Dåliga förlorare

Byt parti 

Hur mycket kan en eller några få falanger få förstöra för en majoritet? Att minoriteter i ett parti kan göra stor skada finns det gott om exempel på, inte minst i Uppsala. Liberalerna är det riksparti som plågas mest av interna falangstrider. Gång efter gång fattar en majoritet beslut om vilken politisk väg de ska vandra. Gång efter gång bråkar en minoritet öppet och accepterar inte det vägval en majoritet beslutat om. Det gör att väljarna inte vågar lita på vilken väg de väljer efter valet 11/9 2022. Om dessa personer brydde sig mer än om sig själva borde de lämna partiet istället för att fortsätta att bråka. Liberalernas enda chans att överleva i riksdagen är att vara den liberala kraften i en borgerlig regering. En liberal kraft i en borgerlig regering som behöver SDs stöd för att nå makten. Ett SD som i sammanhanget kan bli landsbygdens starkaste röst. De dåliga förlorarna inom Ls maktstrider borde ta konsekvenserna av sin ovilja att följa majoritetsbesluten och försöka göra karriär inom V, C eller MP istället. 

Tyvärr handlar många ställningstaganden av enskilda politiker om egennytta. Tydligast blir det när vissa högljutt driver sin linje i en stor fråga men ändå inte väljer att lämna partiet när de väljer en annan väg. Helena Lindahl, C, blev ett tydligt exempel på egennyttan när hon beskrev allt hon satte på spel om hon fullföljde sin önskan att rösta bort Löfven. Hon valde därför att inte rösta emot Löfven och mycket tydligt visa att med henne som ledare för C skulle de tydligt vara ett borgerligt alternativ. När man anser att en majoritet har så fel, i mycket viktiga frågor, ska man våga ta konsekvenserna och lämna det politiska spelet. Eller byta parti. Om en majoritet politiker tänkte mer än på sina arvoden och titlar skulle de ta konsekvenserna och lämna ett parti som de anser spårat ur. Tyvärr fostrar det nya arvodessystemet inom politiken ännu mindre personlig integritet. Vi behöver en demokratisk reform i Sverige. Bland annat en som differentierar arvodena kopplat till tidigare meriter. 

Om Liberalerna ska överleva i riksdagen måste alla deras ledande företrädare sluta upp bakom Sabuni. Det är Ls enda chans. Om det ändå misslyckas är skulden helt hos dem som inte direkt accepterade inriktningen som Sabuni valdes för att driva.

Bawar Ismail, GP, skriver läsvärt om Liberalernas kris nedan.

”Partiet tidigare känt som Folkpartiet har inte haft det lätt på sistone. Beslutet att lämna borgerligheten till förmån för ett socialdemokratiskt samarbete lämnade partiet på urusla opinionsnivåer. Men sedan dess har Liberalernas medlemmar inte bara en gång, utan två gånger, röstat fram en ny färdriktning för partiet.”

”Först valdes Nyamko Sabuni till Jan Björklunds efterträdare. Hennes ståndpunkt var tydlig: Januariavtalet var en dålig lösning, dess syfte (att isolera vissa partier) ännu sämre, men för trovärdighetens skull är det viktigt att följa överenskommelser.”

”Sabuni ville dock ena partiet bakom ett nytt löfte till väljarna: L ska avveckla januarisamarbetet framåt valet 2022 och sedan verka för en borgerlig regering. Den frågan avgjordes också av medlemmarna efter högljudda och intensiva diskussioner. Motståndet, främst bestående av SD-fixerade Stockholmsliberaler, ville att partiet skulle fortsätta samarbetet med S för att isolera Sverigedemokraterna. Men att isolera ett eller ett annat parti har aldrig varit Nyamko Sabunis drivkraft.”

”Sabunis linje vann bland medlemmarna, partiet deklarerade att man inte har som avsikt att låsa sig fast vid ett samarbete med Socialdemokraterna. Januariavtalet skulle därför avvecklas lagom till riksdagsvalet.”

”Men Liberalerna hålls fortfarande gisslan av missnöjda företrädare som inte respekterar det vägval partiledningen och medlemmarna beslutat om. En liten minoritet på fem till sju ledamöter i L:s riksdagsgrupp vill nämligen släppa framStefan Löfven som statsminister. I deras värld är allt underordnat frågan om SD och därför kan de inte respektera utfallet i uppslitande medlemsomröstningar. Deras motvilja att anpassa sig efter partiets nya ståndpunkt i regeringsfrågan riskerar att sabba allt det Nyamko Sabuni kämpat för. Återkomsten till borgerligheten. Förtroendet hos allmänborgerliga väljare. Förnyat samarbete med riksdagens andra borgerliga partier.”

”Vem kan ta Liberalerna på allvar om en liten missnöjd minoritet, tillika dåliga förlorare, är redo att inte bara sänka sin partiledare, utan även svika majoriteten av medlemmarna som står bakom partiets nya ståndpunkt i regeringsfrågan? Vem vill rösta på ett parti där bittra företrädare vägrar följa partimedlemmarnas talan?”

”För den allmänborgerliga väljaren som Sabuni försökt locka tillbaka kan detta inte framstå som ett pålitligt parti att lägga sin röst på.”

https://www.gp.se/ledare/d%C3%A5liga-f%C3%B6rlorare-h%C3%A5ller-liberalerna-gisslan-1.50704133

https://www.expressen.se/nyheter/nyamko-sabunis-utspel-splittrar-liberalerna/

Centerpartiet fortsätter att söndra och gör vad de kan för att sabba för L. Det är också intressant. Fulspel är det gott om. Om det stämmer är det också ett av många exempel på hur toppstyrt C har blivit. Även om Nylander ogillar beroende av SD är han sannolikt inte förtjust i beroende av V heller. 

https://sverigesradio.se/artikel/uppgifter-c-har-forsokt-varva-riksdagsledamot-fran-l

