Styrsystem som ogillas

Mer makt närmare oss människor

Inte minst presidentvalet i USA vittnar om att populismen gillas av allt fler invånare. Av många inom den traditionella politiska eliten, inklusive ledarskribenter, ses populism som något dåligt. För allt fler ses det som bra att politiska företrädare ”kallar en spade för en spade” och talar med ett språk som de flesta förstår. Ordspråket att ”Tala med bönder på bönders vis och lärde män på latin” är relevant i sammanhanget. 

Så kallade populister väljer att ”tala som bönder” då det i väldigt stor utsträckning är ett språk som alla förstår. Min analys av att Kamala Harris inte lyckas bättre är att hon använder ett för avancerat språk jämfört med Trump. Och hon är för logisk i sitt resonemang och det gör henne också svår att hänga med för stora delar av befolkningen. När valen idag är så jämna måste man lära sig att kommunicera mer ”på bönders vis”. Marginalväljarna behöver enklare förstå de budskap partier och dess företrädare vill förmedla.

Även när en miljardär som Trump, född med guldsked, talar på ”bönders vis” klassas han som populist eftersom språket är direkt och enkelt. Att det är fullt med faktafel handlar säkerligen om att han inte är ”en latinare” med tillräckliga faktakunskaper och han bryr sig inte heller.

Janerik Larsson skriver en mycket bra och viktig artikel i Smedjan. Läs den om du bättre vill förstå hur dagens centraliserade statsstyrning ogillas av allt fler invånare. 

”Medborgarna vill inte längre överlåta all beslutskompetens till ett enda maktcentrum, även om detta har utsetts genom allmänna val. Ingen enskild institution tillåts dominera samhällslivet. Demokratisk styrning av ett modernt specialiserat och differentierat samhälle kan därför inte baseras på en enda dominerande styrningsprincip eller beslutsprocess.”

”Petersson konstaterade också att en återgång knappast var möjlig. Det har varit en sanning som inte bara socialdemokratin haft svårt ta till sig. Även inom borgerligheten har nostalgin funnits – och finns även idag.”

”Förmodligen inser inte heller delar av Sverigedemokraternas ledning att dess framgång beror på helt andra faktorer än vad denna brukar tillskrivas.”

https://timbro.se/smedjan/populismen-ar-en-maktkritisk-rorelse/?utm_medium=ad&utm_source=facebook&utm_campaign=smedjan-weekly-ad&fbclid=IwZXh0bgNhZW0BMAABHVQQrQa_EP7pxHUn59MEMkkN-YLPeNYM4FAlP0p1cjCBG4RdQ8uCsiRkNg_aem_dwAnOUOJqdLnVPc0d7g7UA

När eliten inte klarar av att styra samhället rimligt rättvist växer den så kallade populismen. När eliten inte levererar social-, ekologisk- och ekonomisk hållbarhet växer populismen. Där är vi sedan några år tillbaka och därför växer missnöjet mot de traditionella maktstrukturerna och deras organisationer. Nedan en förklaring av vad populism är.

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Populism

Trump 2 som president blir svårast för USAs omvärld. Det är där en amerikansk president har mest makt. Där möter han många ”lärde män” oavsett vad vi tycker om deras syn på demokrati. Och Trumps kraftigt annonserade ökade handelskrig kommer att krascha världsekonomin. 

Oavsett vad vi tycker om USA så ställs ändå även deras presidenter och borgmästare inför domstol när de begår brott. Trump har nog slagit det rekordet som president. Från New-York tycks många ledande politiker gilla att bryta lagar. Eric Adams, borgmästare NY, har säkert tagit emot mutor.

”New Yorks demokratiske borgmästare Eric Adams åtalas misstänkt för att bland annat att ha tagit emot mutor och olagliga kampanjbidrag från utländska källor.”

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/rPdL0e/kallor-new-york-borgmastare-atalas

Bra att även det svenska rättssystemet idag fällt en politisk person som genom sitt agerande sårat många och kraftigt skadat svenska intressen i världen. Paludan är fälld.

”Fyra månaders fängelse blev domen mot den högerextreme politikern Rasmus Paludan för två fall av hets mot folkgrupp efter sina koranbränningar och kontroversiella uttalanden i Malmö under 2022.”

