Uppfostran

Var är vi påväg?

Varför "curlar" så många sina barn? På vilket sätt är det bra uppfostran? Jag har aldrig "curlat" mina barn. Jag törs ändå påstå att de tycker att jag är en ok pappa. Min uppfattning har alltid varit att min roll som pappa primärt handlar om att ge barnen en god självkänsla, maximala kunskaper utifrån deras egen förmåga, lusten att vilja prestera bra, förmågan att klara sig själv och mycket kärlek. Att hela tiden curla är inte att framgångsrikt göra dem starkt självständiga. Att hela tiden curla är inte att framgångsrikt få dem att lära sig själva så mycket som möjligt. Och en del av kärleken handlar om att tala om att vi människor med jämna mellanrum har jobbiga och svåra stunder. Det är en del av alla människors liv. Mer eller mindre. Jag är övertygad om att barn och unga som får mycket kärlek, stort eget ansvar, goda kunskaper, regelbundna fysiska aktiviteter och lite tävlingsinstinkt inte behöver droger i någon form för att hantera en dålig period. Det är skrämmande att några undersökningar nyligen indikerade att bara var fjärde ung människa känner framtidshopp. Det är både bedrövligt och skrämmande om det stämmer.

Expressens ledare, Carolin Dahlman, skriver en i sammanhanget läsvärd artikel nedan.

"Allt fler barn är stressade och upplever sömnsvårigheter, irritation och nedstämdhet. Det rapporterade Folkhälsomyndigheten i veckan. I samma veva kunde vi läsa i DN att var tionde svensk tar psykofarmaka; en ökning med 44 procent på tio år. Rekordmånga barn – över 37 000 förra året – fick antidepressiva läkemedel enligt färska siffror från Socialstyrelsen."

"I dag får patienter diagnosen depression när det egentligen handlar om problem i vardagen som sorg eller relationsbekymmer, menar psykiatrikern Behroz Dehdari i DN. Ja, mycket tyder på att både barn och vuxna har svårt att hantera livet när det trasslar och stör. Motståndskraften är svag. Det som egentligen är helt normala reaktioner på dippar betraktas som anomalier. En fjärdedel tycker att livet är meningslöst, enligt en undersökning från Kairos Future. Siffran är högst bland unga.

"Detta är alltså i rika Sverige, långt från krig och elände. Det är svårt att ta in." Men vad händer om barn får möta läkare och käka piller i stället för att borsta av sig svårigheter och ta nya tag? Risken finns att de som flyr till vården aldrig blir starka inuti, inte tränar upp sin förmåga att mota bort bitterhet, svartsjuka, ilska eller ledsenhet av egen kraft, med en kreativ attityd."

"Det är både tragiskt för individerna, och dyrt för samhället. När fullt friska, fungerande individer sjukskrivs ökar kostnaderna, skrev två specialister i psykiatri på DN debatt förra våren. Redan nu är antalet sjukskrivningar på grund av psykiatriska diagnoser hög, visar Försäkringskassan."

"Fler borde också uppmuntras att röra sig. Forskning visar att fysisk aktivitet kan ha omedelbar effekt på depression, men tyvärr visar Folkhälsomyndighetens studie att bara ett av fem barn är fysiskt aktivt minst en timme per dag. De skulle behöva mer gympa i skolan, förbud mot mobiler på rasten, mer lek. Men viktigast av allt är att ge unga insikten att livet inte är en sjukdom – inte ens när det gör ont."

https://www.expressen.se/ledare/carolin-dahlman/vi-maste-lara-barnen--att-livet-ar-jobbigt-/

Med barnens bästa i fokus måste samhället i stort klara av att kompensera för föräldrar som inte klarar av att axla sitt föräldraansvar rimligt. Ovan studie pekar tydligt mot att det finns många föräldrar som inte alls hinner med sitt föräldraansvar. Många föräldrar som lider av allvarliga drogproblem eller psykisk ohälsa. Samtidigt är det orimligt långa köer för att hjälpa unga i behov av stöd från en kurator eller psykolog för att hantera sina negativa känslor. Inte minst i Uppsala skär man nu ner på kuratorsstöd i våra skolor. Det är i ett läge som beskrivs ovan som en väldigt långsiktigt vansinnig idé.

Var är vi påväg

Har västmänniskan blivit bortskämd?

