Partnerskapets risker

Vem dansar du med

Dagens politiska verklighet är mycket mer komplex än vad många förstår. Och många verkar inte förstå att alla partier måste kompromissa om de ska påverka något alls. I Sverige gäller det även landets två största partier Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna. Ett sätt att beskriva komplexiteten är att lilla partiet KD har den symboliska rollen som vice statsminister.  

Vad vi än tycker om det kommer ingen veta vilka som väljer att försöka bilda styren runt om i landet efter den 13/9 2026. Och ingen vet säkert vilka som slutligen försöker styra tillsammans. Så är det. Vissa kommer att ha lättare än andra att kompromissa fram politik inom alla sakområden som politiken påverkar. De som vill få en bättre framtid röstar på det lokala, regionala och nationella alternativ man tycker har bäst företrädare och bäst sakpolitik. Många är fortfarande så lata att de inte besvärar sig att ta reda på sina alternativ i en kommun, Region och nationellt. De väljer ett parti och röstar på det i de tre samtidiga valen. Det är ett mycket dåligt sätt att vårda sina tre röster endast vart fjärde år. 

Naomi Aberamowicz, GP, skriver läsvärt om det parti som förstört mest i Sverige, och i Uppsala, de senaste tjugo åren. Det är ett parti som har en hel del vettiga individer i sina lag men som lag lyckas de ofta enas om dålig politik. I Uppsala är spårvägsprojektet det största och mest skrämmande exemplet. Partiet heter Miljöpartiet.

"Miljöpartiet har tagit ett motvilligt kliv in i 2020-talet. Häromveckan uppdaterade partiet sitt partiprogram för första gången sedan 2013. Programmet är fullt med gröna visioner om ett hållbart och solidariskt samhälle. Det märks att MP har blivit mindre aktivistiskt sedan det senaste programmet. Det är sådant som händer efter att man har styrt landet, haft fina kontor på Rosenbad och tvingats förhandla med Socialdemokraterna mer än en gång. Ett parti som en gång har haft regeringsmakten vill gärna ha den igen."

"Även om MP inte längre skryter om att det är Sveriges mest öppna parti är det stora skillnader mellan Miljöpartiets migrationspolitik och Socialdemokraternas – partiets främsta samarbetspartner. Socialdemokraterna har i mångt och mycket accepterat Tidöpartiernas politik medan Miljöpartiet lever kvar i en annan tid. Exempelvis vill MP se en utökad rätt till familjeåterföreningar, att permanenta uppehållstillstånd ska vara huvudregeln och att Sverige ska vara ett land som är öppet för arbetskraftsinvandring. Under den senaste MP-kongressen sade språkrören att de planerar att föra Socialdemokraterna i en mer liberal riktning om partierna bildar regering tillsammans efter valet (AB 19/10). Migrationen är långt ifrån den enda frågan där MP och S är oense. Den miljöpartistiska energipolitiken bygger mer på drömmar och förhoppningar än verklighet. Partiet vill fasa ut kärnkraften och motsätter sig uppbyggnaden av nya kärnkraftverk."

https://www.gp.se/ledare/en-rost-pa-s-kan-vara-en-rost-pa-mps-samsta-forslag.447e36c6-c5cd-4909-8cd6-e3e80d9d24d0

Jag delar helt Abramowicz varningar om att Miljöpartiet återigen riskerar att hamna i Sveriges regering. Det har inte det svenska folket vare sig socialt eller ekonomiskt råd med. 

Det är extremt illa om inte Moderaterna och Socialdemokraterna kan bli "den breda mitten" och hjälpas åt att få ordning på Sverige. Det behövs. Alternativen ser mycket osmakliga ut. Mycket osmakliga! Eftersom det inte är sannolikt gillar jag Socialdemokraternas utspel under helgen om att S och M borde göra några viktiga trygghetsavtal. Det är ett sätt att stoppa en hel del dumhet som MP kan hitta på om de åter kommer in i Sveriges regering. Nedan en beskrivning av S avtalsförslag i SVT:

https://www.sverigesradio.se/artikel/s-vill-inga-tioarspakt-med-m-mot-gangbrottsligheten

Konkurrenskraft

Framgångsbygge

En skola som levererar goda resultat. Ett starkt decentraliserat självbestämmande. Ett stort eget ansvar. Nolltolerans mot brott. Skattenivåer som låter mycket kraft finnas kvar bland invånarna och företagen. En energipolitik som erbjuder stabil energiförsörjning till låga kostnader. Hur svårt kan det vara att fatta hur ett framgångsrikt samhälle byggs. Uppenbarligen svårt eftersom Sverige tappar konkurrenskraft och de flesta svenskar år efter år tappar köpkraft. Våra rikspolitiker misslyckas sedan många år att leverera en allt bättre framtid för de flesta. En stor del av skulden för det är att politiken är dålig på att prioritera intäktssidan exklusive direkta skatter och de har accepterat en vansinnig framväxt av byråkrati. 

Om inte Uppsala, och ett samlat Sverige, mycket bättre och fort får ordning på en skola som levererar konkurrenskraftig kompetens och duglig arbetskraft går landet Sverige en dålig framtid till mötes. Och på toppen av det behöver vi fler företagsamma som bygger bolag som växer sig stora i Sverige. Småföretagen är av naturliga skäl flest men det Sverige särskilt behöver är många fler medelstora företag med huvudkontor i Sverige. Nedan Di debattartikel är mycket läsvärd. Skärpning säger jag till Sveriges regeringar!

”Trots att Sverige har Europas högsta andel ingenjörer och forskare lyckas vi inte omvandla detta försprång till fler kunskapsintensiva jobb. Många av de snabbast växande länderna erbjuder nämligen både mer konkurrenskraftiga skattevillkor och har lägre lönenivåer. Om vi inte agerar riskerar vi att halka efter i kampen om framtidens jobb, skriver Nima Sanandaji, vd ECEPR och Klas Tikkanen, Chief Operating Officer på Nordic Capital.”

https://www.di.se/debatt/sverige-halkar-efter-i-kampen-om-framtidens-jobb

Och nedan ledare av Rudström i UNt exemplifierar väl hur snett många politiska ledarskribenter och partier gått. Att ropa efter något ”fristående” effektivitetsråd bestående av icke politiska företrädare visar på total okunskap om hur politiken fungerar. Det är partierna som måste ställa upp med betydligt mer kompetenta företrädare än idag! En liten upplysning till Rudström är att UP varje vecka konstruktivt kritiserar slöseriet inom Uppsala kommun. Ja, ja, det är nog plågsamt för Rudström att bevittna hur de partier som vill beteckna sig som liberala snart inte finns längre.

”Som skattebetalare i Uppsala ska jag känna att det är heltäckt, så effektivt det blir. Ännu bättre, kanske, om man läser Stefan Hannas (UP) särskilda yttrande, om att det är ”partierna som ska säkerställa tillräcklig kompetens” … för att ”klara av att driva på effektiviserings- och kvalitetsförbättringsarbetet”.”

https://www.unt.se/ledare/ledarkronika/artikel/borja-prata-om-uppsalas-alla-miljarder/r04voekl

Nedan typ av kritik bidrar inte till att svensk konkurrenskraft stärks. I Uppsalas Näringslivsråd ingår enbart småföretagare. Och agendan som rådet arbetar med är att driva på kommunens förbättringar till gagn för bland annat småföretagare samt att stärka svensk global konkurrenskraft. Även det senare gynnar småföretagare. Det tycks svårt att förstå.

https://www.unt.se/debatt/artikel/darfor-lamnade-jag-uppsala-kommuns-naringslivsrad/lwoz517j

Framtidssäkring

Generationsrättvisa

Återkommande har jag propagerat för Marknadsekonomi 2.0. Tyvärr går det segt eftersom dagens partier i Sveriges riksdag, och inom EU, tycks oförmögna att göra det som krävs. Det är politiken som måste driva den nödvändiga omställning till just Marknadsekonomi 2.0. Ekonomi är ”man made”. Ekonomi är inte naturvetenskap men ändå mycket viktigt. Om man på allvar bryr sig om kommande generationer människor är Marknadsekonomi 2.0 nödvändigt. I den världen värdesätts till exempel vår natur bättre. Entreprenören Stefan Krook skriver en läsvärd debattartikel i DI som bifogas nedan.

