Mjukis eller hårding

Vilken skala?
När vi försöker placera in människor och grupper av människor inom politiken så används fortsatt den franska höger v/s vänsterskalan. Vissa anser att det skulle vara bättre att använda globalt orienterade v/s lokalt orienterade. Varför inte en mjukis v/s hårdingskala? I Sverige skulle naivisterna MP och Fi enkelt kunna placeras bland mjukisarna. Men om vi t ex tar kaosländerna Palestina och Israel, hur ser det ut där? Finns annat än hårdingar som kan få tillräckligt av folkets röster där? Det verkar inte så eftersom dom ständigt bråkar både verbalt och fysiskt. Kan det vara så att ett huvudproblem i Mellanöstern är att det finns gott om starka krafter i andra delar av världen som tjänar på en ständig konflikt mellan israelerna och araberna? Det måste väl vara så eftersom dom aldrig tycks kunna hitta en väg mot fred och ok samlevnad. Inte konstigt att denna konflikt även leder till oacceptabelt våld även i Sverige mellan dem som står på den ena eller den andra sidan.

Hatets och konfliktens sida
Yitzhak Rabin var en israelisk krigshjälte som blev israelisk president. Han insåg att den enda rimliga vägen för att hans folk skulle uppnå mer trygghet och en bättre ekonomi var fredens och samförståndets väg. Det kostade honom livet och han mördades under sin tid som president av en högerextremistisk judisk mördare.

Netanyaho tycks åter bli ledare för Israel. Nyligen blev det mycket bråk om att en journalist på SverigesRadio frågat Israels ambassadör i Sverige om inte judarna själva hade en skuld i att de regelbundet utsätts för ett oacceptabelt våld. Jag vet inte hur hon tänkte men möjligen var journalisten både dålig på engelska och tänkte sig inte riktigt för. Frågan rätt formulerad hade varit värdefull att få ett svar på. En ambassadör företräder sitt land och dess regering. Att man råkar vara född jude ska självklart aldrig i sig vara ett problem. Lika lite som det ska vara ett problem att födas i en kristen, muslimsk eller ateistisk miljö. Men som företrädare för ett land med en mycket konfliktsorienterad ledning är det relevant att ställa frågan om inte Israels makthavare har en stor skuld för att relationerna inte förbättras utan enbart försämras? När ledarna piskar upp en hatstämning hänger många "vanliga" på. Och eftersom Israel så ofta lyfts fram som en demokrati, till skillnad från sina kringliggande diktaturer, borde de vara smartare än att välja konflikt och hat. Men det är väl alla som av olika skäl tjänar på konflikten som gör att Rabins fredliga väg är söndersprängd. Det är djupt beklagligt att israelerna åter synes ha valt en ledare, och övrig ledning, som vann valet på att säga att de ska fortsätta att bryta mot FNs resolutioner och annektera palestiniers land. Och för att säkra vinsten gick också Nethanyao nyligen ut och var tydlig med att han, mot världssamfundets klokhet, vägrar att acceptera en palestinsk stat. De israeliska ledarna bidrar starkt till att konflikten i Mellanöstern också lever i t ex Sverige. Djupt beklagligt.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20485879.ab
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/segern-klar-for-likud_4416329.svd
http://www.nytimes.com/2015/03/18/world/middleeast/israel-election-netanyahu-herzog.html?hp&action=click&pgtype=Homepage&module=a-lede-package-region&region=top-news&WT.nav=top-news&_r=0

Orimliga kostnader
Hur mycket får den förödmjukande konsten kosta? Yttrandefriheten är väldigt viktig att försvara. Jag och andra politiska ledare samt andra med makt ska ifrågasättas och utmanas. Det är vitaliserande och i bästa fall hindrar det även korruption. Men var går gränsen för det egna ansvaret när du eller jag    är konstnärer och bestämmer oss för att t ex kraftigt förödmjuka den svenska kungen och den monarki som många gillar? Eller kraftigt och förödmjukande porträtterar Jesus. Finns en gräns för hur mycket det får kosta att skydda en person som egenmäktigt tagit sig friheten att kraftigt förödmjuka många människor? Wilks personskydd kostar oss skattebetalare många miljoner varje år. Jag är nyfiken och skulle vilja veta vad hans framträdande i Karlstad nyligen kostade oss skattebetalare. Hovrande helikoptrar, tungt beväpnade poliser, stora avspärrningar m.m. Det lät väldigt dyrt. Men det är enskilda så kallade konstnärers rätt att ta en massa av våra begränsade resurser i anspråk...... Var var Rabins alla livvakter när hans liv släcktes? Han hade ju nått visdomens nivå och förstod att samförstånd och konfliktnedtrappning är smartare än motsatsen.
http://www.expressen.se/gt/lars-vilks-det-ar-ingen-lek-det-har/

Förfärligt

Terrorattacken mot en satirtidning i Paris, Frankrike, är fruktansvärt och helt oacceptabelt. Det var ett fruktansvärt brott mot medmänniskor och mot yttrandefriheten som vi har i de flesta Europeiska länder. Vad i Guds budskap ger människor enskild rätt att släcka andra människors liv i Guds eller Guds profeters namn? Självklart är det oacceptabelt och allt för mycket blod har spillts genom människans historia där människor hänvisat till religioner för att rättfärdiga sina bestialiska handlingar. Vilken är den tolkning som gör att förbudet att avbilda profeten Mohammed ska leda till dödsstraff?

