Tänk dig själv att du tagit dig från en fattig tillvaro i Sverige till en rik del av Australien. Där söker du asyl från jantelagen, vänsterpolitik, extremt skattetryck. Din asylansökan avslås mycket sannolikt om du inte har för dem mycket eftertraktade kunskaper. Och australiensarna kommer att se till så att du kommer tillbaka till gå igen. Självklart skulle du bli arg och besviken. Du hade säkert använt dina sista kronor för att ta dig dit för drömmen om ett bättre liv. Australiensarna är väldigt restriktiva redan från början. Det har inte vi varit. Ur ett individuellt perspektiv är det lätt att förstå frustrationen och att det inte lockar att återvända till det man så gärna velat lämna. Ofta är man också en familjs tänkta ankare med uppgiften att ge flera människor en biljett ut från en upplevd negativ tillvaro mot en föreställning om en möjlig bättre livsmiljö. Om man tar ett större perspektiv på frågan landar de flesta i slutsatsen att våra lagar måste upprätthållas och att lagarna också måste uppdateras så att de talar ett entydigt språk. Alice Teodorescu, liberal, beskriver på ett bra sätt att det är orimligt att Sverige inte upprätthåller de lagar vi har och att en stat inte kan tala med kluven tunga. Visst har hon en stor poäng även om det ur ett individuellt perspektiv är tragiskt?
http://www.gp.se/ledare/teodorescu-värna-rättsstatens-principer-1.3811144
Lagstiftning och rikets budget ska fastställas i riksdagen
Mätning efter mätning visar att Sverige har ett svårt politiskt läge. Det sägs vara högkonjunktur tack vare billiga pengar och enorma migrations- och integrationskostnader. Det är med andra ord en bedräglig högkonjunktur. Det känns sådär att vi har en så svag politisk situation i så svåra tider som nu. Hur fort kan vi få en bättre politisk situation när nästa lågkonjunktur slår in? Och hur går det för missnöjespartier som Fi, V och SD i lågkonjunktur... Och intressant att Di tycks negligera L och KDs tuffa situation. Mycket talar för att de partier som finns representerade i Sveriges riksdag måste tänka sig helt nya samarbetsformer framöver. Det kommer att krävas om de ser till svenskarnas bästa.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/dnipsos-moderaterna-har-svart-att-ta-valjare-fran-sd/
http://www.di.se/artiklar/2016/9/23/ledare-annie-loofs-lyft-starker-alliansen/
http://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/marteus-sluta-dromma-om-ett-pytte-sd/
Vallen har rämnat
Partier som gör anspråk på att vara folkrörelsepartier måste löpande inkludera alla medlemmar bättre i idéutveckling och beslutsfattande. Spogg var under en tid ett demokratisystem som jag var med om att bygga upp. Redan då kunde modern teknik användas effektivt för att löpande inkludera många medlemmar. Idag är det tekniska stödet för ett modernt folkrörelseparti väldigt mycket bättre än när Spogg lanserade "gör din röst hörd". Och användarvänligheten blir bara bättre och bättre. Förtroenderåd är så 1900-tal, dax att våga och vilja, inkludera många fler. Även om det begränsar enskilda ledande politikers handlingsutrymme. Ett handlingsutrymme man självklart kan få om man lyckas argumentera för nödvändigheten. Vi lever i en ny digital ålder med enorm digital kraft. När nutidsanpassas det politiska arbetet bättre? Kan segheten bero av något annat skäl än rädslan att låta alla medlemmar få en enkel chans att göra sin röst hörd? Personligen tror jag att vår demokratiska positiva kraft blir mycket starkare om chansen för enskilda partimedlemmar, och invånare i stort, får en bättre chans att påverka våra vägval i samhällsbygget. Tillsammans kan vi utveckla just vårt samhälle att erbjuda goda livsmöjligheter även för kommande generationer. Ingen annan kommer att göra det åt oss!
http://www.gp.se/ledare/vallen-har-rämnat-1.3802356
Visar inlägg med etikett politiska lag. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett politiska lag. Visa alla inlägg
lördag 24 september 2016
fredag 1 juli 2016
Det möjligas konst
Ny tid nya formationer
I det paradigmskifte som pågått en tid från industrisamhället till informations och tjänstesamhället sker självklart massor av samhällsförändringar som alla måste förhålla sig till. Vare sig man vill eller ej. De som stretar emot kommer att vara förlorare. De som anpassar sig och jobbar med att utnyttja den nya miljö som växer fram blir vinnare. För politiken innebär det nya att genomföra många reformer som kan skapa nya fungerande ramar i en ny tid.
