Polarisering

Lärdomar om politik

Jag ställde mig enbart till förfogande inom partipolitiken först som 40 åring. Varför? Jag ansåg att jag ville göra något bidrag till att kommande generationer också ska få det bra under sin tid på jorden. Att jag med mina erfarenheter kanske kunde bidra till att en negativ samhällsutveckling kunde brytas. Därför gav jag mig in i praktisk politik, i kommunal politik. Hade jag tänkt ägna mig på heltid åt politik? Absolut inte. Det blev så. Hur då? Mest för att min företrädare som kommunalråd ville hoppa av. Och för att konkurrensen om det tuffa kommunalrådsuppdraget var dålig. Det dök upp en chans att prova på ett ledande politiskt uppdrag och jag tog den. Min livsfilosofi är ständig utveckling. Att gå från företagande till politik var tveklöst annorlunda och utvecklande. Idag är jag mycket kunnig om kommunal verksamhet. Idag har jag bra kunskap om vad en region har för praktiska uppgifter. Idag är mina förhandlingskunskaper stärkta. Idag är min förmåga att leda utan att vara formellt lönesättande chef ännu mer utvecklad. Idag är jag ödmjukare då jag genom kommunalrådsuppdraget tydligt fått uppleva hur illa många människor har det i sina liv, och hur sårbara vi är när olyckor är framme. Också ödmjukare inför svårigheterna att styra i en demokratiskt vald verksamhet.

En mycket utmanande del av politikens verklighet i ett land som Sverige, och en kommun som Uppsala, är att formera väl fungerande styren. Vare sig Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna eller Moderaterna har egen majoritet. Det innebär att de måste samarbeta och kompromissa med andra partier. Det innebär att väljarna kan tycka att de sviker sina vallöften då kompromisserna kan leda till det. Det är den möjliga maktens pris. Länge styrde Socialdemokraterna Sverige med indirekt stöd av Vänserpartiet. Man kan tycka vad man vill om den tiden men politiskt stabil var den. Och under den tiden utvecklades Sverige länge defacto starkt. Makt korrumperar och sosseriet fick storhetsvansinne och pamperi efter pamperi fick stödet att minska i takt med att allt fler invånare gick från att vara "arbetare" till tjänstemän. När väl de marknadsekonomiskt inriktade partierna insåg att deras enda chans till makten var att samarbeta genom tuffa kompromisser kunde Socialdemokraterna besegras i allmänna val. En ny verklighet var ett faktum. Den komplexa tiden med flera partier som ska styra tillsammans hade inletts.

I Uppsala fick jag direkt uppleva hur de marknadsekonomiskt inriktade partierna försökte styra. Fyra partier med egna ledningar. En kommunstyrelseordförande, KSO, med mycket formell makt över tjänstemannaorganisationen men samtidigt helt beroende av stöd från de partier de samarbetar med. En KSO som inte har någon formell makt över de andra partiernas företrädare. Det är en mycket komplex roll. Om den som har den rollen lägger för lite tid på att sköta den rollen blir verksamheterna väldigt tjänstemannastyrda. Och riskerna för att politiska samarbeten spricker större. Det är komplext, därför också intressant i min värld.     

George Busch den yngre myntade begreppet "Antingen är du med oss eller så är du emot oss." Valet var att underkasta sig USAs styre eller att betraktas som dess fiende. Där och då kanske västvärldens vandring mot allt mer polarisering började. Världens utmaningar är inte svarta eller vita. Många människor tycks dock vilja förenkla världen i "goda och onda". Trots att det är ett demokratiskt faktum att partier idag måste kompromissa om de vill vara med och styra vill många människor inte acceptera det. "Goda" kan inte samarbeta med "onda". Inte ens när ett pragmatiskt sakpolitiskt fokus defacto leder till mycket bra kompromisser. Bra för berörda invånare. 

Politiken i USA är rörig och konfrontativ. I USA kan man ändå ställa valda personer och partier till svars. Där får den valda personen och det valda partiet mycket makt. Det är inte som i Sverige där till exempel Kristersson leder en regering som fattar kollektiva beslut och som dessutom är helt i klorna på Åkesson. Nedan samtal i SVT om politiken i USA är värt att titta och lyssna på. Jag blir bara ledsen över att det finns så många människor som enbart betraktar politiken som ett spel mellan onda och goda. Så är det inte i den verkliga verkligheten. Särskilt inte i en kommun och region som handlar om praktiska sakfrågor.

https://www.svtplay.se/video/KN3qayy/utrikesbyran/trumps-nio-liv

I demokratier är det matematiken och förhandlingsförmåga som bestämmer utfallen efter allmänna val. Så enkelt är det. Tro inget annat. I vissa kommuner styr Moderaterna med Vänsterpartiet. I Region Uppsala styr Centerpartiet med Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna. I Uppsala kommun påverkar Utvecklingspartiet demokraterna styret genom ett Hållbarhetsavtal. Det blev möjligt tack vare matematiken. Människor som helt styrs av behovet att tänka "onda" och "goda" vill inte förstå politikens villkor och möjligheter. Det är viktigt att förstå att oppositionspolitik oftast är som att "rita i vatten", man påverkar mycket lite. Politiken generellt är komplex och svag idag. Allt för stora administrativa offentliga komplex har tillåtits byggas upp. Det är ett av dagens största demokratiska problem. 

Varför valde Moderaterna att ta stöd av SD i riksdagen? Det var deras enda chans till makt och inflytande på riktigt.

Är det ideellt

Urspårat

Sverige är överreglerat och har på tok för många bidragsformer. Partier och enskilda politiker jagar nya profilfrågor som kan ge röster. Jag kan ge partierna och enskilda politiker ett tips, att ta bort och lägga ner är också förändringar som kan ge röster. Ändå ägnar sig typ 95% av politiskt aktiva åt att ”vara snälla” och ge mer. Hur många tycker till exempel att det ska vara kriminellt att vara beroende av droger? Att det är dåligt och synd om dem som blir drogberoende är något annat. Sluta kriminalisera nyttjande av droger. Flatheten mot drogkarteller har redan gjort marknaden för stor så bekämpningen måste ske genom att jaga pengarna och att göra det olagligt att ingå i kriminella grupper. Hur många tycker det är välgörenhet om du får skattelättnader för att själv bestämma till vad delar av dina skatteutgifter ska gå till? Många religioner tillämpar principen om att de som har ska skänka 10% av sina inkomster till dem som inte har. Och Skyttedals tidigare parti KD vill göra ideellt engagemang avdragsgillt.

”Ministern föreslår även att en ”volontärtimme” införs i arbetslivet. Arbetsgivare borde helt enkelt avsätta en timme i veckan så att anställda kan ägna sig åt ”ideellt engagemang i civilsamhället, liknande friskvårdstimmen”.

”Fast – att få sticka i väg en timme tidigare från ett trist jobb, med bibehållen lön, för att hjälpa till någonstans i en timme: I vilket avseende är det arbetet ideellt? Det är totalt nyspråk. Folk ska alltså få betalt för att jobba utan betalning. Kristdemokraterna anser helt uppenbart att svenska folket måste få rejäla, statliga knuffar i ryggen för att bli de där naturliga gemenskapsmänniskorna som vi alla innerst inne är, enligt KD:s människosyn. Och om inget annat hjälper – ge dem bidrag!”

https://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/kristdemokraterna-ar-hogerns-varsta-sossar/

Att Sara Skyttedal, med stöd av Henrik Jönsson och Jan-Emanuel Johansson tycks samarbeta i uppstarten av ett nytt parti, är nästan komiskt. Behovet av att synas är så intensivt hos många i vår tid att viljan att synas blir viktigare än något annat. Och alla skitprogram på ”TV” som många tittar på vittnar om att marknaden för ytlighet är stor. Det gör att ”kändispartier” har en marknad eftersom många invånare inte är ideologiskt styrda. 

