En regering som saknar konsekvenstänkande

Någon annan
De senaste månaderna har vi kunnat ta del av många debattörers artiklar som tydligt uttrycker att det måste vara en stark koppling mellan den politiska församling som ger löften och att den samma också finansierar dem. Så är det i allt mindre utsträckning i Sverige. Det om något attackerar det kommunala självstyret på ett oacceptabelt sätt och utsätter landets offentliga finanser för oacceptabelt höga risker. Sveriges riksdag är inte kompetent nog för sitt uppdrag och de leder in Sverige i kris efter kris genom sin oförmåga att agera i folkets långsiktiga intresse. Nils Karlssons krönika nedan från DagensSamhälle är en i raden av debattörer som tröttnat på en dysfunktionell riksdag som grovt missköter sitt uppdrag för oss invånare. Riksdagsledamöternas uppdrag är att säkerställa ett attraktivt samhälle för oss som lever inom Sveriges gränser. Och ett oattraktivt samhälle här hos oss för alla som inte respekterar demokratiskt framtagna lagar samt dem som utan allvarliga och svårkorrigerade funktionshinder inte snabbt blir självförsörjande.

”Eftersom den statliga etableringsersättningen bara betalas ut till flyktingen i två år är den som inte under den tiden hunnit skaffa sig ett arbete hänvisad till försörjningsstöd från den kommunala socialtjänsten. Två år är en alldeles för kort tid för de flesta och kommunen kan inte frånsäga sig sitt befolkningsansvar. Den som bor i kommunen har rätt till en skälig levnadsnivå och så ska det naturligtvis vara. Men, någon måste betala och Filipstads intäkter är för låga - även om skatteutjämningen räknas in.”

”För oss som arbetat politiskt i den kommunala sektorn är det här ingen överraskning. Trots att det är regering och riksdag som beslutar om migrationspolitiken så är det i förlängningen kommunerna som betalar. Samma sak gäller arbetsmarknadspolitiken - den är ett statligt ansvar men det är kommunerna som betalar när den misslyckas. När en sjukskriven utförsäkras beror det på beslut på statlig nivå och kommunen får betala. De allra flesta beslut som påverkar en persons möjligheter att försörja sig är inte kommunala.”

”En viktig princip för beslutsfattande i det offentliga är att det alltid är bättre om den som fattar besluten också tar kostnaden. Det är på tiden att det gäller även migrations- och arbetsmarknadspolitiken.”

https://www.dagenssamhalle.se/kronika/statligt-forsorjningsstod-skulle-ge-filipstad-en-chans-28938

Tyvärr leds Sverige av fyra partier som gemensamt inte kan göra positiv nytta för de flesta av oss svenskar. De har helt enkelt inte förmågan. ”Och i det läge där vi är idag, med växande otrygghet i många städer, slitningar mellan stad och land samt ökade klyftor så krävs det skarpa och modiga politiska prioriteringar.”

Tobias Baudin gör ett intressant utspel på Aftonbladet debatt. Två av de käpphästar som han tycker kompisarna MP, C, S och L ska slänga i soptunnan hade aldrig föreslagits av en kompetent och ansvarsfull regering. Konsekvenstänkandet inom MP och S är tydligt uselt. Och istället för att hoppas på ”värnskatt” igen bör ränteavdraget sänkas.
https://www.aftonbladet.se/debatt/a/MRqK3M/lyft-blicken-fran-era-73-punkter

Dagens besvikelse
Kompetensfattiga och erfarenhetslösa som axlar uppgifter de inte är stora nog att klara av att genomföra ansvarsfullt. Alliansen drev på för viktiga reformer i Sverige. Jag delar dock nedan krönikörs åsikt att genomförandet visar att genomförandekompetensen hos ansvariga politiker varit mycket bristfällig. Är du förvånad? Hur kan det bli bättre om ”kaptenen på skutan” saknar relevanta kunskaper och erfarenheter? Politiskt ledarskap utan relevanta kompetenser och konsekvenstänkande blir aldrig bra, oavsett regering. Nya Karolinska är ett av allt för många extrema exempel på inkompetens och slöseri. Nedan krönika är läsvärd i sammanhanget.

”Ibland är det svårt att förstå varför saker och ting blir fel när politiska idéer ska omsättas i praktiken, i synnerhet om det är de idéer man själv omfattar. Jag var en av dem som trodde att sjukvården skulle må bra av fler privata aktörer. Därför röstade jag borgerligt i valet 2006. Det blev borgerlig regering i landet och borgerlig majoritet i bland annat Stockholm och Skåne, där jag bor.”

