Visar inlägg med etikett Riktade statsbidrag. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Riktade statsbidrag. Visa alla inlägg

fredag 9 augusti 2024

Pojkkris

Pojkkrisen är ett faktum

”En skola för alla”, är det möjligt och hur är balansen uppbyggd mellan olika hormonuppsättningar, kulturell bakgrund och funktionsproblematik i en sådan skola? Förr var det ”bara” närhetsprincipen som gällde. Det var i alla fall enkelt. Dagens skola underpresterar och bidrar inte längre till att stärka svensk konkurrenskraft i världen. Det är ett stort politiskt misslyckande och flera partier bär ett särskilt stort ansvar för haveriet. Bland annat ständiga skolreformen, försämrade villkor för lärarna, ständiga riktade statsbidrag och en ansvarslös invandringspolitik har skapat haveriet.

Olof Peterson, GP, skriver läsvärt om pojkar och skolan nedan. 

”Flickor presterar bättre i skolan än pojkar. Erik J. Olsson och Catharina Grönqvist Olsson skriver i en debattartikel i Expressen 30 juni om sin nya bok Den mjuka staten: feminiseringen av samhället och dess konsekvenser. Den tar upp flera punkter om varför pojkar presterar sämre i skolan än flickor. De pekar på att skolans läroplan och värdegrund skapar en utbildningsmiljö som statistiskt sett är mer anpassad till flickor.”

”Diskussionen om varför pojkar presterar sämre än flickor i skolan är inte ny. Det är ett mönster man har kunnat se år efter år och som måste problematiseras. Ska vi ha en likvärdig skola så måste vi ta trender som denna på allvar. Att en grupp återkommande halkar efter i skolan vittnar om ett strukturellt problem i utbildningsväsendet. Vi riskerar en framtid där allt fler män halkar efter med en ökad risk för utanförskap och kriminalitet.”

”Den andra delen författarna lyfter är skolans värdegrund. Den är central inte bara för skolan som verksamhet, utan formar också undervisningen då det är värderingar som genomgående ska förmedlas i skolans uppdrag. Historiskt skulle skolan verka för att stärka grundläggande demokratiska värderingar. Uppdraget har dock successivt utökats med bland annat mångfald, social rättvisa och jämställdhet. Flickor och pojkar skiljer sig åt värderingsmässigt. Generellt är pojkar mer individualistiska medan flickor är mer universalistiska. Inte minst kan man se detta bland förstagångsväljare där trenden att pojkar röstar höger och flickor röstar vänster blir allt starkare.”

”Fångar vi inte upp pojkarna så riskerar vi inte bara att spä på klyftan mellan könen. Vi kommer också att ha en generation pojkar som växer upp, känner sig svikna av skolan och löper en högre risk att hamna i utanförskap och kriminalitet. Det är dags att se till samtliga elevers styrkor för att skapa en likvärdig skola för alla.”

https://www.gp.se/ledare/pojkars-sjunkande-skolresultat-ar-en-fara-for-framtiden.90d5ba66-c314-4f48-b27c-cfa4f972c48c

Idén om pojk- och flick-skolor kanske krävs? Tänk om det är det som på för- och grundskolan kan bli den enda riktigt bra integrationspolitiken? 

Idag är jag i Ajaccio på Korsika. Napoleons födelseplats. Grabben blev en av världens kändaste personer. Tusentals böcker har skrivits om honom. Var han duktig i skolan? Knappast men han hade tydligen ett fantastiskt minne, snabb strategisk och taktisk förmåga och hög energi. Det räcker långt i praktiska roller som att vara soldat. Många praktiskt duktiga kan bli framgångsrika om de inte kvävs av teori i skolans värld. Är det den stora lärdomen Napoleon bjöd på? En sak är helt säker, han försämrade kvinnors rättigheter under sitt styre.

https://popularhistoria.se/civilisationer/regenter/napoleon-kuppmakaren-fran-korsika




onsdag 11 januari 2023

Dyrt pris för ensamhet

Ensam bland över 8 miljarder människor

Ensamhet, och känslan av ensamhet, dödar oss onödigt snabbt. I en allt mer tätbefolkad och digital värld med massor av ”arenor” för möten, med mer eller mindre likasinnade, eller helt annorlunda, plågar ändå ensamheten och dess känslor väldigt många. Sannolikt har det historiskt alltid varit så för delar av befolkningen. 