”Som man bäddar får man ligga”. Den som bäddar sin egen säng rutinmässigt och noggrant får både ett vackrare rum när inte sömn är på agendan och en skönare sovplats när den stunden kräver sin plats. Den som ”rättar mun efter matsäck” klarar sig nästan alltid långsiktigt bättre än de som ständigt försöker maximera ”här och nu”. I vår närmaste värld får vi alla oftast brutalt ta ansvar för våra handlingar. Nu slår den allt sämre svenska ekonomin in med stor kraft. Beslut som du och jag inte kunnat påverka slår kraftigt in i allas privatekonomier. Inte ens 40-talisterna i Sverige kommer undan. Farligt billiga pengar allt för länge, ränteavdrag som inte avvecklats, statliga köp av privata obligationer, en misslyckad migrationspolitik och en ansvarslös energipolitik slår nu stenhårt in i våra plånböcker. Och inte minst bankerna hjälper till att elda på inflationen genom 20 procentiga avgiftshöjningar. 

I samtal med framgångsrika personer födda på 20-, 30- och 40-talet framgår det tydligt att de vuxit upp i delade rum med flera syskon, utbildat sig, jobbat mycket och det fanns inget bidrags- och försäkringssystem i närheten av dagens. Ekonomier som inte växer kan inte fortsätta att leva som tidigare, eller bara fortsätta belåna sig för att leva flottare än man har prestationsförmåga till. Varje sådant offentligt lån kan beskrivas som att människor nu konsumerar och våra barn får betala. Det extremt lånefinansierade konsumtionssamhället har spårat ur.

I denna nya verklighet finns också allt för många människor som blir kränkta för minsta lilla. Det finns människor som inte har hög prestationsförmåga. Det finns också människor som saknar förutsättningar för att jobba. Människor som får bidrag finansierade av dem som jobbar, eller av lån. Så är det. De har dock på relativt kort tid blivit väldigt många fler än förr trots att tillväxten per person i Sverige länge varit på plus. "Trots" kanske är fel ord, det kanske är på grund av den långa tiden av generell välståndsökning, och generösa sociala system, som vi har så många bidragsberoende? De nya tuffare tiderna "ritar nog om kartan".  Det är ohållbart med för många vuxna som inte bidrar trots att de har förmågan. Och en arbetsplats är just en arbetsplats där man ska utföra de uppdrag arbetsgivaren betalar en för att utföra, inget annat. Hur svårt kan det vara. 

Att massor av människor slussas mellan socialtjänst, A-Kassa och Försäkringskassa duger inte. Det är hög tid att samordna dessa myndigheters insatser mycket mer för att både sätta individens bästa i centrum samt för att få stopp på skyfflandet mellan dessa verksamheter för att kortsiktigt uppvisa önskad statistik. Personer som inte fungerar på den reguljära arbetsmarknaden måste istället för att bollas runt mellan system få uppdrag i särskilda anställningar som har liknande ersättningsnivåer som försörjningsstöd. Kan kallas medborgarlön. Allt annat är långsiktigt ohållbart. Hur kan det inte vara självklart för nästan alla? Svensk ekonomi kan inte friskna till om inte fler arbetsföra försörjer sig själva och produktiviteten ökar. Och detta i ett läge då automatiseringen bara ökar för att maximera produktiviteten och sänka dyra arbetskraftskostnader. I programmet ”På Spåret” säger de: ”Vart är vi påväg?”. Om inte bl a stora rättvisa bidragsreformer genomförs går vi mot ett samhälle med minst 25 procent invånare som är fattiga och som inte kan få samma ”samhällskontrakt” som de som långvarigt betalar skatt. Tiden för ”gratisluncher” är över. Krass nationalekonomi talar för det.

https://www.ekonomifakta.se/fakta/ekonomi/produktion-och-investeringar/produktivitetsutvecklingen-i-naringslivet/

Våra sociala försörjningssystem är till för dem som verkligen är i behov av dem för att de inte har någon förmåga att jobba eller på andra sätt försörja sig. Det är inte till för andra. Och systemen är inte till för att olika myndigheter ska skyffla "Svarte-Petter" emellan sig. Nedan citerad miljardär, DagensP.S, oroar sig för kapitalismen. Jag oroar mig för våra svagaste invånare i behov av andras generositet. Jag vill att våra svagaste utan egen arbetsförmåga ska kunna få en anständig lägsta levnadsnivå. Det är snart inte en självklarhet. 

”Socialismen som fått folk att tappa motivationen att arbete, enligt Marcus. Ingen jobbar, ingen bryr sig”, är vad det socialistiska tänkandet lett till, enligt veteranen.”

