Jag har sagt det ofta genom äten, norra och södra Europa borde vara två valutaunioner. De kulturella skillnaderna är för stora mellan norr-människor och syd-människor. Nu blev det inte så och Euro-projektet kan inte ses som en framgång. Det är till och med många skickliga ekonomer som tvivlar på Eurons överlevnadskraft på grund av de kulturella slitningarna mellan norra och södra EU. Som jag skriver i min bok ”En stund på jorden” är det korkat att underskatta kulturella skillnader. Att vara naivt optimistisk skapar inga stora framgångar. Att vara realistiskt visionär och optimistisk kan leda mot stora framgångar. Nedan citerade ledare i GP är läsvärd. Det är val till Europaparlamentet i år...
”Det har nu gått 20 år sedan den gemensamma europeiska valutan – Euron – infördes, den 1 januari 1999. Man hade kunnat förvänta sig en strid ström av fyrverkerier, jubeltal och konferenser. Men det har varit tämligen tyst och sparsmakat av den varan.”
”Skälet är förstås att det inte riktigt blev som man tänkt sig. Euron har skapat mer spänningar än samförstånd i Europa. I veckan släppte den marknadsliberala tankesmedjan, Centrum für Europäische Politik, med säte i Freiburg, en utvärdering av valutasamarbetet som visar att Tyskland och Nederländerna i norr tillhör valutaunionens stora vinnare. De stora länderna i syd, Frankrike och Italien, tillhör dess främsta förlorare.”
”Grundorsaken till att det blev såhär är egentligen en övertro på politisk ingenjörskonst. En idealistisk tro att förment rationella skrivbordslösningar bara var att överföra på verkligheten, utan hänsyn till inrotade värderingar och tröga institutioner, kulturer och vanor. Tanken var att länderna i Sydeuropa skulle reformera sina ekonomier och bli konkurrenskraftiga, när de inte längre kunde låta sin valutakurs sjunka i värde för att hålla nere exportpriset. Länderna förbjöds att skuldsätta sig. Men bakom detta politiska hot fanns bara tomma ord. Effekten blev en annan. Under Eurons skydd kunde man nu skuldsätta sig till låga räntor. Det blev en rejäl lånefest!”
”Euron skapar föga förvånande en motsättning mellan centrum och periferi som inte vägs upp av den typ av kompenserande mekanismer som finns i en nationalstat. I stället har vi fått en situation där stora delar av Europas invånare upplever sig stå under Bryssels förmyndarskap. Ett tydligt exempel var när EU-kommissionen nyligen vägrade godkänna den folkvalda italienska regeringens budget. Den europeiskacentralbanken har nämligen gått in med lånegarantier till skuldsatta europeiska regeringar för att rädda Eurosamarbetet (och de banker i norr som tidigare ägde skulderna).”
”Föreställningen att länderna i syd genom ett slags ekonomiskt tvång skulle reformera sina ekonomier, ”bli som tyskar”, ”ta sig i håret”, visade sig naiv. Lika naiv är tanken att dessa skillnader i konkurrenskraft kan kompenseras med omfördelning mellan länder (en fiskal- eller transfereringsunion) och mer federalism. EU är ingen nationalstat. Försök att förvandla samarbetet till fullskalig överstatlighet skulle leda till en enorm motreaktion. Bara språkförbistringen i sig borde räcka för att avskriva denna väg som framkomlig.”
https://www.gp.se/ledare/euron-splittrar-europa-1.13730628
Dagens besvikelse
Svensk migrationspolitik och handläggningen av relaterade ärenden. Jag vet att ett av huvudskälen till varför beredningsprocessen tar lång tid är för att en rimligt säker identitet ofta är svår att styrka. I en tid där terroristhotet är betydande är det oacceptabelt att inte ”flockskyddet” inte har hög prioritet. Av de processer migrationsverket tillämpar borde en identitet kunna styrkas oavsett om berörd individ har identitetshandlingar eller ej.
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7165507&fbclid=IwAR0xjOPUoV6vql4UTWx9fsJJo7-URIEDbhC1S5NeKHhONzkYgyLDXv5wisw
Dagens stjärnor
Gulddamerna i skid-VM! Fantastisk prestation.
https://www.expressen.se/sport/langdskidor/kallas-maktiga-ryck-som-gav-svenskt-guld/