Ensamheten finns överallt. Ibland hos mobbade människor. Ibland hos människor som känner att de inte ”är i rätt sammanhang”. Ibland hos människor som saknar vänner eller andra människor som bryr sig om just deras välbefinnande. 

Det är viktigt att försöka bidra till att bryta människors ofrivilliga ensamhet. Det är dock inte lätt att hitta ”lösningarna” då vi alla är unika. Det är dock ett mänskligt att de allra flesta av oss vill bli sedda och få bekräftelser. Hur vi vill få dem varierar stort.

Inte minst många av våra äldsta invånare känner sig ensamma. Särskilt lätt att förstå att människor som haft ett stort socialt sammanhang efter avslutat arbetsliv, och kompisar som dör runt en, känner sig ensamma. Finns nya metoder som kan hjälpa fler ifrån ofrivillig ensamhet. Självklart finns nya sätt att bryta känslan av ensamhet på.

"Enligt SCB är omkring 300 000 svenskar socialt isolerade: ”Ensammast är de äldre. Minst var tionde över 75 år träffar inte anhöriga, vänner eller bekanta mer än ett par gånger i månaden.”

"Vad kan man göra åt detta? I fjol krävde medlemmar av den så kallade Ensamhetskommissionen – bland dem Amelia Adamo och S-politikern Lars Stjernkvist – ”krafttag” mot äldres ensamhet. Bland annat efterlystes en ny socialtjänstlag där personalens kamp mot ensamhet skulle upphöjas till ”kärnverksamhet” inom den kommunala äldreomsorgen. Det var utmärkt att de lyfte frågan. Men tyvärr räcker det inte med formuleringar i socialtjänstlagen, så länge äldreomsorgen är underbemannad och stressad. Det praktiska – tvätt och dusch, påklädning, måltider, mediciner – kan inte förbigås. Ingen mår bättre av oreda, och pandemin lärde oss på ett tragiskt vis att hygienrutiner är livsviktiga även på äldreboenden."

"Vi behöver veta mer, men det är inget skäl att förbli passiva. Ofrivillig ensamhet är farligt, lika farligt som alkoholism eller att röka 15 cigaretter om dagen. Risken att dö i förtid är 50 procent högre för ensamma än för dem som har ett socialt nätverk runt sig." 

Otyget med riktade statsbidrag fortsätter. Det är dyra politiska reklampengar.

"Därför är det bra att Sverige har fått en socialminister, Jakob Forssmed (KD), som sedan många år är engagerad i denna fråga. Han har utlovat 300 miljoner kronor årligen som ska gå till en ”gemenskapssatsning” för att motverka ofrivillig ensamhet. Det är inte mycket pengar, men ändå en början." 

https://www.expressen.se/ledare/ofrivillig-ensamhet-ar-lika-farligt-som-rokning-och-alkoholism/




måndag 26 december 2022

Dyra politiska kampanjer

Riktade och tillfälliga statsbidrag

Det är lätt att tro att regeringen och KD bjuder barnpsykiatrin på en julklapp…Gång efter gång ägnar sig regeringar och dess ministrar åt tillfälliga riktade statsbidrag trots att många statliga utredningar tydligt beskrivit att det är en usel metod för att göra verkningsfull nytta. Detta vansinne fortsätter. Den enda förklaringen måste vara att vi svenskar som grupp betraktas som dumma i huvudet och går på ministrars dyra marknadsföring av sig själva. De visar handlingskraft… Väldigt dyr och sakligt dålig handlingskraft. 