Konkurrenskraft för våra barns skull

Bättre, bättre och bättre
Det är en sorgens dag. Efter mer än 50 års nära samarbete har till och med Liberalernas medlemmar(tidigare Folkpartiet) slagit i sista spiken i kistan för Alliansen. I Uppsala kan L tänka sig att luta sig mot Fi och V i en minoritetsregering med S och MP. Det är ett svek av historiskt stora mått mot säkerligen hälften av deras väljare. SD-kortet, besvikelsen över att Centerpartiet blev näst största borgliga parti, förakt mot väljarnas vilja och viljan att få fler ordförandeposter är sannolikt de fyra huvudskälen till denna stora politiska vänstersväng. I en tid där allt kommunen gör måste bli bättre hotar denna vänstersväng att kraftigt försämra Uppsalas attraktion och konkurrenskraft. Behovet av förändringsarbete är mycket stort. Förutsättningen för framgångsrikt förändringsarbete är att högsta ledningen, ledande politiker, förstår vad det innebär. Bland dem som nu presenterats som nya kommunalråd i minoritetsregeringen är erfarenheten av krävande förändringsarbete obefintligt. Erfarenheten att vara operativ chef över chefer obefintlig. Erfarenheten av att leda större och komplexa bolagsverksamheter obefintlig. Det är djupt beklagligt för oss Uppsalabor. Men, men det finns gott om politiskt aktiva som inte tycker att relevant erfarenhet och kompetens är viktig. De tycker att år i politiken är tillräckligt relevant...... Det är det inte om man ska göra invånarnytta på riktigt i en stor kommun som Uppsala. Särskilt i en kommun där många av de ledande tjänstemännen inte är skattebetalarna i Uppsala kommun. Om C varit offensiva i opposition under denna mandatperiod är det inget mot vad vi nu kommer att vara.

För Centerpartiet var det självklart att ge våra allianskollegor en ordentlig chans. Eftersom L direkt efter valet påbörjade förhandlingar med S och MP blev de alternativen aldrig spelbara. Grattis till S som lyckades motivera Ls företrädare att välja kraftig vänstersväng istället för att bidra till andra och bättre minoritets eller majoritetslösningar. Nu är det som det är. Alliansen har begravts av L. Som C sagt hela valrörelsen, och därefter, samarbetar vi inte med Fi, V eller SD.


Eftersom C hela tiden under mitt ledarskap har fokus på Uppsalabornas bästa, inget annat, fick vi ett nytt sakläge när Ls medlemmar satte den sista spiken i Allianskistan. Det klart bästa i de svåra tider som råder är ett majoritetsstyre med kraften att motverka vänsterkrafter. Därför öppnade Centerpartiet tidigt i morse upp för alternativa lokala regeringsförhandlingar. Ambitionen var att i ljuset av Ls stora svek öppna upp för nya samarbetsformer som skulle kunna bilda en majoritet utan beroende av vänsterkrafter eller SD. Vår ingång i en sådan förhandling är det vi gett som löften till Uppsalaborna, det vill säga sakpolitiskt se om vi kunde enas om en regeringsförklaring som matchar så många av våra vallöften som möjligt. Hade det gått att lyckas i förhandlingar med ambition om att kunna skapa en majoritet? Kanske var vår bedömning, annars hade det varit onödigt att försöka. Hade andra partier då också kunnat öppna dörrarna för nya former av förhandlingar? Kanske, om de har Uppsalabornas intressen, och inte kortsiktiga egenintressen, som fokus borde möjligheten att bilda en majoritet ändå testas efter Liberalernas medlemsbeslut. Eftersom Liberalerna länge förhandlat med S och MP valde Socialdemokreterna att tacka nej till möjligheten att ändå ge ett majoritetsalternativ en chans. Det indikerar tydligt att inte alla partier i Uppsala kommun har invånarnas bästa i fokus. Politikers uppdrag är att kämpa både för ett bra nu och en ljus framtid. Då krävs stort ansvarstagande av partier och enskilda politiker. Egenintressen måste neutraliseras av seriösa partistrukturer. Nu är det som det är och vi får se hur det går för det nya vänsterminoritetsstyret som hoppas få tillräckligt med röster den 15/10.

Uppsalas olka verksamheter måste bli bättre, bättre och bättre. Och alla dessa verksamheter måste stöttas att tänka i nya banor för att lösa sina allt mer krävande uppdrag på smartare sätt. Det brådskar. Oppositionsrollen är viktig och kan konstruktivt bidra till förbättringar. Oppositionens dilemma är dock att alla tjänstemannaresurser i huvudsak arbetar för dem som styr. Tro mig, Centerpartiet kommer tydligt lyfta fram möjligheter som inte stöttas och vi kommer kraftigt lyfta fram de brister som finns inom kommunens ansvarsområden. Och tro mig, Centerpartiet kommer att fortsätta att vara konstruktivt med förslag på hur problemen kan lösas. Tyvärr finns i den nya minoritetsledningen ingen med de erfarenheter och kunskaper som krävs för att driva det förändringsarbete som krävs. Vi får se hur många år som nu blir förlorade i arbetet att förbättra och konkurrensstärka Uppsala.

Dagens kalkon
Tjänstemän som uppträder som politiska aktivister! Om det här landet och Uppsala i stort fortsätter att skötas så dåligt som nu av på tok för många politiker kan vi inom 20 år ha en V eller SD regering. Så kan det bli i en demokrati. Det gör övriga partister klokt i att inse. Men bland annat kortsiktiga egenintressen och naivism tycks förblinda många. Om det händer ska tjänstemän göra det de politiker som bestämmer kräver. Om man inte tycker att det är en självklar ordning är man inte en demokrat! Hur kan det vara svårt att inse? När börjar övriga partier motverka V och SD på betydligt klokare sätt än hittills?

”Sverige har av tradition haft en oberoende statsförvaltning, även om den under perioder varit utsatt för politiseringsförsök. Om inte den pågående utvecklingen inom förvaltningen rullas tillbaka öppnar det upp för ett scenario där kommande regeringar finner det fullt legitimt att börja byta ut statsanställda efter valen. Priset för att förlora ett val blir i så fall väldigt högt. Speciellt i ett land som Sverige med svag maktdelning och en omfattande stat. Det är allvarligt om de politiskt neutrala institutionerna förtvinar på det sättet, något som hotar både frihet och rättssäkerhet och på sikt själva demokratin.”
http://www.gp.se/ledare/boström-ett-hot-mot-folkstyret-1.9505689

Dagens stjärna
Den som kan hinder vänsterinflytande genom att till exempel ringa upp och säga: Hej! Får du tillräcklig sömn? Det får inte jag. Först en intensiv valspurt och nu det här.... Du, jag respekterar demokratin och alla Sveriges väljare. Det är en viktig utgångspunkt för oss demokratiskt valda folkrepresentanter. Jag, eller någon annan i mitt parti, kommer inte att samarbeta med er. Vi har ett antal viktiga politiska hinder för att det ska vara meningsfullt. Däremot kan jag ge löften om att jag självklart tycker att alla partier ska ingå i de större reformsamtalen som är viktiga. I dessa samtal, i utskott och i debattsalar, kommer jag aktivt lyssna på alla och se om det finns värdefulla synpunkter som kan förbättra ett förslag till beslut. Tack för samtalet, nu måste jag gå hem och lägga mig.
https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/akesson-kan-radda-alliansen-om-kristersson-ringer-upp/

Lugnet före stormen

Valröresle 2018
Snart fyra års valrörelse närmar sig sin final. Allt sedan vänstern vann valet i Uppsala kommun 2014 har jag och många lokalt engagerade centerpartister kämpat hårt för att driva en offensiv oppositionspolitik och visa Uppsalaborna vilken politik Centerpartiet driver inom alla sakområden som den lokala politiken bestämmer över. Den som tror att valrörelser endast är sista månaden innan ett val gör ett stort demokratiskt misstag. Oppositionsrollen är i en demokrati viktig för att försöka minska den styrande majoritetens okloka ledning av kommunen. Oppositionstiden är också den enda tid då ett parti får chansen att sälja hela sin politik till det folk man ska företräda. När man ingår i en majoritet har maktens ledarroller fördelats mellan de partier som bildar ett majoritetslag. Då är det mycket svårt att lyfta fram sin partispecifika politik och det är svårt att kritisera majoritetskamrater som gör ett dåligt arbete. På nationell nivå ser vi dock hur MP nu försöker överleva i riksdagen genom att ständigt kritisera Socialdemokraternas politik. Generellt är det dock smartare att mellan fyra väggar uttrycka sitt missnöje när samarbetspartners underpresterar eller driver igenom oacceptabla beslut utan att de respektfullt förankrat beslutet med sina majoritetskamrater.

När folket i allt större utsträckning tycker att de etablerade partierna saknar vilja, och förmåga, att representera dem de företräder gungar självklart demokratier i sina grunder. Hela idén är ju att partier ska företräda olika delar av folkets vilja. När den folkliga förankringen är svag och förtroendeuppdragen blivit karriärsuppdrag kan man inte säga annat än att folket är sunt om de med sina röster protesterar. Att ännu sämre företrädare riskerar att få tillgång till maktens ”rattar” spelar för många mindre roll. De som arrogant och självgott brustit i sin förmåga att ta hållbart ansvar för dem de ska företräda ska straffas.

Runt om i hela västvärlden har demokratierna förtroendekris. Det är ett gigantiskt misslyckande i ljuset av att folklig demokrati är en mycket ny maktstyrningsform sett ur ett historiskt människoperspektiv. Ett sätt att tvinga partierna att åter bli mer folkligt förankrade är att kraftigt minska partibidragen från offentliga medel. Helt klart är att vi runt om i västvärlden kommer att få en ny form av demokrati efter att dagens missnöjesyttringar fått politisk genomslagskraft. Jag hoppas det blir till det bättre efter den politiskt oroliga tid som nu är oundviklig. Missriktad självgodhet, dålig folklig förankring och kompetensbrist hos politiska ledningar kan bara sluta på ett sätt. Som alltid kommer något nytt, vi får se vad folket vill att det nya ska bli. Bifogar två relevanta debattartiklar.
”Dessa kriser har gett bränsle åt den utveckling som statsvetare pekat på sedan slutet av 1990-talet; Att de traditionella politiska partierna blir allt sämre på att representera väljarna. Partiernas sociala rötter har sakta eroderats i och med både minskad lojalitet bland väljarna och att allt färre är partimedlemmar. Det gör att relationen mellan väljare och partier i de flesta fall inte är mer än ett flyktigt ögonblick på valdagen.” och ”Mycket av debatten om det nya politiska landskap som håller på att växa fram har handlat om att populismen skulle utgöra ett hot mot den liberala demokratin. Det finns på sina håll fog för en sådan oro. Men denna oro skymmer något minst lika viktigt. Populistiska partier uppstår inte i ett politiskt vakuum. De är resultaten av sakpolitiska misstag och bristande förmåga att representera väljarna hos etablerade partier.”
http://www.gp.se/ledare/dahl-även-svenska-vägar-bär-till-rom-1.7212409
http://www.smp.se/ledare/ungdomsforbund-nej-tack/

Under augusti och fram till den 9/9 blir det nu slutspurt efter snart fyra års valarbete. De fyra åren har varit väldigt viktiga inom kommunpolitiken för att lyfta fram Centerpartiets särskiljande politik och dessutom visa upp partiets aktiva representanter som löpande gör bra demokratiska insatser för det folk de ska tjäna. Vissa av de demokratiska hjältarna är de som gör en bra insats som ledamöter och ersättare i Socialnämnder runt om i landet. Ett svårt och psykiskt krävande uppdrag mest med individärenden där ingen positiv mediatäckning för allt slit bjuds. Bara negativa rubriker kopplat till något av alla individärenden som gått snett. Individärenden som journalister vet att vare sig politiker eller tjänstemän får uttala sig om. Tack, tack och tack till alla beundransvärda fritidspolitiker som orkar ta dessa viktiga och svåra ärenden på sina axlar. De är vardagshjältar, inga ”politikeridioter” som allt fler av dem som ställer upp och försöker bidra kallas. Jag säger bara: Vilka är de att kasta sten på andra när de själva inte är beredda att få och axla viktiga förtroendeuppdrag? Ynkligt!