”Sedan 1700-talet har marknaden varit vår främsta motor för välstånd, innovation och utveckling. Men samma utveckling – när den kombinerades med global befolkningstillväxt och industrialisering – har lett oss till det största marknadsmisslyckandet i mänsklighetens historia: vårt ohållbara förhållande till planetens gränser.”

”Genom krav – och kanske ännu mer genom att kraven varit på väg – har hållbarhetsfrågor fått fäste i styrelserum och ledningsgrupper. Många bolag har börjat mäta och redovisa. Resultatet har ofta blivit just det man hoppades på: resursanvändning har effektiviserats och slöseri minskat. Den lägst hängande frukten har plockats, och arbetet med den pågår.”

”Att försöka lösa mänsklighetens största marknadsmisslyckande genom att överlämna besluten till konsumenten via ett överflöd av komplex information fungerar alltså inte heller.”

”Därför har jag föreslagit – bland annat i DI:s Hållbara samtal nyligen – en annan väg. En där vi inte höjer det totala skattetrycket, men ändrar vad vi beskattar. Istället för att beskatta arbete – det som bygger framtiden – bör vi beskatta det som hotar den: överutnyttjande av naturresurser. Om vi lägger skatten i konsumtionsledet, får vi direkt systempåverkan – utan att det kräver globala överenskommelser. Varje land kan ta ansvar för sin konsumtion, och till slut kommer de flesta stora konsumtionsländer att hamna där.”

”När miljön prissätts rätt så blir de vinnande bolagen de som skapar mer kundvärde med mindre belastning på naturen.”

https://www.di.se/debatt/gor-det-lonsamt-att-varna-framtiden/

Att en majoritet av Region Uppsalas och Uppsala kommuns partier och politiker fortsätter att driva på spårvägsprojektet är inte generationsrättvist. Spårvägsprojektet är onödigt, omodernt och extremt kostsamt. Nedan kan du ta del av SRs Ekonomiekot extra. Där lyfter de upp det jag regelbundet lyft i Uppsalas kommunfullmäktige de senaste åren. Vi lever i en ny tid och allt färre har råd att köpa eller hyra det som byggs. Stoppa spårvägsprojektet! Flexibla längre bussar är utmärkta för ett lerigt Uppsala. Det är bedrövligt att de partier, och deras politiker, som i onödan kraftigt belastar kommande generationer med stora ekonomiska påfrestningar inte ordentligt kan ställas till svars för det. Region Uppsala är ansvariga för kollektivtrafiken! Regionfullmäktige är ansvariga för spårvägsidiotin som bland annat drivits framåt av Centerpartiet. 

https://sverigesradio.se/play/avsnitt/2603861

Nästa styre för AB Sverige

Naiviteten har inte lämnat politiken

I förrgår var det åter en SVT debatt mellan riksdagspartiernas partiledare eller ersättare. Debatterna gav inte något nytt. Den nya partiledaren för Centerpartiet slog tydligt fast det den tidigare sagt, vi samarbetar inte med klimatförnekarna Sverigedemokraterna. Givet Sveriges ekonomiska läge, mycket höga arbetslöshet och fortsatt stark organiserad brottslighet innebär att en ny Moderatledd regering inte är sannolik efter riksdagsvalet 2026. Liberalerna åker sannolikt ur riksdagen och Centerpartiet kommer inte attrahera väldigt många nya väljare. 

Henrik Jönsson, bl a krönikör i GP, skriver läsvärt om hur vilse Centerpartiet gått. Och pedofilskandal efter pedofilskandal bland ledande företrädare har inte stärkt dem. Hatten är kompetent men det är ett för kluvet parti som fastnat mellan ”Stad och land” där det är ont om väljare. Partiledare i all ära men det är sakpolitiken, eventuella ideologiska kompass och vilka beslut partier varit med om att fatta som avgör hur partier uppskattas.

”Klimatpolitiken är alltid grönare på andra sidan. På detta sätt skulle man kunna sammanfatta Centerpartiets stöd av vänsterblocket – och dess efterföljande realpolitiska identitetskris.”

”Partiets tidigare ledare Annie Lööf, som inledningsvis krävdeplatt skatt, hade den libertarianska författaren Ayn Rand som förebild och företrädde den nyliberala så kallade ”Stureplanscentern” kom snabbt att överge alla dessa ideal för att istället börja samarbeta med vänsterblocket.”

”För storstadsväljarna är Sverigedemokraterna det stora problemet – och man efterfrågar samtidigt en i flera avseenden orealistisk grön omställningspolitik.”

”För väljarna på landsbygden är Vänsterpartiet och Miljöpartiet det stora problemet, och man kräver fungerande infrastrukturpolitik där rimliga drivmedelspriser är en central fråga.”

”Dessa två väljargruppers önskemål är oförenliga, och det enda sättet att kortsiktigt behålla dem båda är att helt enkelt inte bekänna färg förrän efter valet. Mycket tyder på att Centerpartiet än en gång kommer att välja vänsterblocket och att sätta bekämpandet av Sverigedemokraterna framför sin egen politik.”

https://www.gp.se/ledare/gastkolumn/centern-fortsatter-vandra-i-odemarken-.916a0dce-0c3b-4d90-b097-f0b541b54fa8

Hur ställs partier och politiker till svars när de bidrar till kraftiga dikeskörningar för de samhällen de ska tjäna mot en ljus framtid? Runt om i västvärlden ser vi hur gammelpartier och broilerpolitiker röstas bort. Det är ett tydligt sätt att visa sitt missnöje. Men var är det kännbara personliga ansvaret för ledande politiker? Frågar du mig är det får lågt eftersom de ledande politikerna har stor makt. När det personliga ansvaret är lågt både för ledande politiker och tjänstemän är det öppet mål för dåliga beslut. Och även för skadlig vänskapskorruption. Än så länge inte lika korrupt som i USA där nu familjen Trump levererar amerikanskt mästerskap i korruption. Nedan några exempel på hur Trump kraftigt skor sig själv och sin familj.

https://youtu.be/Wb_Jp9luj9w

Skola som levererar

Idiotisk inkludering

Jag är stolt över ”Guldavtalet” Utvecklingspartiet demokraterna, UP, gjort med minoritetsstyret i Uppsala kommun. Det är en tydlig reformagenda om vad en kommun kan göra för att rädda skolan från fortsatt förfall. Guldavtalet är guld värt för Sveriges framtid när det införs i mycket större skala än nu. I Utvecklingspartiet demokraternas budget kan du se hur kraftigt UP prioriterar stärkt svensk konkurrenskraft som gynnar alla svenskar. Alla!

Nedan är årets viktigaste Ledare. Expressen bjuder på den. Den är helt i linje med Utvecklingspartiet demokraternas skolpolitik. 

”Den fåfänga politiska drömmen om att alla elever ska gå i vanlig klass har kostat många allför mycket. Begrav den och gör det fort.”

”Det är en stilig politisk ambition att alla barn – eller så många som bara är möjligt – ska gå i vanlig grundskoleklass; att de ska inkluderas så att ingen hamnar utanför. Och att skolan ska göra allt för att för att ge elever med särskilda svårigheter extra stöd i klassrummet. Den enklaste delen – att fösa ihop så många elever som möjligt i vanliga klassrum – har klarats galant. 2011 blev det till och med obligatoriskt för barn på autismspektrumet att gå i vanlig klass, om de inte har en utvecklingsstörning.”

