Moralpanik

Allt för bra, allt för länge
Sverige var fattigt för de allra flesta för 100 år sedan. 100 år är en lång livstid för en människa men en kort tid ur ett historiskt perspektiv. På kort tid kan Sverige gå mot att bli fattigt igen. Och det kan gå mycket fortare än du tror om vänsterkrafter, naiva miljöaktivister och främlingsfientliga lägger krokben för den ständigt nödvändiga tillväxtpolitiken om det generella välståndet ska försvaras och utvecklas. Kombinationen en mycket åldrande befolkning i kombination med stora antal invånare i utanförskap, med fullständigt försörjningsbehov, är förkrossande. Politiskt finns många sätt att beskriva det nuvarande läget på riksnivå. Jag väljer att idag nedan beskriva det som en bekant valde att göra det på Facebook.

Många, allt för många, svenskar lever i en bubbla och inser inte hur bra dom har det (om man nu tycker att ett överbeskyddande samhälle är bra). I princip ingen annanstans på jorden har människor så mycket ledigt, så mycket föräldraledigt, får så billig utbildning, får så mycket vård, får så mycket omsorg, får så låga straff, får så många arbetslöshetsåtgärder, får så mycket stöd som funktionshindrad o s v. Och ändå är många otacksamma. Jag kan bara konstatera att de inte förstår/vet hur mycket sämre motsvarande människor har det i nästan alla andra jordens länder! I de flesta andra länder på vår jord får man inte en massa saker från samhället utan att anstränga sig och göra något i utbyte. Ja, vi betalar bland de högsta skatterna i världen MEN då måste också det vara hållbart. Högt skattetryck i kombination med ett stort utanförskap och en allt äldre befolkning går inte ihop ekonomiskt. Särskilt inte när rådgivare till de få riktigt priviligierade tycker att de ska lämna landet vid pension och dra till t ex Portugal eller Malta för att när det blir lite tommare i plånboken komma hem och ta del av det svenska systemet igen. Varför ska de som har mycket fortsätta att vara solidariska mot ett system som de inte längre respekterar?

Ja ja, 87 procent har inte röstat på Sverigedemokraterna.
Då tar vi matematiken ut till fullo.
93 procent har inte röstat på miljöpartiet.
94 procent har inte röstat på centerpartiet
94 procent har inte röstat på vänsterpartiet
94,5 procent har inte röstat på folkpartiet
95,6 procent har inte röstat på kristdemokraterna
69 procent har inte röstat på socialdemokraterna
77 procent har inte röstat på nya moderaterna
Och 97 procent har inte röstat på Gudrun Schyman....

I ljuset av alla partiers misslyckanden, exklusive SD, kan jag konstatera i alla medier, inklusive sociala medier, att moralpaniken är omfattande över SDs framgångar. Det är sannolikt mycket mer konstruktivt att fokusera på en politik som inkluderar fler och som kan lösa de utmaningar som den åldrande befolkningen representerar. Det går att göra dessa problem till möjligheter! Det eller de partier som gör det blir både relevanta och framgångsrika.

Och sen då?

Livsvandringen
Sommaren bjuder in till årliga reflektioner. En mycket bättre tidpunkt än vid årsskiften då många bokslut görs och nya årsmål spikas. Vad har jag gjort av mitt liv hittills? Vad vill jag med mitt liv framöver? För det är utan tvekan så att du och jag som är mycket priviligierade då vi haft turen att i rika tider leva i ett demokratiskt och generellt välståndsland som heter Sverige. Exempelvis kan vi idag höra på EKO nyheterna att EUs ambitioner att lagstifta om rätten till minst 20 veckors föräldraledigt i samband med födsel skrotas som ide. Varje land får erbjuda vilka sociala system de önskar men ingen ska tvingas till det. Sverige har som nästan inom alla områden det i särklass generösaste sociala systemet. Jämfört med i Malta sades att Sveriges föräldraförsäkring är 17!!!!!! gånger generösare. Så vi svenskar borde med råge vara det land där flest människor vågar leva sin dröm.

Varje dag kan vi på olika sätt ändra riktningen på resten av våra liv. Visst är det hissnande att vi faktiskt har den makten över våra egna liv. Vad vill jag då? Just nu vill jag satsa ytterligare ett antal år på att tjäna Uppsalaborna och svenskarna för att försvara och utveckla vår generella välfärd. Jag har så länge jag kan minnas fått en kick av att tjäna mer än egna intressen. Jag brinner för Uppsala och Sverige så det är lätt att ge mycket av mitt engagemang för att bidra till att även kommande generationer får det väldigt bra. Men sen då?

Låt oss anta att jag blir 83 år. Låt oss också anta att jag inte ställer upp längre än till 60 som heltidspolitiker. Vad kan ge mig en kick därefter? Det vet jag. Jag skulle älska att använda alla mina erfarenheter som managementkonsult och författare. Men framförallt skulle jag tycka att ett återkommande uppdrag som internationell konfliktsförhandlare för FN skulle vara ett väldigt meningsfullt sätt att avsluta livet på. Tänk vilken tillfredställelse att hindra eller att få slut på lemlästande och massdödande. Tänk vilken tillfredställelse att få människogrupper att glömma oförrätter och gemensamt med tidigare fiender enas om att bygga en gemensam ljus framtid istället för att leva i ständig rädsla och för många i fattigdom. Både som affärsman och toppolitiker jobbar jag mycket med förhandlingar och "medling" så jag är säker på att jag kommer att göra ett lysande jobb efter att nästa generalsekreterare för FN ber mig hjälpa till : ). Vad vill du göra av resten av ditt liv?