”Efter den borgerliga valsegern inleddes ett sanslöst effektivt reformarbete, inte minst i Stockholms läns landsting. Sanslöst i ordets alla bemärkelser, skulle det visa sig. Fyra år är en kort tid. Om stora reformer ska genomföras finns det inte tid för konsekvensanalyser. Den som är intresserad av detaljer om hur fel uppstår kan studera exemplet Nya Karolinska sjukhuset i boken ”Konsulterna” (Mondial) av DN-medarbetarna Anna Gustafsson och Lisa Röstlund.”

”Nästa offer för borgerlig reformiver tycks bli arbetsförmedlingen. De privata aktörer som förmodades träda in och (i motsats till staten) vara supereffektiva tvingas i konkurs av anslagsbrist i väntan på nya tider. Stora, intrikata system måste förändras långsamt, en liten bit åt gången.”
https://www.dagenssamhalle.se/kronika/reformiverns-nasta-offer-blir-arbetsformedlingen-28935

Dagens stjärnor
Håkan Boström. Rikspolitiken har tveklöst misslyckats med ett av sina viktigaste uppdrag, att vi ska känna oss trygga i en rättssäker rättsstat som har försvarsförmåga.

”Grindsamhällen, det vill säga inhägnade kvarter och bostäder, är ett bland flera svar på ökad otrygghet i samhället. Med tanke på den senaste tidens uppmärksammade grova brottslighet är ämnet tämligen högaktuellt. Gated communities, som det också kallas, är därför en av de punkter som tas upp under den just nu pågående Säkerhetsmässan i Mölndal (där undertecknad medverkar).”

”Att Sverige har problem med gängkriminalitet är ingen nyhet. Den sticker ut i jämförelse med andra länder. Ändå är det troligen vardagsbrotten som har störst betydelse för människors upplevda otrygghet. Inbrotten har minskat, medan antalet personrån ökat de senaste åren, enligt Brottsförebyggande rådet – inte minst gäller det rån mot barn och unga. Svensk debatt fastnar lätt i en sifferexercis. Ökar verkligen brottsligheten? Har den ändrat karaktär? Är det polisanmälningar eller brottsofferenkäter som är mest tillförlitliga? Klart är att viss typ av kriminalitet verkar öka och att människor känner sig mer oroliga och utsatta än tidigare. Trygghet är i grunden något subjektivt. Men det gör den inte mindre viktig. Att påpeka att risken att bli utsatt för brott statistiskt sett är låg, även när den ökar, är knappast en framkomlig väg om man vill få människor att känna sig mer säkra.”

”Det som faktiskt kan öka människors känsla av trygghet är konkreta åtgärder för en bättre fungerande brottsbekämpning, och en politik för att motverka segregation. Den första punkten är rätt självskriven. Den andra är viktigare än många tycks inse. Ett samhälle som är etniskt och socioekonomiskt segregerat kommer också få en högre grad av misstro mellan människor. I synnerhet när etnicitet korrelerar med klass. I länder med extrem segregation som Brasilien, där grindsamhällen är vanliga, är också otryggheten extrem. Att vara rik i Brasilien innebär i praktiken att vara inlåst och omgiven av vakter. Att vara fattig där innebär att vara skyddslös.”

”En viss otrygghet är förvisso ofrånkomlig i fria samhällen. Ändå bör vi värna den unika svenska tilliten människor emellan. Den är en av våra största tillgångar. Att vi var och en börjar bygga murar omkring oss är en samhällsutveckling som alla förlorar på. En mjuk politik skapar i detta fall ett hårt samhälle. Motsatsen är faktiskt att föredra.”

https://www.gp.se/ledare/när-staten-inte-reser-murar-gör-vi-det-själva-1.17769270

Ryssarna som börjar rösta för önskad förändring. Det är aldrig bra med samma människa vid makten under allt för lång tid. Om det är demokrati i någon form ska folket kunna byta ut nummer 1 i kommuner, regioner och i riket. För utvecklingens bästa borde den övre gränsen för nummer 1 uppdrag vara 12 år. En positiv effekt med begränsade uppdragstider är att systemen då aktivt måste jobba med att identifiera lämplig efterträdare.
https://www.dn.se/nyheter/varlden/seger-for-oppositionen-i-moskvas-kommunalval/