SR rapporterar om ”julklappen” nedan.

  • ”Regeringen skjuter till 150 miljoner till Barn- och ungdomspsykiatrin nästa år för att korta köerna till att få vård. I november var det bara 56 procent av de som sökte vård hos BUP som fick det i tid i landet i stort.”

  • ”Men att pengarna bara är tillfälliga medel under 2023 får kritik. ”Extrapengar gör ingen skillnad”, säger Åsa Schlyter, som är överläkare och verksamhetschef på PRIMA barn- och ungdomspsykiatri i region Stockholm. ”De verksamheter som fungerar fortsätter fungera och de som får pengar kanske kan göra ett litet ryck men sen fortsätter det så samma sätt”.”

https://sverigesradio.se/artikel/regeringen-satsar-150-miljoner-extra-pa-bup-vill-korta-koerna

När börjar regeringar på allvar tjäna medborgarintresset? Benjamin Dousa, VD Timbro, beskriver väl i nedan debattartikel att det finns viktiga saker för regeringen att göra som den inte gör. Dyra symbolhandlingar, nej tack! 

”Miljontals röstade för en ny regering. Efter åtta år av S-styre blev det uppenbart att Sverige behövde en ny riktning på en rad områden. Den nya regeringen har därför inte bara mandat att göra stora förändringar, utan även höga förväntningar på sig. Tidöavtalet och den senaste statsbudgeten innehåller bra delar men reformtempot måste öka. Jag ser framför allt tre områden där regeringen behöver vara mer offensiv.”

https://www.expressen.se/debatt/valjarna-forvantade-sig-inte--annu-mer-bidragspolitik/

Det är hög tid för partierna att bli mer invånarinriktade och på allvar bygga något bättre åt kommande generationer. Gör något bra och bestående istället! Lägg till exempel ner regionerna som en egen politisk plattform och låt den stora skaran riksdagsledamöter, 349 stycken, axla även regionalt ansvar kopplat till säg 12 län. 349 ledamöter på bara drygt 10 miljoner invånare är nästan dubbelt så många som i Schweiz som har lika många invånare. Eftersom vi inte får rösta fram personen vi vill ha som statsminister borde vi få rösta fram vem vi vill ha som landshövding i de 12 kommande länen. Vad väntar Sveriges riksdag på? Den är inte längre så mäktig eftersom EU styr allt mer! Det är dags för ett nytt parti att få väljarnas mandat att driva igenom den demokratiska förändringen. Ett nytt parti som inte försvarar det gamla och som istället för allt för många heltidspolitiker kan stärka det löpande invånarinflytandet. Jag tror på invånarnas kollektiva klokhet. Inte minst den Schweiziska demokratin visar att ett sådant system skapar ett högt välstånd.

Inte minst barnpsykiatrin kan stärkas lättare om det enbart är kommuner och staten som delar på ansvar för att psykiatrin stärks på riktigt. Lägg ner regionerna!



måndag 31 maj 2021

Demokratisk nystart

Riktade statsbidrag och kriskompensation 

Kritiken från både politiker och tjänstemän inom kommuner och regioner mot riktade statsbidrag är massiv. Även forskare visar på hur dåligt detta otyg med riktade statsbidrag, det vill säga att staten till exempel bestämmer att bidrag bara ges kopplat till matematiksatsningar istället för generellt till skolan. Kompetenta ekonomer kritiserar också återkommande regeringars krispaket. Inte minst de som under Covid-19 pandemin utbetalats från staten till kommuner och regioner. I detta fall har det inneburit stora ekonomiska överskott i kommuner och regioner som på inget sätt beror på lokala politiska ledningars förtjänst. Problemen med dessa lösningar på statsbidrag är att okunniga lokala politiker bygger upp en högre kostnadsnivå som utan fortsatta statsbidrag inte är hållbara. Av det skälet, och att brist på kompetens inte snabbt blir löst med pengar, ökar inte kloka kommuner och regioner sin långsiktiga kostnadsstruktur. För att undvika detta slöseri med bidrag föreslår kunniga ekonomer att staten i krissituationer istället ska kompensera kommuner och regioner i efterhand för så kallade extra ordinära kostnader. Det vill säga merkostnader på grund av till exempel en pandemikris.

