Äldreomsorgen

Bristande ledarskap

Det råder tveklöst stora brister inom äldreomsorgen. Ledarskapet som kan lösa problemen saknas och de strukturella problemen är påtagliga. Det går alltid att säga att det saknas tillräckligt med resurser till allt möjligt. I den verkliga världen måste man dock alltid prioritera. På ett valmöte i Vattholma (del av Uppsala) igår tyckte bland annat Uppsala kommuns ordförande för kommunstyrelsen att vi i debatten inte skulle ställa "stad mot land" avseende hur Uppsala kommun ska byggas ut. I den verkliga världen tvingas vi alltid prioritera, och det innebär att vi alltid ställer olika intressen mot varandra. Vad och hur man väljer att prioritera är politikens kärna.  

Bara i Uppsala har vi över 7.000 arbetsföra arbetslösa officiellt inskrivna hos Arbetsförmedlingen. Trots att många av dessa personer har mycket bristande kunskaper i svenska går det att organisera så att de mätbart kan göra insatser inom bland annat äldreomsorgen som frigör tid för till exempel undersköterskor att göra mer och bättre omsorgs- och vårdinsatser. Genom att delegera mycket mer befogenheter till personalen per verksamhet att lösa hur de bäst kan öka kvalitén kommer också kvalitén att snabbt öka. Och cheferna måste frigöras från allt för mycket icke prioriterad administration som stjäl tid ifrån dem att aktivt jobba med medarbetarna för att leverera sina tjänster med kvalité. Det en kommun och region framförallt kan göra är att säkerställa en mycket bättre arbetsmiljö än nu. Det går, det kräver ett ledarskap som ser till så att det blir så. Och som jag skriver ovan finns "händer och fötter" som vi redan betalar mycket pengar till och som snabbare och bättre kan inkluderas i vårt samhällsbygge genom att där det är möjligt avlasta den kvalificerade personalen. Det går. Det är i längden bra för alla. 

Glöm inte att kommuner och Regioner inte enskilt styr löneutvecklingen. Det är inte en fråga för politiker. Det är en fråga för arbetsmarknadens parter. Det kallas "den svenska modellen." Arbetsgivare företräds av arbetsgivarorganisationer och arbetstagare företräds av fackföreningar. Det är hög tid att vi väljare inser att politikens praktiska ledarförmåga har mycket stor betydelse för hur bra skola, sjukvård, äldreomsorg, kollektivtrafik och så vidare vi får. Inte minst allt kaos inom kollektivtrafiken visar att det finns stor förbättringspotential inom det praktiska politiska ledarskapet som krävs i en kommun och i en region.

Håkan Boström, GP, skriver läsvärt om äldreomsorgen nedan. Vem vill inte att våra äldsta invånare i behov av god omsorg och vård ska få det med rimlig kvalité? 

"En av Coronakommissionens främsta slutsatser var att svenska myndigheter inte klarade att skydda samhällets mest utsatta när pandemin svepte in. Att smittan kom in på äldreboenden var den enskilt viktigaste orsaken till Sveriges höga dödstal."

”Kommissionen konstaterade att svensk äldreomsorg lider av ”välkända strukturella brister”, byråkratspråk för att de ansvariga länge känt till problemen men inte gjort något åt dem. Ansvarsfördelningen är utspridd på en mängd huvudmän: kommuner, regioner och privata utförare. Personalen har ofta bristande makt över sin arbetsmiljö, är dåligt betald och underbemannad. Det saknas tillräcklig medicinsk kompetens. I allt för många fall har de anställda bristande kunskaper i svenska språket.”

”Inspektionen för vård och omsorg (IVO) påtalade häromdagen på DN Debatt (26/8) att problemen kvarstår trots alla politiska utfästelser. I en delstudie byggd på enkäter och journalgranskningar konstaterar den statliga myndigheten att det råder stora brister i omsorgen. Läkemedelshanteringen är inte patientsäker med felaktig medicinering som följd, döende patienter saknar inflytande över sin sista tid i livet och nästan hälften av patienterna saknar vårdplaner. IVO konstaterar att bristande dokumentation kan få allvarliga konsekvenser när – såsom ofta är fallet – dessutom personalomsättningen är hög, språkkunskaperna bristfälliga och den medicinska utbildningsnivån hos de anställda är begränsad.”

”När tidningen Äldreomsorg (nr 4, 2022) nyligen jämförde Sveriges kommuner med avseende på kvaliteten inom äldreomsorgen fann man stora skillnader mellan olika orter – men ingen tydlig koppling till politisk färg på styret. Avgörande var de lokala politikernas prioriteringar. Välbärgade moderatstyrda kommuner lägger förvisso mindre pengar på äldreomsorgen, men de har å andra sidan inte sämre kvalitet i verksamheten. En trolig delförklaring till detta är att de generella hälsotalen är bättre i dessa kommuner. Friskare pensionärer behöver inte lika mycket insatser.”