Det är enkelt att förstå att det tar tid att ställa om ett samhälle till nya förutsättningar. Trögheten i systemen är omfattande. Förändringsviljan ofta trist låg. "Man vet vad man har men inte vad man får istället". Samtidigt som de flesta av oss förstår denna tröghet kan vi väl förvänta oss mer av våra folkvalda? Vi som är förtroendevalda har uppdraget att företräda olika samlingar av människor. Människor som bor i en kommun, människor som bor i en region, människor som bor i ett land och så vidare. Förtroendevalda som har det som heltidsuppdrag förväntas vara pålästa och tidigt se utvecklingsmönster i samhället. Jag förväntar mig att vi utifrån dessa mönster tar fram förslag som möter dessa förändringar. Det har aldrig varit en framgångsrik väg att tro att gamla lösningar duger för att möta stora förändringar. Ideologiskt och religiöst kan det vara så, men inte praktiskt. Praktiskt har vi idag en helt annan politisk situation än 2006 eller 2010 i Sverige. De politiska formationer som då kunde tjäna Sverige väl är mycket sannolikt inte tillräckliga för att göra det efter nästa val. Jag har skrivit om det tidigare men det tål att upprepas, för att försöka säkra starkare regeringar i framtiden krävs nytänkande.
http://www.dn.se/nyheter/politik/fortsatt-jamnt-mellan-blocken-halvvags-till-valet/
http://www.dn.se/debatt/moderaternas-utveckling-gor-alliansen-ohallbar/
Liberalismen
I grunden tror jag att över 80% av svenskarna i praktiken är mycket liberala. Hur många svenskar tycker inte att vi som enskilda människor ska ha så stor enskild frihet som möjligt? Att liberalismen som politisk kraft förlorat i förhållande till andra politiska krafter tror jag beror på att många tar den för given, precis som många idag tror att alla riksdagspartier tar miljöutmaningarna på största allvar. Om man tror det så är det inte en fråga som avgör hur man väljer att rösta. Jag tror också att vår nutid, i det paradigmskifte som pågår, är många invånare som vill få till bättre ramar för hur vi ska leva inom den nya världen. Dessa nya ramar som definierar spelregler för hur enskilda ska förhålla sig till varandra till exempel på Internet, hur lån ska hanteras mot enskilda, hur globala företag som verkar på Internet ska beskattas etc kräver ställningstaganden som av vissa liberaler känns som ideologiskt fel att lägga sig i. Men det tycker inte det stora flertalet människor. Liberalism varvat med pragmatism är den kloka vägen framåt och för mig är det Centerpartiet som i huvudsak bär på den politiska inriktningen. Liberalismen är inte död men i brytningstiden tills nya spelsystem satts för den nya tid vi lever i måste liberalt förankrade politiker vara pragmatiker för att politiken ska vinna tillräckligt gehör hos våra invånare. Håller du med? För att bäst kryssa fram mot det man tror på inom politiken är det klokt att ha koll på vilka frågor som de flesta invånare tycker är de viktigaste. Det är inom dessa områden som människor avgör hur de röstar, om de klarar av att avvika från mönstret att alltid rösta som de alltid gjort....
https://sv.wikipedia.org/wiki/Liberalism
http://novus.se/wp-content/uploads/2016/03/012baf6c6dd15fa20b2c16810a09ad99.pdf
https://sv.wikipedia.org/wiki/Paradigmskifte
Diskriminering
All form av diskriminering är oacceptabel. Kvotering är en form av diskriminering. Jag tycker Alice Teodorescu beskriver det väl i bifogad ledare. Jag vill leva i en meritokrati och inte i något annat samhälle. Det blir bäst för alla. Jag vill också leva i ett samhälle där ägarna för privata företag får göra som de vill och tror på. De ägare som inte förstår värdet av att ha styrelser och ledningar som har en blandad kompetens och även en rimlig könsfördelning anser jag är okloka. Därifrån till att lagstifta om relationen kvinnor och män i styrelser är inte en smart väg framåt. Fokus bör i stället läggas på att säkra att den mest meriterade får uppdrag som är tillgängliga. Offentligt styrda verksamheter och pensionsfondsstyrda större företag kan utvecklas mycket bättre om alla valberedningar som finns gör ett bättre arbete. Om de gör det kommer också spridningen mellan könen att bli bättre. Valberedningar har ett stort ansvar. Jag gillar också att AT lyfter upp att vi idag har en utmaning med att pojkar/män har det svårt inom skolan. Kvotering är definitivt inte en liberal väg framåt. Enligt ovan är den också oklok. Liberalismen har definitivt en stor roll att spela i samhällsutvecklingen men det gäller att välja sina strider klokt.
http://www.gp.se/ledare/teodorescu-kvotering-%C3%A4r-diskriminering-1.3445022
I det paradigmskifte som pågått en tid från industrisamhället till informations och tjänstesamhället sker självklart massor av samhällsförändringar som alla måste förhålla sig till. Vare sig man vill eller ej. De som stretar emot kommer att vara förlorare. De som anpassar sig och jobbar med att utnyttja den nya miljö som växer fram blir vinnare. För politiken innebär det nya att genomföra många reformer som kan skapa nya fungerande ramar i en ny tid.
