Att tycka olika

Bättre eller sämre

Vad innebär det att vara fri? Kan det inkludera att tycka illa om heterosexuella medelålders vita män? Ja, det kan det. Är det en klok hållning? Nej, den är till och med korkad eftersom det finns många skillnader mellan vita medelålders heterosexuella män. Bland oss finns svin och änglar. Bland oss finns de som skapar problem och dem som löser problem. Bland oss finns de som respekterar andra och de som alltid anser att alla andra har fel. Att få tycka olika är en del av frihetsbegreppet. Det är sannolikt minst lika viktigt som att inte vara fängslad och enbart få röra sig utanför sin cell utifrån andra människors välvilja. Kan det vara därför som vi också har en grundlagsskyddad yttrandefrihet... 

Jag tycker ofta att vi har ett mycket korkat debattsamtal i Sverige. Vi talar gärna om varandra istället för med varandra. Eftersom vi inte talar med varandra ges det större betydelse kopplat till vem som säger något istället för vad som sägs. En priviligierad vit medelålders man ska generellt vara tyst för han representerar ju dem som i flera hundra år  har förtryckt resten av mänskligheten... Jösses! Hur korkat får det vara? Hur kunde vänsterns identitetspolitik fördumma debattklimatet på detta sätt? Hur tillåts denna vansinniga identitetspolitik få fortsätta att sätta agendor som sliter isär vårt samhälle. Det räcker gott och väl med att driva en politiskt linje att vi alla ska respektera varandra oavsett våra skillnader men att lagen gäller oss alla jämlikt och tillsättningar ska ske utifrån objektiva mått på meriter. Glöm då inte att social förmåga är en merit som till exempel inga betyg i världen ger en god uppfattning om.  

Håkan Boström, GP, gräver lite i nedan artikel om det här med att få tycka olika utan att behöva få en massa nedsättande etiketter kastade på sig. Men Stefan, är inte "naiva" och "broilers" som du ofta använder nedsättande? Så kan man se det. För mig är det bara en enkel beskrivning av människor som saknar både livserfarenhet och rimliga kunskaper för att klara av de uppdrag de tagit på sig att sköta. Bättre eller sämre handlar ofta om vilket perspektiv man har och vilken kultur man kommer ifrån. Tänk om fler debattörer kunde inse det. Boström skriver bland annat "Till skillnad från elitgrupperna har många vanliga människor ett behov att identifiera sig med något annat än sin samhällsposition och arbete." Även elitgrupperna ingår i olika subkulturella grupper. Huvudproblemet i dagens Sverige är att politik blivit ett heltidsyrke och karriär för många  livsoerfarna.

"Vad är en rasistisk symbol? Uppenbarligen faller allt fler företeelser in under begreppet. Civilminister Ida Karkiainen (S) blev i förra veckan ombedd av statsminister Magdalena Andersson (S) att ta avstånd från att hennes make – som är trummis i industrimetalbandet Raubtier – har en sydstatsflagga i sin replokal. Detta eftersom sydstatsflaggan skulle vara rasistisk. Som om det skulle vara en inneboende egenskap i flaggan."

"Men vad händer när statsministern och olika ”experter” betecknar sydstatsflaggan som rasistisk? Jo, den i grunden osvenska föreställningen om att den här symbolen står för rasism förstärks. En del raggare kommer säkert sluta använda sig av sydstatsflaggan när de får höra det. Men många andra kommer vägra vika ned sig för överhetens tolkning."

"Överheten har alltid velat kontrollera befolkningens lojaliteter och identitet. Under merparten av 1900-talet var det vänstern som odlade en motståndsidentitet mot den borgerliga kulturen. Idag har rollerna på ett märkligt sätt blivit ombytta. Kulturvänstern kontrollerar och dominerar offentliga institutioner och kulturdebatten. Att vara urban, upplyst och progressiv utgör den övergripande normen, mer eller mindre framgångsrikt maskerad som ”kritiskt tänkande” och ”medvetenhet”. Men det har aldrig funnits några samhällen där makthavarna själva företräder det i egentlig mening maktkritiska perspektivet. Det gör de inte heller i Sverige av idag."

"För osynliggörandet från kultur- och makteliten går väldigt lätt över i ett misstänkliggörande, som i sin tur skapar en motreaktion. För mer extrema politiska grupper är det rena julafton att kunna dra nytta av den frustration som uppstår när människors alternativa identiteter misstänkliggör och vantolkas. Till skillnad från elitgrupperna har många vanliga människor ett behov att identifiera sig med något annat än sin samhällsposition och arbete."