Att Christianias, stadsdel i Köpenhamn, invånare väljer att ställa sig bakom reglering av cannabis säger mycket. Att ta bort förbudet är fel väg att gå. Det skulle dock inte förvåna mig om det är en fråga som Skyttedal, Jönsson och Johansson har gemensamt. Garanterat med aktivt stöd från knarkkarteller som säkerligen skulle stötta ett sådant politiskt initiativ. 

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/har-rivs-pusher-street-sten-for-sten

Skyttedal har länge varit med i ett mycket konservativt parti. Jönsson är libertarian. Och Johansson brukar påstå att han fortfarande är sosse. 🤣 I min värld är det inte möjligt för ett politiskt parti att göra samhällsnytta om det inte har ett ideologiskt kompass. Men visst, team Skyttedal kanske har hittat på en ny ideologi. Det kan bli intressant. Eller är det så enkelt att Skyttedal vill ha fri cannabis, Jönsson fritt få välja vad han skattepengar ska gå till och Johansson gillar platt skatt? När ”profeten” Anders Lindberg ser en chans för team Skyttedal kan allt hända. Politiken har blivit en del av Showbiz.

https://www.aftonbladet.se/ledare/a/VPOa6J/underskatta-inte-sara-fran-brandbergen-igen

Hur går det där ordspråket om herrens vägar? Tror det lyder, ”outgrundliga äro herrens vägar”. 

Lära av misstag

Ideologisk dumhet

De flesta partier underbygger sin politik med det som kallas ideologier. Det vill säga idéer om hur det bästa möjliga samhället ska skapas. Inget fel med det då det hjälper politiska organisationer med ett kompass alla gånger de måste ta ställning i sakfrågor som partiets medlemmar inte hunnit ta ställning till men som kräver snabba ställningstaganden. Det är dock korkat av partier att återkommande av ideologiska skäl göra om dyra misstag. Och om ett parti tror att det går bättre att genomföra en tidigare misslyckad förändring måste man säkerställa att implementationen av det nya försöket blir bättre. Det vill säga engagera sig i det som politiken inte anses ska lägga sig i, HUR något ska göras för att bli bra. I den broilifierade politikervärlden ska HUR överlåtas till välavlönade tjänstemän att ansvara för. Huret har dock alltid praktisk betydelse och livserfarna politiker fattar det. Livs- och arbetserfarna politiker förstår att man måste ha bra koll på ett tänkt hur innan en önskad reform kan bli ett lyckat slutresultat.

Expressens ledare lyfter fram ett exempel på ovan dumhet i nedan artikel. Reinfeldt tillhör gruppen av politiker som haft eller har ledande uppdrag men som saknar relevant riktig arbetslivserfarenhet. Det har i praktiken stor betydelse även för människor som ska företräda oss invånare.

"Regeringen kan inte bekämpa brottsligheten med ena handen och göda den med den andra." 

”Ekobrottsmyndigheten delar oron över den digitala tjänsten. Sara Persson, brottsförebyggande specialist, säger till Altinget att det stora fokus som ligger på enkelhet och personlig integritet i utvecklingsarbetet kan leda till att man ”inte bygger in tillräckliga möjligheter att förebygga felaktiga utbetalningar och kontrollmöjligheter”.

”Regeringen har varit medveten om riskerna. I uppdraget till myndigheterna har man krävt åtgärder som ”minimerar” möjligheterna till ekonomisk brottslighet. Men det är lättare sagt än gjort. Dessutom kostar kontroller och försiktighetsåtgärder krångel, tid och pengar. Därför ringer varningsklockor när regeringen vill ha ”kostnadseffektivitet” i samma andetag som den efterlyser ett minimerande av brottsmöjligheter.” Samma sak när den efterlyser ”effektiva kontrollfunktioner”. 

”I verkligheten finns ju en motsättning mellan effektivitet och kontroller. Ett skäl till att brottsnätverk så länge har mjölkat svenska staten så framgångsrikt är att effektivitet och god service har prioriterats högre än kontroller. Integritetsvurmen, med sekretess som följd, har också hjälpt de kriminella.”

”Men mäktar regeringen med att sätta kontroller först, när det krockar med andra mål? Har de borgerliga alls lärt sig något av regeringen Reinfeldts ovana att sjösätta reformer som i valfrihetens namn gödde kriminella? Etableringslotsar, anyone? Om inte, bör fritidskortsreformen kasseras. Regeringen kan inte slå ner på den organiserade brottsligheten och samtidigt ge den en hjälpande hand.”

https://www.expressen.se/ledare/larde-ni-er-inget-av--reinfeldts-fiasko/

Konflikterna runt tillämpningen av Lagen om Valfrihet, LOV, är ett annat intressant exempel. Bifogad akademisk analys av LOVen är mycket läsvärd. "Studiens problem analyseras genom teoretiska ramverk kopplade till NPM och som grund ligger teorin om ”demokratins svarta hål” vilken berör förskjutningen av ansvarsutkrävande från den politiska nivån till de utförande tjänstemännen."

"Resultaten visar att de mest märkbara skillnaderna ligger i synen på valfrihet rent generellt. Medan det mer kommunalt inriktade Umeå kommun fokuserar på värden som jämlikhet, trygghet och stabilitet har det mer privat orienterade Stockholms stad ett större fokus på individualism, flexibilitet och mångfald. Det förefaller sig även som att den upplevda valfriheten är viktigare än den reella valfriheten som verktyg för demokratiskt inflytande över välfärden."

https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1292075/FULLTEXT02

Vårdföretagarnas rapport om LOV är läsvärd för den som bryr sig. Enligt Utvecklingspartiet demokraterna är det möjligt, och rimligt, att kommunen som finansiär av aktuella tjänster ställer krav på möjlig överlåtelse av hyresavtal om en privat leverantör vill stänga ner samt att nya byggen av särskilda boenden ska lyftas i en gemensam och öppen beredningsgrupp. LOV är i grunden mycket bra för de som behöver ett särskilt boende och för dem som bor där med möjligheten att flytta. LOV gör det också möjligt för en kommun att inte hela tiden behöva finansiera alla boendebyggen själv. Problemet är inte LOV, problemet är tillämpningen. Det vill säga HUR systemet tillämpas så att det både blir bra för den berörde samt skattebetalarna. 

"Vad som nu gällde förklarade Konkurrensverket i rapporten Lag om valfrihetssystem – en introduktion från 2011: För att ett valfrihetssystem ska kunna sjösättas krävs ett förfrågningsunderlag som ställs samman av beställaren, alltså den offentliga aktören. I förfrågningsunderlaget ska framgå de krav som ställs för att en leverantör - ett företag, en stiftelse, ett kooperativ eller en förening - ska godkännas att få utföra tjänsten inom valfrihetssystemet."

https://www.almega.se/app/uploads/sites/3/2019/06/lov-rapport-slutversion-i-mall-190527.pdf

De individer, och grupper av individer, som lär av sina misstag utvecklas mycket bättre än de som inte gör det. Är det svårt att förstå? 

Kampen mellan samhällssystem

Ideologier och samhällssystem

Det finns massor av ideologier. Runt om på jorden har olika former av samhällssystem skapats som alla mer eller mindre arbetar med samma grundläggande behov. Så är det. Beroende av vilken religion som har eller har haft stort inflytande över en plats har det starkt påverkat samhällsutvecklingen.

