Privata pengar & judehat

Elitsatsningar
Jag är lite subjektiv men tillåter mig ändå att vara stolt över att Uppsala har många framgångsrika personer även inom idrottens värld. Med tanke på Uppsalas stora akademiska och högteknologiska arv (bl a kopplat till produktion av alkohol) är det inte givet att platsens barn och unga lyckas hävda sig mot barn och unga från tuffare miljöer där barnen lättare kan motivera sig att lägga alla timmar på träning som krävs för framgång. Trots att vi i Uppsala möjligen saknar tillräckligt många som vill göra de timmar som krävs så tror jag att huvudproblemet för Uppsala att få fram framgångsrika idrottare och idrottslag är brist på privata pengar. Uppsalas näringsliv är allt för litet och vi har allt för få medelstora och stora företag som har råd att satsa på stöd till idrotten både för att bidra till stadens image men också som en personalfrämjande åtgärd. Framförallt lagsporter kräver ett bra stöd från lokalt näringsliv för att ha någon chans att lyckas bra. Som den fotbollsentusiast jag är kan jag bara lyfta på hatten för Bengt Ågerup för att han använder några av sina miljoner, bland alla miljarder, till att försöka stötta Sirius att bli ett bättre fotbollslag. Det allra bästa med hans stöd tycks också vara att han inte bara ger pengar utan han kräver att de används klokt (utan att lägga sig i detaljer) också! Tror du det går för idrottslag att lyckas utan bra finansiell uppbackning från näringslivet?
http://www.unt.se/sport/har-ar-pengarna-som-har-raddat-sirius-fotboll-1875853.aspx

Integrationsarbete i sönderfall
Vissa säger att vi aldrig haft något seriöst integrationsarbete i Sverige. När det fungerade som bäst byggde integrationen på att de som invandrade fick arbete och genom arbetet blev de en del av det svenska samhället och samtidigt självförsörjande. Idag är situationen annorlunda och integrationsutmaningarna växer dag för dag. När våra ekonomier blir sämre så får de som har det sämst oftast det ännu sämre. Många av dem som har det ekonomiskt svårast i Sverige är invandrare som har svårt att komma in på den svenska arbetsmarknaden. Många av dessa invandrare är mycket olika. Att använda ordet invandrare blir idag ett allt för trubbigt begrepp. Jag tror vi måste vara mer specifika för att samhällsutvecklingen skall stöttas av konstruktiva samtal om hur vi förbättrar integrationen och inte minst minskar spänningarna mellan olika invandrargrupper. Storstäderna har de största utmaningarna men även många små orter brottas med integrationsutmaningar. Södertälje och Malmö kan absolut lyftas fram som exempel på riskerna med att politiken inte vågar ta i de problem som finns när integrationspolitiken inte är framgångsrik. När Petra Kahn uttrycker att Nazister inte längre är det största hotet mot den judiska befolkningen i Malmö är detta ytterligare en signal om att svensk integrationspolitik är misslyckad. Utmaningen är stor men vi måste få en överväldigande majoritet av dem som lever i Sverige att stötta vissa grundvärderingar och på att den svenska flaggan är vår gemensamma! Hur svårt kan det vara?
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/judiskt-forbund-nynazister-inte-langre-storsta-hotet_7537852.svd

Ger bort sina pengar

Bengt Ågerup

Enligt dagens Di planerar Bengt Ågerup, Q-Meds grundare, att ge bort stora delar av sin miljardförmögenhet. Enligt tidningen säger han "man tar inga pengar med sig i graven". Jag har haft förmånen att träffa honom ett stort antal gånger. Han är utan tvekan en mycket speciell person. Om det stämmer som det står i artikeln visar han än en gång prov på att han fullt ut lever sitt liv. Jag gillar också hans skarpa budskap att välgörenhet ofta inte är utvecklande och värdeskapande. Det bästa sättet att hjälpa andra är att bidra till att de får möjligheten att hjälpa sig själva. 

Percy Barnevik

På Skavlan igår fick vi också lyssna på en super Alpa hanne dvs Percy Barnevik. Även han är en mycket speciell person som jag träffat några gånger. Han har väldigt höga tankar om sig själv och han tog väldigt illa upp när han fick genomlida mediadrevet när hans girighet och självupptagna ledarstil kläddes av under en längre tid i media. Barnevik har sedan dess försökt få tillbaks lite allmän respekt genom sina engagemang i hjälporganisationer. 

Ingvar Kamprad

Ingvar Kamprad gav för första gången en för honom mycket "liten" summa pengar till välgörenhet i samband med att en bok om hans tvivelaktiga politiska bakgrund publicerades.Även Kamprad har jag träffat några gånger. På middagar. Jag lyfter på hatten för det kan skapat men han är inte speciellt kul att ha i närheten på en middag.... Helt klart är att Kamprad statistiskt är närmast döden av de tre ovan. Han tycks helt enkelt inte gilla tanken att skänka något av allt han skapat till mer behövande.

Bristen på framtidshopp

Jag är i vart fall glad att de som har enorma tillgångar av en eller annan anledning låter delar av dessa förmögenheter göra nytta för människor som föds i en verklighet som på många sätt endast erbuder misär och brist på framtidshopp. I grund och botten tror jag att de rika är de som tjänar mest på att även de med sämst förutsättningar får det bättre. Hänger du med i logiken? En människa eller ett folk som saknar framtidshopp har inte bara berövats möjligheten till en bra stund på jorden. De utgör också ett stort stabiliseringshot. Vad har de att förlora?