””Ge mig bara. Skicka mig pengar. Jag vill inte jobba – jag är för lat, jag är för tjock, jag är för dum”, är vår attityd idag enligt Marcus. Marcus startade tillsammans med Arthur Blank Home Depots två första butiker i Atlanta, Georgia, 1979.”

https://www.dagensps.se/foretag/miljardaren-socialismens-fel-att-ingen-jobbar/?utm_campaign=dagliga&utm_medium=email&utm_source=nyhetsbrev-one&link_id=CdQT2ke26wL

Ja, ja.. jag har sagt det förr. ”Nästa kris blir kraftfull”, eftersom ekonomin misskötts så länge med farligt låga räntor, statliga köp av företagsobligationer och fortsatta låneavdrag. Att Sveriges riksbank tycks ha lyckats sämst inom EU är intressant. Att EU i somras prognostiserade att Sverige i år får EUs lägsta tillväxt imponerar inte. Och nyligen gick Konjunkturinstitutet ut med att Sverige 2023 sannolikt får negativ tillväxt. Det är med sorg i hjärtat jag konstaterar att Kylberg, Gyll och Hanna fått allt för rätt. Andreas Cervenka summerar det svenska misslyckandet väl i en krönika i Aftonbladet. 

https://eur01.safelinks.protection.outlook.com/?url=https%3A%2F%2Fwww.aftonbladet.se%2Fminekonomi%2Fa%2F8J9xmx%2Fsverige-samst-i-klassen-riksbanken-har-skjutit-sig-sjalva-i-foten&data=05%7C01%7Cstefan.hanna%40pol.uppsala.se%7C7cc6e46a01db4793468308daf6059eb3%7C86932a3637af420489f2ed1ee095f45a%7C1%7C0%7C638092801232757149%7CUnknown%7CTWFpbGZsb3d8eyJWIjoiMC4wLjAwMDAiLCJQIjoiV2luMzIiLCJBTiI6Ik1haWwiLCJXVCI6Mn0%3D%7C3000%7C%7C%7C&sdata=cxBtBaMVKOPhqDcP5IKzTQ3k2UW%2B6W7r8YtfkcxAehg%3D&reserved=0

Hur vänder vi den negativa utvecklingen? Skolan och forskningen måste nå världsklass. Innovationsförmågan och företagsamheten måste kraftigt stärkas. Principen ”Gör din plikt, kräv din rätt” måste åter bli självklart. Det är inte kränkande att kräva mätbara motprestationer för bidrag.

Dåliga prioriteringar

Trygghet kräver kvalité i många verksamheter

För att vi ska uppleva, och faktiskt leva i, ett tryggt samhälle är det många verksamheter som måste fungera väl. Idag är kvalitén inom många av välfärdens kärnverksamheter på oacceptabla nivåer. Det slår hårt mot vår trygghetskänsla. 

När som helst kan vi alla vara i behov av akutsjukvård och eftervård. När som helst kan du, jag eller någon vi håller kär vara i behov av sjukvård med kvalité. För mig är det obegripligt hur Region Uppsala år efter år efter år misslyckas med att laga akutsjukvårdens problem. Hur kan man inte investera i en ordentligt ökad kapacitet för akutsjukvården och vårdplatser när befolkningen kraftigt ökat i många tusentals parallellt med att vi blir allt fler allt äldre invånare? Leif Östlings ”Vad fa.. får vi för pengarna?” måste alltid vara levande i politikers insatser! Kvalitetsarbetet måste stärkas och tryggheten kraftigt förbättras.

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/larmet-om-den-svenska-akutvarden-korridorvard-larm-av-kastrullock-och-dodsfall

https://dagensopinion.se/artikel/leif-ostling-startar-skattekommission-vad-fan-far-vi-for-pengarna/

Under lång tid framåt finns inte behov av väldigt kapacitetsstark kollektivtrafik i Uppsala. Det räcker länge med att addera fler vagnar inom pendeltågstrafiken och att utnyttja längsta möjliga bussystem i sträckor med många resande under peak-tider. Viktigast av allt med väl fungerande kollektivtrafik är att man ska känna sig trygg med att tidtabeller hålls. Det kan vi inte idag. 

Att i nuläget investera i dyr, onödig och omodern spårväg är en dålig prioritering i en ekonomiskt svår tid. Samtidigt måste framkomligheten för kollektivtrafiken kraftigt förbättras i Uppsalas vägsträckor där många i peak-tider åker buss. Och även längre bussystem kräver väglösningar som klarar fordon i behov av stora svängradier. I dagens UNT debatt skriver Utvecklingspartiet demokraterna att kollektivtrafikens framkomlighet måste prioriteras men att spårvägsprojektet måste läggas ner.