Bara i den befolkningsfattiga delen av världen kallad Sverige finns många ideologier och människor som önskar olika samhällssystem. Om vi tänker till förstår vi självklart att dessa konflikter finns i stor skala mellan olika grupper och delar av grupper på vår jord. Konflikterna mellan till exempel USA, Iran, Ryssland och Kina handlar inte ”bara” om pengar och tillgång till kritiska resurser. Det handlar i stor utsträckning om ideologiska konflikter. 

https://www.synonymer.se/sv-syn/samh%C3%A4llsordning

https://www.so-rummet.se/kategorier/samhallskunskap/politiska-ideologier

Människan har genom vår historia ofta konkurrerat med varandra. Ofta har vi haft mycket blodiga konflikter. Ibland om viktiga råvaror. Ibland om ideologiska konflikter. Ibland bara om löjliga skäl där två ledare starkt ogillat varandra. En gammal allegori (politiskt ”dolda” budskap) värd att läsa,  som beskriver mycket dumhet, är författaren Jonathan Swifts ”Gullivers resor”. Det skrivs säkert många berättelser allegorier. Vår tid är inget undantag. Blodiga krig pågår för fullt och skälen är ofta tragiska.

”Gullivers resor är en satirisk fantasy och science fiction där vårat Europa skildras på olika sätt i de olika världarna Gulliver besöker. Som nämnt i tidigare inlägg besöker Gulliver landet lilleputt där ett långt krig utkämpas med grannlandet Blefuscu. Orsaken till de två ländernas konflikt är något så allvarligt som hur man ska äta kokta ägg. Alltså från den spetsiga eller trubbiga sidan. Detta är ett exempel på Swifts satirer då det anses ha en koppling till konflikten mellan de engelska katolikerna och de irländska protestanter som han själv. Swift genom sin bok anser att dessa två problem har ungefär lika stor betydelse. Vad Swift ville uppnå var ett Irland mer eller mindre fritt från England.”

https://www.synonymer.se/sv-syn/allegori

https://gulliversresor.wordpress.com/

Kampen mellan systemtänkanden

Värderingar inklusive människosyn

Du som lärt känna mig genom att följa min blogg har lärt dig att jag kallar en spade för en spade och att jag tydligt försöker förstå sanningar i det jag betraktar. Oavsett om det är positivt eller negativt. Du har sannolikt också lärt dig att jag tycker att det är viktigt att ha både historiska kunskaper om människans tid på jorden och om beteendevetenskapen om människan. Du som läst min bok, "En stund på jorden", har garanterat förstått ovan. 

Runt om på vår jord har olika civilisationen skapats och försvunnit. Nya har växt fram. Vissa har dominerat och andra har levt i sin litenhet. Många av de dominanta har blivit så fulla av sig själva att de fallit, men dess kulturella inslag har övergått i nya varianter av civilisationer. Kalla det gärna människans kollektiva utvecklingsfaser. I botten i dessa civilisationer hittar vi värderingar och människosyn som format dess styrande innehåll. Därför har också olika religioner haft stor betydelse för många samhällens utveckling. Och, precis som jag beskriver i "En stund på jorden" finns tydliga beteendevetenskapliga skäl till varför framförallt kristendomen och islam fått så många anhängare. 

Kriser i olika former brukar leda till påtagliga förändringar. Så har det alltid varit. Ofta är det stora kriser som leder till att maktbalanser kraftigt förändras. Varför är vi inne i en stor ekonomisk kris i nuläget? De huvudsakliga skälen skrivs det väldigt lite om. Det första skälet är att penningpolitiken under allt för länge varit sjukligt expansiv. Det andra skälet är handelskriget mellan framförallt USA och Kina. För mig är det intressant att så få "förståsigpåare" bland skribenter inte fattar vilken enorm förändring ovan har skapat och skapar jämfört med bara för 14 år sedan.

Adam Cwejman, GP, har förstått vår mänskliga historia. Han har också börjat förstå att ett kraftigt maktskifte är på gång. Västvärldens egenintressen, värderingar och människosyn kommer kraftigt att minska i inflytande på vår jord under många kommande år. Ett av skälen till detta är att demokratiernas utveckling hade gått mycket bättre om inte västvärlden i stor utsträckning, genom åren, tillämpat hyckleri. Det är inte bara kineserna som till exempel är förbannade, och minns, vad brittiska intressen skapade för problem i Kina under lång tid. 

"Är man född under 1900-talets sista decennier så har man inte genomlevt något annat än en av USA dominerad västerländsk världsordning. I en tid då det det europeisk-amerikanska inflytandet över världen har varit en så självklar utgångspunkt är det inte konstigt att många tagit det för en naturlag. Men det har visat sig inte stämma. En som tidigt insåg att vi i väst levt med en bekväm illusion om hur världen är beskaffad var den amerikanska statsvetaren Samuel Huntington. 1996 utkom han med boken Civilisationernas kamp: mot en ny världsordning. Boken var en längre version av en mycket omdebatterad artikel som han skrev 1993."

"I Civilisationernas kamp delade Huntington upp världen i ett antal, rätt grovhuggna, civilisatoriska block. På gränserna mellan dessa civilisationer, hävdade han, skulle vår tids stora konflikter utspelas. Väst var ett block, den muslimska världen ett annat, det ortodoxa Ryssland ett tredje och så vidare. Något profetiskt uppmärksammade Huntington redan då den lingvistiska och historiska skillnaden mellan västra och östra Ukraina. Där fanns ett frö till en framtida konflikt, menade Huntington."

"Huntington påpekade även att vi i väst hade blivit mindre uppmärksamma på skillnaderna i världen. Religiösa och kulturella skillnader mellan länder och civilisationer hade underskattats. Vi hade invaggats i en falsk föreställning att vårt västerländska samhällssystem – och dess universella anspråk på mänskliga rättigheter och ömsesidigt gynnsam handel – skulle ta världen med storm. Men vi överskattade omvärldens intresse för våra värderingar och politiska system. I takt med att vår civilisation försvagades relativt de andra blocken skulle de andra, menade Huntington, hävda sin särart."

"Mycket i samtiden gav stöd till övertygelsen om att väst skulle utgöra en modell för hela världen. Gårdagens ideologiska, kulturella och religiösa konflikter tycktes falla passé. Osloavtalen av förhoppningar om fred i Mellanöstern mellan Israel och Palestina. Iraks invasion av Kuwait slogs tillbaka av en internationell koalition. Den seglivade konflikten på Nordirland kunde läggas till handlingarna 1998. Antalet mellanstatliga krig minskade. Kanske hörde stora krig och konflikter det förflutna till?"

"Snart övertygade vi oss i väst även om att den gamla tidens materiella konflikter helt kunde upplösas. Ekonomier skulle vara globala och obesvärade av nationella intressen. Det fanns inga nollsummespel, bara vinnare. IT-miraklet skulle frälsa vår ekonomi och världen bli alltmer sammankopplad. En ny era för demokrati och medborgardeltagande väntade. Äntligen kunde vi hänge oss åt handel, internationella samarbeten, miljöpolitik, jämlikhet och minoriteters rättigheter."

"Men eran 1991-2021 är nu avslutad. Krig och spänningar, precis där Huntington förutspådde att de kunde uppstå, är det nya normala. Kina håller på att nå kulmen av sin ekonomiska och politiska makt. Landets militära och ekonomiska tillväxt är en av de största i mänsklighetens historia. Xi Jinping är den mest offensive, mest auktoritäre och mest självsäkre kinesiske ledaren på länge. Samtidigt går Indien sin egen väg, utan att ansluta sig till den västerländska gemenskapen. Den internationella handeln är satt i gungning och det våras för krigsindustrin."

"Vad hände med 1990-talets löfte om globalt samförstånd?"

"En viktig observation som Huntington gjorde var att när gamla civilisationer, som den kinesiska, blir rikare genomlever de något han kallade ”modernization without westernization”. Bara för att de köper moderna konsumtionsvaror och lever ett medelklassliv blir de inte ”som vi”. Detta var annars den västerländska förhoppningen: Konsumtionskultur, handel och Internet skulle knyta ihop världen. Vi skulle, när inkomsterna jämnades ut mellan länder, vilket också skedde, bli mer lika som människor. Vilket skulle borga för ömsesidig förståelse."

