Krossa klankulturer i Sverige
Klankulturer har inget i Sverige att göra. I Sverige har vi kommuner, regioner och en stat som utgör det skyddsnät som klansamhällen bottnar i. I Sverige gäller Sveriges rikes lag alla invånare jämlikt, utan undantag. Det är klankulturer som bland annat står för oacceptabelt hedersförtryck och hedersvåld.
Jag, Stefan Hanna, vågade för många år sedan lyfta detta problem och behovet av en bra integrationspolitik. Då kallades jag rasist. Nu tycker alla detta förutom V, MP och C som fortfarande har svårt att navigera klokt i invandrarfrågor. Utvecklingspartiet demokraterna har en sakpolitik som på allvar bekämpar denna oacceptabla kultur på svensk mark.
Patrik Kronqvist, Expressen, skriver läsvärt nedan.
”Närmare en halv miljon människor bor i områden där polisen ser allvarliga problem med privat rättskipning mellan kriminella och boende.”
”Utredningen visar också hur illa anpassade svenska institutioner är till klansamhällets logik. Här är fem stora misstag som Sverige gör i kampen mot klanerna.
1Vi har blundat för infiltrationen
Svensk förvaltning bygger på tillit. Tjänstemän förväntas vara lojala med sitt uppdrag. Förmågan att hantera anställda som i stället sätter klanen främst är dock dålig.
Släktbaserade nätverk arbetar mer systematiskt med att skaffa sig inflytande och makt än andra grupperingar och har infiltrerat flera större myndigheter, enligt polisen. Problemet finns även på banker, försäkringsbolag och mäklare.
2. Vi har trott att familjen alltid skyddar barnen
Bryt nyrekryteringen! Det är standardsvaret mot gängbrottsligheten. Socialtjänst och familjer förväntas arbeta tillsammans för att förhindra att barn dras in i kriminalitet.
Men i släktbaserade nätverk händer det att barn föds direkt in i brottsligheten. Från Göteborg finns beskrivningar av hur pappor låter sina tonårspojkar följa med på kriminella aktiviteter för att lära sig.
Samhället måste hitta nya sätt att hjälpa de här barnen.
3. Vi har blundat för klanernas politiska makt
Utredningen innehåller häpnadsväckande uppgifter. Ett släktbaserat kriminellt nätverk i Mellansverige ska ha haft politiskt inflytande både i kommunfullmäktige och i riksdagen, enligt polisuppgifter.
Ett mindre nystartat parti ska också ha finansierats av flera nätverk. Enligt polismyndigheten kan partiets lokala framgångar delvis ha hängt ihop med stödet. I vissa klanmiljöer finns instruktioner eller förväntningar på hur människor ska rösta.
4. Vi har trott att arbetslinjen räcker
Det politiska svaret på den höga arbetslösheten bland utrikesfödda kvinnor har varit utbildning och sänkta bidrag. Men arbetslinjen bygger på ett antagande som sällan uttalas: att kvinnan själv bestämmer om hon ska jobba.
Utredningen pekar på ett hinder som arbetsmarknadspolitiken knappt har studerat: negativ social kontroll, där maken hindrar sin fru från att ta ett arbete. Digitaliseringen kan dessutom göra det lättare för män att ta kontroll över kvinnans myndighetskontakter.
Det räcker därför inte med att att införa bidragstak och jobbskatteavdrag. Insatserna måste ta hänsyn till att alla kvinnor i Sverige inte bestämmer över sitt eget liv.
5. Vi bekämpar klanerna i blindo
Det har gått drygt tio år sedan debatten om klaner och andra parallella samhällsstrukturer tog fart på allvar. Ändå är kunskapen mycket låg.
Det saknas vettig statistik och empiriska studier på omfattningen. Det finns inte ens någon vedertagen definition av ”parallella samhällsstrukturer”. Därmed är det otydligt vad samhället ska bekämpa. Arbetet riskerar att sakna riktning och mål. Det är ett recept för misslyckande.
På område efter område utnyttjar klanerna det svenska högtillitssamhällets grundantaganden: Att tjänstemannen är lojal med uppdraget. Att familjen sätter barnet främst. Att väljaren röstar självständigt. Att kvinnan bestämmer över sitt eget liv.
Sverige kan inte vara naivt längre.”
https://www.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/klanerna-har-hittat-sveriges-svaga-punkt/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar