Ett liberalt land

Sverige och svenskarna

Sverige och svenskarna har i mycket stor utsträckning en liberal livsinställning. Så är det. Varför kan inte politiken på riksnivå spegla det mycket bättre. Varför ser partistöden ut som de gör? Att ett missnöje i Norge går kraftigt fram i ett av världens rikaste länder säger mycket om hur den gammelpolitiska makten tappat markkontakten och blivit på tok för PK. Att många människor väljer att lägga sin röst på missnöjespartier är för att de vill markera sitt missnöje mot andra alternativ. Jag är övertygad om det eftersom de flesta väljare inte är ordentligt pålästa om alla partiers sakpolitik, erfarenheterna hos partiernas företrädare och hur sakpolitiken skiljer sig mellan partier. Och på kommunal och regional nivå är invånarnas kunskaper om partiernas sakpolitik och företrädarnas erfarenheter ännu sämre. Tro det eller ej men i Uppsala finns fortfarande vuxna invånare som inte förstått att det just nu byggs för omodern spårväg i Uppsala stad. 

Liberala krafter inom Socialdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet och Liberalerna borde börja bete sig vuxnare i rummet och ta ansvar för svenskarnas bästa på riksnivå. Sluta upp med liberal extremism. Lös invandringsproblemen utan att förolämpa våra invandrare och öppna upp Sverige för expertinvandring till våra viktiga exportföretag. Få ordning på skolan så att den åter levererar många elever som klarar arbetsmarknadens minimikrav samtidigt som många kan kvala in till högre ställda krav till våra universitet. Särskilt M och S partistrateger tror ett liknande ansvar kraftigt leder till att de tappar väljare till ”kanterna”. Det tror inte jag! SD kan bara bli så stora som de nu är i opinionsmätningarna. Och de får så höga opinionssiffror på grund av de övrigas misslyckanden. Det är dags för S och M att ta svenskarnas bästa på större allvar. Både S och M företräder nu äntligen en betydligt mer hållbar invandringspolitik än förr. Men de avstår ifrån dumheten att betrakta invandrare enbart som problem och oönskade. Huvudskulden till idiotisk invandring är inte invandrarnas, den bär tidigare idiotiskt förd invandringspolitik under ledning av M och S. Så är det inte längre! Dags att ompröva det politiska spelets bästa möjliga spelsystem för Sveriges bästa. 

Nedan debattartikel i Di från en företrädare från Timbro är mycket läsvärd. Den hyllar både sosse- och moddeledda regeringar för att på många sätt navigerat näringslivspolitiken väl. Ja, du läste rätt. Men mer behöver liberaliseras. Till exempel mycket mer regelavvecklingar och en smartare invandringspolitik. Det är bara S och M samt några få övriga partier som nationellt kan leverera på det. Dessa två partier måste sluta att se varandra som huvudfiender. Var är Anna Dahlberg?

”Sverige är det förmodligen det land i västvärlden som förändrats mest de senaste 30–40 åren. Vi är inte längre ett socialdemokratiskt undantag, utan ett liberalt sådant.”

https://www.di.se/debatt/ett-liberalt-land-i-starkt-behov-av-liberalisering/

Nu är hög tid för S och M på riksplanet att lära av Norges politiska situation. Och länge borde de större rikspartierna ha lärt mer av dansk politik. Gör om! Gör rätt!

”Om de rödgröna blir störst, vilket det lutar åt just nu, blir det förmodligen en minoritetsregering. Det återstår i så fall att se om Arbeiderpartiet kommer att fortsätta regera ensamma eller tillsammans med Senterpartiet och Sosialistisk Venstre, eller något av dessa partier. Att Jonas Gahr Støre i så fall fortsätter som statsminister är ganska säkert. Om högerblocket vinner råder det desto mer osäkerhet om vem som ska bli statsminister.”

https://www.dagensarena.se/innehall/det-har-behover-du-veta-infor-valet-i-norge/

En sak är helt säker, om ett alternativ till S vinner det svenska riksvalet 2026 och SD är det största partiet i ett sådant regeringsunderlag, då måste SD ingå i den regeringen. En annan sak som är säker är att kloka invånare i kommunvalen röstar på lokala seriösa partier som erbjuder erfarna kandidater. 