"Men den envisa styrkan hos våra grupplojaliteter har visat sig kunna övervintra även ekonomisk globalisering och modernisering. Men den kanske viktigaste förskjutning han satte igång var skilsmässan från Kina. Den bristfälliga handelsbalansen mellan Kina och USA spelade roll. Det är inte oväsentligt att västvärlden har gjort sig ekonomiskt beroende av Kina, menade han. Något som ofta glömdes bort var att Trump också varnade för det europeiska beroendet av rysk gas. Trumps manér var dock så frånstötande att etablerade politiska eliter inte förmådde lyssna på honom. Men Trump hade, som krass maktrealist, ett par viktiga poänger som ingen riktigt kan bortse ifrån: Övertron på handel och ömsesidig respekt för internationella regelsystem var väldigt ensidig. Väst trodde att omvärlden skulle spela med, när den i själva verket främst tjänade sina egna nationella intressen."

"Tecknen på att det som påbörjades under 2016 nu börjar anta en fast form ser vi överallt. Joe Biden har i stora drag behållit Trumps utrikespolitik. Europa har också svängt och insett att det inte är hållbart att vara ekonomiskt beroende av despotier. Det håller på att ske en omfattande ekonomisk separation mellan USA och Kina. Handelstullar, hemvändande företag och byggande av halvledarfabriker – alla dessa åtgärder har samma syfte: Beroendet av Kina ska minska."

"De två supermakterna, USA och Kina, gör sig redo för en, tycks det, oundviklig konflikt om önationen Taiwans öde. Vem vill i ett sådant läge se stora delar av sin ekonomi konfiskerad av motståndaren?"

"Den svenska idén om att vårt land är en oberoende, moraliskt högstående, neutral kraft mellan maktblocken har slutligen grusats för gott. För vi ingår i en tydligt avgränsad civilisation förenad av vissa normer, politiska system och gemensamma intressen, vare sig vi vill eller inte. På den insikten kan vi bygga ett mer realistiskt försvar för våra frihetliga värderingar. Drömmen som varade mellan 1991 och 2021 var vacker men ohållbar. Världen måste hanteras såsom den är, inte på det sätt vi hoppas att den är."

https://www.gp.se/ledare/civilisationernas-kamp-%C3%A4r-h%C3%A4r-1.85321138

De okunnigas och naivisternas tid är ute. Under många framtida år kommer realpolitik att gälla för dem som vill "överleva" i en värld beskriven väl av Darwin. Svårt att hänga med? Vet du varför en hyfsat demokratiskt vald regim i Iran 1953 avsattes och ersattes med en diktator, Shahn av Iran? Vet du vilka två länder som drev på att det demokratiska styret skulle falla? Jag gillar västvärldens fina idéer om hur samhällen ska byggas upp. Jag ogillar skarpt hyckleri, i alla dess former. Nu ändras maktbalanserna i världen på ett starkt sätt. Ska den demokratiska utvecklingen i världen gå en bättre framtid till mötes måste dess demokratiska företrädare sluta att hyckla. Det är dåligt att låta egenskapade problem kraftigt gå ut över andra. Hyckleriet har försvagat den globala demokratiutvecklingen mycket. Om systemtänkandet runt demokrati ska växa måste länder som står för det stå upp för dess grundläggande principer även när det inte gynnar egna kortsiktiga intressen. Jag tror på demokratin som styrskick över ett samhälle. Jag vill leva i en värld där toppstyrning, fascism och kommunism hör till små undantag. I vilket system vill du leva i?

https://www.svt.se/nyheter/utrikes/cia-erkanner-inblandning-i-iran-kupp

https://fib.se/antiimperialism/ny-dokumentar-om-kuppen-1953-i-iran/

Att tycka fel

Åsiktskorridorer

Jag är urless på den svenska åsiktskulturen. I ett av världens friaste länder, liberalt ”Mekka”, är väldigt många ändå ängsliga över att uttrycka sin åsikt om olika frågor. Inte minst i privata sammanhang. Man kan ju tycka fel och förlora vänner… Att kunna tycka olika är viktigt för att verksamheter ska ha en chans att utvecklas framgångsrikt i ständigt förändrade tider. Att våga samtala med, och sakligt debattera med, meningsmotståndare är utvecklande och klokt. Få utmaningar under livets resa är svarta eller vita. Den som lyssnar ordentligt på vad andra säger kan både lära sig mycket och snabbare ta till sig bättre lösningar på kända problem. Att inte ha det förhållningssättet, särskilt i en demokrati, är fördummande och korkat. 

Margareta Barabash, GP, skriver läsvärt om åsiktskorridorermas Sverige. Tills det helt plötsligt är rätt, enligt någon politisk ledning, att tycka det några få modiga meningsmotståndare länge vågat tycka är det hårda motståndsord som gäller. Det är uttryck för ett dåligt debattklimat. 

”Nyligen blev en intervju med Magdalena Andersson (S) en het snackis (Expressen 25/10). Den nybakade oppositionsledaren ville nämligen inte ta avstånd från högerregeringens migrationspolitik. Tvärtom, Andersson var snabb med att hävda att det var S som 2015 genomförde ”den stora omläggningen av migrationspolitiken”. På Jimmie Åkessons (SD) kommentar att Tidöavtalet innebar ett paradigmskifte inom migrationspolitiken högg hon snabbt: ”Paradigmskiftet ägde rum 2015 och det genomförde vi.””

” Vad säger man ens? Att S har en benägenhet att vända kappan efter den vind som för tillfället råkar vina är knappast stoppa pressarna-material. Men vänsterpressens reaktioner är ändå intressanta att studera.

”Har det brunnit i huvudet på Magdalena Andersson?” frågar sig Aftonbladets Lotta Ilona Häyrynen och påtalar att S öppet utmålade SD som ett demokratihot bara någon vecka innan valet (29/10). ”Bli inte SD:are du med”, vädjar Susanna Kierkegaard i samma tidning (26/10). ”Ingen liten socialdemokratisk tonartsförändring”, konstaterar Daniel Swedin dystert i Arbetet (26/10). Parallellt med S nya vurm för SD:s flyktingpolitik har en annan trend utkristalliserats – de röda innerstäderna. Bland de valdistrikt där partiet ökade mest finner vi exklusiva Stockholmsadresser och för första gången i historien röstade lika många tjänstemän som arbetare på S (DN 30/10).”

”Det pågår en dragkamp om titeln som Sveriges arbetarparti mellan SD och S, och SD tycks för närvarande leda. I slaget om väljarna och slutligen makten ställer sig S bakom det ledande laget. Även om det innebär att tvärvända på en femöring. Och här börjar det bli riktigt intressant.”

”För visst minns ni debatten om åsiktskorridoren? För några år sedan var migrationsfrågan den allra känsligaste i svensk offentlighet. Den som ifrågasatte "inga murar"-retoriken straffades socialt. Brunsmetades, som man säger. En åsiktskorridor karaktäriseras som bekant av att vanliga åsikter stigmatiseras i debatten, trots att de är just vanliga. Nu svänger den berömda pendeln i all hast.”

”Vi är ännu i startgroparna av ett paradigmskifte. Men kanske har en ny åsiktskorridor sakteligen börjat ta form i svensk politisk debatt. Inom kort lär vänsterdebattörer inse att de kommer befinna sig i samma sits som högerdebattörer var 2014. Tja, vad säger man? Welcome to the dark side!”

https://www.gp.se/ledare/v%C3%A4lkomna-till-andra-sidan-%C3%A5siktskorridoren-v%C3%A4nstern-1.84801923

Kandidaterna att efterträda Annie Lööf i Centerpartiet verkar onekligen rädda för att tycka ”fel”. Att tre kandidater som ska ”tävla” om medlemmarnas stöd i princip tycker lika tyder på ett uselt arbete av valberedningen. Åsiktsurvalet är tydligt. Åsiktskorridoren är fortsatt snäv. Samtliga tre kandidater är rädda för att säga fel snarare än säga vad de tycker är rätt. Bland annat att man inte ska bidra till att ge SD något direkt inflytande. Men i Uppsala kan både C i kommunen och regionen är C beredda att ge SD mycket inflytande. Blir några till i C Uppsala uteslutna ur partiet inom kort? 

