Kulturen bärare av
ett folks berättelser
Är det möjligt att något blivit relativt sett bättre i
kommunistländer än i länder med marknadsekonomi? Frågar du mig är svaret klart ja. Av alla
länder jag besökt en kortare eller längre stund är det i Kuba, Vietnamn, Kina
och i Ryssland som man kan ta del av ett kultur- och konstliv utöver det
generella. Särskilt på Kuba och i Vietnamn. Väldigt många av invånarna är
kulturellt intresserade, många deltar aktivt i kulturlivet på olika sätt och
deras världsklasshower och konstverk är imponerande och tillgängliga för många
invånare till överkomliga priser. Bara av detta skäl kan jag varmt rekommendera
besök till framförallt Kuba, Vietnamn och Kina om du inte redan besökt dem. Jag
är också säker på att ditt besök bidrar till att de blir mer allt mer öppna mot
omvärlden och mer intresserade av att ta intryck av andra. Dessa länder är
annorlunda och det gör dem intressanta om man är en nyfiken kultur och
konstintresserad människa. Det är framförallt i Vietnamn och på Kuba som jag
köpt några av mina vackraste konstverk. Konstverk som är gjorda av konstnärer
som håller världsklass och som både är vackra att betrakta samt härliga
upplevelseminnen. Och i Kina har jag upplevt den hittills mest spektakulära
showen i mitt liv. Jag överdriver inte om jag säger att det var över 300
personer som deltog i underhållningen. Det var pampigt. Varför tror du att
kommunistiska samhällen satsat så mycket på kultur och konst? Kan det vara för
att beskriva och utveckla den egna nationsberättelsen så kraftfullt som
möjligt? Kan någon berättelse bli kraftfullare än om den blir en stark
kulturell del av ett folks medvetande? Eller är det bara en tillfällighet?