”Ty de individuella stödinsatserna i vanlig klass fungerar inte alls som politikerna tänkt sig. I stället har en blytung börda lagts på lärarna. I en klass på 25 kan det vara 10–12 elever som ska ha olika typer av anpassningar, säger högstadieläraren Anna Niklasson till tidningen Vi Lärare.”

”– En del elever behöver jag sitta bredvid för att de överhuvudtaget ska komma i gång under lektionerna. Andra ska ha lättare läromedel. De som har svårt att läsa och skriva behöver kanske ha inlästa texter. En del ska ha material på annat språk än svenska. Nyanlända kan kanske varken svenska eller engelska. 

Alla som tycker att detta låter som ett drömjobb, räck upp en hand.”

”Det finns faktiskt inga vinnare alls. Inkluderingsmodellen har nått vägs ände.”

https://www.expressen.se/ledare/alla-forlorar-pa-den-inkluderande-skolan/

Svensk skola och svensk invandringspolitik har kraftigt försvagat Sverige som samhälle. Ett stort misslyckande främst för Socialdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet. Det är dessa fem partier som påverkat riksdagens beslut mest. Och det är i Sveriges riksdag som ansvaret för detta stora misslyckande går att finna. Victor Malm, Expressen skriver läsvärt nedan.

”Sydsvenskans reportrar kunde i måndags berätta att toppstudenter på Lunds universitet inte kan läsa. I vid mening innebär det att de varken kan värdera, förstå eller tolka information och instruktioner som uttrycks skriftligt, än mindre ägna sig åt civilisationsgrundande förströelser som att läsa tidningar, litteratur och filosofi.”

”Den genomsnittliga skoleleven kan inte värdera trovärdigheten i informationen på en nätsajt med flera bidragsgivare (som Wikipedia), förklara syftet med att explicit markera sponsrat innehåll som sponsrat i en artikel, eller för den delen skilja sponsrat innehåll från redaktionellt, och så vidare. Bäst summeras det som de lider av svårartad idioti. De kan inte skilja meningsfullt från meningslöst, sant från falskt, köpt från autentiskt, eller retorik från sak, och det borde inte förvåna någon. När man inte längre kan läsa (och inte längre läser) förlorar man naturligtvis de förmågor och egenskaper som tryckkulturen utvecklar. På lång sikt är den tanken obehaglig: den moderna demokratin har bara existerat utan en levande tryckkultur i några få år.”

”Ingenting säger att den kommer överleva i en digitaliserad, analfabetisk värld där de många saknar kognitiv kapacitet att skilja information från reklam.”

”Kritisk analys och skepsis är socialt sanktionerade och samhället orienterar sig mot framtiden. Allt detta ställer in oss på snabb social och teknologisk förändring.”

”Det nya samhället är inte bara analfabetiskt. Det är också ensamt. Vi står inför något historiskt intressant: en kultur som förlorar gemenskapens sammanhållande styrka och den enskildes förmåga att tänka kritiskt. Optimisten tänker att vi i stället utvecklar nya förmågor, som människan alltid har gjort och alltid kommer att göra, men realisten varnar för vad det innebär: En annan värld.”

”Anderberg såg detta sammelsurium av falskt nonsens som ett slags förklaring av fenomenet Trump: Världen sådan den blir när människor lär sig den genom sammanhangslösa, distraherande videoklipp i stället för lokaltidningar och böcker. 

”Donald Trumps övertagande av det Republikanska partiet påbörjades vid den punkt i historien då ungefär tre fjärdedelar av den amerikanska befolkningen hade en smartphone”, skrev Anderberg. Kanske vet vi redan hur den värld ser ut som består av fullkomliga idioter. Frågan är snarare hur länge vi ska låtsas att det inte är dit vi är på väg.”

https://www.expressen.se/kultur/victor-malm/snart-bestar-sverige-av-fullkomliga-idioter/

Politiskt behöver Sverige nya seriösa politiska partier. De gamla försvarar för mycket av det gamla, förstör ständigt skolan med nya reformer, är för slappa med kraven på immigranter och fattar inte att all politik ska syfta till att uppnå stark konkurrenskraft. En misslyckad skola bjuder framtiden på mycket men inte stärkt konkurrenskraft. Lokalt och regionalt i Uppsala har du möjligheten att rösta på Utvecklingspartiet demokraterna. Du som har möjligheten, ta den chansen!

Må den bästa vinna

Kunskap, erfarenheter och relevanta meriter

Jag gläds över att det finns människor som vill ställa upp som invånarnas representanter i den representativa demokrati vi har. Många fler borde i vart fall under en mandatperiod ställa sig till förfogande till demokratin genom ett aktivt deltagande i ett parti. Det är via partier som våra representanter utses i landet Sverige. I Sverige röstar vi inte till exempel direkt fram enskilda borgmästare eller stadsministrar i personval. Med det sagt är det besvärande att vi idag, i detta partisystem, allt för ofta har ledande företrädare för oss invånare som inte har de kunskaper, erfarenheter och meriter som gör att de kan företräda oss på ett tillräckligt kompetent sätt.

Det räcker inte att vara bra på att prata och debattera för att axla mycket ansvarsfulla roller inom politiken. I vart fall inte om vi vill att våra kommuner, regioner och vårt land ska utvecklas positivt. Det borde många väljare ha lärt sig idag. Har många gjort det? 

Karin Pihl, Expressen, bjuder nedan på lite broilerkonsekvenser kopplat till svenska politiker.

”I dag är dagen då handeln med det nya beräkningssystemet för el börjar.

”Allt annat lika kommer elräkningarna att bli dyrare. Den nya modellen kallas flödesbaserad och syftet är att optimera elnäten. Men resultatet blir dyrare el för svenskar – och billigare för tyskar och norrmän. Kostnaderna ökar för charkfabrikerna att tillverka basmat åt svenskarna. Ansvarig myndighet Svenska kraftnät har struntat i att göra samhällsekonomiska analyser. Men regeringen då, som styr riket? Den har rullat tummarna. Ebba Busch lovade att det skulle bli billigare att vara svensk. Men så blir det inte. I en debattartikel i SvD försvarar hon modellen med vad som ärligt talat framstår som en hel del blaha-blaha-argument. Det kanske blir lite höjda priser, skriver Busch, men det är på det stora hela bra och nu ger regeringen myndigheten i uppdrag att följa upp förändringen och se hur det blir.”

”I fjol publicerade Riksrevisionen en genomgång av vad som händer när man blundar, kör och hoppas på det bästa. För den som funderar på att läsa den rekommenderas både skämskudde och stressboll. Det är haveri efter haveri. Här kommer kortversionen.”

”Vad kan vi lära oss av detta? Att svenska politiker sedan millennieskiftet haft samma inställning som Busch har till det nya beräkningssystemet. Och att det har slutat illa. Flödesbaserad kapacitetsberäkning kan nu läggas till stressbollslistan av dåliga energipolitiska beslut. Det är synd att regeringen, med energiminister Busch i spetsen, inte bryter det här mönstret. Sorgligt, faktiskt.”

https://www.expressen.se/ledare/karin-pihl/hjalp-ebba-busch-later-ju-som-stefan-lofven/

När vi svenskar får chansen att rösta på erfarna och meriterade politiska ledare går Sverige och dess delar mot bättre tider. När händer det? Jag tycker att medierna mycket bättre behöver jämföra ledande politiska kandidaters meritförteckningar i valrörelser! Vad tycker du?

