Experterna riktar ett anklagande finger mot sina egna. De menar att psykiatrin, ”i ivern att vara tillgänglig och möta efterfrågan”, inte gör ordentliga undersökningar innan de levererar diagnoser.”

”Ta bort betyget F, underkänt, som ofta är det hot som knuffar barn mot BUP.  Återgå till traditionell undervisning och släng ut ”forska på egen hand”-pedagogiken som kräver mer av barn än vad deras hjärnor klarar av. Dessutom måste man tyvärr fråga sig om barn- och ungdomspsykiatrin på sina håll har blivit en tjänstvillig diagnosbutik. Här behövs en genomlysning.”

https://www.expressen.se/ledare/har-bup-blivit-en-kedja--med-diagnos-butiker/

Att ha fått en diagnos är inte nödvändigtvis dåligt men många som fått det har kämpat med att bli av med dem. Dottern säger att hon sannolikt har en diagnos då hon vill att det ska vara så. Varför? Flera av världens mest framgångsrika inom många yrken har någon eller flera beteendediagnoser. ”Myror i brallan” var min ”diagnos” när jag var en liten pojke… För ovanlighetens skull bjuder jag återigen på samma länk som ovan till Expressens ledare om hur sjuk utvecklingen blivit kopplat till NPF-diagnoser. En dålig konsekvens av det är att de barn och unga som verkligen har NPF får för lite av det stöd de behöver. 

”Kurvan över nya adhd-diagnoser pekar brant uppåt. Enligt Socialstyrelsen är Sverige på väg mot ett scenario där 15 procent av pojkarna och 11 procent av flickorna är diagnosticerade som adhd-drabbade.”

https://www.expressen.se/ledare/har-bup-blivit-en-kedja--med-diagnos-butiker/

Krama din lokalpolitiker

”Den som är fri från skuld får kasta den första stenen”
Jag är full av beundran för de fritidspolitiker som tar sina uppdrag på allvar. ”På allvar” innebär i min värld att läsa på ärendehandlingar, förankrar ställningstaganden med relevanta kollegor och aktivt deltar på de möten de förväntas delta på. Jag tycker att även du ska vara tacksam över alla dessa människors insatser. Det är alla våra fritidspolitiker som bär upp den svenska demokratin.

En kommunfullmäktigeledamot förväntas ingå i en nämnd. Varje nämnd har minst två möten per månad. Därutöver har varje parti ett förberedande kommunfullmäktigemöte. Ofta har också partipolitiska lag något möte per månad. På toppen av detta förväntas många dessutom delta på partiinterna aktiviteter. I verkligheten talar vi om stora mängder ärendeinformation och minst fyra möten per månad. Det är krävande. Långt ifrån alla förstår hur krävande det är och hoppar därför av när de inser det. Vissa sköter sina förtroendeuppdrag på ett underkänt sätt. Många gör på ett bra sätt så gott de kan.

Vi behöver fler som inser vad som krävs och som är beredda att lägga den tid som ett seriöst politiskt uppdrag innebär. Idag vill jag påstå att konkurrensen om viktiga uppdrag är för liten. De som ställer upp är demokratins hjältar! Demokratins kvalitet kan inte bli bättre än vad de som engagerar sig i den bidrar till. Patrik Kronqvist har rätt, krama dem istället för att förakta dem! Med vilken rätt föraktar vissa dem som ställer upp och som försöker bidra samtidigt som de själva inte bidrar alls?

Jag tolkar Kronqvist som att han som jag tycker att rikspolitikerna borde hålla sina klåfingriga händer borts från kommunerna och låta kommunerna bestämma mycket mer själva. Om vi vid en modernisering av det politiska systemet halverar antalet riksdagsledamöter eller avvecklar regioner kanske de kan ägna sig åt bättre saker. Lite förenklat kan man säga att vi lokalpolitiker har väldigt mycket makt i byggfrågor. I övrigt avgörs en kommuns framgångar mest av den politiska ledningens förmåga att effektivt läsa sina lagstadgade uppgifter. Ledarskapskompetens är med andra ord av stor praktisk betydelse i en kommun. När den förmågan haltar drabbas till exempel kommunens invånare av onödigt höga skatter. Det vill säga att du förlorar mer makt över dina intjänade pengar på grund av kommunens oförmåga att lösa sina uppdrag på ett smart och resurssnålt sätt utan att leverera med dålig kvalitet. När du väljer lokala politiker och partier är det viktigaste urvalskriterierna i en kommun bygg- och infrastrukturpolitiken och toppnamnens ledarskapsförmåga.

”Att vara lokalpolitiker är en utsatt position. De har sällan några pressekreterare som svarar i telefon, inga Säpovakter som kör dem hem efter sena nämndmöten. Den här mandatperioden slutade ett kommunalråd efter att nazister bränt upp bilen på garageuppfarten en natt när barnen låg och sov. Men att vara lokalpolitiker är tufft även till vardags. Efter svåra beslut - "ska vi lägga ned byskolan eller öka klasstorlekarna?" - måste de möta dem som drabbas på Ica, hockeyträningen eller föräldramötet. I bland tvingas de försvara partibeslut som de egentligen inte håller med om.”

