Ständigt senfärdiga

Det krävs högre förbättringstempo för att bygga Sverige konkurrenskraftigt

Sex av tio doktorander på våra bästa universitet inom teknik- och naturvetenskap kommer från andra länder. En majoritet av dem lämnar Sverige efter sin utbildning. Många på grund av att Sveriges riksdag är puckade och säkrar inte att de får längre uppehållstillstånd efter avslutade studier. Inte heller finansierar riksdagen ett matchmakingsystem doktorand v/s intresserat bolag. Mååånga gånger har Uppsala universitet lyft detta problem de senaste åren och på tok för lite förbättras. Sverige är inte så attraktivt som vissa tror men vi måste försöka behålla många fler av dem. Särskilt dem från Indien. 

Di skriver nedan en läsvärd artikel om hur illa Sverige sköter hanteringen av mycket kunnig, relevant kompetent invandrad kompetens. Har de ledande riksdagspolitikerna inte lärt sig något av USAs, Kanadas och Australiens framgångsrika modeller för att stimulera ”brain-drain” från andra delar av moder jord? Regeringens ansvariga för detta är korkade som inte redan säkrat att särskilt naturvetenskapliga och tekniska specialister är varmt välkomna att stanna kvar i Sverige om de följer våra lagar.

”För att bromsa forskarflykten från Sverige föreslår en färsk regeringsutredning att utländska doktorander snabbare ska få uppehållstillstånd i Sverige.”

https://www.di.se/nyheter/naringslivets-kritik-regeringen-maste-gora-mer/

Ett av flera systemfel i hur Sverige idag styrs är att tjänstemannaansvaret är svagt. När tjänstemannaansvaret är otydligt, och vissa tjänstemän uttrycker det som ”jag ska göra det politikerna säger åt mig att göra”, har professionalismen tappat kraft. Varför ska en högre tjänsteman utmana en politisk ordförande om det enda resultatet av det kan bli att de får sparken? Nedan GP ledare är relevant i sammanhanget. 

”Behovet av en ärlig förvaltning fanns redan på Machiavellis tid och gäller än i dag. Tjänstemannen ska vara orädd, eftersom viljan att vara makten till lags förvandlar intelligenta människor till idioter. Den viljan kommer från rädslan, men den rädslan är inte rationell. Som statligt anställd är man skyddad av såväl LAS som en pålitlig (och ofta växande) budget. I praktiken är ett jobb för staten ett jobb för livet, och en svensk statstjänsteman riskerar därför mycket lite när han talar ur skägget.”

”Så kära byråkrater: Ängeln hade rätt. Ni ska inte vara rädda för att tala sanning till makten.”

https://www.gp.se/ledare/bibelord-for-byrakrater.09f63d7d-ffa7-4fd7-bc3f-7ad7e24244f4

Bortsett ifrån migrationspolitiken kopplad till expertkompetens, energipolitiken, skolpolitiken och flatheten mot team Netanyahu tycker jag den nationella minoritetsregeringen gör ett bra arbete i oroliga tider. Liberalerna accepterar uppenbarligen SDs stora inflytande och att KD ingår i minoritetsstyret. Allt för att få sitta vid köttgrytorna trots noll liberal politik. 

Även i Uppsala tycker jag minoritetsstyret gör en ok insats bortsett ifrån det vansinniga spårvägsprojektet, en oacceptabel tillgänglighet till city och en naiv miljö- och klimatpolitik. Övriga brister tas på allvar och hade inte skötts bättre av alternativa styren. När vi dömer dem i styren är det klokt att försöka förstå om alternativen blivit bättre. Hade problemen inom äldreomsorgen hanterats bättre? Nej. Hade det nya Näringslivsprogrammet blivit bättre? Nej. Hade takten i förbättringsarbetet blivit bättre? Kanske. Hade ett minoritetsstyre med endast 32 av 41 nödvändiga mandat hållits ihop? Nej. 

I Region Uppsala fick vi 2024 svaret på att M, C, KD och L inte ens kunde hålla ihop när de ”bara” var beroende av stöd av SD. I Uppsala kommun hade de varit beroende av både UP och SD… I Uppsala kommun slapp Uppsalaborna 2024 politiskt kaos. 

Ett nytt år har startat. Det krävs ett högre tempo i det nödvändiga förbättringsarbetet. Hade Utvecklingspartiet demokraterna, UP, fått 51 procent av Uppsalabornas röster hade UPs målsättningar och budget fått fullt genomslag. Då hade spårvägsprojektet varit avslutat och kvalitén inom skolan, vården och omsorgen varit säkrad samt att framkomligheten för invånarna i staden hade fungerat väl. Inte minst hade nya invånare inkluderats mycket bättre i vårt närsamhälle och många fler hade blivit självförsörjande.