Ständiga förändringar

Snabba förändringar krävs

Har den svenska verkligheten förändrats sedan år 2017? Ja, väldigt mycket! Över två års pandemi. Hög inflation. Kraftigt ökade kapitalkostnader. Lågkonjunktur. Kraftigt minskad befolkningsutveckling. Krig i vårt närområde där ukrainarna kämpar imponerande. Farlig, blodig och tragisk konflikt mellan judiska och islamska extremister i Mellanöstern. Omställning från oljeberoende till elberoende. Kraftiga geopolitiska spänningar där Asien kliver fram kraftigt och Västvärlden av olika skäl tappar konkurrenskraft. Mer och kraftigare beteendeförändringar kopplat till en allt kraftigare digitalisering. En allt större invandring från kulturer mycket olika den svenska. Det är STORA och omskakande förändringar på kort tid. Men i Region Uppsala och Uppsala kommun vill inte en majoritet av de politiska partierna ompröva det okloka spårvägsprojektet. Än finns tid att göra klokare ”vägval”. ”Tänk spår kör buss” är klokt minst 25 ytterligare år.

Efter pandemin har distansarbete kraftigt förändrat våra arbetsplatser, fastighetsmarknaden, näthandeln och trafikmönster. Som sagt, den svenska verkligheten är på kort tid kraftigt förändrad. SVT bjuder nedan på ett sådant faktum av ovan angivna. 

”Distansarbetet har sedan pandemins början ökat rejält – och fortsätter ligga på höga nivåer. Det är nu mer än tre gånger så vanligt att merparten av jobbet sker i hemmet än före pandemin. 

I fjol arbetade cirka 43 procent av Sveriges anställda i någon omfattning hemifrån. Cirka 13 procent förlade mer än hälften av sin arbetstid i hemmet; före pandemin var det 3-4 procent.”

https://www.svt.se/nyheter/snabbkollen/fyra-av-tio-arbetar-hemma

Ett annat faktum är att svensk integrationspolitik är ett fiasko. En hel del partier vågar inte ens tydligt tala om att det krävs en tydlig, rimlig och rättvis sådan politik. Typ: ”Välkommen hit, nu är du en del av det här och det här förväntas och krävs av dig. I utbyte får du allt det här.” 

Nedan ledare i Expressen har rätt. En del av Sveriges problem är att svenska skattebetalare plågas av kostnadsdrivande småförslag för att många småpartier vill synas. Va?, säger vissa om att Utvecklingspartiet demokraterna fick till en folkomröstning och en löpande stärkt demokrati genom möjligheten att starta formella stadsdels- och bygderåd. Det är ”skelettdelar” i en fungerande demokrati. Det är småpengar som skapar viktigt engagemang som också skapar konkurrenskraft. Expressens ledare lyfter ett KD förslag som är bra men ogenomtänkt. Som allt för ofta saknas praktisk förståelse när partikvarnar maler. 

https://www.expressen.se/ledare/kd-kortet-goder-bara-byrakrati-och-kriminella/

Och du som vill lära dig lite om geopolitik, du tror väl inte Indiens ledarskap är odelat positivt till västvärlden? Om du tror det tror du fel! Många gånger när jag besökt Indien har jag fått höra ilska över att t ex britterna gav bort stora delar av Indien till nutidens muslimska land Pakistan. Du vet väl att bl a britterna dragit många enligt afrikaner, araber och asiater idiotiska gränser. Och att Indien köper billig olja och gas från Ryssland, och struntar i västvärldens önskade sanktioner, det talar man tyst om. Det är klokt att fatta att det är kinesernas och indiernas tur att åter driva människans utveckling. 

”“Being here in India is essential. We have shared interest with India. It is a growing economy. It is going to be the third largest by the end of this decade. It is hugely important that we deepen and grow our ties.”

”But this trip was not just about economics. There was broader geopolitics too. Mr Lammy wants to reset Britain’s relations with the so-called Global South. India sees itself as key player in this loose group of developing nations. And that, Mr Lammy says, involves less lecturing by Britain and more listening. He was keen to talk about shared interests on green technology and shared threats in the Indo-Pacific, namely China.”

”He was less keen to talk about his hosts subsidising Russia’s war machine in Ukraine by buying many tanker loads of cheap Russian oil and gas. “Across the democratic community, there will always be differences of opinion,” he averred. Which is one way of excusing an ally for aiding an enemy.”

https://www.bbc.com/news/articles/c6p26qjgjjwo

Du vet väl att människan först utvecklades i Afrika, därefter i Mellanöstern/Persien och sedan i Asien? De enorma första stegen mot dagens extremt utvecklade mänsklighet togs utanför Europa minst fram till 1500-talet. Länge, länge fanns inga gränser, krigsskapade gränser mellan länder. USA befolkades först av indianer. Varför ”indianer”? Bara för att team Christoffer Columbus trodde de upptäckte Indien…

Dagens västmänniskor har mycket att vinna på att bli mer ödmjuka mot människor i andra delar av världen. Har västvärlden någon chans i konkurrensen? Absolut. Det är inte ett nollsummespel. Om vi bara kan få stopp på att vi blir för många på jorden, och att västvärlden blir duktigare på jämlikt mångfaldsbygge, då kan vi balansera de krafter som nu dånar framåt. Har vi de politiska ledare som krävs för att vi framgångsrikt ska navigera i denna nya miljö? Charles Darwins läror gäller än, ”survival of the fittest”. 

Den svenska verkligheten har på kort tid kraftigt förändrats. Ett litet land med en liten befolkning. Ett litet land där stora delar av befolkningen inte identifierar sig som svenskar. Det faktumet måste tas på större allvar. Asiatiskt näringsliv har snabbt förändrat svenskt näringslivs konkurrenssituation. USAs ”gröna statssubventioner” för lånade pengar rör också till det för svenskt näringsliv. Och skolan underpresterar för att svensk generell framtid ska bli bra. Nytt läge kräver kraftigare samhällsomställningar. Klarar en regering beroende av SD eller V av att göra nödvändiga omställningar? Klarar tillräckligt många svenskar av att rösta på det bästa möjliga partiet lokalt, regionalt och nationellt utan att ”göra som alltid”?

Missnöje eller nytta

Det behövs inget nytt av det gamla

Visst kan det vara intressant med ett nytt borgerligt parti om det bemannas med helt nya icke tidigare politiker sedan barnsben. Det ser vi dock aldrig som alternativ. Alternativen är ex politiker som ofta manövrerats ut i tidigare maktkamper som försöker starta nytt. Eller som inte fick genomslag för sin nischpolitik i det tidigare partiet. Miljöpartiet kom den vägen. Vad är det nya demokratiska erbjudandet som Sara Skyttedal erbjuder? Någon större tanke än hämnd verkar inte styra henne, men det återstår att se. Ska denna stridbara kvinna inte bara stoppa Kristdemokraternas plats i Europaparlamentet utan göra ett försök att bilda ett 100% populistiskt parti, Folklistan. Kul, det blir lite Catfight fram till 9/6 2026. I ena hörnet Ebba Busch. I andra hörnet Sara Skyttedal. Och Teodurescu som får en ny inblick i broilerpolitikernas värld efter sin korta period med Moderaterna. 

När en större grupp engagerade Uppsalabor startade Utvecklingspartiet demokraterna, UP, var det först ett projekt för att identifiera om ett nytt parti hade något att bidra med eller inte. Under projekttiden blev vi överens om att vi inte skulle vara ett populistiskt enfrågeparti. Vi identifierade också fyra kraftfulla huvudskäl till varför partiet skulle kunna göra stor lokal och regional nytta:

1. UP vill stärka det individuella inflytandet och tvinga de politiska partierna att lyssna bättre på dem de ska företräda och som bara får rösta vart fjärde år. Metoder för löpande invånarpåverkan ska stärkas och redan höga skatter får inte höjas ännu mer.