Spretig politik

Hållbar helhetspolitik
Det är inte lätt för partier med omfattande partiprogram, fastställda i partistämmor, att hålla tungan rätt i mun. En del av programmet kan enkelt vara i konflikt med en annan del av programmet. I mitt fall argumenterade jag inom Centerpartiet för att programmets delar kopplade till social hållbarhet i Sverige var betydligt viktigare än nyliberal migrationspolitik. Jag förlorade. Att formulera heltäckande politik som logiskt hänger ihop är väldigt svårt. Som vanligt får man då prioritera och välja det en majoritet anser vara viktigast. Då väger partiledningar på tok för tungt när beslut ska fattas. Partiernas traditionella sätt att processa förslag och fatta beslut är i stor utsträckning riggat för att bli som partiledningen önskar. Och inte förvånande tar sig partiledningar gång efter gång rätten att köra över stämmobeslut i enskilda sakfrågor. Utan att de utesluts....

För flera år sedan föreslog jag att Centerpartiet tydligt skulle tillämpa delat ledarskap, liknande det Miljöpartiet tillämpar. Inte minst den nya verkligheten att ledande politiker numera tar föräldraledigt talar för att det kan vara en lämplig ordning. Till stor del anser jag att det är en lämplig ordning om ett parti har svårt att hantera tydligheten i sin politik. Att ena dagen sänka skattetrycket för de rikaste 10% med många tusenlappar och enbart med skärvor för de som lever i samhällen under sakta avveckling kan vara pedagogiskt svårt. I vart fall om man vill ge sken av att man verkligen vill se befolkningstillväxt i varje svenskt samhälle. Mitt tidigare förslag att Centerpartiet borde ha två ledare, uppdelade på stadsfokus och landsbygdsfokus, hade tveklöst gjort den rörelsen betydligt mer framgångsrik. Partiet klarade inte av att hålla en tydlig borgerlig linje. Partiet orkar inte arbeta fram trovärdiga visioner och praktisk politik som kanske kan befolka de platser som sakta dör från mänsklig befolkning. Att partiet fortfarande inte lyckats locka över 10% av väljarna talar sig tydliga språk. Att byta ut många av sin tidigare kärnväljare mot flyktiga stadsboväljare var ett intressant drag. Konflikten mellan det det klassiskt landsbygdsorienterade och pragmatiska mot det nyliberala är på riktigt och gör politiken väldigt spretig. Undantag efter undantag från en klar linje leder knappast mot stora framgångar. Och det är sannolikt därför som C också misslyckats med att lyfta ordentligt bland folket. Fyra år i opposition, och mest pengar i världen bland demokratiska partier, hade redan gett ett betydligt bättre väljarstöd om erbjudandet och dess företrädare var tillräckligt bra. Är jag bitter som skriver detta? Nej, jag försöker bara använda ett exempel jag väl känner till för att beskriva att många partier blivit dysfunktionella i förhållande till sitt uppdrag. Och vi talar om partier fulladdade med statliga bidrag, egna tillgångar och massor av anställda. Ett av huvudproblemen är att politik blivit ett yrke för allt för många aktiva inom partier. Det är stora skillnader mellan små befolkningsfattiga kommuner och välbefolkade stadskommuner.

”På Annie Lööf låter det som att hon har räddat landsbygden från undergång. Och visst är det bra att C-ledaren bryr sig om frågan. Det är inte bra att de ekonomiska skillnaderna mellan små och stora kommuner växer. Men skatteavdraget för dessa kommuninvånare riskerar att förvärra problemen på sikt. Att kommunerna sköter och finansierar den offentliga verksamheten är en del i det kommunala självstyret. Av det följer också att det kan uppstå skillnader mellan kommuner, både i skattesatser och i omfattningen på den offentliga servicen. Det innebär givetvis inte att det ska vara en milsvid skillnad i kvaliteten på välfärden.”