Varför fortsätter då dessa illa omtyckta statsbidrag och statliga krispaket? Jo, för att rikspolitiker gång efter gång ska få mediautrymme när de satsar sketna 200 miljoner på matematik, 300 miljoner på HBTQ certifiering, 100 miljoner på stresshantering inom vården och så vidare. Det samma gäller krispengar. Istället för att ha en algoritm som snabbt räknar ut merkostnaden i kommuner och regioner och kompenserar för det i efterhand ska rikspolitiker ha möten och visa handlingskraft inför oss medborgare. Det är ett dyrt skådespel och slöseri med medborgarnas pengar som kan användas betydligt bättre. 

Oavsett vad man tycker om värdet av kunskaper i matematik innebär en PR aktivitet från regeringen på 200 miljoner kronor inte ens 700.000 kronor om det smetas ut på landets 290 kommuner. 200 miljoner låter mycket när budskapet säljs in. 700.000 kronor under två år är inget som förändrar verkligheten till det bättre. Går det att få slut på denna idioti? Bara om väljarna röstar fram politiska alternativ som inte vill att det ska gå till på detta slösaktiga sätt. Ett tips, rösta på Utvecklingspartiet demokraterna eller något annat klokt nytt parti. 

https://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=8964910&fileOId=8964923

www.updem.se

Näringslivspolitiken är inget undantag. Den svenska moderna politiska historieberättelsen är full av enormt slöseri på missriktad näringslivspolitik. Inte minst när politiken tillät Vattenfall att leka globalt företag och genom bland annat förvärv i Holland drabba skattekollektivet med förluster på makalösa 70 miljarder kronor. Politiker jagar PR poäng istället för att göra stor både kort- och långsiktig nytta. Inte minst Vänsterstyret i Uppsalas satsningar på presentcheckar är ett lysande exempel på dåligt använda skattepengar. Vad gäller just misslyckad näringslivspolitiska insatser skriver Eva Forslund, UNT, klokt nedan.

"Riksrevisionen har tidigare larmat om att näringspolitiska satsningar ofta utvärderas genom att man frågar just de företag som har fått ekonomiskt stöd ifall stöden har gett nytta, trots att man knappast behöver göra en utvärdering för att veta om ett företag som fått pengar tycker det har varit bra."

"Man kan, och bör, förbättra hur man utvärderar offentlig verksamhet. Myndigheter ska inte kunna utvärdera sig själva och inte heller finansiera externa parters utvärderingar, som forskarna skriver på DN debatt (27/5). Så länge de som granskas får inflytande över hur granskningen sker är risken stor att utvärderingarna blir undermåliga, och snedvridna." 

"Men det är inte det enda man bör göra. Tillbaka till Bergh och Wernberg. I den mån svensk välfärdsstat fungerar bra är det för att vi ger oss på att göra det som kräver lite kunskap. Näringspolitiska satsningar kan inte räknas dit. Att träffa exakt rätt bransch eller företag, vid exakt rätt tillfälle i tillväxtfasen är nästintill omöjligt. Risken är stor att man snedvrider marknaden och introducerar fel incitament för företagen – som kan komma att bry sig mer om att bli föremål för stöd, än att utveckla sin verksamhet. Just vad gäller dessa näringspolitiska satsningar är den fråga nationalekonomen Andreas Bergh ställde i podden, “har ni politiker verkligen de kunskaper som krävs för att lyckas med det här?”, särskilt berättigad. Och svaret är nej." 

https://unt.se/asikt/ledare/artikel/politiker--gor-det-ni-kan-inte-det-ni-vill/l6vv5pej

