Rimlighet

Varför?

Jag är väl inte tillräckligt girig, eller har inte låst in min familj i extrema levnadskostnader, för att förstå varför redan rika med redan höga styrelsearvoden måste få mycket högre arvodeshöjningar än vad hårt arbetande människor får i löneavtalen. 

I de flesta medelstora och stora företagen har de idag också styrelseförsäkringar som skyddar mot de flesta dumheter en styrelse kan fatta beslut om. Hur bra gick det med Nokias styrelsearbete? Hur bra har det gått med Ericssons styrelsearbete? Hur bra gick det med SBBs styrelsearbete? Hur bra har det gått med Northwolts styrelsearbete? Men höga styrelsearvoden har styrelsemedlemmarna fått. 

I flera av de berörda bolagen som föreslås få högre arvoden är redan styrelsearvodena högre än vad en sjuksköterska tjänar per år. Många av de berörda personerna har många sådana ersättningar, massor av kapitalintäkter och inte sällan även en fet VD-lön. Jag är inte avundsjuk eller missunnsam. Jag anser konsekvent att liknande beteenden förstör sammanhållningen i Sverige och skapar onödiga konflikter mellan ”överheten” och ”folket”. 

https://www.di.se/ledare/rimligt-att-hoja-styrelsearvodet-men-stall-hoga-krav/

https://www.borskollen.se/nyheter/27/maktiga-finansfamiljerna-vill-hoja-styrelsearvodena-kraftigt

Varför föreslår vissa ägarrepresentanter kraftigt höjda styrelsearvoden? Det är säkert för att locka utländska styrelsemedlemmar som tveklöst kan göra nytta. Jag delar dock AMFs Anders Oscarssons åsikter att det är ansvarsfullt och klokt av de rikaste att inte höja sina redan höga arvoden mer än ”folkets” generella höjningar. 

Den stora frågan att ställa sig är inte arvodenas storlek. Det är hur stor makt en styrelse ens har om det är ett bolag med en stark ägare som till exempel Elon Musk. Formellt stark men i praktiken sannolikt svag. Och i tjänstemannastyrda bolag finns ofta flera institutionella ägare som kan hämma bolaget. Det är en viktigare bolagsfråga än att höja redan höga arvoden. Ericsson är ett lysande exempel på ett bolag som hämmats av maktstrider mellan två investmentbolag.  

Taktlöshet

Andras pengar
Är det inte intressant hur stor skillnad det är mellan förvaltning av egna pengar och andras pengar. Utan tvekan kan man se mycket tydligt att tjänstemannastyrda och institutionellt ägda bolag ger sina styrelser och ledningar mycket mer betalt trots att de sällan eller aldrig presterar bättre vinstmarginaler över tiden jämfört med ägarledda bolag. Företagarna presenterade årsstatistik som pekade på att kvinnor levererar lägre vinster än män. Som jag skrev igår tror jag kvinnor är minst lika bra som män om man mäter över konjunkturcykler. Jag skulle gärna ta del av statistik om hur stora skillnaderna på ersättningar är till styrelser och ledningar mellan ägarledda och institutionaliserade bolag. Jag tror vi får se löjliga skillnader där välskötta ägarledda bolag betalar betydligt mindre än andra bolag (men ändå höga ersättningar). Varför är det så?

Som aktieägare i Volvo blir jag förbannad på de stora institutionella ägarna som visar dåligt omdöme och taktokänsla när de föreslår kraftigt höjda styrelsearvoden samtidigt som över 4.000 medarbetare ska få sparken. Patricia Hedelius skriver en bra kolumn om detta i dagens SvD. Jag delar helt hennes kommentarer. Det är beslut som dessa som bidrar till att försämra både för oss mindre aktieägare och för svensk konkurrenskraft eftersom liknande beslut skapar onödiga konflikter mellan kapital och arbete.