Finns undantag?

Biologisk mångfald
Vår jord är full av alla möjliga livsformer. Det är fantastiskt. Samtidigt vet vi att jorden tidigare haft arter som inte längre finns. T ex dinosaurier och neandertalare (finns kvar med ca 2% i alla icke afrikanska människor). Vår biologiska mångfald är viktig att värna. Det är bl a inom jordens växtlighet som flertalet mediciner för oss människor utvecklats. Men jorden klarade sig utan dinosaurier. Och under många, många år klarade den sig utan människor. Skulle vi klara oss utan Sibiriska ekorrar? Om det skulle stämma att de Sibiriska ekorrarna utgör ett stort klimathot, undrar vad miljöpartister tycker om alternativen avveckla den Sibiriska ekorren eller acceptera en allt kraftigare klimatförsämring? Kan man tänka så? Om man har ledaransvar måste man ständigt göra tuffa val. Att älska allt och alla är en underbar livsfilosofi men i den värld vi lever är den inte hållbar. Ständiga vägval måste göras. Och vi älskar mer eller mindre, om vi är ärliga. Vad tror du, kan den Sibiriska ekorren vara så farlig som Di skriver? Alla dessa val i livet. Och vem har rätt? I synnerhet i ljuset av att sanningen finns i betraktarens ögon. Glöm aldrig att det omöjliga lite då och då blir möjligt. Så var det t ex med uppfinningen som kallas Upsalite. Och det som kan förefalla möjligt är inte alltid möjligt och inte sällan p g a till synes triviala skäl. Jag säger som Sartre, meningen med livet är livet självt. Kan det vara så enkelt?
http://www.di.se/#!/artiklar/2014/12/18/hotet-fran-de-sibiriska-ekorrarna/

Social och ekonomisk hållbarhet
Jag måste tillstå att jag tycker att det är intressant att det är KD som är mest ansvarstagande bland de icke SD partierna kopplat till svensk migrations och integrationspolitik. Både inom deras ungdomsförbund och i mammapartiet går ledande företrädare ut och uppmanar till en mer hållbar migrations och integrationspolitik. Min bedömning är att det redan belönats av väljarna då de har tagit sig allt längre bort från 4% spärren och snart är ett större parti på riksplanet än Folkpartiet. Sverige måste få en bättre migrations och integrationspolitik som försvarar vår sociala och ekonomiska hållbarhet. Hur kan det vara svårt att fatta? Bra att Hägglund vågar utmana journalistpartiet.
http://www.di.se/#!/artiklar/2014/12/18/kd-vill-minska-flyktingkostnader/

Oavsett vad vissa människor och organisationer säger så handlar våra liv, enskilt eller i grupp, om ständiga vägval. Och det handlar om att prioritera bland begränsade resurser. Om vi behöver förstärka vårt försvar och stödet till våra äldre så måste vi dra ner någon annanstans. Eller skapa en ordentlig tillväxt. Tillväxten är nu väldigt låg och svenskarna har fortsatt världens högsta skattetryck. Då är det mycket svårt att hoppas på ökade intäkter. Då ställs behov mot varandra ännu hårdare än i goda tider. De av oss som vill att Sverige ska utvecklas socialt-, ekologiskt- och ekonomiskt hållbart måste höja vår röst för en mer hållbar politik inom migrations och integrationsområdet! 

Mening med livet

Har livet en mening?
Har livet en mening? Är den frågan intressant? Är det inte bättre att ställa frågan: Vilken mening ger jag mitt liv? Jag utgår ifrån att du inte är slav eller på annat sätt är kraftigt begränsad att göra dina egna livsval. Livsval som varje minut, varje timme och varje dag kan förändra ditt och andras liv dramatiskt. Du har faktiskt möjligheten att hela tiden kraftigt förändra ditt livs riktning. Vad håller dig tillbaka? Rädsla? Dåligt självförtroende? Ansvarskänslor kopplade till barn? Brist på bättre alternativ? Du har kanske hittat rätt och vandrar längst en stig som känns givande.

Jag är helt säker på att livets mening till 100% måste definieras individuellt. För vissa kan det vara så enkelt som att reproducera sig, få barn, och föra sina gener vidare. För andra att maximalt utvecklas och njuta den korta stund vi lever. För andra en kombination av att föra det mänskliga livet vidare och att maximalt leva här och nu. Och så finns faktiskt människor som inte funderar alls på existentiella frågor. Kan det vara så att de är dem som fyller sin livsvandring med flest stunder av lycka?

Jag är en kombomänniska. För mig är meningen med mitt liv att hela tiden lära mig genom studier och möten med andra människor samt att föra livet vidare. För mig är nära relationer med mina närmaste en viktig mening. Jag konstaterar också att jag för att känna stor mening vill vara en drivande del av att bygga något som har betydelse för väldigt många och under hundratals år. Även om samhällen också faller sönder och försvinner lever de oftast betydligt längre än t ex en människa, dynastier, företag och föreningar. Jag känner helt enkelt en stor mening i att jobba med generell samhällsutveckling. Att försöka bidra till att alla våra barn får en bra utbildning. Att våra funktionshindrade och äldre får bra omsorg och vård. Att vår infrastruktur fungerar. Att vårt näringsliv blomstrar. Att vi löser konflikter genom demokratiska kamper och inte krig. Jag inbillar mig att mitt arbete för Uppsala och Sverige inom dessa områden är till glädje för väldigt många. Det ger mig mening. Jag finner ingen mening i att endast maximera mitt liv för mig och mina närmaste. Att enskilt bli rikare och rikare. Det känns som ett fattigt livsperspektiv för mig.

Jag trivs med att leda. Jag tror mig idag veta att jag är en duktig ledare. Jag har haft ledartröjan i fotbollslag, i herrklubbsgäng, i olika föreningar, för olika företag och inom politiken. Jag gillar att leda företag. Varje dag, varje vecka och varje år är en tävling och en kamp. Det är kul. Jag leder gärna återigen något företag den dag folket eventuellt inte vill ha min kraft och mitt engagemang i deras tjänst. Att leda ett företag är dock inte lika meningsfullt eller svårt som att leda en kommun eller ett land. Svårigheter och komplexitet bidrar till att göra mitt korta liv mer intressant. Trots att det är komplexare att leda en kommun än ett företag förstår jag att politiska ledare utan praktisk chefserfarenhet inte erbjuds ledande operativa roller inom näringslivet.