Ja, ja Linda Jerneck, Expressen, skriver läsvärt om Cs partiledarval nedan. Är inte timingen idealisk för att slå ihop två allt svagare partier med liberal inriktning? Två haltande politiska rörelser kanske kan hitta bra politisk former igen? Johan Pehrson har humor, och verkar gilla att fika, så han kan nog överbrygga partiernas stora skillnader vad gäller partikulturer. Lägger de ner C och fusionerar sig med L slipper centerpartisterna välja om de ska vara på den vänstra eller högra halvan av den politiska spelplanen. Den högra har L efter många plågor tagit. Hur stora kan ett C åt vänster bli? Glöm inte att det är inom EU- och rikspolitiken som ideologi har stor betydelse. I kommuner och regioner är det sakpolitik, kompetent ledarskap och pragmatism som gäller, väldigt lite ideologi. Nu är en perfekt tid för nya fusionsförhandlingar mellan C och L. Typ ”Stad och land hand i hand” ”on the bright side” 😉 Jerneck har dock fel i att Lööf inte var ett problem. Lööf och partisekreteraren Arthursson var/är mästare på att upprätthålla åsiktskorridorer. Det är inte en klok strategi i ett parti. Att upprätthålla demokratiska principer är klokt i ett partibygge.

”Centerpartiets problem var inte Annie Lööf. Problemet är att hennes vänstergir har lett till att C har bytt ut traditionella väljargrupper på landsbygden mot snabbrörliga mittenväljare i stan. Hennes efterträdare måste bestämma sig för om C ska byta identitet eller försöka vinna tillbaka gamla väljare. Därför är det talande att ingen av de hugade partiledarkandidaterna ville peka ut en tydlig riktning i blockvalet.”

https://www.expressen.se/ledare/linda-jerneck/loofs-eftertradare--vill-ingenting/

Marknadsekonomin

Kunskap, meriter och prestationsförmåga

Idrotts- och kulturindustrin exemplifierar väl varför marknadsekonomin gynnar alla sorters talang och hårt arbete. I dessa industrier finns enmansföretagare som tjänar massor med pengar på sin talang och sitt hårda slit. Mycket mer än de flesta andra företagarna och mycket mer än till exempel ledande politiker i Bryssel. Politikerarvoden kan man tycka mycket om men helt klart är att om kompetens- och erfarenhetskraven var högre samtidigt som arvodena tydligt var högre kanske fler som inte bara är duktiga på att prata skulle göra viktiga politiska insatser? Vad tror du? Självklart ska det kopplas till att enskilda politiker, precis som ledande tjänstemän, måste få ett tydligt individuellt ansvar för sina beslut. Ett ansvar som till exempel i Fredrik Reinfeldts fall skulle kunna innebära en halvering av ekonomiska rättigheter han annars skulle ha rätt till. Ja, ja..... Oavsett vad man sysslar med så är det kunskaper, meriter, träningstimmar och prestationsförmåga som avgör vem som blir bäst. Och bäst och rik kan man bli av mycket. Armand Duplantis blir allt rikare på att vara bäst i världen på att hoppa stavhopp. Så var det inte förr. Det är inte länge sedan som även världens bästa idrottare mest fick stjärnstatus och ok ekonomiska belöningar. Marknadsekonomin och medias utveckling har på kort tid snabbt förändrat det.

För mig sjuka ersättningar men uppenbart värt det. Och nivåerna på topp 10 ersättningar inom enbart basket exemplifierar väl inflationen. Koby Brian och Michael Jordan är inte ens med på rankingen av högst betalda…. Precis som dessa personer har jag nu i över 30 år jobbat massor för att försöka göra ett så bra jobb som möjligt kopplat till det jag frivilligt tagit på mig. Jag har inte ens när jag i svenska perspektiv väldigt bra på Ericsson tjänade jag i närheten av vad dessa herrar tjänar. Högst på basketligan är LeBron James, hittills har han tjänat över 5 miljarder kronor. Sug på den du.

https://www.cnbc.com/2022/08/18/lebron-james-becomes-highest-paid-player-in-nba-history.html

Marknadsekonomin kommer alltid att vara det mest framgångsrika bassystemet i ett samhälle som vill vara framgångsrikt. Det är i konkurrens med andra som det mesta utvecklas. Utan konkurrens mycket dålig, eller i vart fall begränsad och senfärdig utveckling. Tidigare och nuvarande kommunistiska länder exemplifierar det väl. Monopolmarknader, det vill säga när något produceras av enbart en leverantör, är mycket sällan vare sig bra på kundservice eller utveckling. Marknadsekonomin skapar förutsättningar för konkurrens och massor av möjligheter för oss enskilda människor. Det är helt sjukt att ett parti som Vänsterpartiet snart kan få påverka Sveriges regering i stor utsträckning. Vänsterpartiet tycker väldigt mycket ska drivas av staten och tror att politiker är mest lämpade att driva samhällsutvecklingen. Politiker ska skapa förutsättningar för en väl fungerande marknadsekonomi. Det innebär bland annat att med lagar och kraft bekämpa enskilda människor och organisationer som använder otillåtna medel för att fuska på en fri marknad. 

https://www.so-rummet.se/kategorier/ekonomiska-system

Efter Lehman Brother kraschen har politiker allt mer börjat reglera olika marknader igen. Tyvärr är det vanligt att pendeln alltid svänger för mycket från ena sidan till den andra. Jag hoppas innerligt att regleringarna inte blir för många då det är destruktivt för vår välståndsutveckling. Det behövs självklart regler men de måste vara så enkla och få som möjligt. De ska helst också på olika sätt vara lätt att följa upp. Och det bästa sättet att reglera en marknadsekonomi är att tillämpa väldigt höga viten för den som fuskar eller inte levererar i enlighet med ett upphandlat avtal. Näriga personer och företag bryr sig om pengar. Det är till exempel därför som organiserad brottslighet, som är kriminell affärsverksamhet, ska bekämpas genom att beslagta deras ekonomiska förmåga. För Utvecklingspartiet demokraterna är det självklart att bassystemet i Sverige ska vara marknadsekonomiskt.

https://updem.se/

Var är den globala marknadsekonomin påväg? Tyvärr verkar den få allt större problem då världen allt tydligare börjar bli mer protektionistisk. USA ser fortsatt till sitt bästa. EU försöker få en samsyn om vad sitt bästa är. Kina har sin uppfattning om vad deras bästa är. Ryssarna har spelat bort sina chanser att åter bli en global stormakt. Indien kan tänkas bli en fjärde ny stor ekonomisk spelare. Kina och Indien är "bara" ur sin befolkningsstorlek enorma kraftcentrum. När jag studerade marknadsföring på universitetet fick vi lära oss att redan då, när Indien i stort var väldigt fattigt, fanns 20 miljoner indier som hade det ekonomiskt bättre än en medelklassare i Sverige. Idag är de säkert minst 150 miljoner medelklassare i Indien, och 20 miljoner som är dollarmiljonärer. Vi lever i en mycket annorlunda värld idag än för bara 30 år sedan. Det är viktigt att förstå. Och vi som är övertygade om att marknadsekonomin är det bästa ekonomiska systemet, och politiskt engagerade, borde också bättre använda marknadsincitament för att snabba på miljö- och klimatförbättrande åtgärder. 