"Med samhällseliten är det ofta tvärt om. Ingen grupp är så upptagen med att utdefiniera människor som den senare. Moralen, i abstrakt mening, blir där inte bara en del av ett identitetsbyggande, utan ofta även till ett vapen för att försvara den egna positionen i offentligheten. Ett vapen i det pågående kulturkrig som drar in allt fler, mer eller mindre mot deras vilja."

https://www.gp.se/ledare/ska-all-motkultur-bli-rasistisk-1.61234967 

Rätt eller fel? Vänstern, och naivister generellt, har under modern tid mycket dåligt på sitt samvete. Anna-Karin Wyndhamn, GP, skriver läsvärt om hur vänstern bär ett stor ansvar för att Sverige attackerat hederskulturen sent och dåligt. Och jag anser att denna oacceptabla kultur fortfarande hanteras uselt i Sverige. Det är hög tid att alla politiker som säger sig vara för jämlikhet tydligt uttrycker sin avsky mot hedersförtryck i alla dess former och oavsett vem som använder sig av den formen av maktutövning över andra människor. Identitetspolitikerna har redan gjort allt för stor skada för alla dessa personer, särskilt flickor/kvinnor som lever i hederskulturers klor.

"Så läser inte jag deras vetenskapliga alster. I politiska rapporter, utredningar och i forskning har de med kraft kategoriserat ”talet” om hedersnormer som ett uttryck för majoritetssamhällets förtryck och västvärldens strukturella rasism. Talet om hederskulturer var ett större problem än huruvida fenomenets alls existerade."

"Mulinari och de los Reyes har utgjort bromsklossar för både studier och åtgärder som ser och erkänner konflikter mellan förtryckande könsnormer och ett samhälle som tillerkänner kvinnor samma frihet som män. Inom de teoribildningar som bland annat Mulinari och de los Reyes rör sig inom är motstånd ett favoritord. De som inte anammat ”rätt” sätt att förstå och tolka samhället hindrar ”rätt” sorts förändring. Låt oss använda detta begrepp, men istället hålla räkning med de forskare, politiker och institutioner som kramat sina älsklingsteorier så hårt att de offrat arbetet för jämställdhet på vägen. Det är de som har utgjort motståndet."

https://www.gp.se/ledare/hedersf%C3%B6rtryckets-svenska-medl%C3%B6pare-1.61380217

Klasskamper utifrån ras är korkade

Bildningskampen och rättvisekampen

Det är sjukt att politiken idag åter blivit så fattig att den måste försöka använda identitetspolitik för att engagera och attrahera politiskt aktiva. Identitetspolitik som bara splittrar och ställer människor tydligt emot varandra. Politiken och demokratin är viktigare än så. Den gemensamma platsen och dess utveckling är en klokare väg framåt kombinerat med rättvisa och så jämlika möjligheter vi kan skapa.

Jag tycker att två skickliga debattörer, Håkan Boström och Malcom Kyeyune, är "spot-on" när de skriver om hur sjukt det blivit i västvärlden. Det är viktigt att komma ifrån splittrande identitetspolitik kopplat till perspektiv som hudfärg, sexuell läggning, kön, trosuppfattning och klantillhörighet. Icke segregerande geografisk identitetspolitik är utmärkt eftersom det syftar till att ena oavsett hudfärg, sexuell läggning, kön och så vidare. Den politiska kampen har generella stora frågor att brottas med! Hur säkerställer vi att många fler får en konkurrenskraftig utbildning som leder till självförsörjning? Hur säkerställer vi rimligare rättvisare i skattesystemet mellan dem som jobbar hårt och dem som bara tjänar pengar på kapitalförvaltning? Hur säkerställer vi rimligare rättvisa mellan dem som jobbar hårt och försörjer sig själva och bidrar i systemet och dem som år efter år lever på bidrag? Socialisterna letar desperat efter politiska konfliktytor som om de inte finns utan att de ska kopplas till en viss hudfärg. Nej, fokus ska vara rättvis likabehandling och inte något annat! Särskilt värda att lyssna på är Boströms ord: Det finns flera skäl att varna för denna tankegång. Att basera politisk kamp på ”ras” eller ”etnicitet” har historiskt alltid slutat illa."