Det är enkelt att förstå att det tar tid att ställa om ett samhälle till nya förutsättningar. Trögheten i systemen är omfattande. Förändringsviljan ofta trist låg. "Man vet vad man har men inte vad man får istället". Samtidigt som de flesta av oss förstår denna tröghet kan vi väl förvänta oss mer av våra folkvalda? Vi som är förtroendevalda har uppdraget att företräda olika samlingar av människor. Människor som bor i en kommun, människor som bor i en region, människor som bor i ett land och så vidare. Förtroendevalda som har det som heltidsuppdrag förväntas vara pålästa och tidigt se utvecklingsmönster i samhället. Jag förväntar mig att vi utifrån dessa mönster tar fram förslag som möter dessa förändringar. Det har aldrig varit en framgångsrik väg att tro att gamla lösningar duger för att möta stora förändringar. Ideologiskt och religiöst kan det vara så, men inte praktiskt. Praktiskt har vi idag en helt annan politisk situation än 2006 eller 2010 i Sverige. De politiska formationer som då kunde tjäna Sverige väl är mycket sannolikt inte tillräckliga för att göra det efter nästa val. Jag har skrivit om det tidigare men det tål att upprepas, för att försöka säkra starkare regeringar i framtiden krävs nytänkande.
http://www.dn.se/nyheter/politik/fortsatt-jamnt-mellan-blocken-halvvags-till-valet/
http://www.dn.se/debatt/moderaternas-utveckling-gor-alliansen-ohallbar/
Liberalismen
I grunden tror jag att över 80% av svenskarna i praktiken är mycket liberala. Hur många svenskar tycker inte att vi som enskilda människor ska ha så stor enskild frihet som möjligt? Att liberalismen som politisk kraft förlorat i förhållande till andra politiska krafter tror jag beror på att många tar den för given, precis som många idag tror att alla riksdagspartier tar miljöutmaningarna på största allvar. Om man tror det så är det inte en fråga som avgör hur man väljer att rösta. Jag tror också att vår nutid, i det paradigmskifte som pågår, är många invånare som vill få till bättre ramar för hur vi ska leva inom den nya världen. Dessa nya ramar som definierar spelregler för hur enskilda ska förhålla sig till varandra till exempel på Internet, hur lån ska hanteras mot enskilda, hur globala företag som verkar på Internet ska beskattas etc kräver ställningstaganden som av vissa liberaler känns som ideologiskt fel att lägga sig i. Men det tycker inte det stora flertalet människor. Liberalism varvat med pragmatism är den kloka vägen framåt och för mig är det Centerpartiet som i huvudsak bär på den politiska inriktningen. Liberalismen är inte död men i brytningstiden tills nya spelsystem satts för den nya tid vi lever i måste liberalt förankrade politiker vara pragmatiker för att politiken ska vinna tillräckligt gehör hos våra invånare. Håller du med? För att bäst kryssa fram mot det man tror på inom politiken är det klokt att ha koll på vilka frågor som de flesta invånare tycker är de viktigaste. Det är inom dessa områden som människor avgör hur de röstar, om de klarar av att avvika från mönstret att alltid rösta som de alltid gjort....
https://sv.wikipedia.org/wiki/Liberalism
http://novus.se/wp-content/uploads/2016/03/012baf6c6dd15fa20b2c16810a09ad99.pdf
https://sv.wikipedia.org/wiki/Paradigmskifte
Diskriminering
All form av diskriminering är oacceptabel. Kvotering är en form av diskriminering. Jag tycker Alice Teodorescu beskriver det väl i bifogad ledare. Jag vill leva i en meritokrati och inte i något annat samhälle. Det blir bäst för alla. Jag vill också leva i ett samhälle där ägarna för privata företag får göra som de vill och tror på. De ägare som inte förstår värdet av att ha styrelser och ledningar som har en blandad kompetens och även en rimlig könsfördelning anser jag är okloka. Därifrån till att lagstifta om relationen kvinnor och män i styrelser är inte en smart väg framåt. Fokus bör i stället läggas på att säkra att den mest meriterade får uppdrag som är tillgängliga. Offentligt styrda verksamheter och pensionsfondsstyrda större företag kan utvecklas mycket bättre om alla valberedningar som finns gör ett bättre arbete. Om de gör det kommer också spridningen mellan könen att bli bättre. Valberedningar har ett stort ansvar. Jag gillar också att AT lyfter upp att vi idag har en utmaning med att pojkar/män har det svårt inom skolan. Kvotering är definitivt inte en liberal väg framåt. Enligt ovan är den också oklok. Liberalismen har definitivt en stor roll att spela i samhällsutvecklingen men det gäller att välja sina strider klokt.