Nu är vi väldigt nära att bli 8 miljarder människor på vår jord. Ska vi jubla eller gråta över att vi blir allt fler som konkurrerar om jordens naturresurser som omsätts i allt möjligt i våra globala ekonomier?

https://www.worldometers.info/se/

Ingen vänstermajoritet

En majoritet av Sveriges väljare är kloka

Att tro på människans förmågor och att förstå att marknadsekonomi är mycket bättre än planekonomi är klokt. Det är mycket positivt att det finns en stor majoritet av invånare i Sverige som förstår att det är så. De som tror på "proletariatets diktatur" och planekonomi är färre än 20 procent av Sveriges väljare. De flesta sossar är inte för planekonomi. S upplevs dock som mer rättvisedrivna än till exempel M. Det är inte oviktigt när människor väljer hur de ska rösta. På många sätt är inte S ett vänsterparti. Och i det globala perspektivet är det allt mer uppenbart att det är det liberala systemet mot det mer auktoritära som står mot varandra. Och trots att det svenska samhället kan beskrivas som liberalt är inte toppstyrda svenska partier särskilt liberala i sin maktutövning. Om det kan man tycka mycket. I min bok ”En stund på jorden” tar jag bland annat upp att de flesta av människans stora filosofer aldrig förespråkat att alla invånare ska ha en röst som väger lika tungt. Och en sak är säker, pendeln svänger gång efter gång år efter år. 

https://www.adlibris.com/se/bok/en-stund-pa-jorden-9789163983900?gclid=CjwKCAjwrqqSBhBbEiwAlQeqGsr7RhI3BNUjxB7W2Eq9LXt-Y59ajoesrYBaeH_p_Zt374yMhZqpxBoCAuoQAvD_BwE

Håkan Boström, GP, skriver läsvärt om vårt demokratiska läge nedan. Den som följt Centerpartiets ledning de senaste 14 åren slås av hur stora svängningar det partiet gjort på kort tid. Det är intressant. Den senaste svängningen gör sannolikt att S får fortsätta att styra över EU-landet Sverige. Idag är de viktigaste valen vi får delta i kommunvalet och EU-valet. Inom ramarna, som i huvudsak sätts allt mer inom EU-systemet, är det i kommunerna vi kan skapa framgång eller misslyckande. Många har fortfarande inte förstått det. Att till exempel en kommun som Uppsala rankas av Lärarförbundet som 261:a kommun av 290 kommuner när "Bästa skolkommun" rankas borde få alla Uppsalabor att rösta på nya lokala politiska krafter. Vi får se hur mycket Uppsalaborna bryr sig om sin egen närmaste samhällsutveckling i valet 2022 som avgörs den 11/9 2022. 

"Förtroendet för demokratin är högt i Sverige. Tre av fyra svenskar tycker att det politiska systemet fungerar bra. Tilliten till samhällets institutioner och andra medborgare är också överlag hög och stabil. Det finns med andra ord en stark tilltro både till samhällets formella strukturer och till andra medborgare. Med de flesta mått är den faktiskt högre i dag än på 1990-talet."

"Att det generella förtroendet för samhällets institutioner är högt betyder dock inte att människor är nöjda med den politik som förs. Sedan ett antal år råder tvärtom en utbredd pessimism om framtiden. 60 procent av svenskarna anser att landet är på väg åt fel håll. Det här missnöjet slog igenom i samband med flyktingkrisen 2015 och har sedan dess legat stabilt högt. De senaste 15 åren har dessutom fler svenskar placerat sig till höger politiskt än till vänster – trots att landet styrts av rödgröna regeringar halva tiden. Det kan förstås också ha bidragit till missnöjet. Höger handlar här om självidentitet. Det är tydligt att det är frågor om lag och ordning samt invandring som står högst på högerväljarnas prioriteringslista – brottsligheten står faktiskt högst på hela den sammantagna väljarkårens lista. Däremot avspeglar inte högervinden något stöd för nyliberala ekonomiska reformer. Enbart var femte svensk motsätter sig ett förbud mot vinstuttag i välfärden, medan två tredjedelar är för ett sådant förbud. Trenden är snarast att högerväljarna blir mer kritiska till välfärdsvinster. Det är också bara en femtedel av väljarna som vill minska den offentliga sektorn, det vill säga offentlig vård, skola och omsorg."

"Andra trender är ett ökande stöd för kärnkraft, liksom för NATO-medlemskap (och det redan innan Ukrainakriget) och ett motstånd till höjda skatter på drivmedel (redan innan de senaste prisökningarna). Till de mindre uppmärksammade trenderna hör en ökad oro för tilltagande narkotikaanvändning i samhället. Att väljarna placerar sig till höger kan i hög grad översättas med att det vill ha ordning och reda i sin vardag. För att de också ska rösta på partierna till höger måste dessa partier svara upp mot väljarnas ståndpunkter på de enskilda sakområdena och göra det trovärdigt att de är bättre skickade att göra något åt det väljarna oroar sig för. När Socialdemokraterna inte behöver ta hänsyn till sina betydligt mindre populära samarbetspartier har de nämligen stora möjligheter att fånga upp dessa opinionsströmmar som även kan beskrivas som "gråsossiga". S har dessutom en fördel i att de står närmare väljarna i synen på privata välfärdsföretag. Att Magdalena Andersson har ett rekordhögt förtroende som partiledare visar tydligt att S har en stark position inför valet i höst."

"Att oppositionen inte lyckats erövra regeringsmakten trots att väljarkåren lutar höger beror förstås på att allianspartierna varit splittrade i synen på Sverigedemokraterna – och indirekt på att innebörden av att kalla sig ”höger” varit annorlunda för en centerpartist och en sverigedemokrat. Av SOM-mätningarna framgår dock att C- och S-väljarna närmar sig varandra, även om det fortfarande finns ett betydande ideologiskt avstånd. C-anhängarna tycker exempelvis mer illa om M än om S i dag och acceptansen för regeringssamverkan mellan de bägge partierna blir allt starkare hos deras väljare. Högervinden har börjat mojna enligt mätningarna, och en förklaring kan vara att Centern allt mindre är att betrakta som ett högerparti."

https://www.gp.se/ledare/v%C3%A4ljarna-st%C3%A5r-till-h%C3%B6ger-men-kan-%C3%A4nd%C3%A5-ge-s-regeringsmakten-1.69103798

När vi ”talar” om vänster och höger är det hög tid att västvärlden på allvar försöker lära sig vad Kina idag är för ett system ur ett ideologiskt perspektiv. Som jag skriver i min bok ”En stund på jorden” är det ett land och ett folk med en mäktig historia. En historia där Konfusianismen länge varit stark. Vissa vill klassa dagens Kina som statskapitalistiskt. Vissa vill klassa dem entydigt som en vänsterdiktatur. Vissa nöjer sig med att klassa dem som en diktatur. Jag säger att de håller på att utveckla något nytt som samtidigt bottnar i Konfusianismen. Hur många i västvärlden har brytt sig om att försöka förstå vad konfusianismen står för? När väst stod mot Sovjetunionen stod marknadsekonomin mot den statliga planekonomin. Som jag skrivit tidigare är ryssarna nu borta som stor global spelare. The Economist gör i sitt senaste nummer liknande slutsatser som jag gjort. Om ”Väst” långvarigt  vill erbjuda ett alternativt system till det som Kinas maktparti utvecklar behöver vi lära oss att bli mindre kortsiktiga. ”Privately, its officials project confidence that time will deliver a post-war settlement that is greatly to China’s advantage.”

”Time is not on the side of most of those involved in Ukraine’s horrors. Every hour brings new agonies for the Ukrainian people and government. Each passing day exposes, with greater clarity, the miscalculation of Russia’s leader, Vladimir Putin, in launching a war of choice against a country he underestimated. For America and its allies, admiration for Ukraine’s resistance is tempered by fears that it cannot last for ever, as Mr Putin escalates the killing.”

