Vem dansar du med
Dagens politiska verklighet är mycket mer komplex än vad många förstår. Och många verkar inte förstå att alla partier måste kompromissa om de ska påverka något alls. I Sverige gäller det även landets två största partier Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna. Ett sätt att beskriva komplexiteten är att lilla partiet KD har den symboliska rollen som vice statsminister.
Vad vi än tycker om det kommer ingen veta vilka som väljer att försöka bilda styren runt om i landet efter den 13/9 2026. Och ingen vet säkert vilka som slutligen försöker styra tillsammans. Så är det. Vissa kommer att ha lättare än andra att kompromissa fram politik inom alla sakområden som politiken påverkar. De som vill få en bättre framtid röstar på det lokala, regionala och nationella alternativ man tycker har bäst företrädare och bäst sakpolitik. Många är fortfarande så lata att de inte besvärar sig att ta reda på sina alternativ i en kommun, Region och nationellt. De väljer ett parti och röstar på det i de tre samtidiga valen. Det är ett mycket dåligt sätt att vårda sina tre röster endast vart fjärde år.
Naomi Aberamowicz, GP, skriver läsvärt om det parti som förstört mest i Sverige, och i Uppsala, de senaste tjugo åren. Det är ett parti som har en hel del vettiga individer i sina lag men som lag lyckas de ofta enas om dålig politik. I Uppsala är spårvägsprojektet det största och mest skrämmande exemplet. Partiet heter Miljöpartiet.
"Miljöpartiet har tagit ett motvilligt kliv in i 2020-talet. Häromveckan uppdaterade partiet sitt partiprogram för första gången sedan 2013. Programmet är fullt med gröna visioner om ett hållbart och solidariskt samhälle. Det märks att MP har blivit mindre aktivistiskt sedan det senaste programmet. Det är sådant som händer efter att man har styrt landet, haft fina kontor på Rosenbad och tvingats förhandla med Socialdemokraterna mer än en gång. Ett parti som en gång har haft regeringsmakten vill gärna ha den igen."
"Även om MP inte längre skryter om att det är Sveriges mest öppna parti är det stora skillnader mellan Miljöpartiets migrationspolitik och Socialdemokraternas – partiets främsta samarbetspartner. Socialdemokraterna har i mångt och mycket accepterat Tidöpartiernas politik medan Miljöpartiet lever kvar i en annan tid. Exempelvis vill MP se en utökad rätt till familjeåterföreningar, att permanenta uppehållstillstånd ska vara huvudregeln och att Sverige ska vara ett land som är öppet för arbetskraftsinvandring. Under den senaste MP-kongressen sade språkrören att de planerar att föra Socialdemokraterna i en mer liberal riktning om partierna bildar regering tillsammans efter valet (AB 19/10). Migrationen är långt ifrån den enda frågan där MP och S är oense. Den miljöpartistiska energipolitiken bygger mer på drömmar och förhoppningar än verklighet. Partiet vill fasa ut kärnkraften och motsätter sig uppbyggnaden av nya kärnkraftverk."
Jag delar helt Abramowicz varningar om att Miljöpartiet återigen riskerar att hamna i Sveriges regering. Det har inte det svenska folket vare sig socialt eller ekonomiskt råd med.
Det är extremt illa om inte Moderaterna och Socialdemokraterna kan bli "den breda mitten" och hjälpas åt att få ordning på Sverige. Det behövs. Alternativen ser mycket osmakliga ut. Mycket osmakliga! Eftersom det inte är sannolikt gillar jag Socialdemokraternas utspel under helgen om att S och M borde göra några viktiga trygghetsavtal. Det är ett sätt att stoppa en hel del dumhet som MP kan hitta på om de åter kommer in i Sveriges regering. Nedan en beskrivning av S avtalsförslag i SVT:
https://www.sverigesradio.se/artikel/s-vill-inga-tioarspakt-med-m-mot-gangbrottsligheten