Inte alltid soliga dagar
Livet har soliga och molnfyllda dagar. Det vet vi alla. Soliga dagar är sällan problematiska för någon. Molniga dagar är det annorlunda. Inom ledarskapsläran brukar det tydligt framgå att det är i "molniga dagar" som ledarskapsförmågor testas på allvar. Framförallt testas i form av förmåga att agera. Självklart har förmågan att kommunicera väldigt stor betydelse i dagens mediala värld MEN förmågan att genomföra nödvändiga åtgärder är det viktigaste. Bara för att man agerar innebär det dock inte att det behöver vara klokt agerande. Skälen till varför olika beslut fattas kan vara många. Vissa kan vara uppenbara. Andra kan handla om skäl som för många är svåra att inse.
Jakob Heidbrink skriver klokt om att allt ansvar tydligt och självklart ska ligga hos dem som tagit på sig det politiska styret. Att försöka urvattna det ansvaret kan vara lockande i en demokrati men opposition och journalistkåren har ett stort ansvar att inte tillåta det. Våra lagar ska självklart göra det entydigt att de som demokratiskt tagit på sig den politiska ledarrollen också ska ha tydligt mandat att agera under kriser. Bland annat kan jag inte förstå varför socialminister Lena Hallengren duckar för att tydligt stötta alla turistkommuner vad gäller möjligheten att neka annars självklar hemtjänsträtt. Visst har väl regeringen med den nyligen genomförda lagändringen rätten att tillfälligt hjälpa dessa kommuner med ett undantagsbeslut som gör att de av mycket praktiska skäl slipper bryta mot lagen?
”Det är ganska uppenbart att det behövs någon med samordnande ansvar i omfattande kriser. Denna någon måste vara politiken: vägningen mellan smittskydd och livsmedelsförsörjning är ingen expertfråga, utan en politisk fråga om vilket pris – smitta eller svält – som är det högre. Alltså måste regeringen ha det samordnande ansvaret under riksdagens översyn. Regeringsformen har flera sådana brister. Den är en författning för vackert väder. Den håller – som hösten 2018 visat – knappt ens under normala förhållanden, och än mindre i kriser. När ork finns att tänka på annat än corona, bör en grundlig författningsomdaning vara en punkt på att göra-listan.”
Dagens besvikelser
Mittenstyret i Uppsala (Socialdemokraterna, Liberalerna och MP). Dagens kommunfullmäktige borde genomföras genom att den reducerade skaran ledamöter, 41, träffas varsamt i traditionell miljö och övriga testas via nätmötesnärvaro. Nedan min debattartikel som idag är publicerad i UNT.
Usel
demokratisk utveckling och förakt mot offentlighetsprincipen
Vi lever i
svåra och utmanande tider. Den viktiga bekämpningen av Coronaviruset påverkar
alla jordens människor i stor omfattning. Inte minst i Uppsala drabbas alla mer
eller mindre hårt av virusets effekter. Även vår demokrati påverkas mycket
negativt. Självklart ska även det demokratiska arbetet anpassas till de
restriktioner vi alla ska följa. Samtidigt är det demokratiskt oacceptabelt att
Uppsala kommuns politiska minoritetsledning nu helt väljer att med en halverad
ledamotsgrupp, 41 ledamöter istället för 81, genomföra digitala
kommunfullmäktigemöten. I linje med mitt förslag, som fått kommunfullmäktiges
stöd, att ledamöter enbart i undantagsfall ska kunna delta digitalt på
kommunfullmäktigemöten är demokratiskt mycket viktigt. Kommunfullmäktige måste
omgående återgå till ordningen där ett beslutat antal ledamöter fysiskt
sammanträder i traditionell form.
Politikens
legitimitet är redan låg med tanke på att färre än 3% av landets befolkning är
med i ett politiskt parti. Det gör det ännu viktigare att det enda regelbundna
lokala möte där valda representanter för Uppsalaborna i viktiga frågor får
argumentera för sina perspektiv och ställningstaganden genomförs i traditionell
mötesform. Denna enda ordinarie mötesplats med kommunens högsta beslutsfattare
fyller många viktiga roller. Bland annat en offentligt tillgänglig roll för
invånarnas representanter att göra sina perspektiv och ställningstaganden
kända, en chans för övriga politiker att förstå att andra vägval än de
föreslagna kan vara bättre och en för alla lättillgänglig chans att följa
viktiga debatter.