2. UP erbjuder ingen politisk karriärväg mot ledande politiska uppdrag från skolan och framåt. Ett minimikrav på 3 års riktig arbetslivserfarenhet krävs för att få ett ledande förtroendeuppdrag hos UP. Eftersom kommunen har många ledande tjänstemän som inte betalar skatt i Uppsala måste invånarnas företrädare, politikerna, enligt oss vara erfarna och meriterade för att kunna matcha mäktiga tjänstemän.

3. UP är 100% lokalt och regionalt fokuserade och smetar inte ut vår politik för att bli något ”lagom” för landet. UP styrs inte av några i Stockholm eller av ett partiprogram som inte helt utgår ifrån våra lokala och regionala förutsättningar.

4. UP är utifrån sina vallöften och sitt politiska program sakpolitiskt fokuserade och pragmatiska. Vi kan samarbeta med alla partier som har representation i ett fullmäktige för att röra oss mot vår uppsatta vision för Uppsala. 

Utvecklingspartiet demokraterna erbjuder stor lokal och regional demokratisk nytta. UP kommer alltid att vara ett lokalt och regionalt politiskt alternativ.

Hur mycket blir Europaparlamentsvalet i Sverige en ”Catfight”? Vi får se. Media älskar det. Och är det något  Teodurescu, Busch och Skyttedal är bra på är det mediahantering. Ja, ja innan Viktor Barth-Krons reflektioner nedan i Expressen vill jag tacka Skyttedal för att hon fick stopp på Decemberöverenskommelsen 2015. Den som vill att hens röst ska höras lite mer mellan val, och att personerna man väljer ska kunna matcha tjänstemännen, röstar på UP lokalt och regionalt.

”Den som tycker att vänstern är dum kan rösta på Moderaterna, den som anser att vänstern är ond kan rösta på SD. För den som finner vänstern förskräcklig men ändå oroar sig lite för vad högern ska hitta på med gamla och sjuka finns KD. Vem som behöver Sara Skyttedals nya parti är därför lite oklart.”

https://www.expressen.se/kronikorer/viktor-barth-kron/kraver-folket-verkligen-annu-ett-litet-hogerparti/

UNTs ledare, Karl Rydå, skriver läsvärt om Skyttedals partiprojekt. På många sätt delar jag hans analys men han missar att hon, med tanke på antalet droganvändare i Sverige, och finansiering av drogkarteller kan särskilja sig med budskapet ”legalisera cannabis”….

”Ett sista långfinger från Sara Skyttedal till Ebba Busch. Mycket kan man säga om den före detta kristdemokraten, men hon vet att göra avtryck.”

https://unt.se/ledare/ledarkronika/artikel/ett-sista-langfinger-till-ebba-busch/jp4y7k6j

P.S Skyttedal är ung. Om hon inte lyckas få fortsätta som ledande politiker kan hon alltid få jobb som lobbyist och PR-konsult. Som alla andra ex broilerpolitiker. Att hon är missnöjd över Ebba Buschs ledarskap vet vi. Om det nya partiet gör någon samhällsnytta återstår att se. Jag vet hur svårt, dyrt och krävande det är att bygga upp ett nytt parti. Skyttedals och Jan-Emanuel Js pengar kanske räcker. Den som lever får se. 

Debattklimatets gränser

Osakliga personpåhopp är osmakliga

Den som inte klarar av ett tufft debattklimat ska inte bli en ledande politiker. Stundtals är ordväxlingarna i tal och skrift riktigt låga. Tyvärr verkar det gå hem hos många väljare som tycks gilla att politiken blir personlig trots att den är kopplad till partiers politiska program. Politiska program som dess företrädare har i uppdrag att sälja. Som till exempel partiledare i Utvecklingspartiet demokraterna går mitt uppdrag i stor utsträckning ut på att verka för den sakpolitik partimedlemmarna röstat fram samt att hela tiden utveckla politikens innehåll så att den är relevant. Ändå ägnar sig en del debattörer att fokusera på mig istället för på sakpolitiken och förmågan att driva önskad sakpolitik framåt. Dåligt men bara att förhålla sig till. De som agerar så har väl lärt sig av Trumps ”charmiga” påhopp på alla sina motståndare. Naomi Abramowicz, GP, skriver nedan kopplat till debattklimatet. 

”Men Socialdemokraterna är inte det enda partiet som har påstått att motståndarna ägnar sig åt hatretorik eller att det förekommer nätkampanjer mot dem. Centerpartiet gjorde samma sak för några år sedan, när Annie Lööf var partiledare. Många borgerliga väljare, inte minst moderater, var besvikna på att Centerpartiet hellre ville samarbeta med Socialdemokraterna än den forna Alliansen. Det resulterade i allehanda satir på nätet, med udden riktad mot Lööf och Centerpartiet. I stället för att bemöta kritikerna i sak valde såväl centerpolitiker som C-märkta opinionsbildare att avfärda det som ”centerhat” (SVT 21/10 2018).””

”Problemet uppstår när partierna använder anklagelser om politikerhat och påverkanskampanjer som ett slagträ i debatten. Antingen för att avfärda meningsmotståndare som irrelevanta eller för att undvika att svara på tuff kritik. Dels riskerar det att leda till att en ännu tråkigare politisk debatt om satir eller fyndiga formuleringar klassas som ”hat”. Dels riskerar det att kortsluta det offentliga samtalet, om landets politiska elit kan misstänkliggöra enskilda debattörer hursomhelst. Fråga bara Henrik Jönsson.”

https://www.gp.se/ledare/partier-maste-sluta-kalla-kritik-for-hatretorik.e5d6e7fc-7d99-4e98-8a5f-5fb0129366d4

Kritik måste alla träna på att ta. Konstruktiv kritik är utvecklande för den som inte stelnat. I Uppsala hoppar en del gärna på mig och UP med känsloladdad frustration. Det är de fria att göra. Jag och övriga UP svarar med sakliga fakta. Inget gnäll över hur barnsliga eller ”fake”-aktiga de är. Fakta och återkommande beskrivningar av hur UP fattar beslut bjuder vi på. Tröttsamt? Ja. Ok att de gör det? Absolut. De flesta Uppsalabor som bryr sig förstår bättre än vad vissa tror. 

För UP är den Schweiziska  demokratiska modellen intressant. Vi vill klokt stärka vår demokrati. Mer av direktdemokrati tvingar det politiska skrået att vara ordentligt förankrat bland dem de ska företräda. Nedan BBC reportage om hur schweizarna nyligen folkomröstat om sin pension är intressant. Nu får de nog högre pension och högre skatt. 

https://www.bbc.com/news/world-europe-68463978

Nätets tid

Undantagsregler

Hur avgörs val idag? Den första frågan är; Hur många invånare tror du tar sin rösträtt på tillräckligt stort allvar? Vad innebär i min värld "tillräckligt stort allvar"? Det innebär att man en kort period vart fjärde år på allvar synar sakpolitiken hos partier som ställer upp lokalt, regionalt och nationellt samt deras valbara kandidater. Gör du det? Vet du vilken sakpolitik de partier du röstar på driver i för dig viktiga frågor? Vet du vilka erfarenheter och meriter deras topp tio kandidater har? Det borde du ta reda på om du tycker demokratin är viktig. Det är nästan bara i allmänna val som vi väljare kan påverka i ett land som bygger på representativ demokrati genom partier. Inte minst i Uppsala har jag träffat många som starkt är emot tät och snabb bebyggelse i södra stadsdelarna samt spårväg, ändå har de röstat på Liberalerna eller Socialdemokraterna. Knasigt. Allt för många röstar fortfarande som de alltid gjort och på tok för många röstar utifrån känslor kopplat till hur partier lyckas i sin marknadsföring i samband med val. 