Under årets digitala Almedalsvecka kommer jag att delta i en seminariepanel om hur Artificiell intelligens, AI, förändrar spelplanen i våra samhällen. I ljuset av ovan resonemang kanske det är dags att rationalisera bort många politiker och istället använda AI för att både förankra beslut bättre och för att fatta klokare beslut. Jag är helt övertygad om att det går. Som ett komplement till en moderniserad demokrati tror jag att AI kommer att bidra till en stärkt demokrati. Vad tror du? Nedan artikel i Computer Sweden är läsvärd. Tiden är minst sagt mogen för ett demokratiskt lyft. Det är möjligt! Det är önskvärt av många som inte imponeras över hur vår demokrati fungerar i nuläget. 

"Skulle algoritmer gör jobbet bättre än folkvalda politiker? Det spanska privatuniversitetet IE Universitys avdelning Center for the Governance of Change frågade 2769 personer från elva länder världen över hur de skulle ställa sig till att minska antalet nationella parlamentariker i sitt land och ge platserna till en AI som skulle ha tillgång samma information som politikerna. 51 av européerna svarade att de var för en sådan idé. Åsikterna varierar dock stort efter åldern. Yngre människor var betydligt mer öppna för idén än äldre.

– Alla upplever att politiken blir allt sämre och uppenbarligen får politikerna skulden. Jag tror att rapporten fångar den allmänna tidsandan, säger han till CNBC."

https://computersweden.idg.se/2.2683/1.751597/ar-det-dags-att-ersatta-politiker-med-ai-nu-finns-en-studie-som-antyder-det



onsdag 20 mars 2019

Klåfingriga rikspolitiker

Lägg av!
Patrik Kronqvist, Expressen, slår "hammaren på spiken" kopplat till många av våra rikspolitiker, särskilt dem som sitter i regeringsställning. Trots att rapport efter rapport tydligt redogör för det knäppa med att staten använder riktade statsbidrag fortsätter regeringar och rikspartier med de dumheterna. Varje kommun är unik och det borde räcka som argument för att inte göra så. Varför är det då så? Jo, de vill visa handlingskraft och synas i media när de säger att de "satsar 300 miljoner kronor på mer matematik i skolan". Lägg ner! Kommer de att sluta med dessa dumheter? Nej, de har för liten respekt för kommuners olikheter, de litar uppenbarligen inte på lokalpolitikers förmåga att göra goda lokala prioriteringar och de vill gärna se sig själva i media. Dumheten med riktade statsbidrag skapar väldigt många problem i verkligheten. Många små kommuner klarar inte ens av att hantera all den administration som riktade statsbidrag kräver.

"Men i Sverige råder ändå en rätt stor samsyn om att EU ofta försöker bestämma för mycket. De svenska riksdagsledamöterna är Europamästare i att klaga på EU-kommissionens lagförslag. Inget annat nationellt parlament är ens i närheten av att ha rest så många invändningar om att förslag bryter mot närhetsprincipen som det svenska. Till Bryssels försvar kan man dock säga att man i alla fall är medveten om problemet. Frans Timmermans, kommissionens vice ordförande, har den gångna mandatperioden lett ett stort projekt för att rensa bort onödiga EU-regleringar. Efter brexit-omröstningen har antalet lagförslag från kommissionen också minskat markant.
Samma sak kan man inte säga om svenska politiker."