”Om alliansen vill ”säkra fyrspåret” borde de redogöra för vilket Uppsala södra de önskar. Hur ser de på en bro? Alliansen har fel om kommunens kollektivtrafikplanering. Tills frågan om teknikval är klar, kommer huvuddelen av arbetet att inriktas på framkomlighet med separata körbanor och längre fordon. Det är oseriöst att alliansen anser att allt arbete för att stärka kollektivtrafikens framkomlighet ska stoppas utan att komma med ett alternativ. Hur framgångsrik kommunen än blir i en omförhandling med staten, kommer det fortfarande att byggas i södra staden. Det kräver att kollektivtrafiken stärks”

”Det är oseriöst att påstå att alliansen erbjuder en stabil politisk ledning. 32 röster när 41 krävs för majoritet, är inte stabilt. Särskilt inte när det ”stabila” är helt beroende av två andra partier, varav man säger sig inte förhandla med ett av dem. Sluta sura! Hjälp till att hitta en lösning för nästa steg av en mer kapacitetsstark kollektivtrafik som inte äventyrar två ytterligare spår mellan Uppsala och Stockholm.”

https://unt.se/debatt/replik/artikel/alliansen-maste-sluta-sura-over-valresultatet/lz3ke0qj

Tryggheten, och tilliten mellan ett samhälles invånare, är centralt för ett framgångsbygge. Svårt att förstå? Motsatsen till trygghet är otrygghet. Trygghet kräver kvalité inom många verksamheter, inte minst akutsjukvården. Även i mycket jobbiga energitider måste vi prioritera trygghetsfrågor. Utvecklingspartiet demokraterna lyfter, UNT debatt nedan, fram att det i dessa viktiga besparingstider är oklokt att spara på lampljus i vintermörkret.

”Att under mörka tider begränsa ljuset kommer att förstärka otryggheten i vårt samhälle. Särskilt kommer city att upplevas otryggare. Redan i dag kan de som besöker city bevittna hur allt fler lokaler står tomma. När det blir färre och färre butiker i centrum, förstärker det redan hårt prövade cityföretagares otrygghetskänsla. Risken med en oklok mörkläggning är att det driver på en negativ spiral. Det finns gott om studier som beskriver att när man släcker ner gator och torg så ökar skadegörelse och våldstendenser.”

https://unt.se/debatt/artikel/okad-otrygghet-i-uppsala-med-slackt-gatubelysning-politik-ar-att-prioritera/rx32z28r

Inte minst påverkas vår trygghetskänsla av hur våra barn och barnbarn har det i sina skolor. Har du tagit del av Brottsförebyggande rådet, Brå, de mätningar av skolans arbetsmiljöer? Det är en bedrövlig läsning och negativ trend som beskrivs. Kommer Tidöavtalet bryta denna negativa utveckling? Det återstår att se…

https://bra.se/statistik/statistiska-undersokningar/skolundersokningen-om-brott.html

P.S Rösta på Utvecklingspartiet demokraterna om du vill få en trygg och attraktiv framtid för dig, dina barn och barnbarn.

könsneutrala personnummer

För mycket fokus på bisaker

Tills vi i Uppsala och Sverige har löst många av våra nuvarande problem är det fel att ägna så mycket tid åt bisaker som ständigt förs upp på agendan av vänsterkrafter och andra identitetspolitiska partister. Trots att Socialdemokraterna snart inleder sitt åttonde år i ledningen både för Sveriges regering och Uppsalas lokala regering säger de sig nu vilja lösa alla problem. De erkänner plötsligt alla stora problemen och ger sken av att de som inte klarat av att förminska dem på över sju år nu kommer att klara av uppgifterna. Det är faktiskt pinsamt. Även om S har en ny partisekreterare, Baudin, är det partiet som bestämmer, inte Baudin. Även om S har en ny partiordförande, Andersson, har hon varit mäktig finansminister i över sju år. Varför ska vi tro på Baudin som i Agenda, SVT, ideligen upprepade att S nu vill lösa alla problem vi har i Sverige. Problemet är att S har V, MP och C som regeringskompisar. Det gör att de inte trovärdigt kan göra det som krävs för att på allvar börja lösa alla allvarliga problem.