Kommunfullmäktiges
ordförande, Eva Edwardsson, och kommunstyrelsens ordförande, Erik Pelling,
leder insatserna för att försöka göra kommunfullmäktige helt digitala. Det är i
strid med det undantagsbeslut som ett helt onödigt kommunfullmäktige fattade
beslut om den 16 april 2020. Förutom att det inte är i linje med det beslut som
kommunfullmäktige fattat är det demokratiskt vidrigt. Att genomföra kommunfullmäktige
med endast 41 ledamöter strider inte heller mot Folkhälsomyndighetens
rekommendationer. Det finns få debattforum där viktiga frågor kan debatteras i
offentlighetens ljus och där invånarnas företrädare får en chans att lyssna på
andra representanters och partiers argument kopplat till olika frågor. Det är
en mycket viktig ordning att bibehålla traditionella möten där också den
viktiga offentlighetsprincipen kan upprätthållas. Det finns gott om ledamöter i
kommunfullmäktige, och bland våra invånare i övrigt, som kraftigt kommer att
hämmas, eller helt uteslutas, av att helt genomföra viktiga demokratiska
debattmöten och beslut digitalt.
Att
Socialdemokrater, liberaler och miljöpartister driver på en liknande fråga gör
mig mörkrädd över hur vår demokrati utvecklas. Vägen framåt för demokratisk
hållbarhet är mer öppenhet och bättre inkludering, inte mer slutenhet och sämre
inkludering. Självklart ska digitaliseringens alla möjligheter komplettera
gamla sätt att debattera och fatta beslut. Det är dock mycket oklokt att inte
inse värdet av fysiska träffar och de viktiga samhällsdebatter som behövs och
där sakargument bryts ur olika perspektiv och med olika samhällsambitioner. Att
genomföra traditionella möten med i nuläget ett begränsat antal ledamöter är i
linje med det fattade beslutet – Att understryka att fysisk närvaro i
kommunfullmäktiges sammanträden ska vara huvudregeln.
Jag har en
omfattande bakgrund inom IT och Telecom branschen. Det har lärt mig mycket.
Bland annat att man behöver genomföra seriösa utbildningsinsatser samt
avgränsade och kloka tester innan man introducerar ny teknik och nya
arbetssätt. Så agerar inte mittenstyret i detta fall utan de vill genomföra ett
helt digitalt kommunfullmäktige den 27/4. Trots att utbildningsinsatserna är
oacceptabelt låga skulle en testmöjlighet kunna vara att låta dem som inte
ingår i det begränsade antalet KF-ledamöter som ska tjänstgöra på måndag, 41
stycken, att digitalt delta utan rätt att rösta.
Enkelt
uttryckt är detta agerande demokratiskt vidrigt och mycket oprofessionellt
hanterat. Sjukvårdsbiträden, undersköterskor, sjuksköterskor, läkare, lärare, poliser,
åklagare, domare, advokater, busschaufförer, företagare och så vidare gör sitt
bästa för att hålla igång Uppsala och Sverige. I detta läge är det mycket
anmärkningsvärt att kommunens minoritetsstyre driver på för att vi inte med den
minskade skaran KF-ledamöter, med respekt för Folkhälsomyndighetens
rekommendationer, genomför ett traditionellt fysiskt kommunfullmäktige. Gör om.
Gör rätt.
Stefan Hanna
Kommunalråd och ordförande Utvecklingspartiet demokraterna
Liberalerna. Om man inte har en politik som kan möta många invånares önskemål får man inte heller något väljarstöd. Runt 3 procent väljarstöd i de senaste opinionsmätningarna vittnar om att Liberalerna upplevs som onödiga. Som jag skrivit tidigare hänger deras överlevnad på att de minst entydigt upplevs som ett borgerligt parti.
Dagens stjärna
Viktor Barth-Kron. Regeringens, ansvariga lokalpolitikers och Folkhälsomyndighetens kommunikation är för otydlig och öppnar upp för allt för många tolkningar. Jag har bloggat om det förr, kommunikationen behöver vara tydligare. Det räcker långt med tydligare ordval.
”Den krögare som vill göra sitt i samhällsinsatsen mot coronaviruset och dess verkningar har därmed fått en delikat uppgift tilldelad från den politiska insatsledningen: Håll i gång din verksamhet, rädda jobben och se till att inte belasta folkhushållet. Medan vi från politiken gör vårt bästa för att omöjliggöra alltihop, genom skuldbeläggning av gästerna och regler om fysisk distans som i grunden går emot hela idén med en restaurang. Skål!”