"Den tidigare så självklara principen att antirasism handlar om att inte ta hänsyn till hudfärg håller gradvis på att ersättas av sin motsats. Den socialistiska idén om strukturell rasism byter klasskamp mot ”raskamp”."

"Det var inte särskilt länge sedan det var självklart. Rasism betydde att döma människor efter deras hudfärg och hårfärg. Antirasism var att inte ta hänsyn till sådana yttre attribut. Att se individen. För de flesta svenskar är det nog fortfarande så. Men något håller på att hända. Och det går snabbt. En ny ”antirasism” vinner mark i tongivande progressiva kretsar. Plötsligt är den nyss hyllade färgblindheten något problematiskt."

"För att vara goda antirasister ska vi nu inte längre blunda – utan öppna ögonen för hud- och hårfärgens betydelse. Vi ska bli medvetna om vilken ”raskategori” vi tillhör och vad det innebär, inte låtsas vara några världsmedborgare eller klä (ut) oss i andra gruppers uttryck och stilar. Det som nyss var framsynt är plötsligt imperialistiskt."

"Hur hamnade vi här? I slutet av 1970-talet och början av 1980-talet kunde man fortfarande stöta på ras-begrepp i den svenska vardagen, antingen oreflekterat eller nedlåtande. Det var inte sällan underförstått att en ”riktig svensk” var blond och blåögd. Betydligt färre hade också ett annat utseende jämfört med i dag. Den som hade det kunde få stå ut med att så grova uttryck som ”svartskalle” användes lite till vardags. Och ”N-ordet” förekom till och med i tidningsrubriker. Men detta språkbruk, med sina rasistiska undertoner, var redan på 1980-talet på väg att mönstras ut."

"Likabehandling var det självklara målet för progressiva och humanistiska krafter. Fram till nyligen då. För som med så många liberala målsättningar tenderar de att tas över av mer radikala rörelser som använder de goda signalorden som front för en helt annan agenda. Den liberala kampen för demokrati är ett av de tidigaste exemplen. För socialister blev den allmänna och lika rösträtten bara ett avstamp för att kräva kollektivisering av äganderätten och ”socialistisk demokrati”."

"Fred, demokrati, rättvisa är alla liberala begrepp som socialister framgångsrikt försökt rida på och förvanska – just för att begreppen nått ställningen av något ”universellt gott” hos stora delar av befolkningen."

"Idag ser konflikten annorlunda ut. Den handlar mer om hur det mångkulturella Sverige ska organiseras, integration och assimilation. Då passar vänstern på att ändra innebörden av begreppet ”antirasism” enligt gammalt välkänt mönster."

"Den rasistiska ideologin finns för att legitimera över- och underordning. Det är alltså inte attityderna som är avgörande utan just maktfördelningen. Ett samhälle där mörkhyade har sämre jobb, sämre hälsa och lägre löner och sämre utbildning är ett rasistiskt samhälle oavsett om de officiella värderingarna är liberalt antirasistiska. Enligt detta synsätt kan det inte heller förekomma någon rasism mot överordnade grupper som ”vita svenskar”. Rasistiska attityder och handlingar från medlemmar av en underordnad grupp mot en överordnad, vad som ibland kallas "svenskfientlighet", kan till och med betraktas som motstånd mot den strukturella rasismen, enligt Sawyer."

"För alla som läst sin Karl Marx är det socialistiska teoribygget här tydligt igenkännbart. De marxistiska klasserna har bara bytts ut mot etnicitet och ras. Liberalers ovilja att se raser som ett politiskt begrepp anses lika reaktionärt och förljuget som att inte vilja se klasser, enligt detta synsätt. Det finns ingen neutral position. "Vit tystnad är våld", som det hette under BLM-demonstrationerna i somras. Därför ska ”rasifierade” göra sig synliga som grupp, organisera sig och kräva sin rättmätiga del av kakan i ”raskampen”, det vill säga olika kvoter och kompenserande åtgärder."

"Det finns flera skäl att varna för denna tankegång. Att basera politisk kamp på ”ras” eller ”etnicitet” har historiskt alltid slutat illa."

