Arbetsplikt

De som kan arbeta ska arbeta

Världen är inte rättvis. Det finns människor som är så rika att de själva kan avgöra om de behöver arbeta eller ej för att leva med önskad livskvalité. Samtidigt finns delar av världen, som i Norden, där samhällskontraktet bygger på ambitionen att alla invånare ska ha en anständig lägsta levnadsnivå oavsett om de har förmågan att försörja sig själva eller inte. Det tycker jag är uttryck för ett samhälle som jag vill leva i. Ett samhälle där vi tar hand om våra svagaste invånare på ett anständigt sätt. Med det sagt är det samhället bara möjligt att uppnå om alla som inte på annat sätt än genom arbete är självförsörjande arbetar. Att säkerställa att alla som kan arbeta också arbetar, även om de lever på försörjningsstöd, är med andra ord en både nödvändig och rättvis ordning för att vi ska klara av att ge våra svagaste invånare en anständig levnadsnivå. 

I Tidöavtalet finns det med en skrivning om "arbetsplikt". Det är en mycket intressant skrivning och jag hoppas att den snabbt kommer att kunna tolkas som att kommuner ännu bättre kommer att kunna matcha rätten till försörjningsstöd till mätbara motprestationer som både är bra för den enskilde individens väg mot självförsörjning men också bra för den form av samhälle många av oss nordbor vill leva i. I grund och botten är alla framgångsrika samhällsbyggen ett team-work där alla invånare med förmåga att på olika sätt bidra också bidrar till det gemensamma bättre. 

https://www.xn--tidavtalet-gcb.se/

Torbjörn Hållö, GP, skriver läsvärt om att det är hög tid att fullt ut tillämpa arbetsplikt för människor som lever på bidrag. Det borde vara självklart för alla tänkande i Sverige att vi inte kan ha hundratusentals som lever på bidrag samtidigt som vi tillåter arbetskraftsinvandring till arbeten som många av dagens arbetslösa efter rimlig upplärning ska klara av att sköta väl.

”Sverige har ett av världens mest liberala regelverk för arbetskraftsinvandring. Reglerna tillkom i en tid när Fredrik Reinfeldts regering tillsammans med Miljöpartiet utformade svensk invandringspolitik. Det saknas krav på objektiv brist på arbetskraft i yrket. Det finns ingen arbetsmarknadsprövning. Och inkomstkravet för arbetskraftsinvandrare är satt till löjligt låga 13 000 kronor i månaden.”

”Resultatet av Sveriges liberala regelverk för arbetskraftsinvandring har blivit lönedumpning, skenanställningar och ökad invandring från utvecklingsländer.

”Hittills i år har Sverige gett uppehållstillstånd till 40 000 arbetskraftsinvandrare och deras anhöriga. Bland de tio största yrkesgrupperna som fått uppehållstillstånd återfinns köksbiträden, hemservicepersonal, kockar och växtodlare. Under de senaste åren har en politisk samsyn vuxit fram mellan riksdagspartierna, utom Centerpartiet och Miljöpartiet, att arbetskraftsinvandringen till Sverige måste regleras på ett rationellt sätt. Det finns helt enkelt inget behov av att flyga in diskare, nagelterapeuter och trädgårdsarbetare från andra sidan jorden.”

” Och visst kan arbetskraftsinvandring vara ett viktigt verktyg för att lösa brist på högkvalificerad arbetskraft. Men när det gäller jobb som köksbiträden, hemservicepersonal och växtodlare så är det inte i Mongoliet, Pakistan eller Irak som svenska arbetsgivarna ska hitta sin personal. Kompetensen finns betydligt närmare - inte minst i Sveriges förorter.

”Sverige har omkring 350 000 arbetslösa. Ännu fler jobbar ofrivilligt deltid. Dessa ofta nya svenskar förtjänar en chans till jobb och gemenskap i Sverige.”