”För varje år som går får de dessutom allt mindre att säga till om. Få rikspolitiker verkar lita på sina lokala kolleger. Från Stockholm fjärrstyr de med lagkrav och villkorade bidrag. Det inte så konstigt att lokalpolitikerna blir allt färre - och allt äldre.”

https://www.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/krama-din-lokala-politiker/

Dagens kalkoner
De kompromisslösa och de som föraktar fritidspolitiker som i vart fall demokratiskt försöker bidra lite än inte alls i det demokratiska arbetet.

”Men som historikern Jens Ljunggren visar i en av de mest fascinerande avhandlingar som skrivits om socialdemokratins historia fanns det från det parti som då skördade framgångar på förbittringen också ett löfte om att inte släppa aggressionerna lösa. ”Den uppskjutna vreden”, som Ljunggren kallar det för, bidrog till den långlivade kompromisskulturen, till viljan att kompromissa och nå samförstånd. Branting och Per Albin lovade att stävja och kanalisera folkets ilska, bara den gamla makten i gengäld tog sig för att lyssna.”
https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/i-detta-val-dor-iden-om-den-svenska-enigheten/

Dagens stjärna
Patrik Kronqvist. Ja, fundera över vilka alternativen är om vi inte har tillräckligt med fritidspolitiker. Inga fritidspolitiker alls? Hälften så många fritidspolitiker med dubblerade arvoden? Ännu sämre arvoden till invånare som ställer upp på att försöka få förskola, skola, omsorg, vård, byggande och övrig infrastruktur att fungera så bra som möjligt? I min bok är jag tydlig med att det politiska systemet behöver vitaliseras. Det är ingen kritik mot enskilda fritidspolitiker som gör så gott de kan inom ett system som behöver nutidsanpassas. Och systemet måste ändras så att heltidspolitiker får mer ”hands on” verklighetskänning. Idag ägnar de på tok för mycket av sin tid internt och då missar man att i tid uppfatta vad stora delar av folket tycker om det som politiker kan påverka mer än människor i allmänhet.
https://www.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/krama-din-lokala-politiker/

Du är för gammal

Fel fokus

Det börjar bli väldigt tröttsamt med alla politiska motståndare som har ett ologiskt och dumt fokus i sitt politiska arbete. Varför fokusera på vinster när det i grunden är ointressant om man för de pengar man är beredd att betala får den kvalitet man upphandlat? Om inte den kvaliteten som upphandlats levereras ska självklart kraftiga sanktioner mot den leverantör som brister i sitt åtagande vara metoden för att göra det ointressant för oseriösa aktörer på en marknad.
http://www.gp.se/nyheter/debatt/fokusera-p%C3%A5-kvaliteten-inte-p%C3%A5-vinsten-1.4153419


Rätt fokus
I dagens Sverige råder stor kompetensbrist inom både privata sektorn och offentlig sektor. Enligt gammal ekonomisk teori borde vi inom kort få en kraftig inflation. Samtidigt tycks inte gamla teorier gälla längre i en ny tid. Vi får se. En sak är dock säker och det är att i en liknande situation borde vårt samhälle inse att den svenska åldersdiskrimineringen måste få ett slut. Den är inte bara respektlös mot livserfarenhet och kunskap utan också ekonomiskt oklok. Lika ointressant som etnicitet, hudfärg, sexuell läggning eller kön är för duglighet är ålder. Självklart handlar det alltid om enskilda människor med olika ambitioner, kunskaper, erfarenheter och kraft. Det finns gott om +67 åringar som har mer ambitioner, kunskaper, erfarenheter och kraft än många 30 åringar. Ändå betraktas äldre människor många gånger som passé och som belastningar i samhället. Det är, som sagt, både dumt och ekonomiskt oklokt. Det är dags att ta kampen mot åldersdiskrimineringen på största allvar. Det tjänar hela samhället på. Det är bra att många pensionärsorganisationer börjar driva denna viktiga jämställdhetsfråga. Upplever du att det är ett stort diskrimineringsproblem mot äldre? Jag tror tyvärr att det stämmer. Ta bara Sveriges riksdag som exempel. Den senaste siffran av antalet 65+ i Sveriges riksdag var 2%..... Vet du hur stor del av befolkningen dessa människor representerar? Visst kan du föreställa dig hur mycket erfarenhet och klokhet många av dem bär på? Det är dags för rätt fokus i diskrimineringsdebatten, sluta diskriminera äldre! Bland de äldre finns självklart också människor som har olika etnicitet, olika sexuell läggning, olika hudfärg och olika kön. Det är funktionsdugligheten som sätter eventuella begränsningar, inte en siffra som anger en ålder.
http://www.expressen.se/kronikorer/frida-boisen-1/alderism--dags-att-lara-sig-det-ordet/
http://www.do.se/om-diskriminering/skyddade-diskrimineringsgrunder/alder-som-diskrimineringsgrund/
http://www.hallandsposten.se/%C3%A5sikter/ledare/f%C3%B6r%C3%A5ldrad-syn-p%C3%A5-%C3%A5lder-1.1657802