http://www.gp.se/ledare/teodorescu-kvotering-%C3%A4r-diskriminering-1.3445022
Etiketter:
Alliansen,
förändringsvilja,
kvotering,
liberalism,
opinionsmätning,
Paradigmskiften,
politiska lag
lördag 15 augusti 2015
Verklighetsförankring
Ur led är tiden
Hur blev det så att de flesta av våra rikspolitiker, många journalister samt ledarskribenter enbart rör sig på 20.000 meters höjd i sina resonemang eller ägnar massiv energi åt små frågor? Hur kommer det sig att gapet mellan det folket tycker är det viktigaste att debattera, vilket dom gör runt köksborden, det debatteras inte öppet och konstruktivt bland politiker? Ska inte politiker vara folkets företrädare som ska vara förankrade bland folket och att vi utifrån fakta och konstruktiva debatter förväntas lösa de samhällsproblem som upplevs som störst? Det är ju därför vi politiker får tiden av folket för att just lösa ut svåra frågor och för att förstärka möjligheter! Vad är det som gått snett? För hårda ideologiska låsningar för att klara av att förhålla sig klokt till verkligheten? För många heltidspolitiker utan en längre tids praktisk erfarenhet från yrkeslivet, gärna från det konkurrensutsatta näringslivet? Gamla föreställningar om vem som är politisk vän eller fiende? Ett inte så konstruktivt agerande mot SverigeDemokraterna? Problem har vi oavsett kombinationen av skäl. Widar Andersson uttrycker det väl i sin bifogade ledare. Även jag har flera gånger på min blogg sagt att det nu krävs nya politiska lag. Visst är väl ändå politikernas agenda att verka för sina invånares både kortsiktiga och långsiktigt bästa, eller? Och visst har den danske utrikesministern en poäng om att det i Sverige ofta blir stora debatter om skitsaker men för lite debatter om folkets upplevda huvudproblem. Någon som hört riksdagen debattera hur de avser att lösa frågan om tiggande EU migranter i Sverige? Widar Andersson och Kristian Jenssen sätter fingret på att vi har ett stort demokratiskt problem i Sverige, varför blev det så? Finns svaren i våra hav eller bland stjärnorna?
http://www.folkbladet.se/opinion/verkligheten-finns-pa-riktigt-8450095.aspx
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article21254003.ab
Hur blev det så att de flesta av våra rikspolitiker, många journalister samt ledarskribenter enbart rör sig på 20.000 meters höjd i sina resonemang eller ägnar massiv energi åt små frågor? Hur kommer det sig att gapet mellan det folket tycker är det viktigaste att debattera, vilket dom gör runt köksborden, det debatteras inte öppet och konstruktivt bland politiker? Ska inte politiker vara folkets företrädare som ska vara förankrade bland folket och att vi utifrån fakta och konstruktiva debatter förväntas lösa de samhällsproblem som upplevs som störst? Det är ju därför vi politiker får tiden av folket för att just lösa ut svåra frågor och för att förstärka möjligheter! Vad är det som gått snett? För hårda ideologiska låsningar för att klara av att förhålla sig klokt till verkligheten? För många heltidspolitiker utan en längre tids praktisk erfarenhet från yrkeslivet, gärna från det konkurrensutsatta näringslivet? Gamla föreställningar om vem som är politisk vän eller fiende? Ett inte så konstruktivt agerande mot SverigeDemokraterna? Problem har vi oavsett kombinationen av skäl. Widar Andersson uttrycker det väl i sin bifogade ledare. Även jag har flera gånger på min blogg sagt att det nu krävs nya politiska lag. Visst är väl ändå politikernas agenda att verka för sina invånares både kortsiktiga och långsiktigt bästa, eller? Och visst har den danske utrikesministern en poäng om att det i Sverige ofta blir stora debatter om skitsaker men för lite debatter om folkets upplevda huvudproblem. Någon som hört riksdagen debattera hur de avser att lösa frågan om tiggande EU migranter i Sverige? Widar Andersson och Kristian Jenssen sätter fingret på att vi har ett stort demokratiskt problem i Sverige, varför blev det så? Finns svaren i våra hav eller bland stjärnorna?
http://www.folkbladet.se/opinion/verkligheten-finns-pa-riktigt-8450095.aspx
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article21254003.ab
Etiketter:
demokrati,
ideologiska låsningar,
Kristian Jenssen,
köksborden,
Plåster,
politiska lag,
smått,
stort,
tiggeri,
Widar Andersson,
yrkeserfarenhet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