”Nyligen tecknade LO, Svenskt Näringsliv och Unionen avtal om etableringsjobb. Det är en kollektivavtalsmodell som kombinerar arbete och utbildning. Målgruppen är långtidsarbetslösa och nyanlända. Syftet är att arbetslösa ska skaffa sig de kunskaper som krävs på svensk arbetsmarknad samtidigt som kompetensförsörjningen förbättras. Arbetsgivaren behöver bara betala halva lönen och staten bidrar med en kompletterande lön direkt till den anställda. Etableringsjobb ska som huvudregel leda till en tillsvidareanställning på heltid där den etableringsanställde arbetat. (LO 5/12).”

https://www.gp.se/ledare/bisarrt-att-flyga-in-arbetskraft-från-andra-sidan-jorden-1.87448686

Vems intressen

Avgränsat ansvar
Vilka företräder olika folkrepresentanter? Är det rimligt att anse att de som valts av Örebroarna att företräda dem också lägger hela sin energi på att verka för deras bästa, inga andras bästa? Är inte det hela idén med representativ demokrati? Örebropolitiker ska knappast verka för Uppsalabornas bästa, den uppgiften har Uppsalapolitikerna. Och regionalt, nationellt och multinationellt gäller förhandlingar och kompromisser som ser till större helheters bästa. I ljuset av denna logik borde de demokratiska uppdragen vara tydliga. Om till exempel jag inte har något uppdrag att se till andra än Uppsalabornas bästa, varför ska jag göra det? Det finns ju gott om företrädare för andra lokalsamhällens bästa. Men om jag är med i en vänortsstyrgrupp mellan Uppsala och Åland, då har jag självklart ett ansvar att även verka för Ålänningarnas bästa. Håller du med om att en annan ordning är orimlig? precis som i ett fotbollslag eller i ett företag är det viktigt att politiska förtroendevalda förstår vilket uppdrag de har och vilka de företräder. Bara så finns en rimlig chans att leverera det som krävs för att samhällskontraktet mellan enskilda människor och det offentliga ska fungera.
https://ledarsidorna.se/2017/05/det-brutna-samhallskontraktet/
http://www.gp.se/ledare/regeringen-har-inte-landat-%C3%A4n-1.4272334

I varje samhälle, litet som stort, som utvecklas framgångsrikt är invånarna och dess företrädare duktiga på att samarbeta. Jag törs påstå att svenskarnas förmåga att respektfullt samarbeta har varit och till viss del fortfarande är vår största konkurrensfördel. Världen och det moderna livet är komplext. Då är samarbetsförmåga och god förmåga att tänka i system viktigt. Och det naturliga framgångsreceptet är att grupper som tjänar på samarbete också samarbetar. Jag tycker att Nordens länder och EU behöver samarbeta bättre för att tjäna sina invånare framgångsrikt. Det går men våra stora utmaningar och problem kräver lateralt tänkande!
http://www.huvudsidan.se/kreativitet/lateralt-tankande/

Försökte Tobias Billström ta ansvar för dem han företrädde i sin roll som minister för Sverige? Han hade inte ett uppdrag för EUs invånare eller världens invånare genom FN. Han verkar vara en ansvarsfull personlighetstyp. Jag tror att han skulle vilja hjälpa de allra flesta människor i nöd. Men han tycks också ha förmågan att använda både hjärta och hjärna när han ska fatta beslut som berör människorna han företräder. Människorna som det offentliga har ett samhällskontrakt med.
http://www.gp.se/nyheter/debatt/moderaterna-måste-be-om-ursäkt-1.4279481

Lagom inte alltid tråkigt
Lagom är tråkigt. Lagom fungerar. Det är inte för lite. Inte heller för mycket. För lite skapar stress över hur till exempel den lokala skolan och butiken ska överleva. För mycket som skapar trångboddhet och allt fler i långvarigt utanförskap skapar allt fler som känner hopplöshet och otryggheten ökar. Och i ett allt mer religiöst segregerat samhälle måste det sekulära perspektivet försvaras hårdare.

Precis som de allra flesta stora filosofer konstaterat är det enskilda livet och samhället i stort mest i harmoni när det är i balans. När det är lagom. När det är för mycket av något som kraftigt stör balansen måste man möta det med insatser som leder mot mer balans. Precis samma logik om det är brist på något, då måste man försöka skapa mer på något sätt. Det är ofta svåra ekvationer att knäcka. Det är politikens uppdrag att försöka. Ett försök som brukar sluta illa om det misslyckas. Det går att lyckas. Det är jag helt övertygad om. Men för att ha en chans att lyckas måste man ha en rimligt korrekt uppfattning om den verkliga världen. Det är som i det militära, om kartan och verkligheten inte är i harmoni, då gäller verkligheten.
http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/inget-fel-pa-lagom-i-synen-pa-nationen/