Dagens kalkon
Jan Björklund. Han är inte konsekvent. Å ena sidan säger han att det liberala samhället är hotat och samtidigt antyder han att liberala idéer är trendiga. Logisk tankevurpa som bara indikerar avundsjuka över att andra partier som har liberalism som ideologiskt kompass bättre uppskattas av väljarna. Klart att det är svårt att läka sår kopplade till internpolitiska kamper om lögner, förtal och intriger används som metod av konkurrerande parter. Kompetens, erfarenhet, mätbara resultat, förmåga att stimulera politikutveckling och valresultat ska avgöra, inget annat. Det är ett liberalt meritokratiskt förhållningssätt. ”Det är en sak att andra partier ställer upp på liberala idéer när de trendar...”.
”Dels är det inte jätteroligt att bli utmanad även om det tillhör demokratins spelregler,dels var jag orolig för att det skulle leda till polarisering inom partiet, att det skulle bli konfliktfyllt och svårt att läka efteråt. 

Dagens stjärna
Joakim Rönnbäck. Ja! Sverige behöver en stor och bred partiöverenskommelse om skattepolitiken! Och bred innebär självklart att alla partier som i vart fall företräder över 10% av invånarna ska delta i beredningen. Det måste löna sig mer att jobba jämfört med att kapitalplacera. Bonus malus borde vara en självklarhet inom alla områden. Och hur ska allt större positiva självförsörjningsinitiativ av energi beskattas? Lika bra att inte låtsas som att avvecklingen av fossila drivmedel riskerar kraftiga skattebortfall för staten.
http://www.gp.se/ledare/rönnbäck-skattepolitiken-behöver-mer-än-att-lappas-och-lagas-1.7230418

En fungerande demokrati

Barnslighet eller respekt för demokratin
Svensk politik är vilse och tycks ha fastnat i blocklåsningar som hindrar riksdagen från att pragmatiskt ta ansvar för de människor de ska tjäna, Sveriges medborgare och övriga som lagligt lever på vårt territorium. Vem kan strukturellt tänka sig att samarbeta med vem och vilka kan fråga för fråga vara villig att räkna in röster som stöttar egna förslag utan att förhandla? Är inte dagens demokratiska låsningar barnsliga? Ska inte sakfrågor få råda när det är möjligt? Är inte det att respektera demokratin när till exempel riksdagen tycks sakna förmågan att forma nya lag som trovärdigt kan leda Sverige utan att göra det emot en majoritet i riksdagen eller i ett kommunfullmäktige. Det är kanske mycket bättre med en liten minoritetsregering på runt 20% som kan jaga stöd från många håll än att ha en minoritetsregering som har stora grundläggande frågor som skiljer dem åt? Har till exempel Alliansen på riksnivå löst ut några av de för väljarna viktigaste frågorna? Frågor som är starkt sammankopplade. Det finns gott om målkonflikter inom politiken! Den som låtsas som att det inte är så far med osanning. Ett bekymmer inom ett område tenderar att sprida sig till andra områden. Inget konstigt med det förutom att allt för många politiker ogärna är ärliga om detta. Vilka kan samarbeta med vilka om vi leker bort dagens lagformationer? Om man gör en matris över vilken politik olika partier driver går det sannolikt rätt snabbt att se om förutsättningarna finns för ett nära samarbete eller ej.

http://www.gp.se/ledare/teodorescu-ta-ert-demokratiska-ansvar-nu-1.4590065
http://www.expressen.se/ledare/susanna-birgersson/lar-av-danskarna-och-rads-inte-majoriteten/
http://www.di.se/debatt/annie-loof-alliansen-maste-inom-kort-ge-besked-i-regeringsfragan/

Dagens kalkon
Irma. Det är fasansfullt att följa hur kraftfulla stormar som nu härjar runt om i världen. Värmen från haven talar. Allt fler blir medvetna om att människan påtagligt och snabbt påverkar vårt klimat.
http://www.expressen.se/nyheter/tva-poliser-i-omkom-frontalkrockade-i-orkanvadret/


Dagens stjärna
En stor stjärna har somnat in och gått vidare. Hasse Alfredsson bjöd på många fantastiska stunder av skratt. Särskilt presterade han mycket fantastiskt material tillsammans med den lika imponerande Tage Danielsson.
http://www.expressen.se/tv/noje/hasse-alfredson-ar-dod--lag-pa-sjukhuset-i-flera-dagar/

Dödläge

Ny parlamentarisk verklighet
Hur många år tror du det tar innan riksdagens partier samarbetar på helt nya sätt? I ljuset av hur det politiska landskapet ritas om i Sverige, och övriga Europa, så krävs nya samarbeten. Den senaste opinionsundersökningen som jag bifogar beskriver tydligt en ny verklighet. Hur enkelt är det att få till nya samarbeten? Klarar t ex S och M ett nära samarbete för svenskarnas bästa? Om dom försöker, vilket politiskt pris får de betala? Och om vi inte får till nya samarbeten som kan ge majoritetsregeringar vad händer då? Ska vi i nästa val få en folkomröstning om att en allt svagare minoritet ska få bestämma? Hur klokt är det? Nytänkande tack! Sverige har stora utmaningar. Det blir ett högt pris för oss som bor här uppe i norr om vi inte kan formera starkare samarbeten som har en majoritets legitimitet. Tro aldrig att generellt välstånd är långsiktigt givet. Det måste hela tiden förtjänas. Välståndet byggs inte av bidrag utan av att alla som kan bidrar! Och de skattechocker som vänstern och naivister nu bjuder på, i det land som redan har världens högsta skatter, gör bara ekonomisk skada. Veronica Palm (S) har nu rätt till väldigt generösa fallskärmsavtal (månadsersättningar) resten av livet. Djärvt av henne att hoppa av sin riksdagsplats och prova sina vingar i verkligheten.....
http://www.demoskop.se/publicerat/demoskops-valjarbarometer-for-september-2015/#text
http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/article21363855.ab

Nu räcker det

Förbannad
Nu får det räcka! Politik ska inte vara en lekstuga för människor som inte klarar av att försörja sig på andra sätt än genom ett politiskt engagemang! Politik ska handla om att företräda önskningar om samhällsförändringar, och att vid makten genomföra dem. Att hitta samarbetsupplägg som leder mer rätt än fel utifrån det mandat partierna fått av sina väljare! Jag blir mer och mer  förbannad över att icke vänster och naivistpartier accepterar en demokratisk oordning som ger utrymme för en destruktiv och naiv vänsterpolitik. Jag och de flesta andra som röstat på annat än V, MP och S anser att de politiska företrädare som nu, när vi defacto också känner till den kraftiga vänstersvängen, accepterar detta inte respekterar oss väljare som gett dom mandatet! De har inte fått t ex mitt mandat för att acceptera denna destruktiva väg framåt som kan stoppas! Den måste stoppas!
http://mobil.svd.se/opinion/lat-do-do_svd-4478271