El-Salvador har drygt 6 miljoner invånare. Fler än i till exempel Norge, Danmark och Finland. Där har den nyss valda politiska ledaren fått över 80 procent av rösterna av folket. Över 80 procent röstade på Nayib Bukele! Hans partis stenhårda kamp mot organiserad brottslighet och bojkott mot gammelmedia har enligt experter levererat folkets gillande. Tänk om något parti i Sverige skulle strunta i gammelmedia som till exempel SVT, SR, DN. Aftonbladet, GP, Expressen, UNT och gå ”all-in” på sociala mediekanaler samt stå för långtgående undantagsregler i kampen mot organiserad brottslighet. Hur framgångsrika skulle de bli i val? Tveklöst är vi många som är less på att den grova kriminaliteten fått växa sig så stark. När det idiotiska tillåtits hända krävs extra ordinära insatser för att få stopp på eländet. Nedan SVT och DN reportage är läsvärda. Tycker du Sverige borde införa undantagstillstånd för att hårt bekämpa den organiserade brottsligheten under säg sex år framåt?

”Kriminella brukade styra stora områden av El Salvador med terror, men efter att president Nayib Bukele införde undantagstillstånd 2022 har landet förändrats.

– Jag låter mina pojkar gå ut och leka. Det är lugnare nu, säger lokalbon Felix Vivas.

I stadsdelen Las Canas utanför huvudstaden San Salvador brukade en tredjedel av husen stå tomma då familjer tvingades fly våldet. Idag kan unga vara ute och spela fotboll i skymningen och det finns försäljningsstånd på gatorna.”

https://www.svt.se/nyheter/utrikes/stor-minskning-av-valdet-i-el-salvador-alla-ar-nog-nojda

https://www.dn.se/varlden/bukele-omvald-i-el-salvador-med-forkrossande-majoritet/

Anser du att Danmark är dåligt skött och har ekonomiska problem? Anser du att Island är dåligt skött och har ekonomiska problem? Anser du att Norge är dåligt skött och har ekonomiska problem? Dessa nordiska grannar har valt en mycket restriktivare invandringspolitik än Sverige. Alla övriga Nordiska länder förutom Finland rankas bättre än Sverige i HDI. Samtidigt rankas Finland som det land i världen som har flest nöjda invånare. Svensk vansinnig migrationspolitik har haft och har ett mycket högt pris. Vi har till exempel många fler skjutningar och sprängningar än samtliga övriga Nordiska länder tillsammans. De som hävdar att vi måste ha en väldigt hög invandring menar att våra grannländer som tillämpat en restriktivare invandringspolitik gjort fel. Än så länge vittnar mycket om att de gjort mycket mer rätt än Sverige. När TV4 nyligen hade en partiledardebatt med Andersson, Kristersson, Åkesson och Dadgostar pratade tre av dem som jag för 10 år sedan. Det är sjukt sent de som partier fattade vad de ställt till med och nu vill ändra på.   

https://www.tv4.se/artikel/sYntpnEMaxuHWjTMWoWiH/partiledarsamtal-med-s-m-v-och-sd-om-kriminalitet-och-integration?utm_source=tv4.se&utm_medium=shared_link

https://worldpopulationreview.com/country-rankings/hdi-by-country

https://worldpopulationreview.com/country-rankings/happiest-countries-in-the-world

Vad kan vi svenskar lära av El Salvador? Kanske att det inte para är politikereliten som är i osynk med folket, utan även medieeliten. 

Hopplöshet

Kan inte Sverige styras bättre?

Väldigt många svenskar tror inte att det spelar någon roll vilka som försöker styra Sverige. Det gör det. Precis som till exempel fotbollen, ishockeyn, hästsporten och UFC rankar lag och enskilda prestationer borde även politiken göra det. Det är självklart värdefullt att objektivt ta del av tidigare prestationer, meriter, och nuvarande konkurrensform. Partierna kan rankas på många fler sätt än ideologiskt, väljarstöd och eventuella reformer som blivit förverkligade. Och partiernas företrädare borde generellt rankas efter utbildning, arbetslivserfarenhet, särskilda arbetsresultat, föreningserfarenheter, övriga livserfarenheter, exempel på ledaruppdrag och om de dömts för brott.

Tyvärr lider nu landet av att det sedan 2010 är svaga regeringsbildningar med ett parti med ett större väljarstöd som behöver en röra av andra partier med i sitt regeringsunderlag. Reinfeldt 2 körde i väggen bland annat genom att före en migrationsuppgörelse med Miljöpartiet. Socialdemokraterna visade tydligt hur handlingskraftig en regering kan bli när Miljöpartiet själva valde att lämna regeringen. Moderaterna brottas med att hantera det ständigt röriga Liberalerna och beroendet av Sverigedemokraterna. I den nya tidens demokratiska röra är det inte lätt att vinna väljarnas förtroende. Personligen tycker jag väldigt många väljare får skylla sig själva då de inte utvärderar partiernas hela politik och deras företrädare bättre. 

Nedan förtroendemätning i Expressen indikerar att många svenskar inte tror att det spelar så stor roll vilka som har landets ministerposter. Den röra som numera finns inom många av Sveriges demokratiska församlingar talar tyvärr för att det är svårt att forma reformdugliga regeringar idag. Det är inte positivt för dem som har få chanser att emigrera ifrån landet Sverige till något bättre. 

”Det här är inte opinionssiffror utan förtroendesiffror, och om man inte har förtroende bland väljarna är det svårt att presentera ett alternativ, säger Toivo Sjörén och fortsätter:

– Samtidigt beror missnöjet på helt olika saker bland oppositionens väljare och de på regeringssidan, som till exempel kanske tycker att Tidöavtalet inte är tillräckligt långtgående eller genomförs tillräckligt snabbt, eller att man som moderat väljare vill ha fler skattesänkningar. Att vara missnöjd betyder inte automatiskt att man håller med Magdalena Andersson.”

https://www.expressen.se/nyheter/gapet-minskar-mellan-regeringsalternativen/

Många politiker har mycket att lära av Gerhardsson!

Värdelöst debattklimat

Varför så låg nivå på samhällsdebatten?

Debattklimatet i Sverige imponerar inte. Allt för sällan bryts olika sakpolitiska frågor i längre sakliga debatter mellan partiers företrädare. Om det debatteras är nivån ofta låg och formaten tillåter inga längre dueller om vad som är bra eller dåligt ur olika partiers perspektiv. Tyvärr är inte heller många invånare intresserade av att till exempel höra argument för och emot en stor sakfråga. I till exempel Uppsala är en sådan fråga spårväg eller längre bussar. På måndag 14:00 i Stadsbiblioteket bjuder därför Utvecklingspartiet demokraterna, UP, på spårvägsdebatt. Debattdeltagarna är ett NEJ-parti, ett JA-parti och en sakkunnig från ett lokalt parti i Lund. Lund är Sveriges senaste stad att införa spårvägstrafik. Under 1 1/2 timme kommer tre sakkunniga bryta åsikter och publiken får ställa frågor. UP hoppas många fler liknande debatter blir verklighet.

Nedan skriver Håkan Boström, GP, läsvärt om varför debattklimatet försämrats. 

”En ännu mer utbredd förklaring till att vår offentlighet ser ut som den gör är digitaliseringen och sociala medier. Nätets genomslag har självfallet påverkat vårt samhälle på ett genomgripande sätt, inklusive den politiska debatten. Men även här är det lätt ett fastna i ett allt för enkelspårigt perspektiv. Nätet är inte så mycket en orsak som en förstärkare, och snarast en fortsättning på tidigare utvecklingslinjer.”

”Men att många söker bekräftelse på sociala medier är faktiskt inte samma sak som att de bestämmer människors åsikter. Att få bekräftelse kan förstärka redan befintliga politiska uppfattningar, på samma sätt som de kan förstärka människors tro på konspirationsteorier. Däremot finns inget stöd för att digitaliseringen verkligen har fått fler att tro på konspirationsteorier.”