I samma bifogade Agenda intervjuas Sabuni. Tänk om hon under några månader blir Sveriges första kvinnliga statsminister? Hon tolereras sannolikt av fler röster i riksdagen än Lööf. Både L och C ägnar sig dock ofta åt oklok identitetspolitik. Intressant att Sabuni imorse kallade C för ett särintresse. 

https://www.svtplay.se/video/32274987/agenda/agenda-14-nov-21-15

Johan Hakelius, krönika i Expressen, prickar rätt i sin kritik av hur urspårad vår tid blivit. Lätt för oss som inte tillhör några hundra eller tusen som lever med en självuppfattning som störs av att den allmänna klassificeringen av människor upplevs som kränkande. Det bärande ordet i sammanhanget är "upplevs som". Kan det vara så att i strävan att ingen ska känna sig utanför blir vi intvingade i en komplex identitetsvärld som starkt bidrar till polarisering och splittring. Varför kan det inte räcka med att vi är Uppsalabo, svensk, europé och världsmedborgare? Och hur mycket ska det få kosta att göra personnummer ”könsneutrala”?

"De små gesterna är de mest talande. Ett ömsint finger som försiktigt stryker undan en hårlock ur vår partners panna. Eller, omvänt, ett vasst tonfall alldeles under ytan på en annars alldaglig fras. Ett skratt på rätt, eller fel, ställe. Det är där vi verkligen visar vilka vi är."

"Precis på det sättet fungerar ofta den där lilla texten i Dagens Nyheter. Den är liksom en intim, oreflekterat ärlig reflex, fast den är publicerad i Sveriges största morgontidning. Jag tror det var i tisdags den där lilla texten inleddes med den här meningen: ”Den absurda sprickan mellan den separatistiska feminismen och transrörelsen fortsätter att vidgas.”

"Redan där är det som att råka öppna fel salsdörr på etnografiska museet och plötsligt hamna mitt i en diskussion mellan en klase filologer. Det känns både spännande och privat, som om en helt ny värld i praktiskt fickformat tar form i en enda mening. Och sedan fortsättningen: ”Och de flesta, även vi som annars gärna talar om jämställdhet, sticker huvudet i sanden eftersom det är så svårt och marken minerad. Det borde vi inte, eftervärlden kommer att döma oss för att vi försummade frågan när det verkligen gällde.” ”De flesta”, ”minerad”, ”eftervärlden”, ”döma”, ”försummade frågan”: i stort sett varje ord i det stycket vittnar om en parallellexistens i en verklighet där det självklara är något helt annat än på andra håll. Och sedan, lite längre ned, en uppmaning: ”Men ändå, snälla sluta gasta terf (trans-exclusionary radical feminist) så fort någon pekar på baksidor och biverkningar.”

https://www.expressen.se/kronikorer/johan-hakelius/de-sma-gesterna-visar--vilka-vi-egentligen-ar/

Jag håller med om att det är mycket illa att väldigt många fortfarande är beredda att rösta på V, S, MP och C. Fattar de inte att de är mycket olämpliga att leda Sverige. Och fattar så många inte att dessa partiers ständiga identitetspolitik är söndrande?

”De rödgröna frestar just nu hårt på väljarnas tålamod. Annie vägrar att gå på Magdas kalas om Nooshi kommer, och Nooshi kräver att kalaset ställs in om inte hon får komma. Det är dags att märka om det rödgröna alternativet till ”icke hållbart”.”

https://www.expressen.se/ledare/slugt-maktspel-av-magdalena-andersson/

Det är tröttsamt med många könsresonemang i dagens samtal och debatter. Personligen tycker jag som Alice Teodorescu att det ska handla om kompetens och inget annat när människor får uppdrag. Peter Santesson, Expressen, skriver läsvärt om att allt fler kvinnor axlar ledartröjor. Allt fler kvinnor är mycket kompetenta. Dock inte nödvändigtvis inom politiken.

”För att säga något om samhällsutvecklingen på längre sikt är det desto viktigare att titta på mer grundläggande mått. Det man kan se då är en trend som går mycket djupare än frågan om vem som är statsminister. Jag tänker på den stadiga dominansen av kvinnor i högre utbildning.”

”Det är allmänt bekant att män fortfarande har högre snittinkomst än kvinnor, men för att få inflytande i samhället är en central faktor högre utbildning. Vilka skaffar sig den? Vilka går vidare från gymnasiet till de längre högskoleutbildningarna och lyckas ta examina som leder vidare till samhällets olika inflytelserika nyckelpositioner?”

”Därför visar utbildningsstatistiken på en grundläggande samhällsförändring. Det är känsligt med ordval inom det här området, men man skulle kunna definiera övervikten av män på samhällets nyckelpositioner som ett patriarkat. Den långsiktiga effekten av att kurvorna har korsats skulle i så fall bli att vi förmodligen, för första gången, med tiden får ett matriarkat i Sveriges ledande skikt.”

https://www.expressen.se/ledare/peter-santesson/kvinnorna-ar-pa-vag-att-ta-makten-i-sverige/