Sveriges politiska väg är de svagas fiender
Den politik som de naiva vänsterpartierna för är bland annat väldigt negativ för våra svaga! Alliansregeringen gjorde självklart en del fel. Framförallt var det dåligt att de inte snabbt korrigerade uppenbara delfel i olika reformer. Det är stort ledarskap att erkänna misstag och korrigera. Det är dumt att inte korrigera. Alliansens fokus var på att skapa intäkter. Hur kan det vara svårt att fatta att det är den bästa vägen framåt för att t ex lyckas bättre med en misslyckad integrationspolitik? Höjda bidrag och allt fler bidragsberoende skapar inte ett bra välståndsförsvar! Regida och protektionistiska arbetsmarknadsregler och en oduglig Arbetsförmedling bidrar inte till det nödvändiga flit som krävs för att säkra ett generellt välstånd. DÖ måste brytas! Nyval!
http://www.di.se/artiklar/2015/4/15/debatt-ingen-bra-integration-pa-fackens-villkor/

Icke vänstern har problem på riksnivå. Stora problem! De tycks helt ha missförstått sitt uppdrag och deras strateger kan inte vara särskilt meriterade. Gör om! Gör rätt!

http://www.di.se/artiklar/2015/4/15/debatt-ingen-bra-integration-pa-fackens-villkor/http://mobil.svd.se/opinion/lat-do-do_svd-4478271

Valfrågorna klara

Vilka frågor avgör nyvalet den 22/3?
Socialdemokraterna har fortfarande chansen att ändra sig och ge stafettpinnen om att hitta en regeringslösning till talmannen istället för nyval. Stefan Löfvén har ju visat att han regelbundet kan ändra åsikt så varför inte i denna fråga? Eftersom han inte har någon annan deal med Alliansen än att det alternativ som får flest röster tar makten så är ett val onödigt. Alliansen får äran att bilda ny regering efter 22/3 2015 om nuvarande överenskommelse gäller. Men hur ska de regera? Ingen får majoritet och Sverigedemokraterna blir sannolikt större. Och Socialdemokraterna blir säkert som en sårad tiger och kommer att göra vad de kan för att skada Alliansen.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/lenamellin/article20014678.ab

Om Alliansen gemensamt chockar medborgarna genom att lägga fram en nykter migrationspolitik, och en plan på förbättrad integrationspolitik, "vinner" C, M, FP och KD i det kommande valet. Valet kommer att handla om 1) regeringsduglighet 2) migrations och integrationspolitik. Och jobb samt ekonomi. Nu är det C, M, FP och KDs spelplan. Återigen blir ingen vinnare då ingen får egen majoritet. Och personligen anser jag det demokratiskt fel att ändra riksdagens beslutsformer för att ytterligare låsa fast blockpolitiken och försöka neutralisera SD. Varför skulle S gå med på det? Är inte det rimligaste beslutet att alla partier varudeklarerar i valrörelsen att den som får talmannens uppdrag att bilda regering, utifrån parametrarna X, Y och Z, får igenom sin budget genom att övriga avstår ifrån att rösta.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20015364.ab

Sverige går mot nya större historiska skeenden. Får Sverige snart sin första kvinnliga statsminister? Och en regering som leds av två kvinnor på statsminister och vice statsministerposten. Och utan kvotering har C och M vallat fram dessa duktiga personer.

Men kan blockpolitiken brytas? Det krävs sannolikt om man ser till Sveriges bästa. Kanske bryts Alliansen genom att FP åker ur riksdagen. FP verkar verkligen inte vara i ett positivt flow och nyvalet kan bli riktigt dåligt för dem. Björklund är inte längre en tillgång för dem. Vi får se hur det går.

Pragmatism

Ansvarskänsla?
Demokratin fungerar som den gör. Även en grovt kriminell, främlingsfientliga och demokratiska motståndare får rösta om de fyllt 18 år i Sverige. Som sagt tycker stora delar av världen att många i Sverige inte borde få rösta. Nu är Sverige i en svår politisk situation i en mycket bräcklig tid. Jobbigt. Alla partier har misslyckats på riksnivå, förutom SD. Socialdemokraterna förväntas försöka få ihop en inte helt dysfunktionell regering. S dumpar V och öppnar upp för FP och C. Både FP och C gick tillbaka i valet. FP backade ordentligt. Ingen lätt plattform att ta ett gränsöverskridande ansvar ifrån. Att C dissar S nu är intressant. Cs partisekreterare är tydlig med att det självklart är svårt att tänka sig ett samarbete med ett parti som vill ta bort viktiga reformer som C drivit igenom som t ex matmomsen och en billigare arbetsgivareavgift för yngre. Kan det vara så att Sossarna vill ha nyval nu när både Reinfeldt och Borg kastat in handduken? Ja, ja nu ska jag göra vad jag kan för att inte Uppsala och Sverige helt kraschar.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/lofven-till-talmannen-ska-bilda-regering/
http://www.dn.se/valet-2014/partiledarvalet-riskerar-riva-upp-gamla-sar/
http://www.aftonbladet.se/nyheter/valaret2014/article19541125.ab
http://www.aftonbladet.se/nyheter/valaret2014/article19541127.ab