"Den nya antirasismen är egentligen ingen antirasism. Ett bättre namn vore ”vänsterrasism”. Den vill framhäva rasbegreppet som en relevant identitet på samma sätt som socialistiska politiker tidigare framhävde klassbegreppet och byggde sitt politiska projekt på det. Vänsterrasisterna erkänner förstås inte att de i praktiken upprätthåller och utnyttjar rastänkandet. De säger sig ju bekämpa rasism. Men rasbegreppet blir i deras värld irrelevant först när den strukturella rasismen försvunnit på ett sätt som påminner om hur socialister talade om att det ”klasslösa samhället” skulle infinna sig först när socialismen införts – det vill säga i praktiken aldrig. I själva verket blir "kampen" ett självändamål precis som under den klassiska socialismen."

"De här idéerna har nämligen manegen krattad för sig. Naiva politiker, företagsledare och myndighetsföreträdare tror att värdeord som ”mångfald”, ”antirasism” och ”jämställdhet” står bortom politiken. De bakas in på utbildningar, konferenser och i strategidokument. Men bakom värdeorden finns alltid politik, och ett innehåll som nu håller på att vridas i riktningen socialistisk maktanalys. Det måste kunna diskuteras på ett kritiskt och konstruktivt sätt."

"Antiliberalismen är på frammarsch. Både från höger och vänster. Men hotet från vänster är betydligt mer lömskt och har i betydligt större omfattning tagit sig in i offentliga institutioner. Det förvridna antirasismbegreppet är ett typexempel på hur vänstern flyttar fram sina positioner bakom gamla liberala slagord." 

https://www.gp.se/ledare/hur-antirasismen-blev-v%C3%A4nsterrasism-1.42945789

Istället för att lyssna på den farliga vänstern, eller rasistiska fascister som är vita, är det klokt att lyssna på Malcom Kyeyune. Det finns fortfarande viktiga kamper att ta för att alla människor i ett samhälle ska få så jämlika förutsättningar som möjligt. Särskilt tycker jag att du ska fundera lite på Kyeyunes avslutande ord: "Den som hoppas på att konflikterna försvinner sekunden vi slutar att prata om Brexit eller om invandringen kommer bli besviken." 

"I land efter land i västvärlden ser vi samma process upprepa sig, och även om själva förloppet sällan är lika dramatiskt som i Storbritannien 2019, är bilden fortfarande tydlig: de gamla socialdemokratiska partierna tappar i rask takt sina arbetarklassväljare. Från att ha varit partier för relativt lågutbildade väljare ute i bruksorterna, håller dessa partier nu på att alltmer bli partier för högutbildade och ekonomiskt framgångsrika väljare i de större städerna. Utvecklingen är inte ny, men det faktum att den bara fortsätter, och fortsätter att växa i styrka, bör nog få en och annan att höja på ögonbrynen."

"Blickar man bortom och under dessa kulturkrigsfrågor är trendlinjen i hela den moderna världen tydlig: konflikterna mellan samhällets olika delar – mellan stad och land, fabrik och kontor, högutbildade och lågutbildade – blir allt mer skarp och allvarlig för varje år som går. Våra partier har inte själva skapat dessa revor i samhällskroppen; ofta vet de knappt ens hur de ska reagera på dem. Den som hoppas på att konflikterna försvinner sekunden vi slutar att prata om Brexit eller om invandringen kommer bli besviken."

https://www.gp.se/ledare/bakom-kulturkriget-d%C3%B6ljer-sig-riktiga-intressemots%C3%A4ttningar-1.43069105

Att stötta ”Raskamper” eller kamper mellan etniskt eller tros indelade grupper är en oklok väg framåt. Titta bara på vad som hänt och händer i Irak efter USA och Storbritanniens invasion. Likhet inför lagen och så jämlika möjligheter, utifrån bra skolor och meriter, ska råda. Därför ska man också ta lärarna på Fyrisskolan på största allvar när de uttrycker sig tydligt om hur illa det blir om inte socioekonomiska och språkliga utmaningar tas på största allvar. Jag känner många yrkesframgångsrika som gått teknikutbildningen på Fyrisskolan.