”In contrast, one great power, China, is a study in patience. Privately, its officials project confidence that time will deliver a post-war settlement that is greatly to China’s advantage. Since the invasion on February 24th, China has rebuffed repeated pleas from foreign governments that it work more actively to persuade Russia—its “rock-solid” friend—to put a swift end to the mayhem. It has gone no further than boilerplate calls for restraint by all parties in the conflict. Western impatience is showing, with foreign ministers from Spain to Singapore calling on China to exert its “enormous influence” on Russia.”

http://webb.folkbildning.net/kina/kina-ideer-konfucianism

Min förhoppning är att dessa två system kan leva i harmoni med varandra. Vi får se hur det utvecklas.

Ordning och tillhörighet

Från homogent till heterogent

Under många generationer av människor var det svenska samhället väldigt homogent. Kristendomen och jordbrukssamhällets regler och normer präglade invånarna i stor utsträckning. Ända fram till 2000-talet var också maktens instrument för att kontrollera människors hjärnor via mycket begränsade medier kraftfullt. Därefter återvände på många sätt kaos i takt med att kommunikationskanalerna blev fler och har exploderat när sociala medier gjort sitt omfattande inträde i människors liv. Och i västvärlden har media kaoset växt parallellt med att religionerna tappat allt mer i betydelse för många invånare. På flera sätt har dessa stora förändringar påverkat politikens förutsättningar i västvärlden. 

Anders Sundell skriver en intressant krönika i SvD om att politiken idag beskrivs ha tagit över religionens tidigare roll i många människors liv. Hans funderingar är värda att reflektera en del över och därför väljer jag att nedan ge några exempel på hans funderingar kopplat till denna enligt honom tydliga trend. Eftersom det finns gott om historiker som beskriver religioner som ideologier är det inte långsökt. Ambitionen att skapa en islamistisk stat, som vissa bär på, kan ses som ett tydligt exempel på detta.

"En ledtråd, tror jag, finns i svaren till den världsomspännande undersökningen World Values Survey. Sverige sticker ut som ett extremt sekulärt land, där religion upplevs vara mindre viktigt i livet än i de flesta andra länder. I stället utmärks svenskar av att politiken här rankas högre än på de flesta andra ställen. Här kan det finnas ett samband."

"Politiken har alltmer tagit religionens roll som moralisk vägvisare och identitetsskapare. Förut var det kyrkan som berättade hur man skulle leva för att vara en god människa. Nu fyller politiken det vakuum som lämnats av sekulariseringen."

"Frågor om rasism, mänskliga rättigheter, migration och miljö värdeladdas numera på ett sätt som går bortom åsikter om specifika reformer. De handlar inte bara om vad man tycker om policyåtgärder, utan om hur man bör leva för att vara en god människa. Man förväntas ställa om sin livsstil och skärskåda sina egna tankar och vanor, på ett närmast rituellt sätt. Det personliga blir politiskt, och tvärtom. Det finns politiska poäng att tjäna på att främja den här utvecklingen. Kampen mellan gott och ont är mer engagerande än en debatt om vilka medel som är bäst för att nå ett gemensamt mål."

"Politiken bör vara ideologisk, men kunde gärna bli mindre moralisk. Partiernas uppdrag bör vara att lägga fram åtgärder som löser samhällsproblem på samhällsnivå, snarare än att skapa levnadsregler för individer. Och om vi slutar betrakta medborgare som syndare kanske vi också kan sluta låtsas att politikerna är helgon."

https://www.svd.se/politiken-har-blivit-den-svenska-religionen  

Kunskap är alltid värdefull. Visste du att det finns en stark uppfattning bland människor i norra och södra delar av världen om att man är mer eller mindre bra? Att man anses mer eller mindre duktiga? Även om detta skriver jag i min bok "En stund på jorden". Vädrets makter har självklart präglat oss människor och fortsätter att göra det. Den som vill försöka förstå vad som händer i världen behöver även förstå att denna uppfattning finns bland många av jordens människor. The Economist skriver intressant om detta som jag bifogar nedan.

https://www.economist.com/christmas-specials/2021/12/18/north-south-antipathies-endure-around-the-globe

I samma nummer av The Economist kan vi också ta del av intressanta data från USA där de tar fram jämförelser utifrån vilken ras man som människa klassas som. Ja, utifrån vilken ras man klassas som. I USA "bokförs" ras när de gör sina analyser av både det ena och det andra. När man läser artikeln blir det tydligt att det inte är ointressant att ha koll på generella skillnader mellan hur olika indelade grupper tänker, gör och har det. Även om vi alla är människor, homo sapiens sapiens, finns generella skillnader beroende av vilken bakgrund vi har. Sverige brukar härma USA på många sätt. Både bra och dåliga. Tror du även Sverige åter börjar registrera raser? Varför inte? Vi har ju importerat identitetspolitiken….. 

https://www.economist.com/graphic-detail/2021/05/21/how-america-compares-to-the-world-when-split-by-race

I Fokus skriver Thomas Gür läsvärt om hur korkat de flesta rikspartier agerat de senaste åren. Och Markus Kallifatides skyller på 90-tals sossar och drömmer om socialistisk politik. Bra av Fokus att ge två skilda perspektiv. Gür har rätt, vill man inte leva i en diktatur får man acceptera och klokare förhålla sig till politiska olikheter. Glöm aldrig, vad än vänstermänniskor eller vissa liberaler försöker sälja in på dig, att människan är ett flockdjur och vill känna samhörighet. Personligen har jag blivit övertygad om att geografiska hemvister, lagar som står för jämlikhet inför lagarna, yttrandefrihet och demokrati är vad vår del av världen måste jobba hårt med att skapa önskad tillhörighet till. I den världen hör inte DÖ, JÖKar eller andra demokratiska dumheter hemma. Naivister och broilers måste hållas långt ifrån makt även i en demokrati.

Gür:

”Bortom ytan om att hålla en gemensam politisk motståndare borta från inflytande, har dessa överenskommelser varit återkommande uttryck för verklighetsförnekelse hos en mycket stor del av den svenska politiska eliten. Ty framväxten av det parti, SD, vars inflytande man har velat förhindra, har varit en av många, och i det här fallet ett av de tydligare, manifestationerna av de senare decenniernas omfattande och grundläggande förändringar av Sverige i demografiskt, nationellt, etniskt, kulturellt, ekonomiskt och socialt hänseende.”

”Majoriteten av Sveriges etablerade politiska elit har å sin sida antingen förnekat dessa förändringar eller sökt presentera, eller snarare skönmåla, dem, som en välkommen, önskvärd och eftersträvansvärd utveckling. Uppenbarligen har en allt växande del av väljarkåren inte velat skriva under på den skildringen.”

”DET STÖK SOM MAN genom konstlade och verklighetsfrämmande avtal sökt lägga locket på, har i stället gjort sig gällande med råge. Betänk bara det fantasifulla målet att DÖK enligt sitt grunddokument skulle gälla fram till valet 2022, och vad dess fall tio månader senare ledde till.”

Kallifatides:

”Socialdemokraterna är mödosamt i färd göra upp med sitt eget 1990-tal, då partiet begick mycket allvarliga misstag i verklig maktställning. Både den ekonomiska politiken i stort och välfärdens styrning och organisering behöver omprövas. Nästa år kan det ske på allvar, om medborgarna vill.”

https://www.fokus.se/kronika/dolj-inte-roran-stoket-ar-demokrati/

Fokus har också en artikel om ett korkat svenskt idéklimat som också är läsvärd. Om Sverige ska försvara sin position som ett generellt välståndsland brådskar det att välja klokare politiskt ledarskap. Jag vill leva i ett tryggt generellt välfärdsland, vill du?

https://www.fokus.se/synvinkel/sveriges-ideklimat-paminner-om-det-forna-ostblockets/?fbclid=IwAR0xuVfO-YtLQbNuhqx6p7uvDnjkJh_FPWg5Ytuhl8zvDFDzv_S7QGzuUQs

Utvecklingspartiet demokraterna vet hur vi lyckas skapa den samhörighet vi behöver. Delar av den politiken gav vi uttryck för i en UNT artikel nyligen.