”Som Expressens politiska redaktör, Anna Dahlberg, nyligen konstaterade (20/8) gräver den galopperande inflationen, med ökande livsmedels- och energipriser, inte bara hål i medborgarnas plånböcker utan även i kommunernas. Svensk välfärd står inför ett stålbad. Då gäller det att ha politiker som kan prioritera vilka grupper som är i störst behov och gjort sig mest förtjänta av en hjälpande hand.”

https://www.gp.se/ledare/vi-måste-tala-om-äldreomsorgen-1.79867160

Nedan bifogar jag även IVOs viktiga debattartikel i DN nyligen. Den är mycket kritisk över hur de flesta kommuner hanterar äldreomsorgen. Nu krävs ett lokalt politiskt ledarskap som prioriterar klokt och som driver på nödvändiga förbättringsreformer. Utvecklingspartiet demokraterna erbjuder den politiken och de politiska kandidaterna som kan få det gjort.

https://www.dn.se/debatt/kommunerna-misskoter-varden-pa-aldreboenden/

Invånartjänst & synpunkter på C

Välfärdsjobb
Som jag skrev i gårdagens blogginlägg ser jag det som väldigt viktigt att vi skapar arbetsuppgifter för våra arbetslösa invånare med försörjningsstöd. Det är en väldigt viktig reform som kommer att ha stor betydelse för att vi skall säkra upp en långsiktigt social och ekonomisk hållbarhet. Sedan valrörelsen 2010 har Centerpartiet i Uppsala drivit denna fråga och avslutningen på dagens UNT debatt är mycket positiv eftersom Alliansen i Uppsala nu lanserar invånartjänst/välfärdsjobb. Jag ser bara vinnare med denna utveckling!
http://www.unt.se/debatt/laga-kostnader-for-socialbidrag-2229365.aspx

Verklighet eller fiktion?
Som alltid i livet är det bättre att "reka läget" än att bli förbannad och bitter. Det mesta går att förändra. I dagens DN kan vi läsa en mycket intressant krönika skriven av Maria Shcottenius. Bl a skriver hon "jag har inget emot att de fiktiva inslagen i vår tillvaro ökar, men just när det gäller poltik, som handlar om hur man konkret organiserar ett samhälle, ska man väl helst hålla sig på jorden". Hon betonar vikten att kunna identifiera rimligt homogena målgrupper för sin politik och inte enbart röra sig på 10.000 meters höjd. Jag tycker krönikan är läsvärd. Oavsett vad du röstar på.
http://www.dn.se/kultur-noje/maria-schottenius-jag-kanner-mig-slagen-av-centerpartiet-nar-det-galler-att-leva

Bara handling och resultat räknas

Ohållbart
Som tur är fortsätter debatten i media om de orimliga fallskärmar som många politiker tycks få. Tyvärr blandar Vs ledare i Uppsala ihop pensioner med fallskärmar men trots att hon gör det är det i sak helt sjukt att politiker ger sig själva fallskärmsvillkor som inte går att försvara om man anser att man företräder en så kallad arbetslinje! Om inte Alliansen själva driver att dessa orimliga fallskärmar tas bort saknar vi trovärdighet. Det måste också vara så att den eventuella förändring som är under utredning även måste gälla retroaktivt! Om det inte kan gälla retroaktivt så måste vi skattebetalare i vart fall begära att de skall göra invånartjänst i utbyte mot att de lever på oss andra! Den svenska välfärdsmodellen bygger på att vi alla kostar fram till säg 20 år. Att vi därefter skall jobba ihop det vi kostat samt skapa ett utrymme för vår ålderdom. Eftersom några av oss, av olika skäl, inte klarar av att jobba måste några skapa ett mycket större utrymme än endast för sig själv för att den generella välfärden skall försvaras. Det finns inget utrymme för att politiker skall vara ett undantag!

Invånartjänst
Om arbetslinjen är på riktigt så måste man våga driva politik och tänka lateralt för att ge fler en bättre självkänsla, erbjuda delaktighet och hålla oss medborgare anställningsbara. Invånartjänst då alla kan göra något som gör nytta i samhället är en sån väg framåt! Vad väntar vi på? Vi måste sluta sticka huvudet i sanden och inte tänka annorlunda för att minska den mycket destruktiva trend som uppstår om allt fler blir långtidsarbetslösa och får leva med ständiga försörjningsstöd. Om artikeln om att förtidspensioneringen av unga kraftigt ökar stämmer är det ytterligare ett misslyckande för arbetslinjen som kräver lateralt tänkande! Vad väntar vi på? Alla kan göra något värdefullt för det gemensamma istället för att bara få bidrag och hamna i en allt mer destruktiv livssituation. Vad tycker du? Det kan väl inte vara så att vi inom Alliansen börjar göra som Sossarna dvs försöker förbättra arbetsmarknadsstatistiken genom att plocka bort unga från det statistiska underlaget helt och hållet! Det mänskliga och samhällspriset för ett sådant kortsiktigt beteende är enormt.
http://www.dn.se/ekonomi/jobb/unga-pensioneras-bort-fran-jobben
http://stefanhanna.blogspot.com/2011/11/studentmakt.html

Det duger inte med ord om en arbetslinje! Vi måste med kreativa idéer och handling leverera fler resultat som leder i en positivare riktning. Långsiktigt är det inte till någon glädje om Sverige idag har Europas rikaste statskassa om vi om tjugo år har en massa människor i utanförskap som ohållbart kan finansieras av några få.