”I ett brev till ansvariga politiker och chefer i Uppsala kommun lyfter han och flera kollegor sin oro över att söktrycket på skolans teknikprogram minskat. Deras bild är att skolan används som en "avstjälpningsplats" för elever som inte har fullständiga betyg eller är i särskilt behov av stöd, och att det påverkat skolans rykte.”

https://unt.se/nyheter/artikel/lararnas-oro-allt-fler-valjer-bort-fyrisskolan/j86q6wmr

Sommarflustret och ras

Nostalgirum
Under sommaren är det tradition att dansstället Flustret har sommardans, då många Uppsalabor som flyttat ut i världen möts och uppdaterar varandra om sina öden, under roliga former. Särskilt roligt har det varit att dansa i "nostalgirummet" där bara gamla populära låtar från framförallt 70- och 80-talet flitigt spelas och många dansat och sjungit med. Jag och bl a min bror var där igår. Det var trevligt MEN "nostalgirummet" är borta? Dumt! Det var väldigt fullt i de delar som var öppna men om de haft det lilla rummet öppet hade de garanterat dragit många fler utflyttade Uppsalabor på hemmabesök. Gör om! Gör rätt! Gärna ett moderniserat nostalgirum som överraskar på sommarFlustret 2015. Hur ska vi annars uppdatera varandra vi som med jämna mellanrum exploaterar olika delar av vårt vackra land och vår jord i stort. Det går inte på FB eftersom det ofta rör sig om personer som inte känner varandra så bra att man väljer att bli FB vänner. Borde inte nostalgirummet på Flustret K-märkas och ägaren få ett förläggande om att de minst sex gånger per sommar måste vara öppet? För Uppsalas nätverkande och för dansglädjen! Som sagt, gör om gör rätt!

Psebdopolitik
Sverige behöver en hållbar flykting och anhöriginvandringspolitik. Och en mycket bättre integrationspolitik för att Uppsala och övriga Sverige ska utvecklas socialt hållbart. Det brådskar. Att även svensk ekonomi nu hackar för andra kvartalet i följd gör behovet av förbättringar ännu viktigare. Med de problem som finns, och med de stora antalet nya flyktingar som ska ges ett bra stöd, ökar riskerna för fler och fler urspårningar med social oro som vi upplevde i Husby nyligen. Alla vi som tror på mångfald, fri rörlighet och som inte dömer ut andra människor p g a etnicitet (ras), trosuppfattning, kön eller sexuell läggning kräver en förbättring nu! Annars går vi snart mot tider med regelbundna stökiga konflikter på hemmaplan och istider vad avser Sveriges fortsatta ansvar för flyktingar som tar sig hit. Jag tycker att, och vill, att Sverige även i framtiden ska ha en generös flyktingpolitik men då måste den vara socialt hållbar och integrationen av alla vi har hjälpt och hjälper måste kraftigt förbättras. Varför driver inte regeringen det nödvändiga reformarbetet? Det kanske görs men det märks i så fall inte. Jag antar att det är Erik Ullenhag som i regeringen förväntas komma med förslagen. När kommer dom? Det är bråttom!

Istället för att reformera flyktingpolitiken och kraftigt förbättra integrationen ägnar sig regeringen åt psebdopolitik. Läste i morgonens tidning att Ullenhag (som del av regeringen) nu tillsatt en statlig utredning med syftet att föreslå hur begreppet ras kan "utmönstras". Ullenhag sägs ha sagt: "jag har länge velat ta bort begreppet ras, därför att det bygger på  Idén att det finns olika raser och det riskerar att sprida fördomar". Österrike och Finland sägs ha genomfört denna viktiga åtgärd... Det är möjligt att ordet ras i den österrikiska och finska lagtexten också kopplades samman med värderingar av olika raser. Liknande korrigeringar (att ta bort eventuella skrivelser som är nedvärderande av vissa raser) borde vara självklara men att dissa ordet ras blir löjligt tycker jag. Till skillnad från Ullenhags idé om att det är en Idé att det finns  olika raser anser jag det vetenskapligt fastställt att det inte är en Idé utan fakta. På Wikipedia kan vi läsa vad människorasen definierar: Människoras, eller ras, är en enhet i ett klassificeringssystem som delar in människan i stora och distinkta populationer eller grupper utifrån anatomiska, kulturella, etniska, genetiska, geografiska, historiska, lingvistiska, religiösa eller sociala skillnader. Det rika språket handlar i stort om att kunna beskriva skillnader. Det finns skillnader mellan oss människor och det är medicinskt också viktigt att känna till dessa rasskillnader vid behandling av sjukdomar. Som sagt så ska rasism och nedvärdering bekämpas med att vilja ta bort ordet ras är psebdopolitik! Jag vill inte att mina skattepengar går till liknande saker. Jag vill att flyktingpolitiken och itegrationsarbetet görs hållbart. Fokus!