Maktkamp med osund media

Objektiv eller subjektiv?
Maktkampen hårdnar om vilka personer och vilka partier som ska få styra Uppsalas inriktning under kanske fyra år framöver. Skillnaderna mellan partierna är i sakfrågorna mycket större än vad många väljare förstår. Det gör absolut skillnad beroende på hur väljarna väljer att lägga sin röst. Och det kommer att göra stor negativ skillnad om Uppsala inom kort leds av Vänstern, MP och Socialdemokraterna. Redan idag har Uppsala en bräcklig ekonomi. Vi ligger långt ifrån målet att ha några procents överskott. Överskottet behövs för att hantera många av våra nödvändiga investeringar och för att vi ska klara av att betala pensioner till dem som jobbat åt kommunen. Med vänsterns alla dyra löften och när valfriheten inom skolor och omsorg är borta har Uppsala återigen en kraschad ekonomi. Förra gången tvingades tyvärr kommunen sälja Uppsala energi till Vattenfall för att inte kommunen helt skulle krascha. Ska monopolet Uppsala vatten säljas under nästa fyraårsperiod? Det är mycket som står på spel! Hoppas en majoritet av väljarna är så kloka som jag tror de är.
http://www.unt.se/uppland/uppsala/de-strider-om-makten-i-stadshuset-3205844.aspx

Du tror väl inte att media är objektiva. Vare sig ett medium som grupp eller enskilda journalister. I slutet av valrörelsen väljer UNT att felaktigt påstå att jag skulle förespråka ännu högre parkeringsavgifter i city. Det stämmer absolut inte. Jag har givetvis begärt rättelse men har inte lyckats hitta den lilla, lilla text som brukar inkludera rättelser. I dagens tidning kan man också bl a läsa ur sitt sammanhang utryckta citat från två tidigare och pensionerade ministrar och ett med mig som är i slutet av valrörelsen. Där försöker de framställa mig som negativ till våra pensionärer. Några på tidningen måste verkligen vara rädda för mig då de gör vad de kan för att försöka skada mig. Jag tror att väljarna är klokare än så.

Vad gäller våra äldre pensionerade har jag alltid haft stor respekt för våra äldre. Jag inleder alltid mina möten med pensionärsföreningar med att tacka dem för att de byggt ett så framgångsrikt samhälle. Det i dagens tidning utryckta citatet handlar om hur vi ska klara av att säkra ett generellt högt välstånd även i framtiden då vi blir allt fler +80 åringar. Nu har vi också sedan det blogginlägget skrevs mycket stora och ofinansierade flykting och tiggarutmaningar. Det jag skrev då var att det inte är möjligt att upprätthålla det generella välståndet i Sverige om de flesta välbärgade pensionärerna kräver en allt större del av kakan. Då blir det mindre till våra barn. Våra garantipensionärer måste få bättre stöd än idag men eftersom pensionssystemet är underfinansierat (vi lever i snitt mycket längre än vad pensionssystemet räknat med), har vi en stor ekonomisk utmaning. Vi har helt enkelt inte betalat in tillräckligt med pengar i det solidariska pensionssystemet.

Förr fick de arbetande göra kraftiga ränteavdrag (100% under ett tag), stora avdrag för inkomstens förvärvande, fick basera sin pension på sina 15 bästa inkomstår och inflationen gjorde att lån mycket enklare kunde betalas av. Så ser verkligen inte verkligheten ut för våra unga idag. Därför kan vi äldre inte bara kräva mer och mer när det framförallt är våra unga som måste få bättre förutsättningar för ett bra liv. Att våra unga utvecklas positivt är också helt nödvändigt för att pensionssystemet ska hålla framöver.

Fysiskt ansvar och regeringsduglighet

Bättre studieresultat 
I Uppsala har jag talat inför döva Moderata och Folkpartistöron vad avser fysiska aktiviteters och gymnastikens kraftiga betydelse för alla barn och ungas inlärningsförmåga. I genomsnitt ökar inlärningsförmågan vetenskapligt bevisat med mer än 20%. Då är man i min värld knäpp om man inte förstår att gymnastik åter måste bli ett större inslag i våra elevers skolgång. Gör om, gör rätt! +20% är kraftiga förbättringar. Och de behövs i den svenska skolan. Ebba Busch, kommunalråd för KD i Uppsala och partistyrelsemedlem i samma parti tycks ha lyssnat väl på alla mina kommentarer om just den fysiska rörlighetens betydelse för skolresultaten. I KDs Almedalstal blev det ett huvudbudskap att gymnastik måste bli en större del av skolgången och det måste krävas i ramverken för skolans verksamhet! Bra KD!

SDs dag i Almedalen
Idag är det SDs dag i Almedalen. Journalisterna tävlar i att spekulera om vem som kommer att kunna bilda nationell regering efter den 14/9. Alla tycks eniga om att ingen blir vinnare. SD riskerar att återigen bli vågmästare men en väldigt mycket starkare sådan. Sverige går mot krångligare tider. Tråkigt att övriga partier gett WO runt problemlösningsdebatter kopplade till för Sverige stora flyktingåtaganden på svensk mark. Det fortsätter att endast gynna SD.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/lenamellin/article19147359.ab
http://www.expressen.se/nyheter/val2014/almedalen/har-forenas-komiken-och-politiken-pa-lunch/
http://www.dn.se/valet-2014/ingen-varme-nar-huvudmotstandarna-mottes/

Valvinst till varje pris?

Men vad innebär ett alternativ till Alliansen nationellt?
Partiledardebatten, tidigare kongressbeslut och partiledares olika utspel borde ge Reinfeldt rätt. Vad innebär ett alternativ? Även om Alliansen är en minoritetsregering redan idag så har de ändå lyckats väl med att inte köra Sverige i diket trots tuffa ekonomiska tider i Europa. Det kanske blir allt fler väljare som allt närmare valdagen nyktrar till och inser att bland upplevt dåliga alternativ är vänsterpolitiken den absolut sämsta. Hur ska den kunna rädda Sverige från att hamna lika dåligt som flera av våra Europeiska grannländer? Vilka konkreta förslag har dom på hur t ex integrationspolitiken betydligt kan förbättras som avviker från det Alliansen hittills provat? Det börjar bli dax att återigen fundera kring hur Sverige ska kunna regeras efter ett val där Alliansen inte får egen majoritet och blir en svagare minoritet. Och en Socialdemokrati som inte blir större än Max 35% och där en eventuell mardrömskompromiss med MP inte räcker för egen majoritet. Vad händer då? Sossarna och Moderaterna verkar ju komma överens i många frågor så det kan ju vara ett scenario som då bidrar kraftigt till att stärka övriga partier. Knappast sannolikt. Moderater själva? Knappast möjligt om dagens dåliga opinionssiffror håller i sig. Sossarna själva? Om de får över 35% och ett samarbete med MP inte ger egen majoritet, då tror jag S chansar på sin paradgren att regera själv i minoritet. Om det skulle bli så är det i vart fall bättre än att tillväxtovänliga och väldigt destruktiva vänsterkrafter får sitta i en regering. Helt klart vill Sossarna tillbaka till makten så dom är nog beredda att chansa och att göra slitet för att försöka få det att fungera. Annars blir det nyval. Hur tror du det går?
http://www.dn.se/valet-2014/sjostedt-valjer-redan-ministrar/
http://www.dn.se/valet-2014/opinion/
http://www.unt.se/asikt/ledare/blir-det-en-minoritetsregering-s-3214764.aspx

