Oberoende
Kan någon enskild människa leva oberoende av andra människor? Nej. Kan något samhälle idag leva oberoende av andra samhällen? Nej. Vill många människor känna sig fria och oberoende? Ja. Vill många samhällen, till exempel indelade i länder, känna sig oberoende? Ja. Kan en ö bli ekonomiskt framgångsrik om den isolerar sig från omvärlden? Nej. Kan man få bättre villkor om man är med i en förening än om man står utanför? Ja.
Brexitgänget i Storbritannien har haft, och har, som en av sina starkaste drivkrafter att de inte ska vara fast i EUs grepp och därigenom beroende av EUs maktresultat. Det är lätt att hålla med om att det är positivt att ha ett eget starkt handlingsutrymme. Det starka handlingsutrymmet har man bara om man är väldigt kompetent och jämfört med andra väldigt ekonomiskt stark. Det är därför som många människor eftersträvar stark personlig ekonomi, det innebär ett starkare oberoende och mer individuellt handlingsutrymme. Det samma gäller för ambitiösa samhällen. De strävar efter en hög kompetensnivå, stark företagsamhet och en stark ekonomi. I en värld där supermakter som USA och Kina agerar mycket kraftfullare än EU vad gäller till exempel satsningar på AI-kompetens och AI tillämpningar är Storbritannien ensamt ännu svagare. På ett eller annat sätt måste de samarbeta med några större krafter som har resurserna för att vara konkurrenskraftiga. Inte minst inom den militära upprustningen som blir allt dyrare och som alltid är viktig att ligga i framkant inom för att upprätthålla terrorbalansen i världen. Allt samarbete innebär kompromisser.
Nu lämnar britterna EU vid årsskiftet. Kortsiktigt är det bland annat uselt för Sverige då de fortfarande har några av världens bästa universitet och de har varit en bra allierad i att bekämpa centraliseringen som drivs på av EU-byråkrater. Storbritanniens exit sker i en Coronakris och i ett läge där deras ekonomi redan är i stora problem. Det blir intressant att följa hur det går för britterna de kommande fem åren. Gårdagens möte mellan EUs högsta chef och Storbritanniens premiärminister gav inga förändrade positioner. EUs position är, och ska vara, ”Pacta sunt servande”, avtal ska hållas!
https://www.dw.com/en/brexit-eu-uk-leaders-delay-negotiations-deadline-until-sunday/a-55882679
En sak är helt säker och det är att ö-samhällen kan bli enormt framgångsrika när de satsar stort på framgångsrikt handelsutbyte med resten av världen. Storbritannien (själv en union) och Japan är historiskt extremt goda exempel på det. Varje människa och varje samhälle som vill bli framgångsrikt måste bygga goda relationer med sin omgivning. Britternas huvudproblem är nog att de inte längre är mittpunkten i det globala maktspelet. Det kommer de aldrig åter bli. De blir typ som dagens Italien. Både italienarna (romarna) och britterna har varit enorma geografiska och historiska maktcentrum. Det är säkerligen en smärtsam process att inse att en sådan tid är över. Brexit är sannolikt britternas sista sprattlande försök att bli geopolitiskt mäktiga igen.
Katrine Marcal, DN, lyfter fram ett intressant perspektiv i de olika perspektiven som britterna och EUs företrädare haft. EU ser utträdet som en formalitet kopplat till de avtal som finns. Britterna har länge försökt se det som en "deal" som fritt kan förhandlas. Hur är det möjligt att britterna någonsin kunde tro att EU skulle kunna förhålla sig till utträdesfrågan på något annat sätt än strikt kopplat till avtalet? Om EUs medlemsländer skulle avvika från det skulle röran inom EU bli värre än den redan är.
"Och något måste onekligen hända snart. Om man inte lyckas lösa de återstående frågorna denna vecka kommer Storbritannien riskera en krasch ut ur EU:s gemensamma marknad på nyårsnatten. De ekonomiska konsekvenserna skulle bli stora. Det är risk för handelskaos och allmänna sammanbrott i relationen mellan EU och Storbritannien."
"Med andra ord kan EU och Storbritannien just nu inte ens enas om vad den här middagen är till för. Och det låter ju inte som ett bra tecken. Å andra sidan. Att åsikterna går isär om den här middagen är faktiskt talande för hur det har varit under hela brexitprocessen. Från brittiskt håll har man försökt göra förhandlingen till en fråga som kan och ska lösas av premiärministern. Helst i samspråk med individuella europeiska ledare som liksom går åt sidan och fixar alltihopa lite över huvudet på den formella EU-proceduren."
"Från EU:s håll har man däremot tryckt hårt på den formella processen. Det är den officiella förhandlingsledaren Michel Barnier som förhandlar med ett officiellt mandat från hela EU."