Tid för nystart

Vilken väg framåt är sannolikt klokast?
Att det är kaotiskt inom rikspolitiken är uppenbart för de flesta. Tyvärr gottar sig en del politiskt aktiva i detta då de ser politiken som ett spel. För mig är politiken självklart ett spel om vem som mest kan vara med och forma framtiden MEN politiken handlar också om att ta ansvar för det uppdrag alla folkrepresentanter tagit på sina axlar. Det ansvaret att göra det lika bra eller bättre för oss svenskar. Då duger det inte att låsa in sig i hörn som leder mot politiska låsningar som INTE ser till svenskarnas bästa. Jag anser fortsatt att den bästa vägen framåt i nuläget är en Socialdemokratisk regering som sväljer stoltheten, visar stor ödmjukhet, administrerar Alliansens budget till hösten 2015, då de presenterar en ny egen budget som de gjort överenskommelser med övriga om att den vinner. M, C, FP och KD kan avstå från att lägga en egen endast den gången och lägger ner sina röster om S inte lägger fram en budget som helt är i strid med deras hjärtefrågor. Med en S regering som sväljer stoltheten kan förhoppningsvis nödvändiga, och mot befolkningen ansvarstagande, blockövergripande överenskommelser göras inom försvarsområdet, energiområdet, infrastrukturområdet och migrations/integrationsområdet. En fastlåst Alliansregering och ett tjurigt S är sannolikt ingen väg framåt som levererar kompromisser som blir bäst för svenskarna. Tyvärr kunde inte S pröva detta vägval av egen kraft. Om frågan hamnat hos talmannen hade sannolikt M, C, FP och KD tagit chansen att bilda regering. Deras alternativ skulle ju vara större än ett ensamt S.
http://www.dn.se/ledare/huvudledare/lofven-ar-arg-och-annu-argare-kommer-han-att-bli/
http://www.dn.se/val/nyval-2015/valjarna-ger-regeringen-ett-bottenbetyg/
http://www.expressen.se/kronikorer/k-g-bergstrom/det-ar-sa-jamnt-det-kan-bli/

Varför inte M, FP, C och KD nu?
Oavsett vem som försöker regera landet i dagsläget så är det en mycket komplex och svår uppgift. Jag anser att M, FP, C och KD behöver konsolidera sig själva ett tag. Därefter känna på varandra igen. Precis den vägen framåt som var tänkt. Den vägen är fortsatt viktig för dessa partier och för icke vänsterkrafter. Idéutvecklingen behöver mer energi. Nya partiledare behöver väljas och deras entourage ska utses. Och dessa nya ledare ska i sina nya roller testa av personkemin under andra former än i en operativ regering med övriga tänkbara partiledare. Kindberg-Batra, Lööf, X och Y kanske inte alls blir ett fungerande lag. Björklund är förbrukad. Om FP ska kunna vända sin negativa utveckling är det dags för skifte. Och KD kanske ska följa övriga allianskompisar och välja en kvinnlig partiledare. Ebba Busch-Thor kanske?

Jag tycker det är olyckligt om vi i detta läge får en svag och mycket oprövad ny Alliansregering. Och en hämndlysten Socialdemokrati. Då är risken stor att makthungern och hungern att bli Sveriges första kvinnliga statsminister är viktigare än att försöka säkra den borgerliga politiken vid makten. En konsoliderad borgerlighet med dess olikheter har stora möjligheter att senast 2018 ta över makten. Då kan icke vänsterpolitik få chansen att åter leda landet i över 8 år. Hoppas att inte kortsiktighet vinner före långsiktigt smart tänkande! Tyvärr är det väl som vanligt stor risk för att kortsiktigheten segrar. Oavsett om Borg lockas tillbaka eller ej så behöver framförallt M, FP och KD forma om sina "trupper". Det gäller att vinna "kriget" inte några enskilda segrar.