”Vissa människor är helt enkelt mer benägna att hålla sig till slutna tankesystem. Det är en fråga om psykologi snarare än teknik. I pressens barndom fanns en lika stor oro för att tidningarna skulle manipulera människor och hetsa dem till konflikt, i synnerhet sedan tidningen blivit en massprodukt. Efterhand insåg man dock att pressens makt var begränsad. Tidningarna kan påverka vad människor pratar om, men inte alls i så stor utsträckning vad de ska tycka.”

”Bägge sidor överskattar mediers makt och hur lättpåverkade vi är – eller rättare sagt hur lättpåverkade folk i allmänhet antas vara. De som varnar för detta ser ofta sig själva som ett under av insikt, förnuft och självkontroll medan majoriteten närmast betraktas som en lättledd fårskock. Övertron på medieteknikens makt skapar sin egen dramaturgi där ett fåtal aktörer manipulerar flertalet.”

”Digitaliseringen har egentligen bara skyndat på en utveckling som föregick den, nämligen ”medialiseringen” av verkligheten, eller att bilden av verkligheten blivit en del av verkligheten. Det är kärnan i den ofta missförstådda postmoderna analysen.”

https://www.gp.se/ledare/håller-vi-på-att-tappa-fotfästet-1.107430865

Om vi bortser ifrån hur sociala medier förändrat debattklimatet, med många tyckare utan relevanta faktakunskaper, har Karl Rydå på UNT rätt. Röran i många demokratiska församlingar har också förstört debattklimatet då flera partier, av makttaktiska skäl, undviker att debattera. Man ska kunna debattera mot varandra i sakfrågor men samtidigt kunna samarbeta. Jag håller med Rydå, Liberalerna har blivit en svag länk.

”Att det sedan 13 år tillbaka inte finns något traditionellt politiskt block som samlar en majoritet i riksdagen – och att partierna inte vet hur man ska hantera det.”

https://unt.se/ledare/artikel/liberalerna-ar-regeringens-variga-sar/r5600wwl

Personval eller partival

Jag, jag och jag

Även i svensk politik blir de enskilda ledargestalterna viktigare och viktigare i kampen om väljarna. Personligen skulle jag vilja ha det som i många andra demokratier med direktval av borgmästare och president. Det är roller som behöver stor personlig legitimitet, i synnerhet i ett samhälle där tjänstemannaansvaret är svagt. Dagens svenska system är i huvudsak kollektivistiskt. Och en sak är helt säker, när partier internt väljer sina företrädare är det långt ifrån säkert att de mest erfarna, meriterade och lämpliga får uppdragen. Det är betydligt mer rättvist att de partierna släpper fram får utmanas direkt mot de människor de ska företräda. Den legitimiteten från väljarna har stor praktisk betydelse, inte minst i det interna politiska spelet. 

När nu Liberalerna gör nystart i sina försök att överleva i riksdagen är valkampanjen full av "jag har länge tyckt", "Jag tycker" och så vidare. När invånarna röstar fram borgmästare eller en president får dessa personer ett starkt personligt mandat av väljarna, det är något helt annat än den folkliga legitimitet en ordförande för kommunstyrelsen eller en statsminister har i Sverige. Jag upprepar, jag skulle vilja att även Sverige hade någon form av direktval av ordförande för kommunstyrelsen och till statsminister. Individer med särskilda demokratiska ledaruppdrag har väldigt stor betydelse för hur ett samhälle utvecklas. Individer som kan få mycket legitimitet från invånare som inte skulle rösta på den individens parti har mycket goda möjligheter att göra stor positiv nytta för hela samhällets invånare. Vad "jag" tyckt är i Sverige inte så viktigt. Vad partiet tyckt och tycker är idag det avgörande. Självklart har alltid en ledare ett stort inflytande över sitt lag men det är irriterande att gång efter gång höra partiledare tala om vad "jag tycker", det är inte vad de ska företräda. De har inte blivit direktvalda av invånarna/medborgarna.

"Liket lever" skriver Expressens ledare om Liberalerna. Johan Pehrson sägs inge lite hopp. Han har uppenbarligen humor, det gillar jag. Han är ju samtidigt belastad med att vara en medelålders vit man. Skäggig dessutom. Det kanske är just det som saknas i svensk politik. Kommer det att räcka för att kravla sig över riksspärren på 4 procent? Den som lever får se. Ja, ja.... Som det spelsystemmässigt ser ut just nu krävs att L överlever riksdagsspärren och att MP åker ur riksdagen för att inte Socialdemokraterna återigen ska maktspela sig in i Rosenbad.

"Med bara fyra månader kvar till valet ligger Liberalerna kvar på runt 2,5 procent i opinionsmätningarna. Snart måste lyftet komma om inte en röst på L ska vara bortkastad den 11 september."

"Nyligen lanserade Liberalerna en hyllad reklamkampanj, där Johan Pehrson poserar med näbbstövlar, stormönstrad slips och en mobil med utdragbar antenn. Budskapet var att L har varit för Nato, kärnkraft och språkkrav långt innan de omfamnades av nästan alla. I stället för att sura över att väljarna inte belönar partiet, som har velat gå med i Nato sedan 1999 och varnat i tid för Putins Ryssland, svarar man med gott humör." 

"Liberalernas akuta dilemma har alltsedan valet 2018 varit regeringsfrågan. Först bytte man sida och slöt Januariavtalet tillsammans med S/MP-regeringen och C. Sedan bröt man sig ur, men hade svårt att svara begriplig om den framtida relationen till SD."

"Johan Pehrsons uppgift blir att övertyga mittenväljare om att ett maktskifte är möjligt utan att borgerligheten hamnar på villovägar. Lyckas han med det räddar han inte bara L, utan bäddar för en borgerlig valseger."  

https://www.expressen.se/ledare/liket-lever-rakna--inte-ut-liberalerna--/

Det enskilda ansvaret är viktigt även inom politiken. Därför tycker jag att en ordning där invånarna får rösta fram en borgmästare och en premiärminister/president är bra. Tänk att inte ett parti som Socialdemokraterna redan tidigare kunde inse att Putin och hans gäng skulle kunna göra något liknande? Hur ställde sig Sveriges företrädare när Macron föreslog en starkare militärallians inom EU? Så sent som för några månader sedan gav Peter Hultquist, S-försvarsminister ett löfte om att inte Sverige skulle gå med i NATO.... Självklart måste nationer som vill leva i demokratier starkt hålla ihop mot andra krafter på vår jord. 

https://www.tv4.se/artikel/3NwvyRjpKEKUL6PSVWMeTA/jan-eliasson-daerfoer-saeger-jag-ja-till-ett-svenskt-natomedlemskap

Jag tycker vi i Sverige ska lära oss av länder som tillämpar personval på borgmästarrollen och presidentrollen. I kombination med partisystem anser jag att det blir mer rätt än fel ur ett demokratiskt perspektiv. Nu när Sverige byter linje och går med i NATO kanske vi även kan börja tillämpa personval på de viktigaste posterna i det demokratiska systemet också...... Det dröjer nog länge tyvärr.

Ordning och tillhörighet

Från homogent till heterogent

Under många generationer av människor var det svenska samhället väldigt homogent. Kristendomen och jordbrukssamhällets regler och normer präglade invånarna i stor utsträckning. Ända fram till 2000-talet var också maktens instrument för att kontrollera människors hjärnor via mycket begränsade medier kraftfullt. Därefter återvände på många sätt kaos i takt med att kommunikationskanalerna blev fler och har exploderat när sociala medier gjort sitt omfattande inträde i människors liv. Och i västvärlden har media kaoset växt parallellt med att religionerna tappat allt mer i betydelse för många invånare. På flera sätt har dessa stora förändringar påverkat politikens förutsättningar i västvärlden. 