"För de rikspolitiker som gnäller på att Bryssel lägger näsan i blöt, vill själva bestämma allt mer över svenska kommuner och regioner. Ingen detalj tycks vara för liten för att fjärrstyras. Ibland detaljstyr man rentav i högre grad än lokalpolitikerna själva - som när regeringen införde ett bidrag för att få förskolor att köpa in fler böcker. Bara under 2018 kom 33 nya, riktade statsbidrag till kommunerna. Samtidigt ökar regelstyrningen. Nackdelarna är de samma som när Bryssel försöker bestämma för mycket över medlemsländerna: En storlek passar inte alla. Landets 290 kommuner har helt enkelt inte samma typ av problem."
https://www.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/stockholm-ar-mer-klafingrigt-an-bryssel/
Dagens besvikelse
Rikspolitiker som inte tydligt står upp för dem de ska tjäna. Vi ska inte tjäna dem, de ska tjäna oss! Många rikspolitikers klåfingrighet, som bland annat uttrycks i riktade statsbidrag, och oansvarig migrationspolitik skapar stora onödiga problem i våra kommuner. Självklart finns det undantag bland våra 349 riksdagsledamöter, som borde vara hälften så många. Jämfört med de flesta demokratiska länder har Sverige onödigt många riksdagsledamöter. Särskilt i ljuset av att 98% av dem också enbart agerar som ”röstboskap” åt partiledningen kan fler med fördel istället göra positiv skillnad i landets kommuner. Även ur perspektivet att runt 70% av det lagstiftande arbetet är kopplat till att förhålla sig till EU lagar och direktiv talar för 175 riksdagsledamöter istället för 349. Kommer de nuvarande partierna ändra på detta? Knappast. Det får folket fixa genom att underifrån driva igenom en positiv förändring.

En detaljfråga som rikspolitikerna, som tydligt förstår vilka de företräder, borde stå upp för är när monopol eller oligopol missbrukas. Det är bedrövligt att rikspolitikerna låtit energibolagens höja sina avgifter som de gjort de senaste åren. Det var inte svenska folket som valde att tillåta Vattenfall, 100% statligt, att dyrt förvärva energibolag utomlands! Förvärv som kostade skattebetalarna många, många, många miljarder kronor. Håkan Boström på GP skriver bra om detta idag i bifogad ledarartikel.
https://www.gp.se/ledare/sveriges-skenande-elpriser-är-ett-problem-1.14082155

Dagens stjärna
Ann-Charlotte Marteus. Självklart ska vi som inte valt ett helnyktert liv, som min morfar, kunna få dricka ett gott glas vin till maten även på ett särskilt boende när vi är säg 82 år. Det är ett oacceptabelt förmynderi av myndiga och erfarna personer.

”Hur ska man på ålderns höst balansera ambitionerna att fylla livet med år och att fylla åren med liv? Det är en individuell fråga, till sist. Men det handlar också om hur livet blir på sluttampen. Ska man satsa på broccoli och algjuice i 65-årsåldern för att öka chansen att bli 95? Är det så kul att bli så gammal? Det vet man inte så mycket om. Att hela generationer blir äldre-äldre är ju ett väldigt nytt fenomen.”

”Men jag förstår dem som satsar på att ta ett glas och vara glada i början av pensionstiden, innan kompisarna har blivit för skraltiga för att umgås, innan vänskapskrets och syskon börjar falla bort. Att bli alkoholist är självklart ett helvete i vilken ålder som helst - och risken upphör inte bara för att man börjar se ut som en skir sagotant. Men låt inte moralistisk hälsonoja fördystra livet för grå pantrar som väljer att ta ett glas vin till, även om det skulle vara hälsosammare att låta bli. Låt dem vara oförståndiga i fred. ”I vin finns det visdom, i vatten finns det bakterier”, sade stordrinkaren Winston Churchill. Han blev 91.”
https://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/lat-farmor-ta-ett-onyttigt-glas-vin/

Min morfar, som bland annat identifierar sig som helnykterist, är 97 år gammal. Han trivs fortfarande med livet. Sannolikt för att han fortfarande är kunskapsnyfiken, med glädje följer barn, barnbarn och barnbarnsbarns utveckling. Dessutom spelar han boul och sjunger i kör. Livet som äldre kan vara mycket givande även om kroppens förmågor minskar. Istället för att se åldrandet som ett problem måste vi börja se faktumet att vi i genomsnitt blir allt äldre som en tillgång. Och moraliserande över myndiga människors beteenden inom lagens ramar betackar jag mig för.