Svenska är Sveriges språk

När naivitet och oerfarenhet får råda

Det blir dyrt och otryggt när naivitet och oerfarenhet får styra inom politiken. Kloka väljare borde ha lärt sig det nu. De som inte lärt sig det bryr sig inte om att ställa sig frågan ”Hur kunde det bli så här?” och frågan ”Vilka partier står sökbart bakom relevanta beslut?”. Om till exempel väljarna som är missnöjda med Region Uppsalas spårvägsprojekt ställer sig dessa frågor behöver de bli lurade av partier som ger sken av att de är fria från skuld.”

Ann-Charlotte Marteus skriver en läsvärd artikel i Expressen om delar av den vansinnesfärd som inleddes av Alliansen år 2011, med stöd av Miljöpartiet. Ingen borde få byta namn fler gånger än möjligen två!

”Det verkar ha varit något konstigt med vattnet på 2010-talet. Särskilt med dricksvattnet i Sveriges riksdag och regeringskansliet, oturligt nog. Kanske någon form av lustgas som i flytande form fick landets folkvalda att tappa all sans och självkritik. Startskottet gick 2011, när C-ledaren Annie Lööf satt i tv och förkunnade att Sveriges befolkning borde ökas till 40 miljoner invånare.”

”På frågan om hur detta skulle påverka svenska språket, svarade Lööf sorglöst:

– Vi pratar svenska. Människor som kommer hit pratar svenska.

Troligen var det något starkare än lustgas.

Fyra år senare kom flyktingkrisen – som inte var någon urkraft, utan en följd av riksdagens speedade lagstiftning.”

”Liknande resonemang användes när det var dags för en ny namnlag. En blocköverskridande utredning kom fram till att människor borde få byta namn hur lätt och ofta som helst. 

Varför det? Jo, gällande lag var 30 år gammal – och ”det är angeläget att namnlagen utvecklas i takt med samhället i övrigt”.

Allvarligt? Vad är det för ödesbestämd samhällsutveckling som måste matchas med ett tilltagande namnkaos?”

”Det mest kända exemplet på hur bedragare utnyttjar namnbyten är de kriminella syskon i Skåne som köpte en välrenommerad trädgårdsfirma 2019. En av bröderna bytte till den tidigare ägarens namn och kunde utnyttja hans goda rykte för att bedra kunder.”

”Think Pink-ägaren formely known as Bella Nilsson, misstänkt för att ha medverkat i Sveriges största miljöskandal, har för övrigt bytt namn 16 gånger (i skrivande stund).

Nu uppmärksammar tidskriften Fokus att den krets som har rätt till namnbyten är oväntat vid. Man behöver inte ens ha svenskt uppehållstillstånd eller kunna stärka sin identitet för att bli stamkund på Skatteverket namnbytaravdelning. 

Eller nödvändigtvis vara folkbokförd. Det räcker att man anses ha ”sin hemvist” här, säger Christina Forss, folkbokföringshandläggare på Skatteverket, till tidningen. Det råder kaos i folkbokföringen. Sverige har ett stort skuggsamhälle, omfattande missbruk av samordningsnummer och personnummer, och bedragare som kan ha 10, 20 eller fler identiteter att mjölka välfärden med.”

”Tidöregeringen måste städa upp efter festen och snabbt presentera en nyktrare namnlag.”

https://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/2011-gick-starten-for-en-galen-tid/

Har någon politiker som drivit på extremt okloka och extremt dyra beslut fått ta något kännbart ansvar för dessa? Nej. 

I Sverige är det svenska språket som gäller att lära sig om man ska kunna bli svensk medborgare. Med det som krav, på en rimlig nivå, är jag övertygad om att de som vill bli svenska medborgare kommer att lära sig vårt språk på en rimlig nivå. De som vet hur det är idag inom till exempel våra förskolor, inom äldreomsorgen och inom sjukvården vet att det är för många som arbetar med viktiga jobb som inte talar och kan skriva svenska på en acceptabel nivå. Det leder till stora kvalitetsbrister. 

Jobba tills vi dör

Allt färre som skall försörja allt fler
Fredrik Reinfeldt verkar trött. Kanske blir han trött av tanken att slita som han gör till 69 års ålder. Kanske piggnar han till när han badat tunna med Lööf, Hägglund och Björklund i Lööfs föräldrahem i Maramö... Både Reinfeldt och tidigare finansminister Nuder har visat på mod genom att tydligt våga tala om de ekonomiska konsekvenserna av en allt mer åldrande befolkning. Reinfeldt fick igång debatten några dagar i samband med ett förslag om att höja pensionsåldern. Tyvärr lyckades inte Nuder att som finansminister få igång debatten på ett rimligt sätt då ordvalet/metaforen "köttberget" blev huvudnummer istället för sakfrågan. Sanningen är att Sverige mycket sannolikt är fattigt om 25-30 år om allt fortsätter som nu. Det går inte att trovärdigt försvara det generella välståndet om dagens dyra nota för människor i utanförskap och allt för många är pensionerade. Ekvationen håller inte! För dem som inte kan eller vill tänka långsiktigt är detta inget problem. Själv styrs jag främst av viljan att försöka lämna något bättre till kommande generationer. Då måste man tänka längre än nu.

Utanförskapet kan endast brytas genom att vi klarar av att skapa fler icke skattefinansierade jobb. Samtidigt är pensionerna inte finansierade då vi lever för länge i förhållande till de pensionsavsättningar som gjorts. Pengar kommer inte från himlen de måste antingen sparas ihop eller löpande tjänas in.  Dagens pensionssystem har inte sparat ihop tillräckligt med tanke på hur länge vi lever. Inte heller det allt färre som skall finansiera övriga kan rädda situationen. I ett försök att göra situationen mindre katastrofal föreslår nu Pensionsåldersutredningen att man skall ha rätten att jobba kvar till 69.  Teoretiskt är tanken att vi längre mer positivt skall bidra till BNP och kortare tid vara nettouttagare från våra transfereringssystem.

Något måste utan tvekan göras om man vill försöka försvara det generella välståndet. Om dagens barn i genomsnitt  kan tänkas leva till 100 år, då måste sannolikt pensionsåldern upp till runt 80 år! Oavsett vad vissa säger så är kostnaderna för oss när vi blir allt äldre allt högre. Av det jag tagit del av från Pensionsutredningen förbluffas jag av att de inte sätter in frågan mer i sitt komplexa sammanhang. Vad menar jag nu? Jag menar bl a att jag lätt får känslan att de som ingår i utredningen bara är teoretiker eller personer som inte jobbat i större organisationer. Var finns resonemanget om att en 68 åring med rätt att jobba kvar sannolikt har en ersättning som minst motsvarar ersättningen som två ungdomar kan få? Var finns resonemanget om att det då blir ännu viktigare att uppdatera LAS och inte ha turordningsregler vid uppsägningar utifrån år i tjänsten utan det måste vara kompetens och resultat som bestämmer ordningen. Om vi ser till verkligheten så kanske vissa bristkompetenser kan ha rättigheten att jobba längre men övriga möjligheten. Då kan vi t ex bättre försöka lösa problemet med för få tekniker i Sverige samtidigt som enklare jobb med fördel kan tas över av människor som annars lever i utanförskap. Sist men inte minst måste vi komma på vilka roller äldre och erfarnare personer skall ha i arbetslag. Om vi vill behålla många duktiga äldre inom arbetslivet, med möjligheten att sluta, då kan de inte vara traditionellt underställda betydligt yngre och oerfarnare. Hur svårt kan det vara?