May the best person win
I den bästa av världar är det alltid erfarenhet, kompetens och meriter som ska avgöra vem som får ett uppdrag. Alla arbetsuppgifter kräver någon form av kunskap. Mer avancerade arbetsuppgifter kräver djupare kunskaper. Vill man prestera på topp, till exempel spela i Champions League, bästa fotbollsserien, måste man kvala in som en av världens bästa spelare. Och den som köper in spelarna gör sina spelarurval även utifrån sannolikheten att de kan verka framgångsrikt med övriga spelare. Elitism säger vissa. Viljan att vara konkurrenskraftig säger andra.
https://www.synonymer.se/sv-syn/meritokrati
Väl fungerande arbetslag kräver ofta liknande moraliskt kompass, arbetsvillighet och en inkluderande arbetsmiljö. Under gårdagens Företagargala, i Uppsala på Uppsala slott, var de vinnande företagen liknande med förmågan att skapa starka inkluderande företagskulturer oberoende av kön, etnicitet, trosuppfattning och sexuell läggning. Ett jämställt perspektiv på alla medarbetare med andra ord. Det är bevisligen ett framgångsrecept. Samtidigt är det bevisat att en mix av personlighetstyper är klokt att ha i väl fungerande lag. Och de bästa lagen har en mix av de ambitiösaste personlighetstyperna.
Karin Pihl, GP, skriver mycket läsvärt om hur korkat det är att bara män kan vara knasiga. Om inte kvinnor också kan vara knasiga, normbrytare och nytänkande kan de inte heller bidra till förändrade och i bästa fall bättre samhällen. Det finns självklart gott om korkade kvinnor bland många korkade män. Framförallt finns gott om smarta och presterande kvinnor och män. Låt oss fokusera på vad människor gör och inte vilket kön eller till exempel vilken trosuppfattning de tillhör.
"Ändå är det något trött över reaktionerna. Toxisk maskulinitet och destruktiva manlighetsideal, mansplaining, killgissningar och kränkta heterosexuella män… Allt detta har analyserats om och om igen."
"En som tröttnat på tugget är modelektorn Philip Warkander, som i Expressen (30/3) frågar sig varför det på motsvarande sätt aldrig talas om ”giftig” kvinnlighet och destruktiva kvinnonormer. Männen klagas det på för jämnan. Sällan, för att inte säga aldrig, är det någon som får för sig att ”dekonstruera” kvinnliga normer."
"Vissa skulle säkert påstå att könsmaktsordningen gör att mäns, och inte kvinnors, beteende styr samhället. Och att kvinnor har att förhålla sig till sociala normer, de skapar dem inte. Till exempel: Varför tenderar kvinnor med makt att slå ner på andra kvinnor? Ett vanligt svar är att kvinnor får en så liten del av maktkakan att de måste tävla inbördes. Kvinnors destruktiva beteende är blott en reaktion på manssamhället."
"Svaret på frågan om varför ingen pratar om ”toxisk femininitet” är helt enkelt att det inte finns någon sådan. Men det stämmer inte. Destruktiva kvinnonormer existerar. Social exkludering, verbal mobbning och intolerans mot avvikare kan sägas vara motsvarigheten till ”mansplaining” och mäns statusjakt. Ändå är det sällan eller aldrig någon i offentligheten som analyserar dessa fenomen. Varför?"
"Kanske för att kvinnan fortfarande betraktas som natur medan mannen är kultur. Kvinnan är reaktiv, mannen är aktiv. Trots att det är en uråldrig misogyn uppfattning har den hängt kvar, eller kanske gjort comeback, under feministisk täckmantel. Inte minst de senaste årens menskonst och kroppsaktivism är ett tecken på det. Kvinnan är främst kropp. Mannen är däremot en kulturell varelse vars agerande skapar de normer som råder i samhället och kan därmed kritiseras. Kvinnan å sin sida skapar ingenting. Inga normer, inga kulturella fenomen och beteendemönster, ingenting värt att dekonstruera och kritisera. Kvinnan mest bara är."
"Den naturliga, menstruerande kvinnan som vi sett i samtidskonsten är förvisso god – här gömmer sig en civilisationskritisk idé om det naturliga som det genuina och goda – medan den kulturella mannen är ond, genom sitt upprätthållande av patriarkatet. Faktum kvarstår dock. Mannen har förmåga att skapa medan kvinnan är fast i sitt (i och för sig goda) naturliga väsen. Men kvinnor är precis som män aktiva skapare av kultur och normer. Bra som dåliga. Det kanske kan låta kontraintuitivt. Men det är först när vi kan identifiera och kritisera destruktiva kvinnonormer, på samma sätt som vi i dag ältar skadliga mansnormer, som vi har uppnått en sann jämställdhet där kvinnor ses som ansvariga subjekt. För det är först då vi erkänner att kvinnor formar samhället lika mycket som män."
https://www.gp.se/ledare/d%C3%A4rf%C3%B6r-pratar-ingen-om-toxisk-femininitet-1.69077909