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/rasmus-paludan-doms-till-fangelse-efter-koranbranningar-i-malmo

Offentlig konst

Ingen politisk propaganda i det offentliga rummet

Det finns gott om tyckande om konst i offentliga rum. Det tycker jag är demokratiskt bra eftersom det offentliga rummet är vårt gemensamma rum och offentlig konst är till stor del finansierad av skattepengar. Att vissa politiker och konstelitister förespråkar "en armlängds avstånd" till konstens uttryck tycker jag är uttryck för just elitism och snobberi. När det är det offentliga rummet som ska vara utställningsplatsen och när det är skattemedel som finansierar denna konst är det mycket rimligt att beställarna av konsten säkerställer att den inte är politisk eller enkelt kan klassas som mycket stötande för många människor. Det är sjukt att den begränsningen kan anses fel. Det är tveklöst möjligt att göra väldigt mycket konstigt som inte tydligt är stötande för många. Ett problem i sammanhanget är att vissa personer som förespråkar "armlängds avstånd" själva har starka åsikter om vilka konstnärer och vilka uttryck som ska ges möjligheter. Som allt för ofta handlar det om att vi utifrån elitisternas perspektiv förväntas tänka "rätt".

Svenska Nyheter, humorprogram i SVT ger i bifogat avsnitt några perspektiv på offentlig konst i Sverige. Titta gärna på detta avsnitt av programmet så får du både några skratt och dessutom några reflektioner på offentlig konst som är intressanta.

https://www.youtube.com/watch?v=xIr8wOc2dcw

I Uppsala har vi utsatts för vidrig offentlig konst av en konstnär som både skattefuskat och som, positivt nog, fick sitt samarbete med Uppsala kommun avbrutet. På många sätt har jag varit aktiv motståndare mot att denna vidriga DDR kopia står och smutsar ner i Uppsalas offentliga finrum.

https://unt.se/start/satt-taggtrad-kring-ddr-konsten-4079953.aspx

https://www.uppsala.se/contentassets/4f612a86253441b1a09a586ce61ebc74/26-motion-av-stefan-hanna-c-om-borttagning-av-ddr-motiv-i-carolinabacken-samt-motion-av-jonas-segersam-kd-om-ddr-konsten.pdf

Peter Hjörne, GP, skriver läsvärt om konstens stora betydelse i våra liv. Form i disharmoni har vi i Uppsala fått gott om på Råbyvägen. Där syns mycket dumhet i hur Uppsala stad byggts ut. Inte minst dumheten att dyrt renovera låga hus istället för att riva dem och bygga femvåningshus istället. Och det minsta Uppsala kommun borde göra av den så kallade paradgatan Drottninggatan/Vaksalagatan är att fylla den med mycket konst. Bäst av allt är att ge någon konstnär uppdraget att bygga in den vidriga DDR-kopian i Carolinabacken.

”Den förtätade julstämningen har lett till motsatsen i stadsplaneringens intentioner - förtätning av stadsrummet skall förbytas mot öppenhet, luft och ljus.

– Precis så är det, utbrast våra stadsplanerare. Staden behöver pauser, det som sker mellan byggnaderna. Tomrum behöver inte till varje pris febrigt fyllas. Därför bestämdes att grönytorna skulle fredas och få vara pauser, mellanrum i stadens arkitektoniska konsert. En ovanligt musikalisk syn på stadsplanering. Man skulle rent av kunna tro att stadsplanerarna tagit intryck av den skicklige konsertpianisten Henrik Måwe som i en intervju i GP framhållit pausens betydelse:

– Jag har börjat ägna mig åt tystnaden och kan använda pausen som uttrycksmedel på ett mer naturligt sätt... för musik är det inte bara toner utan främst det som sker mellan dem.”

"Form och funktion i harmoni i stället för funktion utan form i total disharmoni", som GP:s arkitekturskribent Mark Isitt uttryckte det.”

”Också Götaplatsen är med i projektet. Då vågar man kanske hoppas på att det förfärliga asfaltslapptäcket försvinner och varför inte också det märkliga så kallade vattenspelet. Och tänk om konsten kunde få en framträdande plats: skulpturer längs hela paradgatan ända ner till Operan. Världsunikt!”

https://www.gp.se/ledare/dikt-eller-verklighet-1.59615498

Även Håkan Boström, GP, skriver läsvärt om den offentliga konsten nedan. I dagens GP ger han uttryck för det jag framfört allt sedan Uppsala förfulades med en DDR-kopia i vårt vackraste offentliga rum. Nedan en liten del av det läsvärda han skriver. Surrealistiskt kan vara neutralt, och samtidigt mycket konstigt. Gör om! Gör rätt!

"Modern offentlig konst väcker ofta känslor. I början av månaden klottrades exempelvis konstnären Carolina Falkholts ”vaginakonst” i närheten av Göteborgsoperan över. Sådan skadegörelse är aldrig försvarbar. Men debatten om den offentligt finansierade konstens frihet skulle tjäna på att blir mer mångfacetterad och intellektuellt hederlig. Idag är den ofta ganska enkelspårig."