”Men sådana här enskilda avdrag som Lööf förespråkar riskerar att sätta kommunerna i en beroendeställning till staten. Med den riktade skattereduktionen kan kommuner höja kommunalskatten utan att det drabbar invånarna. Vad händer då när konjunkturen vänder och staten måste spara? Risken är att det inte blir något landsbygdspaket 2.0. Försvinner avdraget kan invånarna i dessa kommuner räkna med en rejäl skattesmäll. Då blir det hårda bud i Mellerud.”

https://www.gp.se/ledare/tyvärr-lööf-du-räddar-inte-kommunerna-1.17809838
https://www.dn.se/debatt/delat-partiledarskap-basta-losningen-for-centerpartiet/

Dagens besvikelse
De som inte fattar att politik i stor utsträckning handlar om att prioritera bland begränsade resurser. Att vara ”snäll mot alla” är inte ett hållbart alternativ i dagens Sverige. För allas bästa måste välfärdssamhällets bastjänster kvalitetssäkras. Det finns för och nackdelar med allt. Politikens huvuduppgift är att prioritera. Det är smärtsamt i sämre tider.
Widar Andersson är en klok socialdemokrat.

”Då sitter det i ryggmärgen att politik inte bara handlar om god vilja och öppna hjärtan, utan om resurser. Utan resurser, utan fungerande lösningar på praktiska problem, faller de bästa intentioner platt till marken och kan, dessvärre, rent av få negativa resultat.”
Anne-Marie Lindgren har förstås rätt. Men hur många har den där ryggmärgen kvar som hon talar om? Det är det som oroar mig.”
https://mobil.folkbladet.se/bloggar/widardirekt/filipstad-oppnar-vara-ogon-igen/?blog=2518025&entry=9984002&fbclid=IwAR0xAhaWL2gkQa6LqP8fFyOJB7Q9RhsfDsYwU5UUTqKHe0xvCWjNqwL-OuE

Dagens stjärna
Sanna Rayman. Ja, många ”konstförståsigpåare” är hycklare. ”Armslångsavstånd” är ett intressant begrepp när skattepengar och det offentliga rummet ska användas. Nej, +90% av oss invånare vill inte ha vaginor, penisar, kommunistpropaganda eller nazistpropaganda i vårt gemensamma offentliga rum.

”Armlängds avstånd. Så brukar principen om relationen mellan politik och konst benämnas. Problemet är att inget avstånd är långt nog om födkroken finns i andra änden. Och folk har en besynnerlig förmåga att helighålla principer bara så länge de inte krockar med de egna preferenserna.”

”Dessvärre kombineras det vällovliga med taffliga försök till politisk styrning av konsten. Kommunen har i en lista förklarat vad som är önskvärt och icke önskvärt. Man undanber sig gatukonst som är rebellisk, respektlös, protesterar mot det dåliga samhället, uttrycker kamp eller ilska. I stället efterfrågas konst som är mästerlig, klok, folklig, fredlig och mjuk. Pastoralt akvarellandskap i gångtunnel, antar jag.”

”Kravlistor som Nackas är allt annat än armlängds avstånd. Dessutom är det slappt. I stället för att ha koll och bjuda in de konstnärer man tycker passar i konceptet langar man ut en kravlista. Det är som när Nyköpings kommun beställde ett konstverk av välkända vaginakonstnären Carolina Falkholt – och sedan blev mycket paffa när hon målade…en vagina! Lite som att beställa gatukonst, minus rebellisk ådra.”

”Konst måste provocera” är ett slentrianuttryck som ofta hörs från kulturpolitiker. Det bör ifrågasättas. Den verkliga innebörden är oftast att vederbörande gillar konst som provocerar andra. En gillar konst som provocerar CIS-folket, en annan gillar konst som irriterar muslimer. Det är inte finare att efterfråga provokativ konst än att efterfråga fin eller folklig sådan. Men i båda fallen är man en politiker med aplånga armar.”

https://www.expressen.se/ledare/sanna-rayman/politiker-maste-sluta-detaljstyra-konsten/

Vad har hänt?