Valkampanj med fackligt stöd
På många fronter, och i valtider, är facken militanta. Strejker, strejkhot och olika manifestationer organiserade av offentligt anställdas fack avlöser varandra. Budskapen är tydliga, de vill att vår Sverigebild ska bli att Sverige är misskött. De vill att Alliansen ska falla. Mycket kan bli bättre men vad blir bättre med vänsterkrafter vid makten? Och om något, hur länge? Det finns ett engelskt ordspråk som är passande i detta sammanhang, "B careful of what U which 4".
http://www.dn.se/nyheter/sverige/polisen-protesterar-parkerar-bilar-i-hela-landet/
http://www.dn.se/ekonomi/allt-fler-rika-svenskar/
http://www.dn.se/ledare/signerat/tagstrejken-skyttegraven-gravs-allt-djupare/

Urvattnat och otydligt

Uppsala måste kunna regeras
Det är onekligen så att en plats måste kunna regeras hyfsat stabilt om den ska kunna erbjuda sina invånare välstånd idag och förhoppningsvis även i morgon. Runt om i världen, och inte minst i Sveriges riksdag, kan vi se och lära oss att det inte är bra om inte stabila majoriteter kan bildas mellan demokratiska, ansvarstagande och kompromissvilliga politiska företrädare och partier. På svensk regeringsnivå har vi en komplex minoritetsregering. Svenska folket gav inte Allianspartierna egen majoritet i valet 2010.

I Uppsala kommun fick Allianspartierna egen majoritet med en röst. I det politiska landskap som vi idag befinner oss i tror jag att det är mycket viktigt att Alliansens olika partier blir tydliga med sin egen helhetspolitik. Det är inte Alliansen som går till val. Det är C, FP, M och KD som enskilt går till val MEN vi vet att vi kan samarbeta, ta ansvar och kompromissa för att ett gemensamt styre ska fungera. Det är viktigt att vi vet det. Samtidigt är gårdagens budgetpresskonferens i Uppsala ett utmärkt exempel på hur dåligt det blir för t ex C när vi reduceras till ett nischparti när vi är ett parti med en tydlig politik inom alla samhällsområden. C kan mycket bra ta ansvar för vår gemensamma ekonomi. C har den bästa skolpolitiken. Den bästa omsorgs och vårdpolitiken. Den bästa näringspolitiken. Den bästa idrotts och fritidspolitiken. Den bästa kulturpolitiken. Den bästa miljöpolitiken. Den bästa landsbygdsutvecklingspolitiken o s v. Hur får man ut det till väljarna när ett ur Cs perspektiv kompromissat förslag presenteras? Vi behöver andra metoder för att hindra att vänstern och främlingsfientliga krafter får makten.
http://www.unt.se/uppsala/vi-raknar-med-ett-overskott-pa-100-miljoner-3121558-default.aspx

Politisk verklighet & ojämlik kunskapsinhämtning

Förändringskraft
I landet lagom är det tydligt att medborgarna inte uppskattar tvära svängningar kopplat till landets trygghetssystem. Det insåg och inser M och därför driver de få direkta reformfrågor trots att de inser behoven av flera reformer. Som jag skrivit förr är Ms centrala reform skattesänkningar och tills nu hård ekonomisk hushållning. Kombinationen skattesänkningar och hård ekonomisk styrning tvingar verksamheterna till förändringar som mindre tydligt kan kopplas till enskilda partier. Är det något fel med en liknande taktik? Inte alls men personligen tycker jag demokratin utvecklas bättre om medborgarna får veta vilken typ av samhälle ett parti vill bygga om de hade egen majoritet. Då blir skillnaderna mellan partierna tydligare. Det är i den önskade framtidsbilden och i de sakpolitiska frågorna som skillnaderna mellan partier kan uppfattas. "Snömoset" däremellan låter i princip lika oavsett parti. I Sverige.

Norge går mot borgerlig valseger. Norge går åter mot en kvinnlig statsminister. Visst är det intressant att samtliga övriga Nordiska länder haft/har kvinnor som nationens ledare. Men inte i Sverige. Blir intressant att se om även Sverige kan få fram någon kvinnlig politisk ledare som vill och får axla det ansvaret under min livstid, vad tror du? I bifogad ledare beskrivs tydligt dilemmat att ingå i en regering. Å ena sidan är du med och påverkar på riktigt. Å andra sidan tvingas de flesta partier i regeringsställning till kompromisser som av de egna väljarna kan upplevas som svek. Tycker du att ett parti alltid ska göra regeringsfråga vid liknande situationer? Då blir vårt politiska arbete lika krångligt och svagt som jag upplever det i Italien och Israel. Svaga regeringar leder inte bara till politisk oförmåga. Med svaga regeringar går ett samhälle bakåt.
http://www.dn.se/ledare/huvudledare/vag-och-svag-blockpolitik/

Satsa på eleverna i skolorna & på nätet
Att våra utbildningssystem och våra enskilda skolor kan ge våra elever väldigt bra kunskap är avgörande för individens livsmöjligheter och samhällets välståndsbygge. Offentliga pengar ska satsas i skolsystemet och inget annat. Skattesubventionerat läxläsningsstöd är inte en rättvis väg framåt. De barn som har välutbildade och ekonomiskt starka föräldrar har redan mycket bättre förutsättningar än de flesta andra. Använd istället mycket mer riktiga pengar/reform för att digitalisera skolan på individnivå. Det gör att våra elever lär sig mer men också att alla barn som lever i familjer utan intresset eller den ekonomiska möjligheten att ge sina barn utbildningsdatorer ändå kan få det. Tycker du att det är bra att "klass" återigen påtagligt påverkar våra barns utvecklingsmöjligheter? I dagens gammel DN kan du läsa ett läsvärt reportage "Barnet, paddan och pedagogiken".