"Man bör exempelvis rimligen skilja på konst i det offentliga rummet – skulpturer, byggnader, väggmålningar – och sådan konst som måste uppsökas på museer, teatrar och konsertsalar. I de senare fallen är principen om ”armlängds avstånd” mellan politik och kultur relativt okomplicerad och försvarbar. Konst i det offentliga rummet handlar dock om vårt gemensamma kollektiva rum och hur det ska gestaltas. Det är en fråga som ligger nära stadsplaneringen i stort, där ingen skulle hävda att det vore märkligt att folkvalda hade en åsikt."

"Principen att de folkvalda politikerna inte ska lägga sig i vilken konst som tillåts i det offentliga rummet härrör från decennierna efter andra världskriget – en tid då offentlig konst ofta var abstrakt estetisk, lågmäld och opolitisk. Sällan var syftet att medvetet provocera befolkningsmajoriteten. Det går knappast att säga om de senaste decenniernas offentliga konst. Den har allt oftare ett politiskt budskap och det budskapet är nästan alltid vänsterradikalt, ”normkritiskt” eller identitetspolitiskt. I stort sett aldrig utmanar den de kulturpolitiska smakdomarnas världsbild. Däremot provocerar den ofta många vanliga medborgare, vilket verkar vara syftet. Vad vi ser är med andra ord en hovkonst där konstnärerna förmedlar det budskap som progressiva tjänstemän i stat och kommun vill höra."

"Det smått häpnadsväckande är snarare att Statens kulturråd ser det som sin uppgift att uppfostra befolkningen, om det så krävs att man använder sig av barn för att övertyga föräldrarna. Inte heller verkar man reflektera över att det knappast är statens uppgift i en demokrati att få de folkvalda att ”hålla ihop” mot opinionen. Det är avslöjande för hur den rådande ideologiska hegemonin fungerar."

"Åsikten att vanliga människor har rätt till en vacker och harmonisk stadsmiljö framställs i Sverige ibland som snudd på fascism. Men vad ska man då kalla det när Statens konstråd faktiskt ser det som sin uppgift att vända barnen mot sina föräldrar och ena politikerna mot folket?"

https://www.gp.se/ledare/vem-%C3%A4r-det-egentligen-som-har-en-odemokratisk-konstsyn-1.59620606

Bäst i världen

Hållbart välståndsbygge
Om du är lite livserfaren kommer du ihåg hur underutvecklat och vilket stort "svensk-komplex" många finnar hade på 80-talet. Det var då det. Jag minns första gången jag som chef hade personal i Finland, då hade vändningen börjat. Det var under inledningen av 90-talet. Parallellt med att Sverige var i djupa ekonomiska problem. Sedan dess har Finland utvecklats fantastiskt jämfört med Sverige. I mars 2019 rankades också Finland som det land med flest "lyckliga" invånare. Vinnare är det finska folket. Alla Nordiska länder tillhör topp 10 i världen och av de Nordiska länderna är Sverige sämst. Sämst i den Nordiska klassen känns inte kul. Ett stort grattis till Finlands invånare, och dess ledare, som under kort tid utvecklat landet så framgångsrikt.
https://worldhappiness.report/download/
https://en.wikipedia.org/wiki/World_Happiness_Report#2019_World_Happiness_Report

Våra finska systrar och bröder kommer också allt närmare Sverige i BNP per person. I Finland förbättras det nyckeltalet, i Sverige blir det allt sämre.
https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_countries_by_GDP_%28PPP%29_per_capita

Ledarartikeln bifogad av Håkan Bodström, GP, om den politiska utvecklingen i Finland är läsvärd. Både ur ett historiskt och välståndsbyggande perspektiv. Idag har Sverige mycket att lära av våra finska grannar. Ja, det svenska debattklimatet mellan "bubbelrepresentanter" är skruvat. Till och med ointelligent. Intressant att den finska konstitutionen kräver majoritetsregeringar. Det är bra! Då kan man inte som Socialdemokraterna gjorde i många år regera i minoritet med stöd från ett kommunistiskt parti.

"Sverige och Finland har väldigt mycket gemensamt. Inte särskilt konstigt med tanke på att vi var ett land i över 500 år. De kulturella och språkliga banden förblev starka även efter den ofrivilliga bodelningen under 1800-talet. Något Finlands självständighet 1917 inte ändrade på. Det svenska intresset för Finland, liksom för övriga Norden, har dock varit svalt de senaste decennierna, trots att Finland är det enda landet i världen utanför Sverige med en levande svensk kultur och svenskspråkiga medier."

"Finlands politiska kultur skiljer sig märkbart från Sveriges. Landet har ingen tradition av blockpolitik. Det största partiet får enligt praxis uppdrag att bilda regering. I princip har de partier som velat ingå i regeringen kunnat göra det, även om något stort parti alltid stannat utanför."