Tidevarv komma, tidevarv gå
Under min tid då jag varit politiskt medveten har det i Sverige funnits gott om regeringar och regeringsföreträdare som inte imponerat på mig. Och många gånger har Sverige haft minoritetsregeringar. Aldrig tidigare har jag dock upplevt en så inkompetent, destruktiv och samtidigt, utan en dum Decemberöverenskommelse, svag regering. Hur är det möjligt att göra så mycket fel och så mycket skada för svenskarna på så kort tid? Det är ofattbart eftersom jag utgår ifrån att en regering med kollektivt ansvar lyckas undvika idiotiska ställningstaganden. Det måste väl ändå finnas minst åtta vettiga Socialdemokrater i regeringen som borde kunna nyttja sina vetomöjligheter i grupp? Men då uppstår självklart nya regeringsproblem och de vågar väl inte heller riskera sina fina uppdrag... Sverige har hamnat i en stor demokratisk kris. Riksdagen är dysfunktionell och klarar inte uppdraget att värna och utveckla Sverige positivt för svenskarna! Hur blev det så här? Och hur är det möjligt att inte dagens opposition kraftigt ökar sitt folkliga opinionsstöd när regeringen är så historiskt inkompetent och vilse?
http://www.dn.se/nyheter/sverige/sa-mar-partierna-pa-den-installda-valdagen/
http://www.dn.se/nyheter/sverige/ewa-stenberg-vilsen-allians-raddningen-for-regeringen/

Reformer för tidsanpassning
Löfvén och LO lever kvar i en gammal tid som inte längre finns. Varför väljer en stadsminister att ha en så verklighetsfrämmande världsbild? Varför klarar inte t ex LO av att leda utvecklingen mot en arbetsmarknad som är tidsenlig och som kan parera faktumet att vi lämnat industrialismen och mycket snabbare behöver anpassa samhällssystemet till den tid vi nu kommer att leva i under överskådlig tid, informations- och tjänstesamhällets tid? Eller har jag fel? Att kommunal tycks acceptera individuell lönesättning väljer jag att tolka som att dom har en viss insikt om vad som krävs för att försvara det generella välståndet. För försvaret av det generella välståndet är väl särskilt viktigt för LOs medlemmar? Kompetens och prestation är det som ska värderas, inte anställningstid!
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/tunna-argument-for-individuella-loner_4428535.svd

Samtidigt önskar jag att bl a LOs ledning, och andra som tycks sitta fast i en gammal verklighetsuppfattning, snart förstår varför det är viktigt att se oss medborgare också som välfärdskunder. Kunder när vi behöver offentligt finansierat stöd eftersom vi betalar världens högsta skatter. Som medborgare har vi skyldigheten att betala skatt. Den skyldigheten ger mig rätten att behandlas som en viktig kund oavsett om jag ska tjänas av en offentlig produktionsverksamhet eller ett företag. Denna ordning är viktig för att pressa på kvalitetsarbetet, se till att vi får maximalt för våra skattepengar och göra politiken mer viktig som framförallt folkets mätbara kvalitetsövervakare. Jag delar GPs förvåning över att det finns borgerliga partier som inte tveklöst står upp för denna självklarhet.
http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.2663558-hellre-kund-an-undersate

Paradigmskiften
Jag har landat i varför inte svensk lagstiftning och offentliga verksamheter ställs om för att vi bättre ska kunna försöka att bevara vårt generella välstånd. Det är som alltid en fråga om kompetens och erfarenhet. Hur många av våra ledande folkvalda tror du har en omfattande eller ringa kunskap och erfarenhet av  grunderna i informationssamhället? Hur många av våra ledande folkvalda tror du har en omfattande eller ringa kunskap och erfarenhet av vad en konkurrensutsatt tjänsteverksamhet innebär? USA har bl a kapitaltillgång, invånarrörlighet, en entreprenöriell kultur och arbetsrättsregler som betydligt bättre än inom EU kan reformera samhället till vår nya tidsålder. För att förstå hur vilse vi är inom EU, inklusive i Sverige, bifogar jag en artikel om hur den nya ekonomins Mecca, Silicon Valley, och dess entreprenörer sågar den amerikanska regeringens oförmåga att t ex skapa de spelregler som behövs även i vår nya tidsålder. Personligen känner jag inte alls för att engagera mig i rikspolitiken eller inom EU. Min slutsats är att vi bara kan utveckla våra samhällen positivt genom att i våra kommuner driva nödvändiga och möjliga förändringar. Förändringar som utnyttjar nya möjligheter och som ställer om det lokala samhället trots alla hinder från utomstående. I denna välfärdskamp är civil olydnad ett legitimt verktyg. Hur ska den som inte ser verkligheten kunna leda oss rätt? Om du är vilse i djungeln, väljer du att lägga ditt öde i händerna på en lokal person med lokalkännedom eller på den som suttit centralt och skrivit instruktioner och gjort en karta?
http://www.washingtonpost.com/news/on-small-business/wp/2015/03/20/why-washington-drives-innovators-and-entrepreneurs-nuts/