Anders Sundell skriver en intressant krönika i SvD om att politiken idag beskrivs ha tagit över religionens tidigare roll i många människors liv. Hans funderingar är värda att reflektera en del över och därför väljer jag att nedan ge några exempel på hans funderingar kopplat till denna enligt honom tydliga trend. Eftersom det finns gott om historiker som beskriver religioner som ideologier är det inte långsökt. Ambitionen att skapa en islamistisk stat, som vissa bär på, kan ses som ett tydligt exempel på detta.

"En ledtråd, tror jag, finns i svaren till den världsomspännande undersökningen World Values Survey. Sverige sticker ut som ett extremt sekulärt land, där religion upplevs vara mindre viktigt i livet än i de flesta andra länder. I stället utmärks svenskar av att politiken här rankas högre än på de flesta andra ställen. Här kan det finnas ett samband."

"Politiken har alltmer tagit religionens roll som moralisk vägvisare och identitetsskapare. Förut var det kyrkan som berättade hur man skulle leva för att vara en god människa. Nu fyller politiken det vakuum som lämnats av sekulariseringen."

"Frågor om rasism, mänskliga rättigheter, migration och miljö värdeladdas numera på ett sätt som går bortom åsikter om specifika reformer. De handlar inte bara om vad man tycker om policyåtgärder, utan om hur man bör leva för att vara en god människa. Man förväntas ställa om sin livsstil och skärskåda sina egna tankar och vanor, på ett närmast rituellt sätt. Det personliga blir politiskt, och tvärtom. Det finns politiska poäng att tjäna på att främja den här utvecklingen. Kampen mellan gott och ont är mer engagerande än en debatt om vilka medel som är bäst för att nå ett gemensamt mål."

"Politiken bör vara ideologisk, men kunde gärna bli mindre moralisk. Partiernas uppdrag bör vara att lägga fram åtgärder som löser samhällsproblem på samhällsnivå, snarare än att skapa levnadsregler för individer. Och om vi slutar betrakta medborgare som syndare kanske vi också kan sluta låtsas att politikerna är helgon."

https://www.svd.se/politiken-har-blivit-den-svenska-religionen  

Kunskap är alltid värdefull. Visste du att det finns en stark uppfattning bland människor i norra och södra delar av världen om att man är mer eller mindre bra? Att man anses mer eller mindre duktiga? Även om detta skriver jag i min bok "En stund på jorden". Vädrets makter har självklart präglat oss människor och fortsätter att göra det. Den som vill försöka förstå vad som händer i världen behöver även förstå att denna uppfattning finns bland många av jordens människor. The Economist skriver intressant om detta som jag bifogar nedan.

https://www.economist.com/christmas-specials/2021/12/18/north-south-antipathies-endure-around-the-globe

I samma nummer av The Economist kan vi också ta del av intressanta data från USA där de tar fram jämförelser utifrån vilken ras man som människa klassas som. Ja, utifrån vilken ras man klassas som. I USA "bokförs" ras när de gör sina analyser av både det ena och det andra. När man läser artikeln blir det tydligt att det inte är ointressant att ha koll på generella skillnader mellan hur olika indelade grupper tänker, gör och har det. Även om vi alla är människor, homo sapiens sapiens, finns generella skillnader beroende av vilken bakgrund vi har. Sverige brukar härma USA på många sätt. Både bra och dåliga. Tror du även Sverige åter börjar registrera raser? Varför inte? Vi har ju importerat identitetspolitiken….. 

https://www.economist.com/graphic-detail/2021/05/21/how-america-compares-to-the-world-when-split-by-race

I Fokus skriver Thomas Gür läsvärt om hur korkat de flesta rikspartier agerat de senaste åren. Och Markus Kallifatides skyller på 90-tals sossar och drömmer om socialistisk politik. Bra av Fokus att ge två skilda perspektiv. Gür har rätt, vill man inte leva i en diktatur får man acceptera och klokare förhålla sig till politiska olikheter. Glöm aldrig, vad än vänstermänniskor eller vissa liberaler försöker sälja in på dig, att människan är ett flockdjur och vill känna samhörighet. Personligen har jag blivit övertygad om att geografiska hemvister, lagar som står för jämlikhet inför lagarna, yttrandefrihet och demokrati är vad vår del av världen måste jobba hårt med att skapa önskad tillhörighet till. I den världen hör inte DÖ, JÖKar eller andra demokratiska dumheter hemma. Naivister och broilers måste hållas långt ifrån makt även i en demokrati.

Gür:

”Bortom ytan om att hålla en gemensam politisk motståndare borta från inflytande, har dessa överenskommelser varit återkommande uttryck för verklighetsförnekelse hos en mycket stor del av den svenska politiska eliten. Ty framväxten av det parti, SD, vars inflytande man har velat förhindra, har varit en av många, och i det här fallet ett av de tydligare, manifestationerna av de senare decenniernas omfattande och grundläggande förändringar av Sverige i demografiskt, nationellt, etniskt, kulturellt, ekonomiskt och socialt hänseende.”

”Majoriteten av Sveriges etablerade politiska elit har å sin sida antingen förnekat dessa förändringar eller sökt presentera, eller snarare skönmåla, dem, som en välkommen, önskvärd och eftersträvansvärd utveckling. Uppenbarligen har en allt växande del av väljarkåren inte velat skriva under på den skildringen.”

”DET STÖK SOM MAN genom konstlade och verklighetsfrämmande avtal sökt lägga locket på, har i stället gjort sig gällande med råge. Betänk bara det fantasifulla målet att DÖK enligt sitt grunddokument skulle gälla fram till valet 2022, och vad dess fall tio månader senare ledde till.”

Kallifatides:

”Socialdemokraterna är mödosamt i färd göra upp med sitt eget 1990-tal, då partiet begick mycket allvarliga misstag i verklig maktställning. Både den ekonomiska politiken i stort och välfärdens styrning och organisering behöver omprövas. Nästa år kan det ske på allvar, om medborgarna vill.”

https://www.fokus.se/kronika/dolj-inte-roran-stoket-ar-demokrati/

Fokus har också en artikel om ett korkat svenskt idéklimat som också är läsvärd. Om Sverige ska försvara sin position som ett generellt välståndsland brådskar det att välja klokare politiskt ledarskap. Jag vill leva i ett tryggt generellt välfärdsland, vill du?

https://www.fokus.se/synvinkel/sveriges-ideklimat-paminner-om-det-forna-ostblockets/?fbclid=IwAR0xuVfO-YtLQbNuhqx6p7uvDnjkJh_FPWg5Ytuhl8zvDFDzv_S7QGzuUQs

Utvecklingspartiet demokraterna vet hur vi lyckas skapa den samhörighet vi behöver. Delar av den politiken gav vi uttryck för i en UNT artikel nyligen.

”En stark lokal vi-känsla måste skapas som gör hela Uppsala trevligare och som bidrar till att vi bättre hjälps åt att inkludera människor i behov av aktivt stöd och jobbmöjligheter. Vi kallar det ”Uppsalakontraktet”.”

”För att kraftigt förstärka Uppsalas integrationsarbete behöver vi lära oss av andra, till exempel Australien och Kanada, hur de lyckats skapa en gemensam vi-känsla bland människor med mycket olika bakgrunder. Sverige är i dag en nation uppbyggd av människor med bakgrund i många länder och det är viktigt att våra invandrare vill bli en del av ”oss svenskar” och att övriga samhället aktivt bjuder in dem att bli en välkomnad del av oss. Svensk nutidshistoria lär oss att det stora flertalet av de som invandrar till Sverige också bor kvar här livet ut. En inkluderande vi-politik är därför mycket viktig. En del av vår gemensamma identitet ska vara att man är en stolt Uppsalabo.”

https://unt.se/nyheter/artikel/r19oz43j