Erfarna politiska ledare

Det ungdomsförbundliga politiska spelet

Det är hög tid för oss invånare att ta vårt personliga ansvar för att vi bättre företräds genom det politiska systemet. Politiska ideologiska inriktningar har självklart betydelse för vilket parti man ser som intressant att rösta på. Samtidigt kan alla partier, som Utvecklingspartiet demokraterna, säkerställa att alla kandidater till förtroendeuppdrag också har erfarenheter och meriter som gör att de är lämpliga att företräda oss på ett bra sätt. För mig är det självklart att våra politiska företrädare ska ha en omfattande arbetslivserfarenhet med sig i bagaget innan de får ledande politiska uppdrag. Det har garanterat stor praktisk betydelse för hur väl de kan företräda sina invånare. Det är ett stort demokratiskt misslyckande att vi tillåtit politiken att bli ett yrke för många som går från skolan, in i ungdomsförbund och direkt vidare till en fullt arvoderad politisk karriär. 

Ann-Sofie Hermansson skriver en läsvärd krönika i GP nedan. Hon blev sparkad som kommunalråd i Göteborg efter interna strider inom Socialdemokratin. Hon hade praktisk arbetslivserfarenhet innan hon blev heltidsarvoderad politiker. Hon saknade dock praktisk ledarerfarenhet innan hon fick ett stort förtroendeuppdrag att axla. Broilifieringen av svensk politik, och avsaknaden av praktisk ledarerfarenhet bland våra ledande politiska företrädare, leder våra unika samhällen mot allt mer tappad konkurrenskraft. Mycket av det hon skriver nedan är dock klokt. Det är inte fult att göra politisk karriär men det är återigen en dålig ordning att många av dem som gör det aldrig haft ett riktigt jobb. Det faktumet påverkar hur dessa människor som fostrats i ungdomsförbund agerar. Det blir bättre när människor som har omfattande arbetslivserfarenhet tar med sig den erfarenheten in i politikens värld och pragmatiskt och klokt bidra till ett bättre samhälle. Hur återskapar vi en sådan demokratisk ordning? Bland annat genom att rösta på partier som tillämpar en sådan ordning bland sina medlemmar.

"Det är inte fult att göra politisk karriär. Tvärtom, är man hängiven uppgiften är det positivt att man får möjlighet att utvecklas i demokratins tjänst. Men något har radikalt förändrats de senaste åren. Vi har fått en generation politiker som gått så långt i sitt politiska spelande att de helt glömmer bort samhällets och landets bästa. Något har gått förlorat i vår representativa demokrati. Respekten för ämbetet."

"Att inneha en maktposition, oavsett om det är i majoritet eller opposition, kräver att man visar respekt för det demokratiska uppdrag man är satt att förvalta. Även om det tar emot måste man ibland göra avkall på sina käpphästar för att göra upp brett politiskt. Och kom ihåg. Du är inte där för din egen skull utan för medborgarnas bästa. Politik handlar om att ta ansvar, även när det gör ont. Kompromisser svider, men utan dem kommer man inte framåt."

"Man kan betrakta politiska vinster som en framgång när motståndaren förnedras i nederlaget. Men det är kortsiktigt. Ska kriminaliteten slås tillbaka behöver vi ett nytt politiskt ledarskap. Där man inte tar heder och ära av den politiska motparten. Där man visar respekt för ämbetet."

https://www.gp.se/ledare/g%C3%A4ngens-v%C3%A5ld-kr%C3%A4ver-ett-slut-p%C3%A5-det-politiska-spelet-1.76749880 

Kloka investeringar eller monument?

Medborgarnytta
Felinvesteringar görs överallt. Privat, inom näringslivet, inom föreningslivet och självklart också inom de olika delarna av det offentliga livet. Det är dock intressant att följa projekt efter projekt som skattepengar finansierat, och som olika politiker varit väldigt drivande för att de skall bli av. Självklart tycker jag att det är viktigt att samhället utvecklas och att vi vågar göra ständiga nyinvesteringar. Det som förvånar mig är dock hur många av dessa större satsningar som baserats på väldiga glädjekalkyler och att man inte alls räknat med drifts och underhållskostnaderna i närheten av vad det kostar för att vårda den dyra investering man gjort. Varför är det ofta så? Handlar det om att dessa stora objekt representerar monument över egon som inte i första hand värnar om våra skattepengar och en långsiktig medborgarnytta? Som vanligt är det fullt med utrymme för försvarstal, för olika perspektiv, olika sätt att räkna osv. Med tanke på hur dyrt vårt konsert och kongresshus (UKK) är måste jag säga att jag blir lite ledsen när den uppskattas förhållandevis lite av Uppsalas invånare.
http://www.unt.se/kultur/bottenbetyg-for-konserthuset-1660155.aspx
Nu står UKK där och i vart fall jag skall försöka bidra till att denna mötesplats kan utvecklas till en mycket uppskattad och ekonomiskt hållbar mötesplats.

Att avveckla sig själv

Få som vill avveckla sig själva


Oavsett om det rör sig om det privata näringslivet, den offentliga sektorn eller inom föreningsvärlden är det svårt för individer att avveckla sig själva. Det är mänskligt. Vi vet vad vi har men inte vad som väntar runt hörnet om vi väljer eller tvingas välja en ny väg. Är det ett problem? Många gånger är det ett problem.





Vilket är uppdraget?


Om det var så enkelt att vi alla kämpade för det som är bäst för samhällsutvecklingen, för alla, och att uppdraget för politiken är att ge medborgarna så mycket service och goda förutsättningar som möjligt för varje skattekrona, då skulle fler bidra i arbetet att avveckla det som är onödigt eller otidsenligt inom t ex den offentliga sektorn. Ofta finns det goda argument, både ur ett kvalitetsperspektiv och ett ekonomiskt perspektiv, att avveckla olika hierarkiska nivåer eller hela verksamheter. Trots det är det svårt att genomföra dessa förändringar. I synnerhet inom offentligt styrda verksamheter. Varför är det så? Kan det vara kopplat till att de personerna som är ledande politiker och tjänstemän inom dessa verksamheter inte vill avveckla sina egna roller? Så är det ofta. Det är därför som det oftast krävs riktigt krisiga tider för att de som har mer makt tvingas ta i frågan om tuffa förändringar som annars gärna undviks. Hade man tagit i dessa svåra frågor löpande hade sannolikt inte England, Island, Grekland, Portugal, USA osv hamnat i det svåra läge de nu är i. Att se problem är ofta lätt. Att hitta möjliga vägar att lösa dem är svårare........ Det kräver mod och ledarskap.