”En stark lokal vi-känsla måste skapas som gör hela Uppsala trevligare och som bidrar till att vi bättre hjälps åt att inkludera människor i behov av aktivt stöd och jobbmöjligheter. Vi kallar det ”Uppsalakontraktet”.”

”För att kraftigt förstärka Uppsalas integrationsarbete behöver vi lära oss av andra, till exempel Australien och Kanada, hur de lyckats skapa en gemensam vi-känsla bland människor med mycket olika bakgrunder. Sverige är i dag en nation uppbyggd av människor med bakgrund i många länder och det är viktigt att våra invandrare vill bli en del av ”oss svenskar” och att övriga samhället aktivt bjuder in dem att bli en välkomnad del av oss. Svensk nutidshistoria lär oss att det stora flertalet av de som invandrar till Sverige också bor kvar här livet ut. En inkluderande vi-politik är därför mycket viktig. En del av vår gemensamma identitet ska vara att man är en stolt Uppsalabo.”

https://unt.se/nyheter/artikel/r19oz43j

Ideologiskt blinda

Verkliga problem måste tidigt ses och lösas

Människor inom politiken, som saknar omfattande erfarenheter från arbetslivet som egenföretagare eller anställd, låter den ideologi de tror på styra för mycket. För dessa politiker är det i brist på en mängd värdefulla verkliga referensramar är ideologin det enda de känner att de med säkerhet kan luta sig emot. Ideologier är viktiga som övergripande kompass i ett politiskt engagemang. Politiska engagemang handlar om att försöka skapa en framtid som man tror på och vill se förverkligad. När ideologierna hindrar ledande politiker ifrån att se och ta i praktiska problem i verkligheten, och som växer, då spårar politiken ur i sitt huvuduppdrag att värna sina invånares bästa. Politik är ingen lek, det handlar om frågor som starkt påverkar människors vardag och möjligheter att förverkliga sina enskilda ambitioner. Idag kan på många sätt svensk politik beskrivas som en lek mellan personer som fortfarande uppträder som ungdomsförbundare.

Håkan Boström, GP, skriver mycket klokt i nedan artikel. Du som vill att Uppsala och Sverige ska utvecklas mycket bättre än nu måste fråga dig vilken typ av politiker du vill företrädas av. En sak är helt säker, verklighetsfrånvända och ideologiskt blinda politiker kommer inte att bidra till att någon av oss, i vårt unika samhälle, får ett positivt framtida samhälle att kalla hemma. I Uppsala kommer Uppsalaborna i kommunen och regionen få en chans att rösta fram ett parti som ser verkligheten som den är och som med positiva idéer om hur bra det kan bli också konkret kämpar för den utvecklingen. Den som inte utvecklas stagnerar. De som stagnerar tappar i konkurrenskraft. De som tappar konkurrenskraft möter en sämre framtid. Utvecklingspartiet demokraterna har de insikterna och förstår vilka partiet ska tjäna, de invånare vi är beredda att företräda på ett ansvarsfullt sätt. Du som följer mig vet också att jag på intet sätt representerar den typ av politiker som Boström med all rätt "sågar längs fotknölarna" i nedan viktiga artikel.

”Vi såg det inte komma…”. Statsminister Stefan Löfvens ord i november 2019 har blivit bevingade. De fem orden fångar väl hur ansvariga svenska politiker och myndigheter länge blundade för kopplingen mellan viss invandring, kriminalitet och andra sociala problem. Vill man tolka det snällt kan man säga att de ansvariga drevs av en vilja motverka rasism när de inte ville problematisera något så grundläggande som en snabb förändring av befolkningssammansättningen. Men det är nog långt ifrån hela förklaringen. Om något har ju den här inställningen, med dess aktiva okunskap, snarast spätt på fördomar, rädslor och motsättningar – och i förlängningen därmed ökat risken för rasism."

"Det handlar snarare om att tabun har fått ersätta tänkande och reagens fått ersätta ledarskap. Ett förhållningssätt som delvis är inbyggt i hur byråkratier, kommunikation och utbildning fungerar idag. För kunskapen har funnits där hela tiden. Redan för ett sekel sedan beskrev amerikanska sociologer de speciella mekanismer som gör att invandrarungdomar, i synnerhet pojkar, har en tendens att bli rotlösa i det nya landet och dras in i kriminella gäng. Det krävs ingen större fattningsförmåga att förstå det. Det går inte att heller reducera till en fråga om enbart ekonomi. Däremot går det att förklara med basala psykologiska och sociologiska mekanismer."

"Samma sak kan sägas om klankriminaliteten från delar av Mellanöstern som uppmärksammats på senare år, och som vi åter påmints om i dagarna. Sådana invandrade klaner har funnits i Sverige i decennier. För mycket länge sedan var de normaltillståndet även i Europa. I Nordisk familjebok från 1905 (föregångaren till Nationalencyklopedin) beskrivs under rubriken ”blodshämnd” den hederskultur och klanstruktur som under tidig medeltid präglade Norden. Det är på pricken samma system som vi möter idag i vissa av Göteborgs utanförskapsområden. Artikeln avslutas med orden: ”För icke länge sedan fortlevde den på Korsika, och än idag förekommer den hos vissa folkslag utom Europa, till exempel araberna”. Kunskapen har funnits där, men inte viljan att ta till sig den."

"Varför skulle detta vara kontroversiellt? Svensk offentlighet, och tyvärr också i viss mån svensk myndighetskultur, har präglats av föreställningen att man inte ska peka ut särskilda grupper. Samma sak såg vi när romska tiggare från Balkan kallades ”utsatta EU-migranter”, ett smått bisarrt nyspråk. Problemet är förstås att bristen på klarspråk inte bara sprider misstro mot det offentliga samtalet, det hindrar även en rationell diskussion, fördunklar förståelsen och försvårar i värsta fall att adekvata åtgärder sätts in."

"De som drabbats värst av denna handfallenhet har inte varit den svenska medelklassen utan ofta närboende, andra invandrare, barn och vuxna i en utsatt situation."

"Överhetens förhållningssätt är både grundat i ideologi och maktstrukturer. Sverige har under decennier av socialdemokratiskt styre präglats av föreställningen att alla människor i grunden är likadana och att alla sociala problem kan lösas enligt samma förment vetenskapliga mall."

"Eliter riskerar alltid att få sin förståelse för samhället kringskuren. Men i takt med att högskolan expanderat och styrningen av svensk förvaltning blivit allt mer värdestyrd och "evidensbaserad" har problemet spritt sig."

"Det finns många skadliga tabun i svensk offentlighet. De har ofta det gemensamt att de underskattar människans bundenhet till kultur, biologiskt kön och historia. Dessa ska helst förnekas, i likhet med allt som inte går att mäta eller abstrahera till teorier."

"De föreställningar som lett fram till den misslyckade migrations- och integrationspolitiken är för svensk del bara det mest konkreta uttrycket för hur den offentliga makten inte utövas som resultat av ett fritt tankeutbyte. Det finns fler och det är i grunden inte så mycket en höger-vänsterfråga som en fråga om att förstå ”förnuftets”, ”effektivitetens” och den sociala ingenjörskonstens inneboende begränsningar. Därför finns det alltid ett värde av att vara motvalls i offentligheten. Makt korrumperar – inte minst tanken.

https://www.gp.se/ledare/hur-%C3%B6verheten-l%C3%A4r-sig-att-blunda-f%C3%B6r-verkligheten-1.48619696