Ostyrbar nation

En nation utan ledning
Vad händer med Sverige om vi efter valen 2014 vaknar upp och har en parlamentarisk situation där ingen hållbart möjlig majoritet kan skapas? Regeringsalternativen är relativt många men hur hållbara är de? Jag har svårt att se att något parti kan tänka sig att försöka samregera med SD. Inget riksdagsparti kommer heller att samregera med V. För att skapa förutsättningar för dagens regeringssamarbete kompromissades en gemensam energipolitik fram där Centerpartiet fick acceptera att befintliga kärnkraftsverk får ersättas med nya om de som bygger står för kostnaderna och alla risker mot att en kraftig satsning på förnyelsebara energikällor genomförts och fortsatt pågår. Folkpartiet har tydligt markerat att de vill investera i nya kärnkraftverk trots överenskommelsen. Energipolitiken är central för ett välfärdssamhälle. Folkpartiets inställning i energiförsörjningspolitiken och nu försvarspolitiken gör det sannolikt mycket svårt för MP att kunna ingå i en hållbar regering med dem. Även om S och M skulle kunna bilda en majoritetsregering tror jag inte det händer då vi inte är ekonomiskt i fritt fall eller befinner oss i krig. M är fortsatt ett skattesänkarparti som vill vara statsbärande. S är fortsatt ett parti som hårt vill beskatta oss invånare och politiskt omfördela pengar via alla våra transfereringssystem. Även S vill vara statsbärande. Försök föreställa dig Reinfeldt som statsminister, Löfven som finansminister osv...... Tänk dig följande valresultat: M = 28, C = 6, FP = 5, KD = 4, S = 32, MP = 8, SD = 12 och V = 5. Scenariet bygger på att C lyckades räta upp tabbarna runt idéprogrammet och att Både C och KD får rikligt med stödröster från M. S har erfarenhet av att leda egna minoritetsregeringar. M har erfarenhet av att leda komplexa minoritetsregeringar. Kanske blir den initials lösningen en M minoritetsregering som tungt, tungt, tungt försöker kryssa sig framåt. Vi får se hur det blir.

Risken är stor att Sverige har en ostyrbar eller mycket, mycket handlingslös regering efter riksvalet 2014. Risken är då stor att det blir nyval efter nyval som inte leder till några större parlamentariska skillnader. Till sist kanske Löfven får bli finansminister i en krisregering i alla fall. Om det läget inträffar kommer definitivt C, KD och FP få en ordentlig chans att visa om de var för sig tillför något inom svensk politik och kan attrahera betydligt fler väljare än idag.

Personligen blir jag för var dag allt mer övertygad om att partiernas företrädare är mycket avgörande för hur väljarstödet svänger. Vi lever i en komplex värld. Vi lever också i en tid där de som har jobb inte hinner att sätta sig in i alla perspektiv som finns t o m kopplat till en liten cykelvägsfråga i Uppsala. Verkligheten är också att de allra flesta människor inte bryr sig om ideologier. I denna värld väljer många att rösta på lag av ledande personer som man känner förtroende för. Förtroende får man utifrån kunskap, erfarenhet och kommunikativ förmåga. För att vända trenden för FP, C och KD måste de byta ledande företrädare? Är det t ex sannolikt att tillräckligt många vet vem KDs nya EU "dragplåster" Adaktusson är? Om vi antar att tillräckligt många svenskar har en uppfattning om vem han är, tror väljarna att hans journalisterfarenhet räcker till för att skapa önskade resultat? Hur gick det för journalisten Jens Orback som gjordes till S minister?

För svenska folkets skull hoppas jag att FP, C och KD mycket snart hittar budskapen och budskapbärarna som kan vinna tillräckligt många väljares förtroende. Vi får se... Det börjar bli bråttom. Dagens ledare i UNT är läsvärd.
http://www.unt.se/ledare/foraldrafritt-i-maramo-2290001.aspx

Ny politisk verklighet

Reka läget eller nya vägar
Det politiska landskapet förändras i Sverige. Flera av de äldre partierna lever med en gammal självbild som bygger på gamla tiders folkstöd. Inom Alliansen är det fortsatt endast M som tycks tjäna på det nära Allianssamarbetet. Både på riksnivå och i Uppsala är den trenden tydlig. En lika tydlig trend är att SDs folkliga stöd ökar. Om utvecklingen fortsätter på riksnivå så har snart SD ett större folkligt stöd än C och KD tillsammans. Om utvecklingen fortsätter blir det än svårare att forma ansvarsfulla parlamentariska majoriteter. I ett kortsiktigt perspektiv, säg tio år, och i Europas mycket mörka ekonomiska situation, kommer ett allt starkare SD kräva mycket kreativt arbete från övriga partier. Annars tror jag att SDs stärkta folkliga stöd kommer att kosta det svenska folket mycket. Det är också viktigt att inte håna alla de hundra tusentals svenskar som säger att SD bäst kan driva deras intressen. Det är mer konstruktivt att fundera över alla faktorer som bidrar till SDs framgångar.

Oavsett om det kostar oss invånare mycket eller ej med ett stort SD så är det ur mitt perspektiv viktigt att både Folkpartiet och Centerpartiet får en självbild som stämmer med den position dessa partier har idag. Först då kan en ordentlig nytändning äga rum i dessa partier. En nytändning och en bättre självbild måste också bygga på förslag på samhällsförbättringar som upplevs som relevanta för många svenskar. Vilka frågor anser du vara de stora och folkligt relevanta? Om inga förnyade politiska vägar skapas är det bara att planera för ett stärkt SD och allt som det kommer att medföra.
http://www.dn.se/nyheter/politik/sifo-sma-forandringar-i-opinionen-1

Glöm inte heller att Europa är mycket politiskt instabilt. Jag tror att det är många i Sverige som inte förstår hur svår situation många Europeiska länder befinner sig i. Det innebär en politisk verklighet som handlar om "blod, svett och tårar" för att vända utvecklingen mot något positivt igen.