Ett kränkt folk

Trots att Sveriges lagstiftning och politiska system är ett av världens absolut mest toleranta för olikheter är det också , sannolikt som en konsekvens av denna toleransinställning, ett land där allt fler känner sig kränkta. Självklart ska vi invånare få en rimlig chans till upprättelse och medmänsklig förändring om vi blir kränkta. Och rättssystemet prövas självklart i kränkningsmål. Eftersom känslan av att bli kränkt är väldigt subjektiv innebär det också att vi alla är mer eller mindre känsliga för att uppleva oss kränkta. Och säkerligen används också påhopp om kränkningar som politiska verktyg. Och inom skolan vittnar många lärare om att elever som är stökiga, och deras föräldrar, allt för ofta använder kränkningsverktyget när en lärare tar tag i en stökig elev och försöker få en ordning i klassen som gör att barnen kan lära sig något. Sannolikt är det ett av huvudskälen till varför skolresultaten sjunker i Sverige. En lärare är, och måste få vara, klassens ledare. I det ingår att få lugn och ro i klassrummet så att kunskap kan förmedlas och sugas in på bästa möjliga sätt. Självklart ska olämpliga lärare som kliver över rimliga gränser för disciplinering förlora sitt viktiga läraryrke. Är svenska folket ett allt mesigare folk som i allt större utsträckning känner sig kränkta? Och leder denna kränkthetsjakt till att yttrandefriheten och tydliga debatter blir lidande? Och att skolresultaten är otillfredsställande låga. Jag inkluderar inte kommentarer och debattrådar i  Avpixlat och Flashback i detta resonemang!

Varför skillnader?

Samtidigt som vi i Sverige har en allt kraftfullare inställning till upplevda kränkningar tycks många kränkningsivrare helt ställa sig bakom t ex Wilks så kallade konst där han gjorde något liknande som kostade tolv tidningsarbetare livet i Paris. Personligen är jag svårkränkt och bryr mig inom om att komiker och satiriker driver med allt och alla. Men om man menar allvar med att ”objektiva” kränkningar är något vi inte vill ha i vårt samhälle, varför är det då acceptabelt att kollektivt kränka över en miljard människor som obestridligt inte får och inte vill att avbilder av deras största profet ska göras? Det är väl tveklöst en stor och mycket onödig kränkning av väldigt många människor och deras tro, eller? Var går gränserna? Och är det ok att religioner fortsätter att skapa djupa sår mellan människor genom att de används för att provocera människor mot varandra. Oavsett vilken religion man eventuellt valt att tro på så är min tolkning av alla religioner att de främst förespråkar kärlek och respekt till sina medmänniskor. Tänk att det så ofta är så svårt att hitta kärleks och respektfulla vägar framåt i en värld där vi ständigt ”krigar” om begränsade resurser. Haram. 

Kultursnobberi

Tröttsamt
Redan 1991 fick jag chansen att uttrycka delar av mina åsikter om kultur i en direktsänd TV-debatt i SVT. Då som nu gav jag tydligt uttryck för att jag inte gillar kultursnobberi och att konst framförallt är subjektivt och upp till betraktaren. Jag är själv en kulturell allätare och gillar också kulturella varianter som opera, balett, klassisk musik och teater. Jag tycker dock inte att de är uttryck för finare kultur än andra former. Ur ett marknadsperspektiv är efterfrågan en värdefull indikator på vilken kultur som väcker starkast engagemang bland befolkningen. Uppsala konsert och kongress, kallat UKK, firar idag 5 år som byggnad som skall beläggas. Byggnaden har blivit ett nytt tydligt landmärke i Uppsala och det råder ingen tvekan om att byggnaden och dess utbud har ur ett kulturellt perspektiv berikat Uppsala. Tyvärr byggdes UKK på felaktiga grunder vilket bl à inneburit en dålig ekonomisk utveckling för verksamheten och ett stort centralt hus, ägt av invånarna, som allt för ofta gapar tomt. Det gäller att lära av UKK projektet och inte tillåta fler liknande dyra projekt utan att beslutsunderlagens kalkyler är trovärdigare. Uppsala satsar redan mycket på kultur. Det är uppskattat av många. Det är dock inte ok att vi invånare pga felaktiga kalkyler och oförmåga att hitta strukturella förändringar tvingas skjuta till ännu mer pengar än tänkt. Skola, omsorg, vård, infrastruktur och idrott är oxå viktigt.

Wilks
Jag har tidigare ifrågasatt Wilks konstuttryck och tyckt att han för att få uppmärksamhet gett uttryck för främlingsfientlighet och gömt sig bakom rätten att konstigt uttrycka sig. Jag tycker fortfarande att hans Muhamed-teckning som en hund i en rondell enbart var provocerande och kränkande. Många var de som företräder svensk kultursnobbism som gick till hans försvar. Självklart är det helt oacceptabelt att father sätts på Wilks huvud men jag tycker fortsatt att det är pinsamt att han inte bett över en miljard muslimskt troende om ursäkt. Om man nu tycker att Wilks beskrivna "verk" är konst skall det bli intressant att följa debatten om de falska enkronor som tillverkats och där kungen hånas. Den som gjort det säger att det är konst. Vad tycker du?




Willishttp://www.aftonbladet.se/nyheter/article15342232.abhttp://www.aftonbladet.se/nyheter/article15342232.ab