"Sannfinländarna (SAF) – motsvarigheten till Sverigedemokraterna – ingick till exempel efter valet 2015 i den nu avgående regeringen, tillsammans med Centerpartiet och Samlingspartiet (det senare motsvarar Moderaterna). Det var första gången SAF satt i regeringsställning. Partiet drabbades hårt av regeringsansvaret. Opinionsstödet halverades. 2017 ledde det till en revolt inom Sannfinländarna som även kom att splittra partiet. En mer hårdför falang under ledning av Jussi Halla Aho tog makten och lämnade regeringssamarbetet. Den gamla partiledaren, Timo Soini, och samtliga SAF-ministrar stannade kvar i regeringen och bildade till slut ett eget parti, Blå Framtid, som dock bara fick 1 procents stöd i helgen."

"Vad kan vi lära oss av den finska erfarenheten? Till att börja med: Som svensk ledarskribent är det nästan pinsamt att behöva påtala det självklara: Finland har, lika lite som Danmark eller Norge, förvandlats till Törnrosdalen av att ha ett högerpopulistiskt parti i regeringsställning, eller som stödparti till regeringen. Den svenska debatten är i ett nordiskt perspektiv helt enkelt skruvad. Och det beror inte på att SD skulle vara värre än sina systerpartier (både Sannfinländarna och Dansk Folkeparti går inte sällan längre än SD) utan på att Sverige har en svagare höger i bred kulturell bemärkelse, vilket märks inte minst i den offentliga debatten."

"Erfarenheten som finns talar för att grundproblemet med de högerpopulistiska partierna i Norden helt enkelt inte är att de driver regeringar i en extremistisk riktning, utan att de är opålitliga och instabila när det kommer till att ta regeringsansvar."
https://www.gp.se/ledare/s%C3%A5-n%C3%A4ra-s%C3%A5-l%C3%A5ngt-borta-1.14570860

Dagens besvikelse
Donald Tusk, Europeiska rådets ordförande. Han twittrade om att han hoppas allt BREXIT strul leder till att britterna genomför en ny folkomröstning och då röstar för att stanna kvar inom EU. Två stora problem med att en person i hans position går ut med något liknande. 1) Budskapet är att överheten alltid har rätt och tillåts folket tycka ska de tycka som överheten. 2) Han ska inte lägga sig i britternas egna fråga. Visst är det svårt att se en lösning så länge parlamentet agerar som de gör. Det rättfärdigar dock inte EUs ”adel” att lägga sig i på detta sätt. Mycket olämpligt. Böter på 350.000 kronor kanske? Det motsvarar väl bara en månadsersättning. En månadsersättning med betydligt lägre skatt än vad vi svenskar betalar....

Dagens stjärna
Karin Pihl. Det är ingen klok samhällsekonomi att rika blir allt rikare och medelklassare tappar i köpkraft. Det mest attraktiva samhället är ett samhälle där de socioekonomiskt svaga är mycket få och där de rika trivs att bo kvar men att de inte är de som tjänar mest på skattesystemet. Visst har många av medelklassen stora värden i aktier och aktiefonder. Det är viktigt att komma ihåg. Sverige sticker dock ut jämfört med våra Nordiska grannar. Låt människor behålla mer av de pengar vi av egen arbetskraft tjänar in och välståndsutjämna på bättre sätt än idag. Det tjänar alla på i vårt land. Om en och annan miljardär blir sur får vi ta, så länge som våra miljardärer ändå måste trivas att ha basen i vår del av världen. Det är välståndspositivt att globalt attraktiv kompetens vill bo kvar i ett land och att inte alla med stora tillgångar emigrerar. Läs särskilt Pihls sista stycke nedan. Borgerlighetens uppdrag kan inte vara att vara "springpojkar" åt de rikaste utan att vara garanten för att alla strävsamma har stora chanser att göra imponerande klassresor.

"Vill man öka jämlikheten är det kapitalet som måste granskas. Kapitalinkomster står för hälften av ökningen i inkomstskillnaderna. Och det är “framför allt bland dem med hög disponibel inkomst som kapitalinkomsterna har ökat”, enligt SCB. Den rikaste tiondelen kammade också hem 85 procent av de totala kapitalinkomsterna 2015. Därtill har Sverige sedan länge inga arvs- och gåvoskatter.

Men skattehöjningar lär det bli framöver. Om några år är välfärdskrisen ett faktum. 72 av 290 kommuner redovisade ett underskott i fjol. Enligt SKL:s beräkningar kan det saknas 62 miljarder kronor i välfärden 2022. Pengarna måste komma någonstans ifrån.

Därför är det rimligt att kapitalskatterna höjs, med ett högt grundavdrag för mindre utdelningar. Möjligheten till ett progressivt system bör ses över."

"Den dagen borgerligheten inte står för de arbetande människornas intressen – de som utbildar sig och knegar på – är rätten att ens kalla sig borgerlig tveksam."

https://www.dagenssamhalle.se/kronika/lat-inte-kapitalet-komma-undan-skattesmallen-27162